Det verkar ha skitit sig :-(

[Lovisaleonora]

Livet är inte svart eller vitt, gulan.

Nej, kanske inte men ibland måste man se livet i svart vitt för att kunna fatta grå beslut. Hårdra och ta fram kontrasterna för att se de verkliga konturerna.

Jag håller med gulan. Den här mannen verkar inte särskilt intresserad av att behålla sina relationer (kompisarna har ju också fått en släng av sleven). En del av uppvaknandet och förändringen kan vara att man förstör sina relationer. Innan dess blir det helt enkelt ingen förändring. Det kan ta en vecka eller 10 år innan relationen/kompisarna/partnern tröttnar. Men det blir ingen förändring förrän då. Och kanske aldrig.

Jag hade inte velat leva i en relation utan respekt. Och jag tycker det är förbannat resepktlöst att låta någon hänga så som TS i det här läget. FRITIDSINTRESSET är viktigare än förhållandet. Där ungefär hade jag gjort min analys och packat mina grejor.

 

[MidnightSoul]

Är han inte intresserad av att ta tag i sitt liv och sitt humör så är jag inte intresserad av att vara i ett förhållande med honom. Så är det!
Som jag känner nu, så måste jag ge honom den tid att tänka och känna efter som han bad om (trots att han knappast hinner det pga fritidsprojektet). Problemet är bara att jag inte har nån aning om hur länge jag måste vänta... Skulle förstås gärna hör ett "mellan-pip" också, innan han vet vad han vill, men det tycks inte han ha i tankarna.

Du måste bestämma själv hur lång tid du är villig att ge honom. Det suger när folk försvinner under jorden och vägrar höra av sig och inte svarar när man hör av sig. Speciellt om man är menade att vara partners och har planer och inte ens får reda på om det händer eller inte.

 

[tott]

Nej, kanske inte men ibland måste man se livet i svart vitt för att kunna fatta grå beslut. Hårdra och ta fram kontrasterna för att se de verkliga konturerna.

Jag håller med gulan. Den här mannen verkar inte särskilt intresserad av att behålla sina relationer (kompisarna har ju också fått en släng av sleven). En del av uppvaknandet och förändringen kan vara att man förstör sina relationer. Innan dess blir det helt enkelt ingen förändring. Det kan ta en vecka eller 10 år innan relationen/kompisarna/partnern tröttnar. Men det blir ingen förändring förrän då. Och kanske aldrig.

Jag hade inte velat leva i en relation utan respekt. Och jag tycker det är förbannat resepktlöst att låta någon hänga så som TS i det här läget. FRITIDSINTRESSET är viktigare än förhållandet. Där ungefär hade jag gjort min analys och packat mina grejor.

Fast fritidsprojektet varnade han mig för redan då vi träffades. Det är ett 2-3 årigt projekt som säsongsvis tar mycket tid (...och energi, som han inte räknat med). Tänk elitsatsning inom hästsport som motsvarighet. Inte populärt (eller ens smart) av en ny partner att försöka stoppa nåt sånt. Tycker gärna jag kan vara tyst gällande det. Jag vill ju ändå inte förstöra hans långvariga dröm. Vi bor på skilda håll och har ändå kunnat ses i princip varje helg...fast det är ju jag mest som har åkt dit sedan i våras. Det är jag inte bitter över. Mitt val för att försöka få det att funka.

 

[tott]

Du måste bestämma själv hur lång tid du är villig att ge honom. Det suger när folk försvinner under jorden och vägrar höra av sig och inte svarar när man hör av sig. Speciellt om man är menade att vara partners och har planer och inte ens får reda på om det händer eller inte.

...fast vi gjorde ju slut -snabbt och dramatiskt. Utgår då ifrån att alla våra planer är borta.
Det är svaret på hans "jag behöver tid"-mail som han inte kommenterat på nåt sätt alls. Inte ett pip sedan dess, alltså.
Ja jag vet inte hur mycket tid han skall få...

 

[Och_Aye]

Fast fritidsprojektet varnade han mig för redan då vi träffades. Det är ett 2-3 årigt projekt som säsongsvis tar mycket tid (...och energi, som han inte räknat med). Tänk elitsatsning inom hästsport som motsvarighet. Inte populärt (eller ens smart) av en ny partner att försöka stoppa nåt sånt. Tycker gärna jag kan vara tyst gällande det. Jag vill ju ändå inte förstöra hans långvariga dröm. Vi bor på skilda håll och har ändå kunnat ses i princip varje helg...fast det är ju jag mest som har åkt dit sedan i våras. Det är jag inte bitter över. Mitt val för att försöka få det att funka.

Att ha en hobby som tar tid är inget konstigt tycker jag, men att låta sin partner gå runt helt ovetandes och förvirrad för att man knappt har tid att "tänka eller känna efter" pga sin hobby är en helt annan sak tycker jag... Vansinnigt elakt, faktiskt.

 

[tott]

Är det inte bara att mentalt sätta honom i pending-läge,
och se hur du känner då (om) han hör av sig nästa gång?

Att sitta och vänta på obestämd tid tror jag inte gör någon gott.

Hur menar du?Vad tycker du jag ska göra?

 

[tott]

Jag håller med @Jeffery. Även i att det möjligen är "om" han hör av sig, inte "när".

Jag kan bara dra slutsatser utifrån vad du skriver och egna erfarenheter/kunskap. Så med reservation för att jag är helt fel ute gissar jag att han i sitt nuvarande tillstånd inte orkar fatta beslut och kanske inte heller tänka efter. Speciellt inte om fritidsprojektet nu tar en massa tid och energi. I ett sådant läge är det lätt att skjuta saker framför sig. Det är ju ok - men inte när någon annan är inblandad. Håller också med @statcraft - sätt ett datum.

Förr eller senare måste han höra av sig. Har en massa grejer hos honom som på nåt sätt måste komma tillbaka till mig.

 

[Lovisaleonora]

Fast fritidsprojektet varnade han mig för redan då vi träffades. Det är ett 2-3 årigt projekt som säsongsvis tar mycket tid (...och energi, som han inte räknat med). ...

Det är jag inte bitter över. Mitt val för att försöka få det att funka.

Du försvarar situationen hårt, märker jag.

Det är stor skillnad på att ha ett fritidsintresse och en satsning som gör att man inte har tid för en partner kontra att stressa sig otrevlig och låta det gå ut över sagda partner.

Istället för att komma hem sur och tvär, bör ju hobbyutövandet göra att man kommer hem kvittrande av ny livsluft efter att ha besökt sitt andningshål.

Det är väl knappast så att du vill sätta stopp för utövandet, men hur kan du tolerera att han tar ut sitt mående på dig och ert förhållande? Är det OK att vara dörrmatta för att andra delar av hans liv inte funkar? Ska han inte ta ansvar för sin tillvaro istället för att låta dig krypa runt som en stryktäck hund och tassa runt i strumporna för att inte störa?

Självklart inte. Vill han ha en relation får han vara vuxen och sköta den. Annars är ju budskapet klart: han är inte beredd att lägga ner vad som krävs för att få det att fungera, han prioriterar hellre annat.

 

[Lovisaleonora]

Förr eller senare måste han höra av sig. Har en massa grejer hos honom som på nåt sätt måste komma tillbaka till mig.

Hmmm. Känns som helt fel anledning att vilja höra av sig...

 

[tott]

Du försvarar situationen hårt, märker jag.

Det är stor skillnad på att ha ett fritidsintresse och en satsning som gör att man inte har tid för en partner kontra att stressa sig otrevlig och låta det gå ut över sagda partner.

Istället för att komma hem sur och tvär, bör ju hobbyutövandet göra att man kommer hem kvittrande av ny livsluft efter att ha besökt sitt andningshål.

Det är väl knappast så att du vill sätta stopp för utövandet, men hur kan du tolerera att han tar ut sitt mående på dig och ert förhållande? Är det OK att vara dörrmatta för att andra delar av hans liv inte funkar? Ska han inte ta ansvar för sin tillvaro istället för att låta dig krypa runt som en stryktäck hund och tassa runt i strumporna för att inte störa?

Självklart inte. Vill han ha en relation får han vara vuxen och sköta den. Annars är ju budskapet klart: han är inte beredd att lägga ner vad som krävs för att få det att fungera, han prioriterar hellre annat.

Det här håller jag helt med om. Jag anar mig till varför han är på ett sånt jävla humör, och det är stress. Stress av allt möjligt! Jag vet själv att man inte väljer vem man är sur och arg och fräsig till då man är nära väggen (som sagt, been theer done that), men jag vet också att det är upp till en själv att VERKLIGEN göra något åt det...och det är svårt att fatta då man är mitt i det. I mitt fall tex sökte jag hjälp för att få slut på föräldrarnas tjat på att jag måste ska hjälp. Efter 2 veckor av sjukskrivning började jag förstå att det var precis vad jag skulle vara - sjukskriven alltså. Det är lättare till pappers än i verkligheten då man är i det. Man tänker ju inte förståndigt.
...och det där med att tassa omkring för att inte störa känner jag igen. Ingenting jag vill göra

 

[Lovisaleonora]

Jag vet själv att man inte väljer vem man är sur och arg och fräsig till då man är nära väggen (som sagt, been theer done that), men jag vet också att det är upp till en själv att VERKLIGEN göra något åt det...och det är svårt att fatta då man är mitt i det.

Jag har själv varit där och håller verkligen, verkligen inte med. Självklart väljer man själv vem man bär sig illa åt mot, och främst blir det familjen. Chefen lär inte få den där sura fräsen utan det blir partener eller andra "säkra" kort.

Och till sist är det ändå mitt ANSVAR hur jag bär mig åt, oavsett mina skäl till hur jag bär mig åt.

 

[tott]

Oj, nu skickade jag ett chattmeddelande "Hej, hur mår du?". Hade LenaH:s "man inte kommer närmare varandra genom att ta avstånd från varandra." i tankarna.
"Upp och ned. Mest full fart och då finns det annat att tänka på. Du då?"

 

[Lovisaleonora]

"Upp och ned. Mest full fart och då finns det annat att tänka på. Du då?"

Min första tanke: annat än vad att tänka på? Mig? Sitt eget mående? Vad? Vet han själv?

 

[tott]

Min första tanke: annat än vad att tänka på? Mig? Sitt eget mående? Vad? Vet han själv?

Annat att tänka på än att komma till vad han vill, säkert. Han behövde ju tid för att känna vad han vill.
Han skrev iaf nu att han har analyserat sig själv och relationen lite. Vackert så.

 

[Lovisaleonora]

Han skrev iaf nu att han har analyserat sig själv och relationen lite. Vackert så.

- "Hej, du funderade på att köpa min bil, har du bestämt dig?"
- "jag funderar fortfarande"

Jo, det kan ju tänkas, fast det var inte det jag frågade. Jag hade nog velat bli insläppt i funderingarna, resonemanget. Att klura på egen kammare utvecklar sällan ett förhållande, även om man möjligen kan komma fram till att man vill fortsätta.

Sedan är det ju hela hanteringen - pallar du hans sätt att hantera problem när de uppstår? Orkar du en sväng till, nästa gång han inte kan sköta sitt liv och kommer i pressade situationer? Själv blir jag lite allergisk mot människor som inte agerar vuxet och tar ansvar för sig själv, sitt mående och sitt beteende. Jag orkar helt enkelt inte bära både mig själv och andra. Det blir inget kvar av mig själv då.

 

[Oh_really]

Det som började så fantastiskt bra för exakt ett år sedan...verkar ha tagit slut. Kommer någon ihåg historien från ifjol? Han, 52:an?

Senaste månaderna har vi varit ganska mycket osams. Han har haft väldigt mycket på sin agenda - har inte lyckats på jobbet (delvis provision) trots att han kämpat som ett djur, han har ett fritidsprojekt (en dröm) som har slukat mycket mera tid och energi och engagemang än han räknat med + allt möjligt annat. Han har varit grinig, lättretlig, "frånvarande"...och allt för ofta surande som en liten unge. Jag är inte heller alltid den lättaste, men jag har medelst coach utvecklats mycket under det senaste 1½ året.

Nåväl, han ska byta jobb och fixade hela sommaren ledig. Såg enormt mycket fram emot 3-4 veckors semester tillsammans. Fritidsprojektet har paus mitt på sommaren och jag trodde vi skulle ha det bra - vara ute i skärgården, turista lite osv. ...men icke! Han hann inte varva ner på de veckor han var ledig innan mig, och han var mest på dåligt humör hela tiden. Jag kände att jag fick trippa på tå för att han inte skulle bli sur.
Under en trevlig kväll med vänner sårade han mig för en sak jag sa att jag skulle göra som jag tycker är viktig att göra (en hemsyssla). Han tyckte jag var egoist som skulle sätta tid på det under vår gemensamma vecka på min ort (vi bor några timmar ifrån varandra). Jag bet ihop som fan för att inte förstöra...och lyckades få upp humöret...och alla var glada. Trodde jag. Då vi skulle gå hem märkta jag att han surade (som vanligt nuförtiden) och efter lite tjat som kom det fram att det var min hemsyssla som han fortfarande surade över - 2 timmar senare! Efter att ha dansat och varit på "bra humör"?!
Då brast det för mig!!! Jag hade fått nog av hans surande!!...och skickade honom till sin båt och sova. Följande dag kom han och hämtade sina saker och åkte hem...

Vi har haft bra mailkontakt efter det, och jag kom med ett förslag om att ses. Jag ville ju inte göra slut! Jag ville ju att han skulle bli gladare och att vi skulle fixa det - precis som vi kommit överens om.
Jag ångrar det jag gjorde, men på samma gång vet jag att jag inte kunde ha gjort annorlunda precis då. Måttet var överfullt!!

Jag föreslog att vi skulle ses, ta lärdom av händelsen och börja på nytt från rent bord. Han ville, ville inte...och skrev att han behöver mera tid. Sen försvann han! Inte ett knyst som svar på mitt svar på hans "jag behöver mera tid"-mail. Imorgon har det gått en vecka med total radiotystnad. Hur länge ska jag vänta på besked? Hur länge ska jag vänta på att öht höra ett ljud?
Fy fan vilken semester det blev!!!

Under mailkonversationen konstaterade vi att det inte är kärleken som fattas - vi har "bara" kommunikationsproblem. ...och jag vet att han är jäkligt nära väggen, borde få hjälp...och borde vara ledig i minst ½ år... :-(

Så, jo, jag kan väl bara vänta...och hoppas att han kommer med en plan för sitt personliga mående också. Men hur länge ska jag vänta? Håller på att bli knäpp!!

Jag tror inte att "ni har kommunikationsproblem". Det verkar nämligen som att du har förmågan att kommunicera alldeles utmärkt. Inga gramatiska fel i svenska språket och fullständigt begripliga meningar. Typiskt kvinnor att skylla på "kommunikationen" när de har en oengagerad partner.

Jag tycker att han brister i engagemang för relationen, och det är INTE ditt uppdrag att motivera honom!!

Om jag var du skulle jag hålla mig undan en månad eller två och se om han hinner fundera på den tiden och komma till nya insikter. Gör han inte det så är han väl ändå inte så mycket att hänga i julgranen, eller hur? Oavsett hur hans livssituation ser ut...

.
.

 

[Sleepan]

Hade min sambo och bästa vän betett sig så mot mig hade jag blivit oerhört sårad.

Känns väldigt konstigt att inte höra av sig när man trots allt är i en relation.

 

[Modest]

Oj, nu skickade jag ett chattmeddelande "Hej, hur mår du?". Hade LenaH:s "man inte kommer närmare varandra genom att ta avstånd från varandra." i tankarna.
"Upp och ned. Mest full fart och då finns det annat att tänka på. Du då?"

Det verkar ju inte som att han prioriterar er relation överhuvudtaget. Det där svaret hade fått mig att säga tack och hej faktiskt.

 

[tott]

Hade min sambo och bästa vän betett sig så mot mig hade jag blivit oerhört sårad.

Känns väldigt konstigt att inte höra av sig när man trots allt är i en relation.

...fast vi gjorde ju slut...

 

[Milosari]

Jag tycker inte heller det finns någon anledning att stanna och tror inte det kommer hålla även om du är lite dörrmatta ett tag. Vill du så kan du ju ge honom en chans att ställa saker och ting tillrätta genom att förklara att du har fått nog och att du vill bryta helt om han inte ändrar något pronto. Men helt ärligt så tror jag att han inte har lust med någon relation just nu och jag tror inte han kommer anstränga sig särskilt för att få dig att stanna. I en annan tid på en annan plats så kanske det hade funkat. Men ni är där ni är och det går det inte att göra så mycket åt.