Bukefalos 28 år!

Föda barn med dåliga gener

Status
Stängd för vidare inlägg.

Praefatio

Trådstartare
Har lite funderingar kring det här med gener och föräldraskap. Tycker ni att det är försvarbart att skaffa barn, trots att båda föräldrarna har sjukdomar (psykiska eller fysiska) som har stor chans att överföras på barnet? Sjukdomar som försvårar livet, men som inte är dödliga. Varför, varför inte?
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Tycker inte att det går att svara på så generellt som frågan är ställd. Det beror helt på vilken sjukdom, vilka föräldrar, hur insatta och engagerade de är och vilket stöd barnet får i livet. Det finns sämre öden än att födas med en livslång sjukdom.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Det beror väl lite på hur allvarliga sjukdomar det är?

Jag har en ögonsjukdom som är ärftlig, jag har fått operera ögonen och får bära glasögon resten av mitt liv. Tänkte aldrig ens tanken på att inte skaffa barn pga detta. Men hade det varit en allvarligare sjukdom som innebär stora problem för barnet hade jag nog funderat över det.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Hmm, nej, jag var kanske lite vag.

Exempel (icke baserat på verkliga personer): Mamman och pappan bär båda på flera psykiska åkommor, inte bara sådant som de har själva utan även sådant som finns i släkten och har en risk att finnas i det gemensamma barnet. Det handlar allt som allt om beroendesjukdomar, aspergers syndrom, ADHD, uni- och biopolära sjukdomar, ångestgrundade sjukdomar, benägenhet till psykos. Det har förekommit självmord i släkten till följd av dessa sjukdomar. Farmor har gråstarr. Föräldrarna har inte själva alla dessa sjukdomar men mamma är manodepressiv och har OCD och pappa har aspergers syndrom. De lever fungerande liv men behöver stöd från omvärlden i form av terapi och medicin. De längtar verkligen efter en liten knodd och har ett ordnat liv efter sina förutsättningar: Fast jobb, förstahands-hyresrätt. De är noga med att läsa in sig på livet med barn, de diskuterar på nätet med andra föräldrar, går kurser och grupper vis BVC. Blivande morföräldrar är jätteglada att få barnbarn och vill hjälpa till. De ytliga förutsättningarna är med andra ord bra, men barnet är nästan garanterat att födas med psykisk sjukdom.

Är dessa gener lämpliga att föras vidare?

Anledningen till att jag jag började fundera är för att jag pratade med en vän som har en rätt bred sjudomsbild, själv och i släkten. Vi pratade om barn och han sa med glittrande ögon att han trodde att han skulle bli världens bästa pappa, vilket jag inte tvekar på en sekund - han är världens största, snällaste och tryggaste nallebjörn. Han gillar verkligen barn. Jag frågade lite skämtsamt om det inte var dags att hitta sig en mamma till ungarna då, men då sa han att han inte tänkte skaffa några barn. "Vill inte föra vidare mina skitgener, vill inte utsätta en annan människa för vad jag går igenom". Ett annat par jag känner har inte heller speciellt friska gener men längtar efter ett barn när deras liv är mer stabila.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Jag har en vän som är en fantastisk pappa till två barn, den ena med Asperger och den andra med ADD (som ADHD fast utan H). han har sälv bägge diagnoserna. Och ja, det är jobbigt, men det är värt - förstås.

Han visste inte om sina diagnoser när barnen föddes. utan han blev själv diagnosticerad efter att barnen uppvisat sina symptom.

Jag tycker nog att adoption alltid är ett bra alternativ, eller om det är pappan som har problemen så är ju spermadonation ganska "enkelt" relativt sett
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

kl

Nu går vi ju in på mänskliga rättigheter, och nån gräns går nog inte att dra utan att tankarna förs till nazityskland...

Men visst, jag förstår hur du tänker. En bekant till mig har en bror som har en utvecklingsstöring som medför lågt iq osv. Han skaffade barn med en av sina klasskamrater på specialskolan. Flickans båda föräldrar var utvecklingsstörda, och hade inte kunnat ta hand om henne, så hon växte upp i en fosterfamilj.

Surprise, surprise, deras gemensamma dotter var utvecklingsstörd, och låg på sjukhus i stort sett hela tiden de första levnadsåren. De kunde heller inte ta hand om sitt barn, ingen av dem kan jobba. Yay.

Men visst, rättigheter har vi alla och så ska det nog vara också. Vissa fall är ju tragiska, men sånt kan ju hända i alla "friska" familjer också. Det handlar ju inte om avel av någon ren ras...
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Det är en djäkla skillnad på om man sätter sig till doms över någon annan persons eventuella barnalstrande eller om man talar utifrån sig själv.

Det finns sjukdomar som jag skulle ha avstått att skaffa barn om jag eller min partner löpte risken att antingen nedärva dem till barnen eller att barnen skall behöva leva med förälder som har sjukdomen. Det gäller då värre saker än dålig syn.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Hmm, nej, jag var kanske lite vag.

Exempel (icke baserat på verkliga personer): Mamman och pappan bär båda på flera psykiska åkommor, inte bara sådant som de har själva utan även sådant som finns i släkten och har en risk att finnas i det gemensamma barnet. Det handlar allt som allt om beroendesjukdomar, aspergers syndrom, ADHD, uni- och biopolära sjukdomar, ångestgrundade sjukdomar, benägenhet till psykos. Det har förekommit självmord i släkten till följd av dessa sjukdomar. Farmor har gråstarr. Föräldrarna har inte själva alla dessa sjukdomar men mamma är manodepressiv och har OCD och pappa har aspergers syndrom. De lever fungerande liv men behöver stöd från omvärlden i form av terapi och medicin. De längtar verkligen efter en liten knodd och har ett ordnat liv efter sina förutsättningar: Fast jobb, förstahands-hyresrätt. De är noga med att läsa in sig på livet med barn, de diskuterar på nätet med andra föräldrar, går kurser och grupper vis BVC. Blivande morföräldrar är jätteglada att få barnbarn och vill hjälpa till. De ytliga förutsättningarna är med andra ord bra, men barnet är nästan garanterat att födas med psykisk sjukdom.

Är dessa gener lämpliga att föras vidare?

Lämpliga och lämpliga, jag tror att om man har en sjukdom eller annat själv som man har lärt sig att behärska och hantera så kan man mycket väl hjälpa sitt barn på ett annat vis än om man är ensam i sin familj med just det problemet.

Jag tänker ofta på en film jag såg en gång i tiden (som om jag inte minns fel var sann) där en ung kvinna blev tvingad att adoptera bort sitt barn med följden att barnet blev ihjälslaget av sina adoptivföräldrar eftersom de ansåg att han aldrig kunde lära sig att lyda. Kvinnan fick senare fler barn och alla var som hon, sjövilda, katiga och i mina ögon helt underbara barn men det barnet som hade adopterats bort, som adoptivföräldrarna inte klarade av, var likadant som sina syskon och blev ihjälslagen därför. Nu såhär i efterhand kan jag gissa att både barnen och mamman hade någon form av ADHD eller liknande. Kvinnan var en enormt bra mamma till just sina barn och så tror jag att det ofta är. Man kan ge sina barn något som ingen annan kan bara för att man är lika varandra.



Anledningen till att jag jag började fundera är för att jag pratade med en vän som har en rätt bred sjudomsbild, själv och i släkten. Vi pratade om barn och han sa med glittrande ögon att han trodde att han skulle bli världens bästa pappa, vilket jag inte tvekar på en sekund - han är världens största, snällaste och tryggaste nallebjörn. Han gillar verkligen barn. Jag frågade lite skämtsamt om det inte var dags att hitta sig en mamma till ungarna då, men då sa han att han inte tänkte skaffa några barn. "Vill inte föra vidare mina skitgener, vill inte utsätta en annan människa för vad jag går igenom". Ett annat par jag känner har inte heller speciellt friska gener men längtar efter ett barn när deras liv är mer stabila.

Jag tycker att det är tragiskt att din vän resonerar så. Vi har alla våra ok att bära oavsett om de är medfödda, ärftliga, eller bara kommer ändå. Vissa kan man se att de skulle bli bra föräldrar medans vissa önskar man för det blivande barnets skull att de lät bli. De allra flesta av oss är medelmåttor som föräldrar. Vi gör det vi tror är rätt just när vi gör det och blir det fel ändå så försöker vi reparera det så bra det går.
Visst finns det människor man önskar inte ska skaffa barn men för min del har det mer varit väldigt egoistiska människor och människor som har svårt för att bry sig om andras behov. Människor med vädligt stort behov av att framtäda själva eller att just den kombinationen av föräldrar inte skulle bli bra för att de tar fram varandras värsta sidor. Jag har nog aldrig tänkt att någon med den eller den sjukdomen borde inte skaffa barn.

Jag föddes med gomspalt och jag visste inte när jag fick barn att det kunde vara ärftligt. Nu är förmodligen inte min det för jag är den enda i släkten som man vet sedan början av 1800 talet som har haft det men det hade inte hindrat mej ifrån att skaffa barn. För min del har det inneburit tre operationer varav en som jag inte minns. Idag är de enormt duktiga på att operera gomspalter och ingen behöver längre ha några synliga ärr efter det.

Då är det värre med den ementionella brist mina föräldrar uppvisade. Jag var länge rädd att jag skulle göra likadant mot mina barn som mina föräldrar gjorde mot mej. Jag hade inga bra referensramar hemifrån utan i mycket gjorde jag precis tvärtom mot vad mina föräldrar gjorde. Jag tog till mej det jag såg, läste eller upplevde hos andra familjer och sorterade ut det som jag skulle velat ha som barn. Sedan funderade jag mycket på vad just den här lilla personen som mitt barn är behövde för att kunna ge det som hen behövde mest.

Jag tror att föräldraskap är mycket mer komplext än en diagnos. Jag tror inte att man kan säga med någon större säkerhet hur en människa blev som förälder förren barnen redan är vuxna. Först då vet man ju hur man gjorde i olika situationer och hur ens barn faktiskt blev. Hur mycket man gjorde fel och hur många gånger man missbedömde och hur mycket man önskar att man kunde ändra på. Men framförallt så kan man då inse att tack vare den och den upplevelsen så kunde jag ge mitt barn det där som var så viktigt att hen fick.
Jag tror att har man goda intentioner och mycket kärlek inom sig så kan man bli en bra förälder även om man har diagnoser eller problem.

Men, givetvis så finns det alltid undantag där människor har sjukdommar eller genetiska defekter men jag anser att det är upp till var och en. Ingen annan ska få bestämma något sådant.
 
Senast ändrad:
Sv: Föda barn med dåliga gener

Har lite funderingar kring det här med gener och föräldraskap. Tycker ni att det är försvarbart att skaffa barn, trots att båda föräldrarna har sjukdomar (psykiska eller fysiska) som har stor chans att överföras på barnet? Sjukdomar som försvårar livet, men som inte är dödliga. Varför, varför inte?

Usch jag tänker direkt på filmen Gattaca :crazy:. Jag tycker att det är upp till varje individ att ta beslutet om de vill försöka skaffa barn. Om man själv inte vill föra vidare sina gener, ok, om man vill det, vem har rätt att hindra en?

Farlig diskussion.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

*kl*

Jag funderade mycket på det här tidigare. Mina "genetiska defekter" som också är mer eller mindre ärftliga är:
*ADHD av kombinerad typ
*Diverse allergier, i princip all pollen + gräs (kan inte ens gå barfota i gräs)
*Laktosöverkänslighet. Föddes intollerant.
*Migrän
*Närsynthet
*Benägenhet för högt blodtryck

Jag tänkte länge att jag inte skulle skaffa barn, vad är jag för avelsmaterial liksom? Men när jag började diskutera saken närmare med mannen som numera är min sambo och även pappa till vår 26 dagar gamla dotter, så insåg jag att det går visst! Jag hade aldrig behållit vårat älskade lilla "mistag" om jag inte visste att jag och sambon klarar det tillsammans, med stöd av framförallt min mamma. Om Alice ärver allt skrot jag har så vet vi ju ändå hur det ska hanteras för att ge henne en så bra uppväxt som möjligt!

Summa summarum - har man "genetiska defekter" så kanske man får tänka lite som när man avlar hästar och försöka hitta en partner som inte har samma problem. Man är ju faktiskt två om att sätta ett barn till världen och barnet ärver saker från båda föräldrarna. Det behöver ju inte bli några problem. :)
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Nej det tycker jag inte, och hade jag själv haft en sådan sjukdom hade jag sett till andra alternativ att skaffa barn på (vilket jag redan gjort).

Tyvärr är det ju inte okay att säga så rätt ut.
Samtidigt tycker jag inte att man skall förbjuda folk att skaffa barn heller. Möjligen skulle ju något slags körkort införas så att alla verkligen får utbildning inom ämnet. För den tycker jag är fasansfullt dålig! I många många fall har man ingen aning om någonting innan man blir gravid och har första mötet med barnmoskorna. Om ens efter det.

Däremot tycker jag att frågan bör tas upp och diskuteras mer, så att man kanske kan få igång tankegångarna och få bort skammen att avstå genetiska barn för det underbara alternativen att adoptera/ donera. Jag skulle gärna se att de tankarna blir mer mainstream och inte sista utvägen.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

kl

Nu går vi ju in på mänskliga rättigheter, och nån gräns går nog inte att dra utan att tankarna förs till nazityskland...

Men visst, jag förstår hur du tänker. En bekant till mig har en bror som har en utvecklingsstöring som medför lågt iq osv. Han skaffade barn med en av sina klasskamrater på specialskolan. Flickans båda föräldrar var utvecklingsstörda, och hade inte kunnat ta hand om henne, så hon växte upp i en fosterfamilj.

Surprise, surprise, deras gemensamma dotter var utvecklingsstörd, och låg på sjukhus i stort sett hela tiden de första levnadsåren. De kunde heller inte ta hand om sitt barn, ingen av dem kan jobba. Yay.

Men visst, rättigheter har vi alla och så ska det nog vara också. Vissa fall är ju tragiska, men sånt kan ju hända i alla "friska" familjer också. Det handlar ju inte om avel av någon ren ras...

Det är en otroligt laddad fråga, jag har också i min omgivning en speciell familj. Här är vi inne på 4e generationen av människor som faktiskt inte klarar av att ta hand om vare sig själva eller sina barn. De är jätterara, men nivån ligger på 5-6 åring mentalt. Efter tvångssteriliseringarna så får man absolut inte tala om att alla kanske inte borde föra sina gener vidare. Men det måste väl kunna finnas en mellanväg?

Vad gäller andra psykiska diagnoser så behöver inte det alls vara ett problem för barnen. Om du själv fungerar i din miljö, tar ansvar och arbetar igenom eller runt de problem som finns. Kan innebära att du tar medicin varje dag eller undviker de saker som du vet triggar igång "anfall" eller liknande när du är ensam med barnet.

Ingen är perfekt, och ingen vet hur livet kommer att bli. Det är inte bara gener som bestämmer om barnet kan få ett bra liv, och den miljö vi lever i förändras hela tiden. Kanske just ditt barn har de bästa förutsättningarna för att klara av att leva om 50 år.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Då är det värre med den ementionella brist mina föräldrar uppvisade. Jag var länge rädd att jag skulle göra likadant mot mina barn som mina föräldrar gjorde mot mej. Jag hade inga bra referensramar hemifrån utan i mycket gjorde jag precis tvärtom mot vad mina föräldrar gjorde.

Så har jag också funderat, vi har en hyfsat "frisk" släkt men jag hade varit lugnare om jag varit "orolig" för att "nedärva" bokstavskombinationer än vad jag är orolig för att uppfostra mitt barn så som jag blev uppfostrad, och så som min mamma blev uppfostrad, och så som min mormor, och mormorsmor blev uppfostrad. Det är en lång kedja att halvtragiska barndomar som måste brytas - av mig.
Jag tycker det är viktigare att barnet är älskat, blir uppmuntrat, peppat att bli den individ den kan bli, än att mamma och pappa är kärnfriska.

Om vi nu ska prata sjukdomar som "hindrar till normalt liv" så kommer vi ju även in på saker som skulle kunna klassas som defekter eller anomalier som idag är totalt självklara och där ingen ifrågasätter barnalstrande, som t.ex. dvärgväxt. Det går liksom inte att dra någon gräns och jag tycker inte heller att andra ska göra det. Då går vi tillbaka i tiden till då mentalt sjuka tvångskastrerades och det är skrämmande få år sedan man slutade med det...
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Är ju en väldigt svår fråga, men kan ju säga som så att jag själv aldrig skulle skaffat barn om jag hade en ärftlig allvarlig sjukdom. Men om andra gör det är upp till dom.

Däremot kan jag ju tycka att det finns väldigt mkt friska barn i världen som behöver ett bra hem, så varför skaffa ett eget som till 99% kommer lida av någon sjukdom..
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Är ju en väldigt svår fråga, men kan ju säga som så att jag själv aldrig skulle skaffat barn om jag hade en ärftlig allvarlig sjukdom. Men om andra gör det är upp till dom.

Däremot kan jag ju tycka att det finns väldigt mkt friska barn i världen som behöver ett bra hem, så varför skaffa ett eget som till 99% kommer lida av någon sjukdom..

Det är inte alls så lätt att adoptera, och det är inte A-barn direkt som adopteras bort om det uttrycker nu ska användas. Ett sådant föräldrapar som beskrivs av TS skulle inte ens få ett medgivande att adoptera är jag rätt säker på.
Frågan är idiotisk. Vad är det för samhälle vi vill ha? Ett elitsamhälle där bara de med rätta, vita, gener ska få finnas? Nu ska ju visserligen elitklassar införas redan på högstadiet så vi kan skilja pappskallarna från de lyckade. Vill det här paret skaffa barn varför ska de inte få göra det? Har vi inte längre råd med att stöttning från samhället så att de kan få sin familj och leva med barn med rätt stöttning? För det tror jag kan behövas, rätt stöd och insatser. Så svaret tycker jag är ja, självklart ska de få skaffa barn. Barn formas av BÅDE arv OCH miljö, det sistnämnda tycks vara mer eller mindre bortglömt idag.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Kl

Individ- och gruppnivå
Först och främst så får man skilja på individnivå och gruppnivå. För nej, alla individer blir inte acceptabla föräldrar. Men det handlar mer om den sammantagna individen, än deras eventuella fysiska och psykiska diagnos. Det finns fantastiska ”sjuka” föräldrar och hemska ”friska” föräldrar.

Men diskussionen handlar det om att på gruppnivå finna en diagnos som där igenom klassar individen som ”olämplig”.

Olämplig förälder eller olämpligt avelsmaterial
Nu är utgångspunkten för diskussionen väldigt tydlig nämligen olämpligt avelsmaterial, inte ett olämpligt föräldraskap. Men ibland sammanblandas diskussionen.
[Se bara på föregående stycke. Jag försökte hitta något annat än förälder att skriva men det blev bara rörigt.]
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Det finns väl inga enkla svar på denna fråga, det beror ju helt på vad det gäller. Det viktiga är att föräldern klarar av att ta hand om sitt barn någorlunda, alternativt att det finns uppbackning runt omkring om föräldern tappar taget. Generellt sett så är det lite konstigt att prata om sina usla gener, det låter så statiskt som om man inte kan påverka sin situation alls utan är ett offer för sin arvsmassa. Det verkar vara en ganska onyttig självbild.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Jag tycker nog att man träffar på så pass mycket underligt föräldraskap (särskilt från fäders sida, men inte enbart), att just den genetiska förärvningen känns ganska underordnad att bekymra sig om. Jag kan dock förstå om en del personer tycker att de har ärftliga egenskaper som det vore taskigt att utsätta ett barn för att behöva ha.

För egen del har jag alltid tänkt att jag inte vill ha barn med någon som själv övergivits av sin pappa (oavsett hur det gick till när han övergavs), av det enkla skälet att allt i min omgivning tyder på att det är ett levnadsöde som följer med i generation efter generation. Övergivna söner växer upp och skaffar barn som de sedan överger.

Men det är som sagt för egen del, för min och de tänkta barnens skull.
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Det är en djäkla skillnad på om man sätter sig till doms över någon annan persons eventuella barnalstrande eller om man talar utifrån sig själv.

Jag har verkligen funderat på denna tråd och här satte du huvudet på spiken !

:bow::bow:
 
Sv: Föda barn med dåliga gener

Nej det tycker jag inte, och hade jag själv haft en sådan sjukdom hade jag sett till andra alternativ att skaffa barn på (vilket jag redan gjort).

Tyvärr är det ju inte okay att säga så rätt ut.
Samtidigt tycker jag inte att man skall förbjuda folk att skaffa barn heller. Möjligen skulle ju något slags körkort införas så att alla verkligen får utbildning inom ämnet. För den tycker jag är fasansfullt dålig! I många många fall har man ingen aning om någonting innan man blir gravid och har första mötet med barnmoskorna. Om ens efter det.

Däremot tycker jag att frågan bör tas upp och diskuteras mer, så att man kanske kan få igång tankegångarna och få bort skammen att avstå genetiska barn för det underbara alternativen att adoptera/ donera. Jag skulle gärna se att de tankarna blir mer mainstream och inte sista utvägen.

Jag tycker visst man kan säga saker rätt ut om man har tänkt igenom dem.
För hur menar du med körkort - när skulle man skriva det? När man blev gravid? När man blev könsmogen? Om jag blir gravid ändå, ska Staten komma och ta barnet då om jag inte lyckades med provet? Dvs om jag inte hade "rätt" åsikter om barnuppfostran kanske? Eller skall man tvångssteriliseras?

Och SKAMMEN att avstå egna barn till förmån för adopterade? Jag har aldrig aldrig känt eller hört något alls i den vägen!! Jag skulle själv gärna adoptera, skulle inte tveka en minut, men vi har så mycket emot oss att det är svårt. Så den dörren är inte heller öppen för alla. Speciellt inte om man har jobbiga sjukdomar att dras med.

När jag var yngre (strax över 20) skulle inte jag heller ha egna barn för att jag inte ville skicka med mitt synfel. (-14,75). Jag tyckte det var jättejobbigt att växa upp med mina ögon. Jag har fått felet av min pappa.
Nu tycker jag kanske inte att det är det värsta som kan drabba en människa ändå, och har ju en dotter. Vissa saker är enkla att resonera om lite teoretiskt, men när det kommer till kritan så är det inte så svart eller vitt. För VEM avgör vad som är ett 'allvarligt fel' eller 'hög sannolikhet'? I in värld är det föräldrarna och inga andra.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 453
Senast: Milosari
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 019
Senast: Amha
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 166
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 186
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Akvarietråden IV
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp