Det här med att lägga in förnamnet i var och varannan mening

[prinsessfeminist]

Det är åtminstone folk som är bekanta för en. Men jag förknippar det mest med kundtjänst och service och där är det olidligt. I synnerhet när man ringer för att klaga.

Gaaaaahhh!!! Ja, som om man inte var irriterad innan?!

Det här med bekanta, jag vet inte - för mig fungerar det inte med någon som gör så. Jag har helt enkelt retat upp mig så mycket att jag blivit helt allergisk.

Tilltalsnamnet använder man när man ropar på någon.

 

[tanten]

Ja, det är en klapp på huvet, men folk gör så hela tiden. Närmaste bekantskapskretsen som jag känner väl, har blivit upplystaom vad jag tycker av mig både en och två gånger.

Men folk i periferin, på jobbet och så.... jag döööööör.....

(vid ett tillfälle "gav jag igen", med att överdriva och säga till personen med dennes förnamn. Det hade dock noll, och ingen effekt)

Jag avskyr det.

Om de är osäkra på om jag begriper att det är mig de talar med så är ögonkontakt en bättre metod.

(att sedan vagt bekanta eller helt obekanta inte begriper vad jag heter utan tilltalar med med ett helt annat namn gör mig inte vänligare inställd....)

 

[prinsessfeminist]

Jag avskyr det.

Om de är osäkra på om jag begriper att det är mig de talar med så är ögonkontakt en bättre metod.

(att sedan vagt bekanta eller helt obekanta inte begriper vad jag heter utan tilltalar med med ett helt annat namn gör mig inte vänligare inställd....)

Ja, det kanske är så att ögonkontakten försvunnit, och det är därför folk gör så?

 

[tanten]

Ja, det kanske är så att ögonkontakten försvunnit, och det är därför folk gör så?

Du menar att alla gör som Leif GW?

 

[Luff]

På mitt jobb gör vi nog så då och då. I vårt fall är det för att vi alltid kaosar på möten.
Ska man ha någons fokus så får man säga: -Lasse, beställer du biljetterna så kikar jag på budgeten sen. Sen får man vända sig till nästa: -Peter, jag och Lasse fixar biljetterna. Då säger Malin: -Luff, jag behöver fem biljetter. Då får jag säga: -Lasse, skriver du fem på Malin.
Sådär håller vi på.
Stackars Lasse är den som ska hålla ordning på oss men det går sådär.

 

[kossankaj]

Jag tycker det är trevligt och personligt
Inte alls förminskande för min del.

 

[Amanda_F]

Jag stör mig också något otroligt på det. Enda gången det är ok att någon säger mitt namn någon enstaka gång, är om jag precis börjat dejta någon och denne är hos sina kompisar och vi hörs i telefon. Då har jag märkt att jag tycker att det är ok..

 

[Account]

En av mina underställda börjar alltid med Account, (tydlig paus) och så en fråga. Jag hatar det! Blir helt anti bara hen öppnar munnen, varför kan inte människan bara ställa frågan utan att inleda med mitt förnamn

 

[Raderad medlem 6459]

Så länge det inte är en försäljare så tycker jag faktiskt om det . Jag har förstått att det är en hatgrej för många men har aldrig riktigt fattat varför.

 

[prinsessfeminist]

En av mina underställda börjar alltid med Account, (tydlig paus) och så en fråga. Jag hatar det! Blir helt anti bara hen öppnar munnen, varför kan inte människan bara ställa frågan utan att inleda med mitt förnamn

Jag intervjuade en stackare för ett jobb, och denna person tilltalade mig med mitt förnamn genom hela intervjun. Efteråt sade jag till kollegan, att vi kan tusan inte anställa en person som håller på så!

Jag fick veta att jag nog var överkänslig och personen hade meriter som kvalificerade för jobbet, så, ok.

Nu är personen anställd och håller på sådär ännu.

 

[prinsessfeminist]

Så länge det inte är en försäljare så tycker jag faktiskt om det . Jag har förstått att det är en hatgrej för många men har aldrig riktigt fattat varför.

Haha - nu har vi ett ansikte på den som gillar detta.

Det måste vara sådana som du, som håller på med det???

 

[Raderad medlem 6459]

Det måste vara sådana som du, som håller på med det???

Nej gud nej, jag börjar alla meningen med "Duuuuu...". Varsågoda - come at me med hur irriterande och ohyfsat det är .

 

[Account]

Jag intervjuade en stackare för ett jobb, och denna person tilltalade mig med mitt förnamn genom hela intervjun. Efteråt sade jag till kollegan, att vi kan tusan inte anställa en person som håller på så!

Jag fick veta att jag nog var överkänslig och personen hade meriter som kvalificerade för jobbet, så, ok.

Nu är personen anställd och håller på sådär ännu.

 

[Luff]

En av mina underställda börjar alltid med Account, (tydlig paus) och så en fråga. Jag hatar det! Blir helt anti bara hen öppnar munnen, varför kan inte människan bara ställa frågan utan att inleda med mitt förnamn

Min son som är lite speciell gör så. Han har svårt att läsa folk och vill veta att det är ok att han pratar och att vi lyssnar.

 

[Karfitsa]

Jag tycker det är OK om det är folk jag känner som använder mitt namn. Jag vet ingen som överanvänder namnet där. När det är nån jag INTE känner - typ telefonförsäljare - så reser jag ragg direkt; det känns som om de klampar in i min privata zon där de inte är inbjudna. Mitt namn är mitt, liksom, tafsa inte!

 

[Tora]

Jag har nog aldrig reagerat på att någon tilltalar mig med mitt namn.

Eller jo när någon sagt "Men Tora lilla du förstår väl....". Men då är själva namnet det jag reagerar på minst.

 

[Basilika]

- Då säger vi så, Priffe.
- Men Priffe, kan det vara så att...
- Åh vad bra att du ringer, Prffe, men kan jag ringa dig om en stund, Priffe?
- Priffe, nu är det så att jag skulle vilja...

Jag vet vad jag heter! har jag lust att skrika till folk!

Är det endast jag i hela världen som får utslag av denna "förtrolighet", som folk lagt sig till med?

Berätta, vad ni anser och

God Fortsättning på Julen

önskar jag, Priffe.

Det är regel nummer ett i säljskolan, repetera personens förnamn så hen känner sig viktig. Det lärs också ut i en annan säljskola, dejtingskolan

 

[bettysmatte]

Det finns en annan teknik som jag har svårt för, och det är repeterara-tillbaks-vad-personen-precis-sagt-tekniken. Telias tekniska support kör med det, och jag upplever det väldigt irriterande. Jag beskriver mitt ärende, och 9 av 10 gånger får jag som första svar (efter att oftast ha väntat i kö i en kvart) något i stil med: "Du säger att bla bla bla händer när du bla bla bla. Stämmer det?" Och så måste jag svara "ja", "stämmer", eller något liknande. Och vänta IGEN. Jag FÖRSTÅR ju varför de gör det, men det känns som ett fruktansvärt slöseri med tiden !

 

[CillaW]

Brrrrrr. Det känns passivt-aggressivt.

 

[Marita73]

Jag har flera kollegor, alla män, som gör så. Då pratar vi säkerhetssamtal med väl uppbyggt innehåll och vi vet exakt vem vi har i andra änden. Biter ihop och är trevlig samtidigt som jag tyst för mig själv gnisslar tänder.