Nä, det vågar jag inte. Jag fastnar för människors personligheter och Tinder verkar vara väldigt bildfokuserat. Dessutom blir jag om möjligt ännu mer ointressant på bild än i verkligheten.
En annan fundering jag har haft är hur man skulle kunna lita på någon öht. Jag skulle ju aldrig kunna inbilla mig att någon skulle vara intresserad av mig.
Jag skaffade Tinder (för drygt 1 månad sedan, aldrig dejtat på nätet innan) bara för att man enbart kan prata med varandra om båda två likeat. Jag orkar verkligen inte med allt drägg som det skrivs om här i denna tråden. Tycker det är rätt kul att swipea, väljer nog bort nästan alla "standardkillar" eller vad man ska säga? Nu låter det ju konstigt när jag misslyckades så fatalt med min första dejt men jag tycker ändå den infon som finns ger mig mycket mer än bara utseende. Jag kör helt på känsla!! Gissar att de som likeat mig gör samma (eller swipear höger på alla) eftersom jag inte har några normsnygga bilder alls, två ridbilder o en osminkad selfie.
Ditt andra stycke känner jag så igen mig i! Speciellt när jag verkade bli utbytt samma helg jag flyttade ut från mitt långa förhållande. Idag fick jag ett gulligt meddelande från den andra (bra) dejten och kom inte på något att svara på hela dagen. Varför skulle HAN som var typ guds underbarn på att socialisera vara det minsta intresserad att mig som känner mig som en klumpig elefant bland folk? Jag hoppas vi lär känna varandra tillräckligt för att jag ska våga fråga nån gång
Känner igen mig mycket i @Bison s beskrivelse som nog drunknade lite i förra tråden. Det är fan enbart obehag att träffa någon för första gången, vill bara ha det avklarat så man vet om det är någon man gillar eller inte. Jag är aldrig velig, antingen eller. Sen har jag inte tänkt mer på fortsättningen, övar på att inte tänka så mycket