Det där med att lära sig cykla...

Är inte det minsta negativ till cykling. Däremot har jag ingen användning av en cykel, så det finns liksom ingen anledning att jag skulle äga en (med tre mil till jobbet, 200 % studier på ett universitet 20 mil bort och två mil till närmsta matbutik är det liksom tidsmässigt bilen som gäller för mig). Ungarna har 2,5 mil till sina vänner. Det är inte och kommer aldrig vara aktuellt att cykla den biten för någon av dem.
"jag tar bilen dit jag ska och ärligt talat, hatar jag att cykla"
Det tolkar jag som att du ogillar att cykla.

Jag är helt övertygad om att en förälders inställning till något lyser igenom både indirekt och direkt oavsett om man försöker dölja det eller inte.
 
"jag tar bilen dit jag ska och ärligt talat, hatar jag att cykla"
Det tolkar jag som att du ogillar att cykla.

Jag är helt övertygad om att en förälders inställning till något lyser igenom både indirekt och direkt oavsett om man försöker dölja det eller inte.
Tja. Jag hatar i den bemärkelsen att simma också. Det har inte hindrat dem att lära sig simma, ett måste på Malta helt enkelt. Dottern älskar att cykla trots samma föräldrar. Jag tror också det är få barn som lär sig cykla genom att hoppa på en cykel för att föräldrarna cyklar iväg. Det krävs mer hjälp tror jag och den hjälpen ger vi bättre från marknivån. Jag känner, just i cyklingen, inte igen alls vad du säger. Kan inte komma ihåg att mina föräldrar ägde en cykel heller. Det hindrade inte mig att lära mig cykla. Känns som en ickediskussion huruvida jag äger en cykel eller inte.

Nu har sonen deklarerat att han inte vill cykla. Han får göra som han vill. Läser man tråden verkar det inte vara helt ovanligt att sexåringar inte kan cykla. Han behöver inte cykeln hemma egentligen. Vi har långt till barnens vänner så dit kör vi. Det är ju just skolan om de har cykelutflykter. Men som sagt, de får lösa det så han inte blir exkluderad. Vill han cykla har han både en fin cykel, en balans cykel numer och föräldrar som skulle ställa upp och hjälpa honom från marken.
 
Svarar alla: Alltså, jag upplever inte att sonen blir mobbad av det. Jag upplever det däremot som att alla barn bland de närmaste, det gäller hans förskolegrupp och dotterns förskoleklass som lekt ihop och följts åt, förutsätter att alla kan cykla. Sonen kan inte säga ifrån, att säga, jag vill inte, när de frågar varför han inte kan cykla, är helt omöjligt för honom. Han blir tyst och ledsen men vill fortfarande inte försöka.
Det verkar dock inte som att det är helt ovanligt att inte kunna cykla vid sex år om man läser den här tråden. Sonen är sen, han har lite dålig motorik, det dröjde länge innan han kunde springa ordentligt till och med, så då avvaktar vi ändå känner jag eftersom jag inte tror att han rent motoriskt är klar för att cykla nu. Han är nog för stor för balanscykel tror jag, de verkar finnas bara mindre, han är stor nog för en 20tum just nu.
Skolan får helt enkelt se till att han inte blir exkluderad om de ska ut på cykelturer i höst.

jag som läste fel ber om ursäkt!
 
Fast att JAG inte gillar att cykla, tar bilen dit jag ska och aldrig skulle lägga pengar på att köpa en egen cykel innebär inte att jag inte stöttar mina barn att lära sig cykla och jag har VÄLDIGT svårt att se att det är pga att jag inte äger en cykel som sonen inte vill cykla. I så fall torde sonen vara otroligt intresserad av att vandra och springa och röra på sig med tanke på att vi rör oss otroligt mycket i skog och mark, vandrar på sommaren och jag sprang marathon för några veckor sedan men han vägrar det också och hatar att gå i skogen och t.ex plocka svamp.

Jag har väldigt svårt för det där tänker överhuvudtaget. Är man en god förälder stöttar man väl sina barn i vad de vill göra utefter de ekonomiska förutsättningar man har? Jag har otroligt svårt för brottning, tycker det är en riktigt jäkla tradig sport. Lik sjutton hejar jag på dottern då hon vill brottas. För mig är det en självklarhet, oavsett vad jag tycker om aktiviteterna som barnen väljer.
 
Fast att JAG inte gillar att cykla, tar bilen dit jag ska och aldrig skulle lägga pengar på att köpa en egen cykel innebär inte att jag inte stöttar mina barn att lära sig cykla och jag har VÄLDIGT svårt att se att det är pga att jag inte äger en cykel som sonen inte vill cykla. I så fall torde sonen vara otroligt intresserad av att vandra och springa och röra på sig med tanke på att vi rör oss otroligt mycket i skog och mark, vandrar på sommaren och jag sprang marathon för några veckor sedan men han vägrar det också och hatar att gå i skogen och t.ex plocka svamp.

Jag har väldigt svårt för det där tänker överhuvudtaget. Är man en god förälder stöttar man väl sina barn i vad de vill göra utefter de ekonomiska förutsättningar man har? Jag har otroligt svårt för brottning, tycker det är en riktigt jäkla tradig sport. Lik sjutton hejar jag på dottern då hon vill brottas. För mig är det en självklarhet, oavsett vad jag tycker om aktiviteterna som barnen väljer.

Jag lärde mig cykla för att jag ville göra som mamma, och inte sitta bakpå länge. Mamma och pappa cyklade en del, särskilt mamma och hela sommaren på sommarstället var det ju bara cykel som gällde till stranden. För mig är cykel en vardagskunskap som är ovärderlig för den som inte har körkort.

Men inte tusan hade jag cyklat om inte föräldrarna gjort det, det hade ju bara varit en konstig grej andra gjorde då.
 
Jag lärde mig cykla för att jag ville göra som mamma, och inte sitta bakpå länge. Mamma och pappa cyklade en del, särskilt mamma och hela sommaren på sommarstället var det ju bara cykel som gällde till stranden. För mig är cykel en vardagskunskap som är ovärderlig för den som inte har körkort.

Men inte tusan hade jag cyklat om inte föräldrarna gjort det, det hade ju bara varit en konstig grej andra gjorde då.
Ja då är det ju olika. Dottern cyklar. Trots att föräldrarna inte gör det. Hon brottas och spelar handboll dessutom. Trots att föräldrarna aldrig gjort det.

Mina föräldrar cyklade heller aldrig. Jag lärde mig cykla ändå. När jag var fyra så relativt tidigt. Om det är ända anledningen att sonen inte cyklar så borde han som sagt älska att gå i skogen, eller gå överhuvudtaget då vi går en promenad näst intill varje kväll (dottern cyklar med). Han hatar det. Nä. Köper det inte.
 
Fast att JAG inte gillar att cykla, tar bilen dit jag ska och aldrig skulle lägga pengar på att köpa en egen cykel innebär inte att jag inte stöttar mina barn att lära sig cykla och jag har VÄLDIGT svårt att se att det är pga att jag inte äger en cykel som sonen inte vill cykla. I så fall torde sonen vara otroligt intresserad av att vandra och springa och röra på sig med tanke på att vi rör oss otroligt mycket i skog och mark, vandrar på sommaren och jag sprang marathon för några veckor sedan men han vägrar det också och hatar att gå i skogen och t.ex plocka svamp.

Jag har väldigt svårt för det där tänker överhuvudtaget. Är man en god förälder stöttar man väl sina barn i vad de vill göra utefter de ekonomiska förutsättningar man har? Jag har otroligt svårt för brottning, tycker det är en riktigt jäkla tradig sport. Lik sjutton hejar jag på dottern då hon vill brottas. För mig är det en självklarhet, oavsett vad jag tycker om aktiviteterna som barnen väljer.
Fast hos oss hade det varit en icke-fråga. Att lära sig att cykla hör till baskunskaper i vår familj. Att inte lära sig cykla existerar inte. Cykeln och cykling har en stor plats hos oss. Tex tar vi cykelturer när vädret tillåter där alla färdas på cykel på det sätt som är lämpligt för barnets kunnande. Att lära sig "cykla" på balanscykel får dom göra så fort det bara går.

Min yngsta son har vissa motoriska svårigheter. Han har dessutom även problem med talet. Att inte kunna tala ordentligt skapar givetvis ett utanförskap. Av den anledningen tycker jag det är ännu viktigare att han lär sig cykla för att slippa även ett motoriskt utanförskap.

Jag tror som sagt absolut att föräldrarnas inställning påverkar.
 
Fast hos oss hade det varit en icke-fråga. Att lära sig att cykla hör till baskunskaper i vår familj. Att inte lära sig cykla existerar inte. Cykeln och cykling har en stor plats hos oss. Tex tar vi cykelturer när vädret tillåter där alla färdas på cykel på det sätt som är lämpligt för barnets kunnande. Att lära sig "cykla" på balanscykel får dom göra så fort det bara går.

Min yngsta son har vissa motoriska svårigheter. Han har dessutom även problem med talet. Att inte kunna tala ordentligt skapar givetvis ett utanförskap. Av den anledningen tycker jag det är ännu viktigare att han lär sig cykla för att slippa även ett motoriskt utanförskap.

Jag tror som sagt absolut att föräldrarnas inställning påverkar.
Så... Dottern vill lära sig rida. Innebär det att jag måste skaffa egen häst också och rida samtidigt eller kan hon lära sig rida via privathäst?

Tycker det haltar rejält ärligt talat. Cykling är, liksom ridning, inget man BEHÖVER kunna. Simning är viktigare. Det kunde sonen, trots att även han har problem med talet (tvåspråkig vilket gjort att han är sen) och motoriken. Det var liksom ett måste eftersom vi bodde på Malta (där i princip ingen unge använder cykel). Som vi bor nu behöver vi egentligen inte cykel hemma, det innebär inte att jag inte stöttar honom, vi går mycket på kvällarna. Han avskyr det, det borde han med andra ord älska med ditt resonemang, eller hur? Vi har bara skogsvägar och landsväg här, jag skulle inte dra ut en sex och en sjuåring efter landsväg. Skulle du? Det tycker jag i så fall är brist på bra omdömme. Så nej, han behöver inte cykeln hemma. I skolan är om de har cykelturer skulle han ju behöva den, vad är det som du anser jag gör som inte stöttar honom? Vi har köpt cykel, han har haft sedan vi kom hem från Malta när han var tre, vi går ut på kvällarna, har frågat om han inte vill prova och vi går bakom med pinne, han vägrar. Han vill inte ens gå ut på promenaderna. Stannar helst inne.

Kan du förklara exakt hur han blir mer motiverad till att lära sig cykla om jag skaffar en cykel och hoppar upp och cyklar iväg och han inte kan cykla? Min son skulle med största trolighet gå in och sätta sig att titta på TV, inte hoppa upp och försöka cykla.
 
Så... Dottern vill lära sig rida. Innebär det att jag måste skaffa egen häst också och rida samtidigt eller kan hon lära sig rida via privathäst?

Tycker det haltar rejält ärligt talat. Cykling är, liksom ridning, inget man BEHÖVER kunna. Simning är viktigare. Det kunde sonen, trots att även han har problem med talet (tvåspråkig vilket gjort att han är sen) och motoriken. Det var liksom ett måste eftersom vi bodde på Malta (där i princip ingen unge använder cykel). Som vi bor nu behöver vi egentligen inte cykel hemma, det innebär inte att jag inte stöttar honom, vi går mycket på kvällarna. Han avskyr det, det borde han med andra ord älska med ditt resonemang, eller hur? Vi har bara skogsvägar och landsväg här, jag skulle inte dra ut en sex och en sjuåring efter landsväg. Skulle du? Det tycker jag i så fall är brist på bra omdömme. Så nej, han behöver inte cykeln hemma. I skolan är om de har cykelturer skulle han ju behöva den, vad är det som du anser jag gör som inte stöttar honom? Vi har köpt cykel, han har haft sedan vi kom hem från Malta när han var tre, vi går ut på kvällarna, har frågat om han inte vill prova och vi går bakom med pinne, han vägrar. Han vill inte ens gå ut på promenaderna. Stannar helst inne.

Kan du förklara exakt hur han blir mer motiverad till att lära sig cykla om jag skaffar en cykel och hoppar upp och cyklar iväg och han inte kan cykla? Min son skulle med största trolighet gå in och sätta sig att titta på TV, inte hoppa upp och försöka cykla.
Men du missar ju hela grejen. Det är inte när barnet vill göra något. Det är när barnet INTE vill göra något.

Som jag skrev förut så i vår familj finns det inget val. Här lär man sig cykla. Punkt!

Om någon här i Sverige säger att dom inte kan cykla så skulle jag bli mycket förvånad. Om då mitt barn inte kan cykla så skapar det ett utanförskap.

Din son hamnar ju utanför han också. Alla andra barnen verkar ju kunna cykla iväg på en tur förutom han. Det gör ju att han hamnar utanför både motoriskt och socialt. Du måste gå in och kräva att aktiviteten anpassas efter honom eftersom han inte vill lära sig cykla.

Min inställning är att cykling är bra och hör till barnens baskunskaper.
Du hatar att cykla och tycker inte att barn måste kunna cykla.

Om jag skapat en sådan här tråd (att mitt barn inte vill lära sig cykla) så hade inte min fråga varit "Måste mitt barn kunna cykla?" utan "Hur gör jag för att lära mitt barn att cykla?".

Om vägarna där jag bor inte varit tillräckligt bra för att cykla på så hade vi åkt iväg till bra cykelvägar bara för att barnen skulle lära sig cykla.

Ser du vad skillnaden i inställningen till cykling gör för hur man resonerar i frågan?
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Men du missar ju hela grejen. Det är inte när barnet vill göra något. Det är när barnet INTE vill göra något.

Som jag skrev förut så i vår familj finns det inget val. Här lär man sig cykla. Punkt!

Om någon här i Sverige säger att dom inte kan cykla så skulle jag bli mycket förvånad. Om då mitt barn inte kan cykla så skapar det ett utanförskap.

Din son hamnar ju utanför han också. Alla andra barnen verkar ju kunna cykla iväg på en tur förutom han. Det gör ju att han hamnar utanför både motoriskt och socialt. Du måste gå in och kräva att aktiviteten anpassas efter honom eftersom han inte vill lära sig cykla.

Min inställning är att cykling är bra och hör till barnens baskunskaper.
Du hatar att cykla och tycker inte att barn måste kunna cykla.

Om jag skapat en sådan här tråd (att mitt barn inte vill lära sig cykla) så hade inte min fråga varit "Måste mitt barn kunna cykla?" utan "Hur gör jag för att lära mitt barn att cykla?".

Om vägarna där jag bor inte varit tillräckligt bra för att cykla på så hade vi åkt iväg till bra cykelvägar bara för att barnen skulle lära sig cykla.

Ser du vad skillnaden i inställningen till cykling gör för hur man resonerar i frågan?
Wow, snacka om att döma andra föräldrar utifrån sig själv. Jag är inte säker på att jag vill tvinga in min son i något han troligen inte är redo för (som du verkar ha gjort), som sagt. Cykling är inte en livsnödvändig grej, där kan vi vara överrens om att vi inte har samma syn. Där går min gräns för att vara en bra/kass förälder.

Sen var ju den enkla frågan i tråden, som du överhuvudtaget inte svarat på utan talat om att det är föräldrarnas fel, "När lärde era barn sig att cykla"... Om man läser tråden verkar det ju onekligen som att det är hyfsat vanligt att en sexåring inte cyklar. Eller hur?
 
Wow, snacka om att döma andra föräldrar utifrån sig själv. Jag är inte säker på att jag vill tvinga in min son i något han troligen inte är redo för (som du verkar ha gjort), som sagt. Cykling är inte en livsnödvändig grej, där kan vi vara överrens om att vi inte har samma syn. Där går min gräns för att vara en bra/kass förälder.

Sen var ju den enkla frågan i tråden, som du överhuvudtaget inte svarat på utan talat om att det är föräldrarnas fel, "När lärde era barn sig att cykla"... Om man läser tråden verkar det ju onekligen som att det är hyfsat vanligt att en sexåring inte cyklar. Eller hur?
Mja, skulle tolka det som att det en gång var hyfsat vanligt men inte riktigt längre. Jag tror däremot att det är en överväldigande majoritet som cyklar när de är 7 år gamla. Det var ungefär då i sexårsåldern som de flesta blev lärda för typ 30 år sedan tror jag.

Cykel är liksom väldigt viktig i vårt område och väldigt viktig för mig, så alternativet strunta i det skulle aldrig ha funnits. Enda alternativen som fanns var att försöka underlätta från tidigt eller inte.

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig frågat A, vill du hoppa upp och prova och jag håller i? Utan sagt, här är cykeln nu provar vi, jag håller i, mycket är svårt i början men roligt när man kan.

Men sedan låg ju din son lite efter motoriskt så då hade det kanske krävt något mer för att träna balansen lite inför cyklandet.
 
Wow, snacka om att döma andra föräldrar utifrån sig själv. Jag är inte säker på att jag vill tvinga in min son i något han troligen inte är redo för (som du verkar ha gjort), som sagt. Cykling är inte en livsnödvändig grej, där kan vi vara överrens om att vi inte har samma syn. Där går min gräns för att vara en bra/kass förälder.

Sen var ju den enkla frågan i tråden, som du överhuvudtaget inte svarat på utan talat om att det är föräldrarnas fel, "När lärde era barn sig att cykla"... Om man läser tråden verkar det ju onekligen som att det är hyfsat vanligt att en sexåring inte cyklar. Eller hur?
Finns många olika sätt att tvinga barn på.

Du behöver inte bli så aggressiv och anklagande. Min poäng var bara att många gånger spelar föräldrarnas inställning till en aktivitet stor roll. Och efter det du skrivit i dina inlägg till mig så bekräftar du min "tes".
 
Mja, skulle tolka det som att det en gång var hyfsat vanligt men inte riktigt längre. Jag tror däremot att det är en överväldigande majoritet som cyklar när de är 7 år gamla. Det var ungefär då i sexårsåldern som de flesta blev lärda för typ 30 år sedan tror jag.

Cykel är liksom väldigt viktig i vårt område och väldigt viktig för mig, så alternativet strunta i det skulle aldrig ha funnits. Enda alternativen som fanns var att försöka underlätta från tidigt eller inte.

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig frågat A, vill du hoppa upp och prova och jag håller i? Utan sagt, här är cykeln nu provar vi, jag håller i, mycket är svårt i början men roligt när man kan.

Men sedan låg ju din son lite efter motoriskt så då hade det kanske krävt något mer för att träna balansen lite inför cyklandet.
Vi har försökt med det också, vilket resulterade i skrik och gråt och hysteri och en vägran att röra sig någonstans...
Han går ju på gymnastik (vilket hjälpt honom otroligt mycket med motoriken) och vill gärna rida på dotterns ponny som hon rider på (vilket han tycker är jättekul, men det är ju inte så man vågar släppa honom för då ramlar han av direkt, även i skritt, han har inte förstått det där att man måste hålla i sig på en häst). Han har fått en sparkcykel (alltså inte balans utan en sån man sparkar på) med lite tjockare hjul som går att använda när vi är efter grus och skogsvägar. Det var roligt första två gångerna, sedan ville han inte ha den heller. Han är ju bekväm också, men rädd för att skada sig. Skulle han cykla och ramla skulle han med all säkerhet vägra cykla igen, och alla ramlar ju liksom någongång (så var det med skridskorna i vintras, han åkte ett tag, med de hjälpmedel hockyklubben har för att lära barn åka skridskor, när han försökte själv ramlade han och vägrade åka mer. Fotboll, som alla kompisar spelar, vägrar han också, för man kan skada sig säger han. Märk väl att där har jag spelat elitfotboll när jag var yngre och har även varit med och tränat laget, så det beror knappast på min inställning...) Han bara är sådan... Lite lat, väldigt bekväm och otroligt försiktig...
Finns många olika sätt att tvinga barn på.

Du behöver inte bli så aggressiv och anklagande. Min poäng var bara att många gånger spelar föräldrarnas inställning till en aktivitet stor roll. Och efter det du skrivit i dina inlägg till mig så bekräftar du min "tes".
Vi har olika syn på föräldraskap då. Jag anser att det är otroligt dåligt föräldraskap att inte stötta sina barn i det de VILL göra liksom att stötta sina barn i det de INTE vill göra om de inte är mogna för det. Jag anser visserligen inte att cykling tillhör livsviktigt, där har du rätt. Och det är det ju inte, du får ju betyg i skolan ändå till skillnad från simning, du kan ju ta dig fram ändå, eller inte... Vi har 2,7 mil till skola, finns ju ingen chans att sonen kan cykla till skolan, två mil till närmsta kompis, finns ingen chans att barnen kan cykla den biten och så vidare. Visserligen tittar vi på hus närmare det samhälle där barnen går i skolan, då kan jag tänka mig att det blir viktigare att cykla för dem. Men det kan lika gärna vara så att jag får jobb i Jerusalem som det ser ut nu. Då är det troligen inte många av kompisarnas kompisar som cyklar. Så du får gärna utveckla hur det stärker din tes och samtidigt också förklara hur det kommer sig att barn - uppenbarligen - lär sig cykla ändå trots att föräldrarna inte cyklar... Jag kan ärligt talat inte komma ihåg en enda förälder i området där jag växte upp som var ute och cyklade med mina kompisar. Inte en enda. Jag kan däremot komma ihåg många föräldrar som var ute och hjälpte barnen med pinne i pakethållaren och så vidare. Det gör vi ju också, och det har vi redan försökt.

Det är ju i skolan han blir utanför, hemma leker han ju med grannbarnen, de två som finns, när det passar honom. När vi hade utskrivning från förskola och inskrivningssamtalet för hösten för fritids imorse sa dem dock att oavsett om barnen kan cykla eller inte så kan de inte begära att alla föräldrar har möjlighet att ta med sig cykel alls, det beror helt på vad föräldrarna har för bilar och att en del barn helt enkelt inte har med cykel till skolan för det inte får plats i bilen och då löser de utflykterna med dessa på annat sätt. Och det är ju sant, nu har ju just vi en bil med dragkrok där vi enkelt får med båda cyklarna om det är så, bilen jag hade innan hade jag dock inte fått med mig någon cykel i och med tanke på att många andra föräldrar har mindre bilar har jag också funderat hur de får med sig cyklarna.
 
Det kunde sonen, trots att även han har problem med talet (tvåspråkig vilket gjort att han är sen)
Det är en myt att tvåspråkighet försenar språkutveckling. Här kan man till exempel läsa om det: https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/barn-med-sprakproblem-ignoreras

Ur artikeln:
– Fyra av fem sjuksköterskor på barnavårdscentralen tror att barn som växer upp med två språk utvecklas senare än barn som bara talar ett språk. Det är en myt som inte stämmer och som vi måste slå hål på, säger Anna Sarkadi.
 
Det är en myt att tvåspråkighet försenar språkutveckling. Här kan man till exempel läsa om det: https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/barn-med-sprakproblem-ignoreras

Ur artikeln:
Jag är fullkomligt medveten om vad forskningen säger. Dock finns det även en hel del forskning som tyder på att om du flyttar utomlands just när barnet lär sig prata har det problem med gramatiken sedan. Min son kastar om orden i engelsk följd och har arabiskt uttal vilket i svenskan blir grumligt. Vi går hos en logoped just specialiserad på flerspråkiga barn ett par gånger i månaden. Jag har ingen anledning att tro att hon skulle ljuga om att hans problem består av det. Prata kan han annars, det är inte det han har problem med.
 
Vi har försökt med det också, vilket resulterade i skrik och gråt och hysteri och en vägran att röra sig någonstans...
Han går ju på gymnastik (vilket hjälpt honom otroligt mycket med motoriken) och vill gärna rida på dotterns ponny som hon rider på (vilket han tycker är jättekul, men det är ju inte så man vågar släppa honom för då ramlar han av direkt, även i skritt, han har inte förstått det där att man måste hålla i sig på en häst). Han har fått en sparkcykel (alltså inte balans utan en sån man sparkar på) med lite tjockare hjul som går att använda när vi är efter grus och skogsvägar. Det var roligt första två gångerna, sedan ville han inte ha den heller. Han är ju bekväm också, men rädd för att skada sig. Skulle han cykla och ramla skulle han med all säkerhet vägra cykla igen, och alla ramlar ju liksom någongång (så var det med skridskorna i vintras, han åkte ett tag, med de hjälpmedel hockyklubben har för att lära barn åka skridskor, när han försökte själv ramlade han och vägrade åka mer. Fotboll, som alla kompisar spelar, vägrar han också, för man kan skada sig säger han. Märk väl att där har jag spelat elitfotboll när jag var yngre och har även varit med och tränat laget, så det beror knappast på min inställning...) Han bara är sådan... Lite lat, väldigt bekväm och otroligt försiktig...

Vi har olika syn på föräldraskap då. Jag anser att det är otroligt dåligt föräldraskap att inte stötta sina barn i det de VILL göra liksom att stötta sina barn i det de INTE vill göra om de inte är mogna för det. Jag anser visserligen inte att cykling tillhör livsviktigt, där har du rätt. Och det är det ju inte, du får ju betyg i skolan ändå till skillnad från simning, du kan ju ta dig fram ändå, eller inte... Vi har 2,7 mil till skola, finns ju ingen chans att sonen kan cykla till skolan, två mil till närmsta kompis, finns ingen chans att barnen kan cykla den biten och så vidare. Visserligen tittar vi på hus närmare det samhälle där barnen går i skolan, då kan jag tänka mig att det blir viktigare att cykla för dem. Men det kan lika gärna vara så att jag får jobb i Jerusalem som det ser ut nu. Då är det troligen inte många av kompisarnas kompisar som cyklar. Så du får gärna utveckla hur det stärker din tes och samtidigt också förklara hur det kommer sig att barn - uppenbarligen - lär sig cykla ändå trots att föräldrarna inte cyklar... Jag kan ärligt talat inte komma ihåg en enda förälder i området där jag växte upp som var ute och cyklade med mina kompisar. Inte en enda. Jag kan däremot komma ihåg många föräldrar som var ute och hjälpte barnen med pinne i pakethållaren och så vidare. Det gör vi ju också, och det har vi redan försökt.

Det är ju i skolan han blir utanför, hemma leker han ju med grannbarnen, de två som finns, när det passar honom. När vi hade utskrivning från förskola och inskrivningssamtalet för hösten för fritids imorse sa dem dock att oavsett om barnen kan cykla eller inte så kan de inte begära att alla föräldrar har möjlighet att ta med sig cykel alls, det beror helt på vad föräldrarna har för bilar och att en del barn helt enkelt inte har med cykel till skolan för det inte får plats i bilen och då löser de utflykterna med dessa på annat sätt. Och det är ju sant, nu har ju just vi en bil med dragkrok där vi enkelt får med båda cyklarna om det är så, bilen jag hade innan hade jag dock inte fått med mig någon cykel i och med tanke på att många andra föräldrar har mindre bilar har jag också funderat hur de får med sig cyklarna.
Jag förstod inte att han hade så dålig motorik att han inte kunde sitta på en häst när den skrittar. Då har han nog faktiskt orsak att vara rädd att falla och det verkar väl inte så sannolikt att han kan lära sig cykla så bra nu ändå och om han lärde sig kanske det skulle vara farligt med cykelutflykter och massa barn i en röra.

Låter ju egentligen inte som att han är lat, bekväm och försiktig så som jag trodde när du skrev så ;) utan totalt rationell och har koll på sin förmåga.

(Så eftersom vi tycker cykling är jätteviktigt skulle jag pratat med sjukgymnast, men det är ju inte viktigt för er.)
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Jag förstod inte att han hade så dålig motorik att han inte kunde sitta på en häst när den skrittar. Då har han nog faktiskt orsak att vara rädd att falla och det verkar väl inte så sannolikt att han kan lära sig cykla nu ändå och om han lärde sig kanske det skulle vara farligt med cykelutflykter och massa barn i en röra.

Låter ju egentligen inte som att han är lat, bekväm och försiktig så som jag trodde på din första beskrivning ;) utan totalt rationell och har koll på sin förmåga.

(Så eftersom vi tycker cykling är jätteviktigt skulle jag pratat med sjukgymnast, men det är ju inte viktigt för er.)
Nja, finns ju andra saker som är viktigt när det kommer till bra motorik tänker jag. Vi har haft basutredning på förskolan och jag har pratat med bvc som är den vägen vi måste gå för att komma till sjukgymnast etc, men de anser inte att han, mer än att han är lite sen i motoriken, är något allvarligt ännu. Och det är ju svårt att sätta fingret på vad det är, för simma lärde han sig som sagt som fyraåring så där är han ju relativt tidig mot andra barn. Hästen känns det lite som att han bara sitter och skrattar på och inte riktigt förstår att man kan gunga av om man inte håller fast sig med benen (shetlandsponny så även skritt blir lite skumpigt antar jag). Att han är lat och bekväm skrev jag mest för att belysa problemet, det gäller i ganska mycket liksom, inte bara att försöka cykla, även att gå i skogen, gå på promenad, göra något som är jobbigt. Han vill helst sitta inne och titta på tv, leka med lego, göra film på Ipaden eller lägga pussel. Som han är jätteduktig på, lägger pussel för vuxna utan probelm. Som sagt, gymnastiken har hjälpt jättemycket, från början kunde han inte slå en kullerbytta eller gå balansgång, det kan han idag.

Det är svårt att säga om det är så att han verkligen inte skulle hålla balansen på en cykel eller om det verkligen är så att han har för dålig motorik för det. Jag hoppas ju att den blir bättre, tänker att han får vänta ett tag. Samtidigt så blir det ju eventuellt att sitta i huvudet också. Ska försöka tvinga honom ut ikväll så får mannen gå bakom och hålla i pinnen, kanske han i alla fall kommer på att han kan cykla så på promenaderna och så släpper vi den dagen det, eventuellt, går. Annars håller vi i helt enkelt. Blir ju lite tyngre att cykla på skogsväg eller grusväg också.
 
Nja, finns ju andra saker som är viktigt när det kommer till bra motorik tänker jag. Vi har haft basutredning på förskolan och jag har pratat med bvc som är den vägen vi måste gå för att komma till sjukgymnast etc, men de anser inte att han, mer än att han är lite sen i motoriken, är något allvarligt ännu. Och det är ju svårt att sätta fingret på vad det är, för simma lärde han sig som sagt som fyraåring så där är han ju relativt tidig mot andra barn. Hästen känns det lite som att han bara sitter och skrattar på och inte riktigt förstår att man kan gunga av om man inte håller fast sig med benen (shetlandsponny så även skritt blir lite skumpigt antar jag). Att han är lat och bekväm skrev jag mest för att belysa problemet, det gäller i ganska mycket liksom, inte bara att försöka cykla, även att gå i skogen, gå på promenad, göra något som är jobbigt. Han vill helst sitta inne och titta på tv, leka med lego, göra film på Ipaden eller lägga pussel. Som han är jätteduktig på, lägger pussel för vuxna utan probelm. Som sagt, gymnastiken har hjälpt jättemycket, från början kunde han inte slå en kullerbytta eller gå balansgång, det kan han idag.

Det är svårt att säga om det är så att han verkligen inte skulle hålla balansen på en cykel eller om det verkligen är så att han har för dålig motorik för det. Jag hoppas ju att den blir bättre, tänker att han får vänta ett tag. Samtidigt så blir det ju eventuellt att sitta i huvudet också. Ska försöka tvinga honom ut ikväll så får mannen gå bakom och hålla i pinnen, kanske han i alla fall kommer på att han kan cykla så på promenaderna och så släpper vi den dagen det, eventuellt, går. Annars håller vi i helt enkelt. Blir ju lite tyngre att cykla på skogsväg eller grusväg också.
Jo grusväg är jobbigare, speciellt om den faktiskt är grusig snarare än stampad lera. Finns ju en möjlig belöning i att det är mindre jobbigt än att gå egentligen dock, även på grusväg.

(A är snarare dålig på simma, men vi ska göra ett nytt försök i höst med simskola.)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 550
Senast: Araminta
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 079
Senast: Elendil
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 198
Senast: Snurrfian
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 298
Senast: Cocos
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp