Dressyrsnackis 11

[Piaff]

Min tränare säger att dagens unga hästar måste få tid, i ganska många fall tror jag hon har rätt. Får de bara tid att andas och vila så har de så otroligt lätt för att lära sig. Tyvärr går ju en del hästar sönder i unga år, kanske helt i onödan och kanske för att ägarna känner press och stress.
Det är ju som du säger, du ska ha din fina häst i många år och vill att er relation ska vara god. Att rida negativa och tråkiga pass med tjurighet är inte bra i längden, bättre att backa och ta det försiktigt ett tag. Hon växer säkert och behöver en lugn period.

Så är det ju definitivt, hon snappar upp nya saker otroligt fort, tyvärr även dåliga saker. Det tog henne inte länge att lista ut att hon kunde skrämma mig med bakutsparkar för då backade jag av och blev passiv. Så gissa vad hon tar till nu när det blir jobbigt? Dock blir jag inte LIKA passiv men jag kanske kunde vara tuffare. Skulle dock gärna hellre ha att vi inte får de där dusterna alls då.

Jag är liksom inte rädd att ramla av egentligen, jag blir rädd att hon ska göra illa sig. Fastna nånstans eller gå omkull eller ja. Nåt sånt. Hon är ju smidig som en katt så hon twistar sig i luften och sånt där. Skitkul... Känns som man ska landa uppochned. De sakerna tar hon även till när hon är pigg och laddad men det kan jag ta, pigg och glad får hon ju gärna vara, bara jag sitter kvar när hon piper till och far iväg.

 

[lady_vip]

Så är det ju definitivt, hon snappar upp nya saker otroligt fort, tyvärr även dåliga saker. Det tog henne inte länge att lista ut att hon kunde skrämma mig med bakutsparkar för då backade jag av och blev passiv. Så gissa vad hon tar till nu när det blir jobbigt? Dock blir jag inte LIKA passiv men jag kanske kunde vara tuffare. Skulle dock gärna hellre ha att vi inte får de där dusterna alls då.

Jag är liksom inte rädd att ramla av egentligen, jag blir rädd att hon ska göra illa sig. Fastna nånstans eller gå omkull eller ja. Nåt sånt. Hon är ju smidig som en katt så hon twistar sig i luften och sånt där. Skitkul... Känns som man ska landa uppochned. De sakerna tar hon även till när hon är pigg och laddad men det kan jag ta, pigg och glad får hon ju gärna vara, bara jag sitter kvar när hon piper till och far iväg.

Jag förstår precis, har själv haft samma tankesätt. Jag är inte rädd för att trilla av, däremot är jag rädd att han ska bli rädd om jag trillar av, eller att han ska springa hem från skogen och bli överkörd...
Det är bara att jobba med de tankarna, för undan dem och se en annan målbild.

Nu är ju min valack, så han stannar faktiskt upp om jag säger till honom. Men mitt sto var femjävlig de första 5 åren efter inridning, det var bara att sitta kvar, och efter ett tag vet man exakt vad som ska hända och bara gungar med.

Sparkar hon bakut när du rider i skogen?

 

[Piaff]

Jag förstår precis, har själv haft samma tankesätt. Jag är inte rädd för att trilla av, däremot är jag rädd att han ska bli rädd om jag trillar av, eller att han ska springa hem från skogen och bli överkörd...
Det är bara att jobba med de tankarna, för undan dem och se en annan målbild.

Nu är ju min valack, så han stannar faktiskt upp om jag säger till honom. Men mitt sto var femjävlig de första 5 åren efter inridning, det var bara att sitta kvar, och efter ett tag vet man exakt vad som ska hända och bara gungar med.

Sparkar hon bakut när du rider i skogen?

Hon gör absolut inget när man är flera, då går hon som ett ljus, när man väl kommer igång i trav eller galopp går hon snällt när man är själv också, det är mer när man skrittar och hon tycker att nä, ska gå hem nu, då stannar hon, backar lite, slår mot skänkeln, och så tar hon ett litet skutt och slår bakut på det. Eller backar in i nån buske eller annat festligt. Det hjälpte mig dock sist för hon backar gärna in i väggen men busken hade ju grenar som piskade över benen, så då for hon framåt igen.

Alltså nu när jag läser det här själv ser jag ju att problem ett är att hon inte alltid tar skänkeln. Självanalys är fina grejer.

 

[Piaff]

Men sånt där kan jag alltså bli TOKIG på för jag tycker ju att det är så dumt när de får för sig nåt och inte ska gå, och typ trillar ned i nåt dike bara för det. Självbevarelsedriften liksom??? Var finns den?

 

[Fritidsryttare]

Men sånt där kan jag alltså bli TOKIG på för jag tycker ju att det är så dumt när de får för sig nåt och inte ska gå, och typ trillar ned i nåt dike bara för det. Självbevarelsedriften liksom??? Var finns den?

Man brukar kunna använda de där sakerna till nåt bra, beroende på hur hästen är. Mina kan göra exakt som du beskriver, både Rosevelten och Escudon. Dvs, backa, och inte ta skänkeln och stimma runt. Speciellt Rosevelten kunde bli som ett ånglok mitt i passet och "kan själv, vill själv, släpp mig matte jag vill springa!!". Däremot är de aldrig rädda när de gör så, de ska bara testa om det går för det är roligare om man får bestämma själv.
Om det inte är alldeles oländig terräng så brukar jag låta dem upptäcka själva att det faktiskt inte är så roligt att få en gran i rumpan utan det är trevligare att vänta på mattes instruktioner. Undantaget är om hästen är uppriktigt skrämd för något och har lätt till panik, eller om det är stor skaderisk i miljön runtomkring. Finns det staket eller djupa diken i närheten så hoppar jag av direkt, men annars kan jag låta dem hållas så länge det håller sig inom rimliga nivåer, det är inga dumma djur och de lär sig rätt fort vad som funkar.
Men jag inser också att jag nog har en ganska fatalistisk syn på det där och eftersom jag rider ut i 95% av fallen så mina djur har rätt bra koll på vad som lämpar sig i terrängen och inte, det är svårt att råda när man inte vet hur hästen reagerar i själva situationen, en häst som lätt får panik och blockerar sig kan bli precis hur farlig som helst i de lägena om man inte har koll.

 

[lady_vip]

Hon gör absolut inget när man är flera, då går hon som ett ljus, när man väl kommer igång i trav eller galopp går hon snällt när man är själv också, det är mer när man skrittar och hon tycker att nä, ska gå hem nu, då stannar hon, backar lite, slår mot skänkeln, och så tar hon ett litet skutt och slår bakut på det. Eller backar in i nån buske eller annat festligt. Det hjälpte mig dock sist för hon backar gärna in i väggen men busken hade ju grenar som piskade över benen, så då for hon framåt igen.

Alltså nu när jag läser det här själv ser jag ju att problem ett är att hon inte alltid tar skänkeln. Självanalys är fina grejer.

Du kommer att komma till ett läge där hon alltid tar skänkeln, om du bara vågar fortsätta utmana dig själv och fortsätta träna det som är jobbigt, dvs rida ut även om du inte vet om hon backar ner i ett dike. Hoppa av innan så händer det inte, gå 30-40 meter framåt och hoppa upp igen.
Miljöträning och utnyttja att du är smartare.

Jag rider ut själv på min plutt i 90% av fallen, i 90% av gångerna går det hur bra som helst. För några veckor sen backade han också 20-25 meter, skulle absolut inte gå framåt, men jag tror faktiskt så här i efterhand att det var något han reagerade för i skogen. Jag fick hoppa av (med ungefär den här sinnesstämningen ), gå fram en bit och sen hoppa upp igen. Gången efter vi kom på samma ställe trampade han snällt på och hade glömt att det var läskigt.

 

[Piaff]

Man brukar kunna använda de där sakerna till nåt bra, beroende på hur hästen är. Mina kan göra exakt som du beskriver, både Rosevelten och Escudon. Dvs, backa, och inte ta skänkeln och stimma runt. Speciellt Rosevelten kunde bli som ett ånglok mitt i passet och "kan själv, vill själv, släpp mig matte jag vill springa!!". Däremot är de aldrig rädda när de gör så, de ska bara testa om det går för det är roligare om man får bestämma själv.
Om det inte är alldeles oländig terräng så brukar jag låta dem upptäcka själva att det faktiskt inte är så roligt att få en gran i rumpan utan det är trevligare att vänta på mattes instruktioner. Undantaget är om hästen är uppriktigt skrämd för något och har lätt till panik, eller om det är stor skaderisk i miljön runtomkring. Finns det staket eller djupa diken i närheten så hoppar jag av direkt, men annars kan jag låta dem hållas så länge det håller sig inom rimliga nivåer, det är inga dumma djur och de lär sig rätt fort vad som funkar.
Men jag inser också att jag nog har en ganska fatalistisk syn på det där och eftersom jag rider ut i 95% av fallen så mina djur har rätt bra koll på vad som lämpar sig i terrängen och inte, det är svårt att råda när man inte vet hur hästen reagerar i själva situationen, en häst som lätt får panik och blockerar sig kan bli precis hur farlig som helst i de lägena om man inte har koll.

Rädd blir hon ju väldigt sällan, och blir hon det står hon mest och galopperar på stället och jagar upp sig, hon har aldrig dragit i panik, inte ens när det var 4 långtradare på rad som kom bakifrån. Stressad blev hon men hon lyssnar fortfarande och lugnar sig snabbt.
Det är värre när hon får ett sånt där "tänker inte gå" och inte är rädd för något utan bara ska testa. Då blir hon ju arg, står och stampar med frambenen och så. Det här är alltså samma häst som nästan gick efter min tränare med frambenen när vi skulle öva ryggning. Hon flyr liksom inte, hon slår tillbaka! När hon slog i väggen en gång när hon sparkade bakut blev hon SKITARG och sparkade två gånger till med ett bakben. Det var nästan roligt...

 

[Fenestra]

@Piaff nu rider inte jag men jag föder upp i liten skala och har sparat ett par döttrar undan stona. de är flickor och ibland är de tonårsflickor
Jag hade, om jag var du, försökt helt sonika att vara smartare och gör det enkelt för henne att göra rätt så du kan få orsak till att berömma henne. Försök att få till ett bra pass typ idag/imorgon. Krävs det att du rider en kort pass så gör det, sen låt henne vila from nu till efter nyår. Ta de här veckorna till att själv njuta av ledigheten. Samt låt henne vara så mkt som möjligt så att hon blir sugen på att göra ngt med dig. Ta sen upp det igen efter nyår, gör då roliga saker tillsammans, gör det enkelt att göra rätt. Hon är en häst och bryr sig inte om utifall hon ligger i utvecklingsfas med sina jämnåriga Försök själv att släppa det annars riskerar det att ta glädjen ifrån dig och skapa onödiga konflikter med henne. Antingen så råkar hon vara det eller så är hon det inte, anpassa hela tiden efter hästen. .Annars finns risk att man går för långt och faktiskt ofrivilligt våldför sig på dem, genom ex bråka sig igenom ngt som en liten paus, lättare arbete löser. Visst, vissa saker måste man ta igenom men det gäller då att faktiskt veta vilka "strider" man ska ta så man inte skapar sig ännu mer problem Jag var på clinic för Anders Eriksson och inser igen hur bra tömkörning är för växande och/eller svagare hästar. Bra för alla men magiskt för dessa. Så att kliva ner från ryggen ett tag är nog inte helt fel. Som sagt jag har ston här hemma och många ungston som jag hanterar dagligen då de står på stall, man ser när de är i fas mentalt och när de inte är det, ibland är de skrämmande lika våra tonårsdöttrar och behöver slippa krav och få lite ro och kärlek, låter flummigt men jag tror du förstår vad jag försöker säga. Kram på dig och din finfina häst.

 

[Fritidsryttare]

Rädd blir hon ju väldigt sällan, och blir hon det står hon mest och galopperar på stället och jagar upp sig, hon har aldrig dragit i panik, inte ens när det var 4 långtradare på rad som kom bakifrån. Stressad blev hon men hon lyssnar fortfarande och lugnar sig snabbt.
Det är värre när hon får ett sånt där "tänker inte gå" och inte är rädd för något utan bara ska testa. Då blir hon ju arg, står och stampar med frambenen och så. Det här är alltså samma häst som nästan gick efter min tränare med frambenen när vi skulle öva ryggning. Hon flyr liksom inte, hon slår tillbaka! När hon slog i väggen en gång när hon sparkade bakut blev hon SKITARG och sparkade två gånger till med ett bakben. Det var nästan roligt...

Vad gör du i de lägena? På mina funkar det inte alls att gå i klinch när de är på det humöret utan det gäller att lägga om kursen 180°, annars smäller det ännu mer. Vet att Rosevelten hade ett sånt pass förra året, då stod hon bara och sparkade för hon ville inte galoppera på volt eller vad det var. Det var bara att backa femton steg och köra travövergångar och göra det hon klarade just den dagen för att inte fastna i konflikt. Sen efter träningspasset tog jag ut henne på fältet och jobbade med galoppen själv, det var inga problem för jag vet att utomhus kan jag klämma åt henne eftersom hon vill fram, inne måste hon alltid motiveras att gå framåt = mycket lättare att fastna i konflikter.
I slutändan fick vi båda som vi ville.

Mitt råd är att komma på vad hon verkligen gillar att göra. Gillar hon att galoppera på fälten, hoppa, osv. Hittar man vad de tycker är riktigt kul att göra så har man ett trumfkort att dra fram de där dåliga dagarna.

Det handlar inte om att de ska komma undan jobb; utan snarare att man ska få dem att jobba utan att de fattar att de gör det. Det är verkligen svårt med de där stona som har mycket humör, man kan inte räkna med att varje pass är det andra likt.

 

[Piaff]

Vad gör du i de lägena? På mina funkar det inte alls att gå i klinch när de är på det humöret utan det gäller att lägga om kursen 180°, annars smäller det ännu mer. Vet att Rosevelten hade ett sånt pass förra året, då stod hon bara och sparkade för hon ville inte galoppera på volt eller vad det var. Det var bara att backa femton steg och köra travövergångar och göra det hon klarade just den dagen för att inte fastna i konflikt. Sen efter träningspasset tog jag ut henne på fältet och jobbade med galoppen själv, det var inga problem för jag vet att utomhus kan jag klämma åt henne eftersom hon vill fram, inne måste hon alltid motiveras att gå framåt = mycket lättare att fastna i konflikter.
I slutändan fick vi båda som vi ville.

Mitt råd är att komma på vad hon verkligen gillar att göra. Gillar hon att galoppera på fälten, hoppa, osv. Hittar man vad de tycker är riktigt kul att göra så har man ett trumfkort att dra fram de där dåliga dagarna.

Det handlar inte om att de ska komma undan jobb; utan snarare att man ska få dem att jobba utan att de fattar att de gör det. Det är verkligen svårt med de där stona som har mycket humör, man kan inte räkna med att varje pass är det andra likt.

Fastnar vi så brukar jag bara fortsätta att lugnt be om framåt, eventuellt peta med spö på bogen (inte rumpan, då smäller det) och berömma och dutta nåt vansinnigt direkt när hon går framåt, gärna trava iväg lite friskt och verkligen förstärka hur duktig hon var som gick fram. Hon lever ju verkligen på beröm. Vi red för Gustaf Svalling för ett tag sen som berömde hur jag löste en sån situation, jag tänker ju mer att jag gärna skulle förebygga att det händer. Vi gjorde ett pass på töm i förrgår och var väldigt sams, sen inget igår eftersom vår hund blev dålig. Hon får ha det lite chill nu och gå i hagen med sin bästis.

 

[Piaff]

Vad gör du i de lägena? På mina funkar det inte alls att gå i klinch när de är på det humöret utan det gäller att lägga om kursen 180°, annars smäller det ännu mer. Vet att Rosevelten hade ett sånt pass förra året, då stod hon bara och sparkade för hon ville inte galoppera på volt eller vad det var. Det var bara att backa femton steg och köra travövergångar och göra det hon klarade just den dagen för att inte fastna i konflikt. Sen efter träningspasset tog jag ut henne på fältet och jobbade med galoppen själv, det var inga problem för jag vet att utomhus kan jag klämma åt henne eftersom hon vill fram, inne måste hon alltid motiveras att gå framåt = mycket lättare att fastna i konflikter.
I slutändan fick vi båda som vi ville.

Mitt råd är att komma på vad hon verkligen gillar att göra. Gillar hon att galoppera på fälten, hoppa, osv. Hittar man vad de tycker är riktigt kul att göra så har man ett trumfkort att dra fram de där dåliga dagarna.

Det handlar inte om att de ska komma undan jobb; utan snarare att man ska få dem att jobba utan att de fattar att de gör det. Det är verkligen svårt med de där stona som har mycket humör, man kan inte räkna med att varje pass är det andra likt.

Jag blir så himla rörd över hur fina och peppande ni alla är! Jag har mest haft valacker innan och blir lite ställd ibland när damens humör slår till, jag vill ju verkligen bygga upp henne och ha henne med mig och oftast har jag ju det, då känns det extra jobbigt när vi blir osams. Hon är ju så duktig och ambitiös, det vill jag inte förstöra.

Pratade med min tränare om det här också och vi ska göra upp en bra plan för henne framöverefter nyår. Sist körde vi bommar och det gillar hon så vi satsar på glad häst helt enkelt.

 

[Fritidsryttare]

Fastnar vi så brukar jag bara fortsätta att lugnt be om framåt, eventuellt peta med spö på bogen (inte rumpan, då smäller det) och berömma och dutta nåt vansinnigt direkt när hon går framåt, gärna trava iväg lite friskt och verkligen förstärka hur duktig hon var som gick fram. Hon lever ju verkligen på beröm. Vi red för Gustaf Svalling för ett tag sen som berömde hur jag löste en sån situation, jag tänker ju mer att jag gärna skulle förebygga att det händer. Vi gjorde ett pass på töm i förrgår och var väldigt sams, sen inget igår eftersom vår hund blev dålig. Hon får ha det lite chill nu och gå i hagen med sin bästis.

Det är så jag brukar lösa det också, går inte att lägga spöt på mina ens en gång alltid utan man får bara släppa fram dem i friskt tempo.
Klart det bästa är att förebygga att det ens händer. Ibland lägger jag in galoppjobb på fälten innan jag tar dem in i paddock/ridhus, då har de blåst ur en del negativ energi. Man märker efter ett tag när de är på det humöret, redan innan man börjar jobba, då försöker jag lägga om passet från början så att man undviker bråk. Tycker det låter klokt med vila och arbete på töm en period.

 

[Fritidsryttare]

Jag blir så himla rörd över hur fina och peppande ni alla är! Jag har mest haft valacker innan och blir lite ställd ibland när damens humör slår till, jag vill ju verkligen bygga upp henne och ha henne med mig och oftast har jag ju det, då känns det extra jobbigt när vi blir osams. Hon är ju så duktig och ambitiös, det vill jag inte förstöra.

Pratade med min tränare om det här också och vi ska göra upp en bra plan för henne framöverefter nyår. Sist körde vi bommar och det gillar hon så vi satsar på glad häst helt enkelt.

Nästa ridhäst som jag väljer att satsa på kommer bli en valack. Insåg hur extremt enkelt allt var med den store brune jag hade, varje dag kunde jag jobba honom på det viset _jag_ ville, inte efter vilket humör han var på. Jag älskar mina ston men de kan ge mig huvudvärk ibland!

 

[lady_vip]

Fastnar vi så brukar jag bara fortsätta att lugnt be om framåt, eventuellt peta med spö på bogen (inte rumpan, då smäller det) och berömma och dutta nåt vansinnigt direkt när hon går framåt, gärna trava iväg lite friskt och verkligen förstärka hur duktig hon var som gick fram. Hon lever ju verkligen på beröm. Vi red för Gustaf Svalling för ett tag sen som berömde hur jag löste en sån situation, jag tänker ju mer att jag gärna skulle förebygga att det händer. Vi gjorde ett pass på töm i förrgår och var väldigt sams, sen inget igår eftersom vår hund blev dålig. Hon får ha det lite chill nu och gå i hagen med sin bästis.

Jag kan trösta dig med att min valack betedde sig som en apa igår på vår skogsrunda, det blir definitivt vila för honom efter onsdag (sadelutprovning).
Det intressanta är att han var likadan förra året vid denna tiden så jag ska verkligen utvärdera vad det är som händer med honom.

 

[mooi]

..och jag hade två provridningar i helgen varav en häst var på rätt pissigt humör. Jag skulle säga att den var kränkt. Mycket ung häst som passet innan min provridning hade haft en annan provridning och det var av det slaget att det inte borde ha ägt rum. Känslig häst som fick så mycket dubbla signaler att den till slut slog tvärbakut (bokstavligt talat - jag fick se film). När jag red var den skeptisk, men gjorde inget mer än att smyga fram och vara "klämmig". Så himla typiskt för det är en skitfin häst, men det var ju svårt att känna nåt mer än att den nog inte är trög egentligen utan nu var -kränkt

 

[Piaff]

..och jag hade två provridningar i helgen varav en häst var på rätt pissigt humör. Jag skulle säga att den var kränkt. Mycket ung häst som passet innan min provridning hade haft en annan provridning och det var av det slaget att det inte borde ha ägt rum. Känslig häst som fick så mycket dubbla signaler att den till slut slog tvärbakut (bokstavligt talat - jag fick se film). När jag red var den skeptisk, men gjorde inget mer än att smyga fram och vara "klämmig". Så himla typiskt för det är en skitfin häst, men det var ju svårt att känna nåt mer än att den nog inte är trög egentligen utan nu var -kränkt

Äsch då! Finns det möjlighet att prova den igen när den är lite gladare tro? Det är ju så svårt när de är känsliga, det sitter ju kvar ett tag när de väl blivit upprörda...

 

[Piaff]

Jag kan trösta dig med att min valack betedde sig som en apa igår på vår skogsrunda, det blir definitivt vila för honom efter onsdag (sadelutprovning).
Det intressanta är att han var likadan förra året vid denna tiden så jag ska verkligen utvärdera vad det är som händer med honom.

Min är generellt gladare på sommaren, hon uppskattar inte kyla och rör sig inte i hagen på samma sätt som när det är varmt. Hon blir inte skoj när hon är kall.

 

[mooi]

Äsch då! Finns det möjlighet att prova den igen när den är lite gladare tro? Det är ju så svårt när de är känsliga, det sitter ju kvar ett tag när de väl blivit upprörda...

Den står 5,5h bort så inte bara att "svänga förbi". Jag har sett henne på film med unghästutbildaren och så är det inga såna tendenser alls. Blev jättesvårt verkligen att tänka kring denna.

 

[Piaff]

Den står 5,5h bort så inte bara att "svänga förbi". Jag har sett henne på film med unghästutbildaren och så är det inga såna tendenser alls. Blev jättesvårt verkligen att tänka kring denna.

Nej det förstår jag, Gud så svårt! Man vill ju inte chansa på att man klickar när den är glad liksom, känslan är ju så viktig.

 

[Mirtai]

Nästa ridhäst som jag väljer att satsa på kommer bli en valack. Insåg hur extremt enkelt allt var med den store brune jag hade, varje dag kunde jag jobba honom på det viset _jag_ ville, inte efter vilket humör han var på. Jag älskar mina ston men de kan ge mig huvudvärk ibland!

+ @Piaff

Det svarta stoet jag rider sparkade sönder ridhusväggen på sista träningen och drog av sig en sko på kuppen... Vi skulle fatta galopp från skritt vilket är jobbigt. Det hände ingenting, absolut ingenting, när jag gav galoppskänkel. Så jag nuddade henne med spöt på rumpan och hon sparkade som tusan som svar. Blev en finns hål i sargen där tränaren fick stå och plocka flisor för att ingen skulle göra sig illa

Kan säga att mitt enda absoluta krav när jag skulle köpa föl var att det inte skulle vara ett sto