Det verkar ha skitit sig :-(

[Squie]

...eller så är han sjuk. Jag kan inte rädda honom från stress och monster

Nja.
Det beror nog mycket på vad du lägger i ordet "rädda". Rädda i tanken att plocka bort honom från det farliga, så nej..det går inte. Rädda i tanken att finnas där som hjälp, stöd, bollplank när ångest, stress, monster, etc tornar upp sig...så ja, det går. Det går...o det behövs.

Att förstå och ta till sig acceptansen..är det tuffaste. Sen gäller det "bara" att hålla bollen i rullning.

 

[tott]

Nja.
Det beror nog mycket på vad du lägger i ordet "rädda". Rädda i tanken att plocka bort honom från det farliga, så nej..det går inte. Rädda i tanken att finnas där som hjälp, stöd, bollplank när ångest, stress, monster, etc tornar upp sig...så ja, det går. Det går...o det behövs.

Att förstå och ta till sig acceptansen..är det tuffaste. Sen gäller det "bara" att hålla bollen i rullning.

Du får det att låta så romantiskt...
Tack men nej tack! Ska jag själv hamna i träsket av att bara få skit och sura miner, då han inte själv inser att han behöver hjälp? Allt jag gör är ju fel, typ. Jag HAR försökt prata och diskutera, jag har försökt hjälpa och uppmuntra tidigare, men allt har eskalerat till max nu, verkar det som. Han blir bara arg och sur. Jag är inte där hos honom fysiskt och skulle inte komma att vara det heller nästan alls de kommande månaderna pga hans fritidsprojekt.
Jag vill inte få skit för att jag försöker hjälpa. Det har jag fått nog av. Vuxen man måste ha lite insikter själv också - även tuffa sådana.

 

[Lovisaleonora]

Rädda i tanken att finnas där som hjälp, stöd, bollplank när ångest, stress, monster, etc tornar upp sig...så ja, det går. Det går...o det behövs.

Att självuppoffrande och -utplånande stå och ta skit är aldrig aktuellt. Vill han ha hjälp och stöd, får han sträcka ut handen på ett eller annat sätt.

 

[a1agnlju]

Du får det att låta så romantiskt...
Tack men nej tack! Ska jag själv hamna i träsket av att bara få skit och sura miner, då han inte själv inser att han behöver hjälp? Allt jag gör är ju fel, typ. Jag HAR försökt prata och diskutera, jag har försökt hjälpa och uppmuntra tidigare, men allt har eskalerat till max nu, verkar det som. Han blir bara arg och sur. Jag är inte där hos honom fysiskt och skulle inte komma att vara det heller nästan alls de kommande månaderna pga hans fritidsprojekt.
Jag vill inte få skit för att jag försöker hjälpa. Det har jag fått nog av. Vuxen man måste ha lite insikter själv också - även tuffa sådana.

Du tänker rätt tycker jag. Intresset verkar inte finnas kvar. Tråkigt, men antagligen bäst för er båda.