Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Popkorn och Sickan beskriver ganska väl det som jag känner oxå.
Är en "riktigt" hästtjej som slavade i stallet under hela min uppväxt. Vi var ett gäng som höll ihop i vått och torrt i stallet och jag vill inte vara utan den tiden. Men, idag när jag ser tillbaka så ser jag att vi faktiskt utnyttjades som obetald arbetskraft (ibland under slavlika förhållanden).

Jag och en kompis hade allt ansvar en vardag/vecka och då gällde det (efter skolan) mockning, fodring, att ta hand om ridskole-eleverna + att hålla lektion för de yngsta, kvällsfodra och låsa stallet klockan 21.30. Vi bodde 3 mil från ridskolan och tog sista bussen hem (det var en rejäl bit att gå till busskuren). Sedan hade vi samma arbete alla helgdagar samt allt extraarbete som ingick: lasta in 9 ton hö, måla, sätta staket, ta hand om de små barnen, göra i ordning hästarna, rida in unghästar etc etc. Våra lektioner betalade vi för , likaså tävlingar så det som var vår "belöning" var att vi fick hänga i stallet och ibland få ett berömmande ord av ridläraren.
Det var så det var och ingen reflekterade över att det var något konstigt med detta.
Tiden har dock fostrat mig till en "hardworker" och det finns inte något arbete i stallet jag tycker är för jobbigt:) /arrak
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

kl

kollade igenom tråden och tror inte att jag svarat innan. Däremot har jag ridit/promenerat igång samma häst 3 ggr under en 2 års period och nu är han så trasig att vi inte vet vad det blir av honom. Det var C's ägare som rignde upp mig i höstas och berättade att det fanns "en snäll tinker" som behövde en modig ryttare. Jag sa "tinker ??! :rofl:" men ridabstinensen blev för mycket när C (halvblod) visade sig vara oridbar. Tinkern jag fann mig med hade ridits 2 månader (när han var borta på inridning) ... sen sutten på ett par ggr. döm om min förvåning när jag finner mig själv med en lättlärd,positiv jätte med sveriges mest elastiska trav! :)

Och jag kan inte lämna ett stall omockat. Och då åkte jag av i galopp i måndags och landade på asfalt... och kan ändå inte låta bli att mocka. Iof i tisdags mockade jag bara en box (av tre) men då sa jag till.. för min rygg grät :angel: annars tar jag samtliga boxar. Jag kan liksom inte med att åka ut.. och skita i mockningen. Jag har inpräntat att man mockar som "tack"..
 
Senast ändrad:
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Sen har jag alltid... ända sedan jag varit liten, haft turen att "sponsrats" med fantastiskt fina hästar. Från araber till halvblod till nuvarande tinker unghäst. Ägarna till dessa hästar har helt enkelt lämnat över huvudansvaret till mig... jag har valt om jag vill rida 3-7 dagar/vecka och lagt upp träningen som jag tror är bäst för mig + häst. Jag inser så klart att jag har haft en jäkla tur med dessa hästägare men som jag förstått - med feedbacken jag fått, tycker de att de haft tur med :) så jag antar att det har varit fungerande sammarbeten :D

Och.. det är väl kärnan. och svaret på frågan. Självklart finns vi, vi som jobbar häcken av oss för att få hållas med vårt största intresse, det vi brinner för!
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Jag tror att det finns 4 faktorer:

1. Överhuvudtaget så orkar inte folk engagera sig i "klubb-liv" / "förenings-liv" längre överhuvudtaget. Ta vilken ideell förening som helst, och fråga om dom har problem med att få nog med styrelsemedlemmar/voluntärer/funktionärer. Alla vill ha roligt, ingen vill anstränga sig. Oavsett ålder. Det är få som brinner numera!

2. Många vill inte ha massa småtjejer springandes i stallet. Jag tillexempel. Skulle inte uppskatta om det börjar springa kids i stallet. Litar inte på att dom kan ta ansvar / vet inte ens om jag kan kräva det? Och om dom gör illa sig? Och skulle jag skaffa en medryttare, vill jag ha en vuxen, stabil människa som jag kan skriva kontrakt med.

3. Föräldrarna - om man inte får cykla dit, och inte får skjuts, hur ska man då ta sig till stallet?

4. Numera, om man har ett brinnande intresse, så kan man nörda ut det online. Det är tusen gånger lättare att spela onlinespel än att hitta ett stall man både kan ta sig till, och där det uppskattas att det är barn som hjälper till.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

1. Överhuvudtaget så orkar inte folk engagera sig i "klubb-liv" / "förenings-liv" längre överhuvudtaget. Ta vilken ideell förening som helst, och fråga om dom har problem med att få nog med styrelsemedlemmar/voluntärer/funktionärer. Alla vill ha roligt, ingen vill anstränga sig. Oavsett ålder. Det är få som brinner numera!
då ta sig till stallet?
.....

Jag har funderat på det med föreningar och hur många föreningar finns det inte som man ska engagera sig i och vad kräver många av dessa föreningar?

Jag har börjat leta efter medrytttare och funnit mig sitta i mejl-konverstaion med folk. Till sist ledsnar jag och skriver något dumt som att "det här kallt att rida utomhus på vintern" och så avslutas det. Jag vet inte kan inte folk föra ut sitt engagemang IRL så hjälper det ju inte hur mycket jag erbjuder dem att komma och provrida. Det är möjligt att det bara inte varit "rätt" kemi.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Sen har jag alltid... ända sedan jag varit liten, haft turen att "sponsrats" med fantastiskt fina hästar. Från araber till halvblod till nuvarande tinker unghäst. Ägarna till dessa hästar har helt enkelt lämnat över huvudansvaret till mig... jag har valt om jag vill rida 3-7 dagar/vecka och lagt upp träningen som jag tror är bäst för mig + häst. Jag inser så klart att jag har haft en jäkla tur med dessa hästägare men som jag förstått - med feedbacken jag fått, tycker de att de haft tur med :) så jag antar att det har varit fungerande sammarbeten :D

Och.. det är väl kärnan. och svaret på frågan. Självklart finns vi, vi som jobbar häcken av oss för att få hållas med vårt största intresse, det vi brinner för!

Så där var det för mig oxå när jag var medryttare. Nu har jag egna hästar och är nästan snål. ;-(
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

För ett par år sedan kunde jag, förutom min egen häst, hjälpa andra hästägare i stallet och rida tre-fyra hästar om dagen, men nu finns helt enkelt inte tiden, och jag misstänker att det är liknande för andra ''hästtjejer'' också. Tiden för det som inte är daglig skötsel finns inte, helt enkelt. Hur mycket man än skulle vilja kanske man inte kan lägga mer än två-tre timmar i stallet per dag, för man ska ju hinna jobba, studera, träna, städa och älska sin respektive också. Jag tror att det var lättare ''förr'', när man var yngre eller när kraven från samhället var mindre. Att man ändå väljer att ha häst för att man älskar djuren, trots att vardagen är så hektisk, tycker jag skulle definiera den nya tidens hästtjej.

Sedan, som någon har sagt, så ser jag tillbaka på mina ponnyår och fattar inte hur mina föräldrar kunde låta mig utnyttjas på det viset. Då kunde man plötsligt som elva-tolvåring stå en eftermiddag efter skolan med åtta ponnyer att ta hand om för att ägaren skrivit en sådan uppmaning på tavlan, så uttrycket ''slavarbete'' som någon använde tycker jag är skrämmande träffande. Jag vill inte att man ska utnyttja barn på det sättet, och om det är det som definierar ''hästtjej'' är att tillåta sig att bli utnyttjad så blir jag lite ledsen.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Jodå, nog finns dom!

Själv skulle jag nog inte klassa mig som "hästtjej" i den bemärkelsen längre. Har ju egen häst så det är klart att det blir mycket jobb. Men behövs det inte (som nu när dom fortfarande går ute med lösdrift på nätterna och fri tillgång på käk/vatten i hagen) så gör jag gärna så lite som möjligt! ;)
Å andra sidan kan det periodvis bli flera timmars extrajobb per dag istället. Man gör det som behövs för hästens välbefinnande och för att ta sin del av ansvaret i stallet.
Men det är också grymt skönt att kunna ha lite egen tid att vila upp sig, ta hand om sig och hinna med övriga sysslor hemma. Jämfört med att spendera ännu fler timmar i stallet och kanske hjälpa andra med deras hästar eller pyssel.

Blir väl ganska naturligt så att det är lättare att vara pysslig och hjälpsam innan man själv har dragit på sig för mycket måsten och ansvar. Yngre hästtjejer vars föräldrar inte har råd att låta dom ha egen häst t ex och som inte har så mycket "måsten" i övrigt.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

.....
...
Sedan, som någon har sagt, så ser jag tillbaka på mina ponnyår och fattar inte hur mina föräldrar kunde låta mig utnyttjas på det viset. Då kunde man plötsligt som elva-tolvåring stå en eftermiddag efter skolan med åtta ponnyer att ta hand om för att ägaren skrivit en sådan uppmaning på tavlan, så uttrycket ''slavarbete'' som någon använde tycker jag är skrämmande träffande. Jag vill inte att man ska utnyttja barn på det sättet, och om det är det som definierar ''hästtjej'' är att tillåta sig att bli utnyttjad så blir jag lite ledsen.

.....
Javisst var det mycket sånt där... Emellanåt funderar jag oxå på hur de människorna som utnyttjade fungerade ? Jag kommer ihåg ....ja det var en hel del konstigt.... men på något sätt så gjorde man ju någonting och var intresserad. Jag kommer ihåg den tokiga hingsten... e Jovial
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Kl.

Min åsikt är att om nån ungdom eller vuxen skulle vilja hjälpa till med mina hästar så vore det jättekul. Jag hade inte sett det som en möjlighet att utnyttja personen i fråga som gratis arbetskraft utan snarare en möjlighet att kunna förmedla de kunskaper jag själv fått ihop under mer än 30 år som hästägare. ( Och få lite sällskap på gården ibland). Och hästarna skulle få lite extra pyssel, vilket de gillar skarpt.

Och ur det andra perspektivet: OM jag inte hade haft egna hästar så hade det varit kul att kunna umgås med hästar och rida ibland utan att behöva göra det så inrutat som det blir på en ridskola. Dessutom hur kunnig man ändå är själv så finns det ALLTID nya saker som man kan ta till sig.

Om jag fick rida en häst lite då och då hade jag sett det som en självklarhet att jag mockar till hästen jag rider den dag jag är där. Ryktar och sköter av hästen och kanske gör nåt mindre annat stalljobb som hjälpa till att ta in hästarna eller sopa stallgångar etc. förstås också ställa upp någon enstaka gång om hästägaren behövde vara borta över en helg etc.

Själv hade jag inte haft nåt emot att skritta ut i skogen i långsam takt på en något skröplig äldre häst bara för att den skulle få lite omväxling i det dagliga livet eller gå en promenad med en unghäst vid handen. För mig är den sociala samvaron med hästen det som är trevligt inte exakt vad man gör med hästen.

Jag har för några år sedan haft en rätt trevlig tjej som kom hit och red min lilla ponny Timon ( som tyvärr inte finns längre) hennes mamma körde hit och var med och de var här ett par ggr i veckan. Men sedan så växte tjejen och Timon blev till slut för liten till henne. Och sedan hittade vi ingen ny som ville rida.

I somras kom en tjej i nedre tonåren hit och red ett par gånger men eftersom hon bodde långt bort och fick åka buss så blev det lite krångligt och tog många timmar för att rodda ihop ett ridpass. Och hon ville helst inte rida på den hästen som behövde det mest av de hästarna jag har. (Ett äldre sto). Och unghästen som knappt är sutten på kan man ju som ansvarsfull hästägare inte låta en liten tjej rida på.

Men det är lite som många skriver i tråden att de få som är intresserade vill oftast att man ska ha ridhus eller jättefin ridbana, hinderpark, fantastisk ridterräng och jättefint stall. Dvs toptop anläggning och tip top häst. Det är inte många som vill hjälpa till ute på landet med en lurvig "arbetshäst" som går i lösdrift...
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Även för den som bara är ute efter motionen?

Ska man kräva att folk städar på gymmet också? Det ät mycket Jobb med det också.

Tja jag går och dansar två gånger i veckan på olika ställen, och vi turas om med att sopa av golven i danslokalen efteråt ( TROTS att det finns städfirma som håller ordning på lokalerna).
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Men det är lite som många skriver i tråden att de få som är intresserade vill oftast att man ska ha ridhus eller jättefin ridbana, hinderpark, fantastisk ridterräng och jättefint stall. Dvs toptop anläggning och tip top häst. Det är inte många som vill hjälpa till ute på landet med en lurvig "arbetshäst" som går i lösdrift...

Ja, så är det säkert. Jag var medryttare en kort period till den typ av häst du beskriver, en "arbetshäst" (nordsvensk, i mitt fall) som stod långt ute på landet i lösdrift. Och slutade just för att det var så pass omständligt att ta sig dit och rida, och ridningen var inte så kul. Inget fel på hästen i sig, men det tog 2 timmar enkel resa att ta sig dit, och man var tvungen att passa en buss som gick en gång i timmen eller så. Hästen gick som sagt på lösdrift, så allt var mer eller mindre kallt och smutsigt, hästen inkluderat (det här var på senhösten), och den reds heller inte tillräckligt mycket för att vara i bra kondition, så när man väl skulle rida orkade den inte så mycket.

Det var helt enkelt inte värt besväret, ur min synvinkel. Jag kunde få tag på andra hästar i ordentliga stall och bra ridanläggningar och goda kommunikationer, och då valde jag dem istället.

Alltså, även om man själv tycker det är mysigt att bo ute på landet med lurviga hästar på lösdrift, så är det ju inte sagt att andra vill ha det så. Väljer man något som få gillar, så får man nog också leva med att det blir svårt att få hjälp.

Kan man välja fritt mellan en tiptopanläggningen och en lösdrift hemma hos nån på landet, så väljer ju väldigt många det förstnämnda. Jag också. Sen kanske man som hästägare tycker att glädjen att ha hästarna hemma uppväger bristen på annat, men det är ju inte sagt att det är lika praktiskt och trevligt ur medryttarens synvinkel.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
684
Senast: valy
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 629
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 132
Senast: tuaphua
·
Hästmänniskan Hej alla Bukefalos..are? Mitt namn är Brunte och jag är ny här. Det är såhär att jag är en tjej på 25+ år som har ridit till och från...
2
Svar
21
· Visningar
4 333

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Kemisk kastration?
  • Lösa hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp