En hög sopor

Det är vad jag känner mig som. Inget att ha.

En del saker hade jag säkert kunnat göra annorlunda, men inte är det mycket. Ändå känner jag mig som en komplett idiot.

Tur att Senioren skiter i det i alla fall.

 

[Seabaz]

Just nu är det så. Jag har tappat orken. Och egentligen vet jag inte ens hur man gör. Men jag skulle vilja ha några personer i mitt liv som finns där i vått och torrt, som man har kul med, som man kan dela tankar med, som ringer ibland bara för att höra av sig och som stöttar en när det är motigt.

Men just nu orkar jag inte ens vara social. Jag har inget att erbjuda och är bara en trist typ.

Det är ok att inte vara social. Jag har väldigt få personer i mitt liv som jag klarar av att umgås med i mer än 2 timmar. 2st är det för att vara exakt.
Men på tex FB har jag hundratals "vänner" och här på buke tex har jag ett socialt utbyte.

Genomgående röd tråd i alla dina inlägg är att du klankar ner och förminskar dig själv.
Vem är det du jämför dig med?

 

[Magiana]

Det är ok att inte vara social. Jag har väldigt få personer i mitt liv som jag klarar av att umgås med i mer än 2 timmar. 2st är det för att vara exakt.
Men på tex FB har jag hundratals "vänner" och här på buke tex har jag ett socialt utbyte.

Genomgående röd tråd i alla dina inlägg är att du klankar ner och förminskar dig själv.
Vem är det du jämför dig med?

Jag har inte ens 2 vänner. Och jag har ingen familj. På FB har jag 46 "vänner". Dessa räknar jag inte alls.

Mina innersta tankar kan jag inte dela med Buke. Jag delar en hel del men det är trots det väldigt censurerat. Ett digitalt liv kan inte ersätta ett riktigt liv. I verkliga livet finns en hjärta-till-hjärta-kommunikation, om man träffar rätt person alltså. Och rätt person är extremt sällsynt.

Vadå jämför mig med? Jag vill åtminstone kunna duga för någon som jag är utan att vara tvungen att klistra på en fasad.

 

[Seabaz]

Jag har inte ens 2 vänner. Och jag har ingen familj. På FB har jag 46 "vänner". Dessa räknar jag inte alls.

Mina innersta tankar kan jag inte dela med Buke. Jag delar en hel del men det är trots det väldigt censurerat. Ett digitalt liv kan inte ersätta ett riktigt liv. I verkliga livet finns en hjärta-till-hjärta-kommunikation, om man träffar rätt person alltså. Och rätt person är extremt sällsynt.

Vadå jämför mig med? Jag vill åtminstone kunna duga för någon som jag är utan att vara tvungen att klistra på en fasad.

Väldigt sant att rätt person är extremt sällsynt.

Du har massor med människor här som svarar på dina inlägg och säger jättefina saker om dig och försöker hjälpa på alla möjliga vis. Ser du inte det?

 

[Magiana]

Väldigt sant att rätt person är extremt sällsynt.

Du har massor med människor här som svarar på dina inlägg och säger jättefina saker om dig och försöker hjälpa på alla möjliga vis. Ser du inte det?

Jo, men de känner inte mig och det är ju lätt att sitta bakom en skärm och säga hyggliga saker. Det är ingen som står mig nära utan jag räknar alla som ytliga kontakter. En del respekterar inte ens mina åsikter.

 

[Seabaz]

Jo, men de känner inte mig och det är ju lätt att sitta bakom en skärm och säga hyggliga saker. Det är ingen som står mig nära utan jag räknar alla som ytliga kontakter. En del respekterar inte ens mina åsikter.

Vilka är "en del"?
Och vilka människor möter du i vardagen?
När skrattade du senast?

 

[Magiana]

Vilka är "en del"?
Och vilka människor möter du i vardagen?
När skrattade du senast?

Jag vill inte namnge vilka som är "en del".
Jag träffar inga människor i vardagen.
Jag minns inte när jag skrattade senaste. En månad sedan kanske.

 

[Seabaz]

Jag vill inte namnge vilka som är "en del".
Jag träffar inga människor i vardagen.
Jag minns inte när jag skrattade senaste. En månad sedan kanske.

Nej inte namnge men är det personer tex här på buke (har sett gliriga kommentarer förut) eller är det tex vårdpersonal du varit i kontakt med eller forna vänner / familj osv...
Men du behöver inte svara alls heller. Det är som du säger att man vill inte dela allt i livet på ett internetforum.

Träffar du inga människor? Åker du aldrig och handlar eller så?

När unnade du dig själv något senast?

När jag tänker att jag själv borde vara mer produktiv tar jag fram penna och papper och skissar företagsideer.
Skriver prislistor och
Kollar hur många kunder jag behöver per dag/vecka/månad för att gå runt med vinst och kunna ta ut lön själv plus om jag har anställda på hel- eller halvtid.
Gör tom upp scheman på när vem ska jobba osv..

Men det är ju jag det..

Jag har förstått att du gillar att odla samt hantverk?

 

[Magiana]

Nej inte namnge men är det personer tex här på buke (har sett gliriga kommentarer förut) eller är det tex vårdpersonal du varit i kontakt med eller forna vänner / familj osv...
Men du behöver inte svara alls heller. Det är som du säger att man vill inte dela allt i livet på ett internetforum.

Träffar du inga människor? Åker du aldrig och handlar eller så?

När unnade du dig själv något senast?

När jag tänker att jag själv borde vara mer produktiv tar jag fram penna och papper och skissar företagsideer.
Skriver prislistor och
Kollar hur många kunder jag behöver per dag/vecka/månad för att gå runt med vinst och kunna ta ut lön själv plus om jag har anställda på hel- eller halvtid.
Gör tom upp scheman på när vem ska jobba osv..

Men det är ju jag det..

Jag har förstått att du gillar att odla samt hantverk?

Till "en del" räknas vissa på Buke men även min morsa.

De enda människor jag träffar är kassapersonalen på Ica, läkaren och psykologen. De räknas inte. De är på inget sätt några vänner.

Jag vet inte när jag unnade mig något senast. Det skulle väl kunna vara när jag klippte mig för två månader sedan.

Jo, normalt sett gillar jag hantverk och odling. Men jag orkar inte nu och ser ingen poäng med det. Jag har generellt sett väldigt lite vilja kvar.

 

[MM]

Jag har inte ens 2 vänner. Och jag har ingen familj. På FB har jag 46 "vänner". Dessa räknar jag inte alls.

Mina innersta tankar kan jag inte dela med Buke. Jag delar en hel del men det är trots det väldigt censurerat. Ett digitalt liv kan inte ersätta ett riktigt liv. I verkliga livet finns en hjärta-till-hjärta-kommunikation, om man träffar rätt person alltså. Och rätt person är extremt sällsynt.

Vadå jämför mig med? Jag vill åtminstone kunna duga för någon som jag är utan att vara tvungen att klistra på en fasad.

Tråkigt att du inte kan se dina "fbvänner" som vänner. Aj. För min del är du min vän iaf. Man behöver inte ha träffats för att vara vänner eller kunna kalla någon sin vän. En vän betyder inte att den måste veta allt om en, det kan vara så enkelt att man bryr sig om varandra. Jag bryr mig om dig.

Jag vet att du har det nattsvart och förmodligen inte ser helt klart, men du HAR en vän här. Även om jag inte stöttar upp dig i dina inlägg här på buke men det beror på att jag har mitt egna att lägga fokus på och inte orkar involvera mig i annat just nu. Däremot så ser jag ju att många andra här har orken att stötta upp dig och är riktigt duktiga på det och finns för dig

 

[Magiana]

Tråkigt att du inte kan se dina "fbvänner" som vänner. Aj. För min del är du min vän iaf. Man behöver inte ha träffats för att vara vänner eller kunna kalla någon sin vän. En vän betyder inte att den måste veta allt om en, det kan vara så enkelt att man bryr sig om varandra. Jag bryr mig om dig.

Jag vet att du har det nattsvart och förmodligen inte ser helt klart, men du HAR en vän här. Även om jag inte stöttar upp dig i dina inlägg här på buke men det beror på att jag har mitt egna att lägga fokus på och inte orkar involvera mig i annat just nu. Däremot så ser jag ju att många andra här har orken att stötta upp dig och är riktigt duktiga på det och finns för dig

På FB är det alla möjliga personer. Vissa har man kontakt med medan andra är ytliga bekantskaper. Jag har exempelvis 2 barndomsvänner på FB. Men vi har ingen kontakt alls. Gissa om det svider i mig när de hyllar att de varit kompisar i 40 år, att de ser varandra som systrar, att de gör saker tillsammans. Jag är bara utanför. Så nej, bara för att man är vän på FB betyder det inte automatiskt att jag ser dem som riktiga vänner. Det är annat än huruvida man är vän på FB eller inte som är viktigare.

 

[mandalaki]

Sitt inte på Buke, gå och pussa på Senioren igen istället!

 

[Seabaz]

Till "en del" räknas vissa på Buke men även min morsa.

De enda människor jag träffar är kassapersonalen på Ica, läkaren och psykologen. De räknas inte. De är på inget sätt några vänner.

Jag vet inte när jag unnade mig något senast. Det skulle väl kunna vara när jag klippte mig för två månader sedan.

Jo, normalt sett gillar jag hantverk och odling. Men jag orkar inte nu och ser ingen poäng med det. Jag har generellt sett väldigt lite vilja kvar.

Nä nä inte vänner på det sättet alls men några få du möter i vardagen.

Jag har också "gamla vänner" på fb från skoltiden. Dom, mitt gamla "gäng" är fortf vänner och möts upp regelbundet och lägger upp foton på fb. Ibland tänker jag att det vore roligt att möta upp men sen tänker jag "men vart börjar man"?
Det är ju faktiskt bara ett fb-meddelande iväg.
Men egentligen har jag inget intresse i deras liv och vad som hänt denaste 10 åren i mitt liv orkar jag knappast tjöta om.. så meddelanden uteblir. Jag fortsätter att skicka nån like här och där.

Är det någon av dina fb "vänner" du skulle gilla att ta en fika med? Eller känner du liksom jag (fast kanske av andra anledningar) vad är det för mening med det?

Skulle du vilja hitta nya vänner? Alltså som du träffar i verkligheten?

 

[Magiana]

Nä nä inte vänner på det sättet alls men några få du möter i vardagen.

Jag har också "gamla vänner" på fb från skoltiden. Dom, mitt gamla "gäng" är fortf vänner och möts upp regelbundet och lägger upp foton på fb. Ibland tänker jag att det vore roligt att möta upp men sen tänker jag "men vart börjar man"?
Det är ju faktiskt bara ett fb-meddelande iväg.
Men egentligen har jag inget intresse i deras liv och vad som hänt denaste 10 åren i mitt liv orkar jag knappast tjöta om.. så meddelanden uteblir. Jag fortsätter att skicka nån like här och där.

Är det någon av dina fb "vänner" du skulle gilla att ta en fika med? Eller känner du liksom jag (fast kanske av andra anledningar) vad är det för mening med det?

Skulle du vilja hitta nya vänner? Alltså som du träffar i verkligheten?

Jag träffar ingen i vardagen. Medryttarhästens ägare har jag träffat några gånger i stallet. Men nu har jag ju slutat rida. Det enda jag gör är att åka dit och ta in hästarna när det kör ihop sig för ägaren för hon har inte hittat någon ny medryttare än.

Just ja, min chef träffar jag ibland.

Min förra hyresvärd träffade jag i somras. Jag fick rida hennes häst som jag var medryttare på innan jag flyttade. DET var faktiskt kul.

Men nä, en fika om året gör mig inte så glad och något "gammalt gäng" finns egentligen inte. Det kan vara kul för stunden men inte mer. Jag vill gärna ha regelbunden kontakt offline. De flesta bor alldeles för långt bort.

 

[Magiana]

Kanske är det så att det som andra kallar för "vän" mer har betydelsen "bekant" för mig och att det egentligen är en själsfrände jag söker, en person som man verkligen klickar med och som man delar allt med. Ytliga vänner är väl bra, men sen då? I ytlighet känner jag mig ändå ganska ensam.

 

[Lovisaleonora]

Kanske är det så att det som andra kallar för "vän" mer har betydelsen "bekant" för mig och att det egentligen är en själsfrände jag söker, en person som man verkligen klickar med och som man delar allt med. Ytliga vänner är väl bra, men sen då? I ytlighet känner jag mig ändå ganska ensam.

Fast finns verkligen dessa själsfränder? Jag har ett par få riktigt bra vänner, och jag har min make. Men själsfränder? Nej, det är för mig en romantiserad syn på relationer.

Är det viktigt för dig att ha ett socialt nätverk måste du jobba på det själv. Det kommer aldrig färdigvävt i posten, utan kräver en del jobb och faktiskt också en del obekvämhet. Om man vill ha ett stort nätverk i alla fall. Jag kan känna mig trött och slut, men inser att om jag inte underhåller vissa nätverk (halvprivata) kommer de att fallera, och därför pallrar jag mig ibland iväg fast jag inte är motiverad.

I vissa lägen i livet har jag tvingat iväg mig på olika sammankomster (Lantmännen, föreläsningar etc) bara för att träna den sociala ådran.

 

[avslutat medlemskap]

Jag ska ge dig ett tips fast du inte gillar mig, börja bjud på dig själv.

Igår var jag till tippen och sen uträttade jag en del annat och bla. var jag in på Hyrmaskiner och skulle köpa nya bits till min "nya" skruvautomat som jag fått ta över från en firma som bytt märke bara. (Ja firmorna gör så ibland.) Jag klev in där och sa "jag skulle behöva bits till den här för jag fick inga med när jag snodde,,,,,,lånade,,,,,,fick,,,,,,äh, köpte den här" och då brast det för alla runt fikabordet.
Sån är jag, allvarliga kan andra vara och ibland får jag tillbaka också, jag kan bara säga att jag har på det sättet skaffat ett stort kontaktnät just bara för att jag är seriös i grunden men långt ifrån seriös när det gäller att bjuda på sig själv. När jag inte ens får välja korvsort själv jämt på Biltema bara för att dom just ska stänga på fiket och har en massa av andra sorter kvar på grillen säger väl en del om "ta och ge" eller?

 

[Magiana]

Fast finns verkligen dessa själsfränder? Jag har ett par få riktigt bra vänner, och jag har min make. Men själsfränder? Nej, det är för mig en romantiserad syn på relationer.

Är det viktigt för dig att ha ett socialt nätverk måste du jobba på det själv. Det kommer aldrig färdigvävt i posten, utan kräver en del jobb och faktiskt också en del obekvämhet. Om man vill ha ett stort nätverk i alla fall. Jag kan känna mig trött och slut, men inser att om jag inte underhåller vissa nätverk (halvprivata) kommer de att fallera, och därför pallrar jag mig ibland iväg fast jag inte är motiverad.

I vissa lägen i livet har jag tvingat iväg mig på olika sammankomster (Lantmännen, föreläsningar etc) bara för att träna den sociala ådran.

Inte vet jag jag, men det är väl det jag menar är riktigt bra vänner, någon man kan anförtro saker åt, en person som är den förste att få veta viktiga händelser i en liv.

Men jag suger verkligen på sociala kontakter. Hur gör man? Vad säger man? Hur beter man sig? Vad får man absolut inte göra?

 

[Lovisaleonora]

Inte vet jag jag, men det är väl det jag menar är riktigt bra vänner, någon man kan anförtro saker åt, en person som är den förste att få veta viktiga händelser i en liv.

Men jag suger verkligen på sociala kontakter. Hur gör man? Vad säger man? Hur beter man sig? Vad får man absolut inte göra?

Jag tror du måste tagga ner dina förväntningar. Både på dig själv och på din omgivning. Jag hade inte vågat vara vän med dig, du är snabb med att slakta till höger och vänster och väldigt negativ i ditt tankemönster. Det påverkar relationer.

Jag tänker mig att sociala kontakter är något man får öva. Det har jag fått göra.

 

[Magiana]

Jag tror du måste tagga ner dina förväntningar. Både på dig själv och på din omgivning. Jag hade inte vågat vara vän med dig, du är snabb med att slakta till höger och vänster och väldigt negativ i ditt tankemönster. Det påverkar relationer.

Jag tänker mig att sociala kontakter är något man får öva. Det har jag fått göra.

Jag vet redan att det är fel på mig men Buke är min ventil och här öppnar jag kranarna mer än vad jag gör i verkligheten. Ingen här är tvungen att läsa vad jag skriver eller umgås med mig.

Men hur fan övar man på sociala kontakter utan att bränna sig? Det gör ju ont, fruktansvärt ont och sen vill man inte försöka längre. Jag försöker vara en hygglig typ men så plötsligt har jag gjort något allvarligt fel som jag inte fattat att jag gjort och så får jag ta konsekvensen av det. Men eftersom jag inte riktigt vet vad jag gjort för fel så kommer jag inte att kunna undvika att göra om misstaget. Det spelar ingen roll att jag frågar om det heller för jag får inte svar.

 

[Lovisaleonora]

Jag vet redan att det är fel på mig men Buke är min ventil och här öppnar jag kranarna mer än vad jag gör i verkligheten. Ingen här är tvungen att läsa vad jag skriver eller umgås med mig.

Here we go again... Vem har sagt att det är fel på dig, mer än du själv? Vill du inte ha kommentarer kan det kanske vara lämpligt, även i dagboken, att skriva det i slutet av inlägget. Eller ta bort kommentarer du inte vill ha.

Å andra sidan: det kanske behövs ny input för att komma vidare?

Men hur fan övar man på sociala kontakter utan att bränna sig? Det gör ju ont, fruktansvärt ont och sen vill man inte försöka längre. Jag försöker vara en hygglig typ men så plötsligt har jag gjort något allvarligt fel som jag inte fattat att jag gjort och så får jag ta konsekvensen av det. Men eftersom jag inte riktigt vet vad jag gjort för fel så kommer jag inte att kunna undvika att göra om misstaget. Det spelar ingen roll att jag frågar om det heller för jag får inte svar.

Sociala kontakter kan inte bränna mig. Jag är ju inte direkt ute och raggar för giftermål eller evig kärlek. Jag snackar med folk i kassakön, går på några seminarium, pratar lite med vakten medan jag väntar på att komma igenom metalldetektorn, ställer en fråga till trafikvakten, snackar med ställningsbyggaren när jag undrar hur den delen fungerar med andra Hakiställningen - whatever. Om de fräser av mig är det ju inget jag går hem och gråter över. Jag rycker på axlarna och utgår från att de har en dålig dag.