Ninnurur
Trådstartare
Min sambo har varit förkyld ett tag och klagat på att han inte fått sova i lugn och ro. Vi har en dotter som blir tre år i mars och för att ge sambon lite andrum så sov vi borta natten till idag. Jag pratade med sambon vid kl 23 igår kväll och han skulle då gå och lägga sig. Klagade på ont i bröstet men kopplade det till hosta och förkylning.
Jag glömde mina mediciner hemma och när jag, min mamma, min dotter och systerdotter var på väg hem till föräldrahemmet så stannade vi till för att jag skulle få ta det jag glömt. Jag finner då sambon i sängen alldeles stel. Mamma kommer in och ringer ambulans medans jag gör HLR men har en känsla av att det är för sent. När ambulansen kommer så bekräftar de mina farhågor. Enligt läkaren som senare kom för att fastställa dödsfallet så dog han troligen runt midnatt någon gång. Vi vet såklart ingen orsak än utan obduktion kommer att ske, men jag gissar på hjärtattack eller så med tanke på hans väldiga övervikt.
Tack och lov att jag har familjen nära! Mamma körde hem barnen till morfar så de slapp vänta mer. Sambons familj kom också till lägenheten efter ett tag. De väntade också tills transporten kom så att jag kunde åka till dottern. Hon vet inget än, hur berättar man för en sån liten att pappa är död? Själv känner jag mig mest tom. Har knappt gråtit än, är bara tom. Och full med adrenalin fortfarande trots att det gått snart fem timmar sen den akuta chocken...
Dottern och jag flyttar in till mina föräldrar nu, vi kommer inte att bo i lägenheten igen, den är för stor för oss. Tack och lov att jag har min familj nära som stöttar!! Och tack för bukefamiljen, er är de enda jag känner att jag vill öppna mig för!
Jag glömde mina mediciner hemma och när jag, min mamma, min dotter och systerdotter var på väg hem till föräldrahemmet så stannade vi till för att jag skulle få ta det jag glömt. Jag finner då sambon i sängen alldeles stel. Mamma kommer in och ringer ambulans medans jag gör HLR men har en känsla av att det är för sent. När ambulansen kommer så bekräftar de mina farhågor. Enligt läkaren som senare kom för att fastställa dödsfallet så dog han troligen runt midnatt någon gång. Vi vet såklart ingen orsak än utan obduktion kommer att ske, men jag gissar på hjärtattack eller så med tanke på hans väldiga övervikt.
Tack och lov att jag har familjen nära! Mamma körde hem barnen till morfar så de slapp vänta mer. Sambons familj kom också till lägenheten efter ett tag. De väntade också tills transporten kom så att jag kunde åka till dottern. Hon vet inget än, hur berättar man för en sån liten att pappa är död? Själv känner jag mig mest tom. Har knappt gråtit än, är bara tom. Och full med adrenalin fortfarande trots att det gått snart fem timmar sen den akuta chocken...
Dottern och jag flyttar in till mina föräldrar nu, vi kommer inte att bo i lägenheten igen, den är för stor för oss. Tack och lov att jag har min familj nära som stöttar!! Och tack för bukefamiljen, er är de enda jag känner att jag vill öppna mig för!
