Vet inte om ni minns mig, anonymt nick som gjorde en tråd om att jag blir behandlad som luft. Flera av svaren i den tråden gjorde mig både uppmärksam och ledsen. Fick lite olika svar, men några gick ut på att jag gjorde mig själv till offer och aldrig sa ifrån. Jag har försökt det nu, men allt fortsätter i samma väg.
Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.
Idag kom stöten som åter fick bägaren att rinna över, att jag inte betyder något. Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.
För några dagar sedan får jag samtalet av just denna person att det ska ordnas till fest och att jag är bjuden. Hela släkten ska bjudas in och det ska vara underhållning, dricka, fest, tjo och tjim. Jag får mest ont i magen, det är ju mest släkten jag blir förminskad av, de som aldrig pratar med mig, som inte tycker jag säger något viktigt, som behandlar mig som luft. Jag försöker låta positiv, som att det är en trevlig invit jag uppskattar. Får veta att det finns 3 datum att välja mellan just nu, då det ska hyras lokal och den är ledig då. EN av dessa dagar kan inte jag, jag är bjuden på en väninnas 50-årsfest och har redan tackat ja. Inget konstigt, det lät som att personen faktiskt tog hänsyn till just mig och frågade om jag kunde något av dessa 3 datum. Jodå, jag kan de andra två datumen svarar jag.
Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?
Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.
Idag kom stöten som åter fick bägaren att rinna över, att jag inte betyder något. Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.
För några dagar sedan får jag samtalet av just denna person att det ska ordnas till fest och att jag är bjuden. Hela släkten ska bjudas in och det ska vara underhållning, dricka, fest, tjo och tjim. Jag får mest ont i magen, det är ju mest släkten jag blir förminskad av, de som aldrig pratar med mig, som inte tycker jag säger något viktigt, som behandlar mig som luft. Jag försöker låta positiv, som att det är en trevlig invit jag uppskattar. Får veta att det finns 3 datum att välja mellan just nu, då det ska hyras lokal och den är ledig då. EN av dessa dagar kan inte jag, jag är bjuden på en väninnas 50-årsfest och har redan tackat ja. Inget konstigt, det lät som att personen faktiskt tog hänsyn till just mig och frågade om jag kunde något av dessa 3 datum. Jodå, jag kan de andra två datumen svarar jag.
Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?
