Föredöme

[Trissa]

Men jisses. Folk får väl arrangera sin fritid på det sätt de tycker är bäst?

Ja, men det var inte min frågeställning.

 

[Shaggy]

Om den kalendern är full av barnens aktiviteter, borde man inte rensa lite i den då? För sin egen skull?

Altså jag är singel utan barn (men med två häster) och jag får panik av att ens tänka på att lägga in något mer i min kalender än vad som redan finns i den. Det gäller även att börja träna på gym som jag verkligen vill göra men min hjärna skriker i panik och låser sig när jag försöker pressa in det. Det gäller även sommartid då hästarna går på bete och arbetsbelastningen altså är minimal.

 

[Angel]

En av anledningarna till att jag är ytterst skeptisk till att skaffa barn är faktiskt att jag personligen har väldigt svårt att se det "egoistiska" i att lägga viss tid på saker man tycker om fast man har barn. Självklart ska barnen också få ha aktiviteter men det känns inte som att jag skulle må bra av att bara engagera mig i barnen och inte få göra egna saker. Ser snarare att jag skulle bli enormt grinig av att bara skjutsa runt och tvingas sälja bingolotter och stå parkeringsvakt på fotbollsevenemang eller liknande. Att göra saker man själv mår bra av måste väl ändå göra en till en gladare och friskare person och därmed bättre förälder även om det innebär att barnen inte är ens enda intresse? Nu är jag en mycket aktiv människa som både jobbar, pluggar, har hästar och gymmar fem dagar i veckan så en viss nedtrappning skulle garanterat behövas om jag skaffade barn men att sluta helt med alla mina aktiviteter skulle aldrig komma på fråga.

 

[vallhund]

Om den kalendern är full av barnens aktiviteter, borde man inte rensa lite i den då? För sin egen skull?

Det är knappast din sak att mässa o moralisera över.

 

[Raderad medlem 6459]

Vore det lika okej att inte reflektera/hinna/orka om det vore ens partner som var ursäkten?

Du kan inte jämföra att ha en partner med att ha barn. Om du tycker att det ens är i närheten av samma sak undrar jag genuint vad för märkliga relationer du haft.

Jag kommer aldrig någonsin sitta och döma föräldrar för hur de får ihop sina vardagar med ungar, aktiviter, jobb, hushåll etc. Aldrig någonsin. Oavsett om de håller igång sin häst och rider sju dagar i veckan eller om de väljer att sälja den.

För mig känns den här tråden jätteskruvad. Tar du så illa upp över att dina vänner/bekanta förmodligen bara varit lite artiga mot dig och sedan backat ur lite fint?

 

[Lena Furberg]

Det där är rätt vanligt! (Och jag tror inte alls det handlar om barnen/tiden.... Tror.) Folk säger: -Åh, det där skulle jag också vilja göra!! Och man svarar: -Jamen vilken tur du har, här har jag en fallskärm och planet står med piloten i och väntar! Eh....nä, då går det inte alls, plötsligt.

Det där var ett extremt exempel (fastän det förekommit!) men det är väl lite -Be careful what you wish for because you might get it! Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.

 

[Raderad medlem 6459]

Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.

Många vill nog vara artiga bara också. Jag tror inte man ska ta allt så himla bokstavligt.

När jag reste mycket i Afrika kunde folk säga "åh vad spännande, det skulle jag också vilja göra!" och då sa jag ju snällt att det var kul och att de absolut kunde hojta om de ville ha tips. Men jag tog ju inte illa upp på nåt vis när det 10 gånger av 10 inte blev nåt av det. Folk var väl bara artiga eller så tycker de att det låter kul men livet kommer i mellan. Det är ju så det är.

 

[Red_Chili]

Rätt ofta när jag kommer att prata om en av mina hobbies så säger folk (och jag upplever att de faktiskt menar det) att "åh, vad kul, det skulle jag också vilja göra!" När jag då bjuder in dem att vara med så säger de 9 gånger av 10 att tiden inte finns, och då är det alltid barnen som gör att de inte hinner.
Hobbyn ifråga handlar om ett pass två timmar en kväll i veckan, och det är förstås fint om man tränar hemma en 20-30 min några dagar i veckan. Ibland någon helgaktivitet, om man vill. Alltså inte så väldigt tidskrävande.

Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?

Det kan mycket väl vara så att de vill testa din hobby, men att de ännu hellre vill göra något med barnen. Jag tex skulle gärna följa med några vänner på vissa olika aktiviteter, men krockar det med en planerad hundträning så prioriterar jag hundarna, alltid.

 

[Killaloe]

Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.

Fast en kan ju mena det och vilja men att det ändå inte fungerar för en?

Alltså, jag säger ofta att jag vill göra saker och menar det verkligen. Men sen klarar jag inte av att fullfölja det, eftersom det kräver mer av mig i verkligheten än i teorin.

För att spinna vidare på ditt exempel (för att försöka förklara vad jag menar) så hade ett svar "ja men då gör vi det nu" gett mig så mycket ångest att jag hade fått avstå pga det. Jag behöver förbereda mig, tänka igenom saker och sen väljer jag att genomföra vissa grejer trots att det kanske inte alltid är lätt - men där ger det mig mer, medans andra grejer bara tar energi och ger ångest att genomföra hur kul det än verkar.

Så det handlar inte om att jag säger saker bara för att, men ibland fungerar det liksom ändå inte även om viljan finns. Och jag lär väl knappast vara ensam om att vilja mer än jag klarar av.

 

[Lipperta]

Jag förstår din fråga och håller med, hela ens egen tid och egna liv ska inte sluta bara för att man får barn.

Någon annan kan gott ta barnen den tiden, mormor och morfar eller inhyrd barnvakt om man behöver det.
Jag tror det är bra för barn att lära sig vara trygga med andra människor, som typ barnvakten, utan mamma/pappa.

 

[Grazing]

Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?

Vad är det som säger att barnen ens vet om föräldrarnas privata liv? Jag visste inte alltid exakt vad dom gjorde när jag inte var med, hur mycket tid dom la på sig själva.

 

[vallhund]

Jag förstår din fråga och håller med, hela ens egen tid och egna liv ska inte sluta bara för att man får barn.

Någon annan kan gott ta barnen den tiden, mormor och morfar eller inhyrd barnvakt om man behöver det.
Jag tror det är bra för barn att lära sig vara trygga med andra människor, som typ barnvakten, utan mamma/pappa.

Var får du allt ifrån? De flesta mor o farföräldrar har egna heltidsjobb, alla har inte råd med inhyrda barnvakter. Det i sig betyder inte att barnen inte är trygga med andra vuxna.

Jag vet faktiskt inga som slutat att ha egna liv för att de fått barn.

 

[hastflicka]

Visst, men i en del av fallen vet jag att (i mitt tycke) osunt mycket tid läggs på barnen och deras aktiviteter, och i princip ingen på föräldrarnas.

Fast barnens intressen blir ofta foraldrarnas intressen ocksa. Jag kunde ingenting om baseball, basketball, simning eller tennis, scout rorelsen, scuba diving och allt vad det var nar mina barn var sma. Nu kan jag en hel del och hade jatte roligt, och traffade manga nya vanner medan jag larde mig nar barnen utovade aktiviteterna. Deras sporter blev alltsa genuina fritidsintressen for mig.
Trots att jag var sa upptagen med jobb, barn och fritidsintressen kunde jag mycket val ha sagt att jag visst ville vara med och lara mig nagot nytt ... men nar det kom till kritan prioritera det jag redan haller pa med nar tiden tryter.

Det betydde absolut inte att mina barn inte hade barnvakter och inte var trygga med andra manniskor ...

 

[Gnist]

Vilken fånig tråd.

Finns inte många föräldrar som helt utplånar sig själv/sina intressen för att de har barn som det låter på vissa här i tråden.

Att som familj ha en fungerande vardag med jobb och fritid, pyssla med sitt, se till att barnen funkar med sitt, hinna umgås med ev partner, släkt, vänner osv och dessutom ha lite slappartid kan ge ett nog så fullspäckat schema och att då klämma in ytterligare något på tid som antingen inte finns eller att man helt enkelt inte har lust kan bli nog så stressigt.

Jisses liksom, att en själv brinner för något innebär inte att alla gör det och har möjlighet när det passar en själv, även om de säger "vad kul, det skulle jag vilja prova nån gång". Det där "nån gång" kan vara om en vecka likväl som om ett år.

 

[Lipperta]

Jag vet faktiskt inga som slutat att ha egna liv för att de fått barn.

Vad skönt! Tyvärr vet jag flera som har gett upp vad eget liv heter, pappan kan ju inte vara själv med barnen, nej jag måste laga mat och städa hela dagen etc.
Jag tycker det är hemskt att se dessa personer som har varit riktigt drivna i sina egna intressen för att sedan ge upp det. Endel saknar hobbyn men de kan ju inte bara sluta vara hembiträde eftersom mannen måste ju få åka och fiska 5 timmar.

 

[bettysmatte]

Det jag mestadels ser, tyvärr, är att föräldrar spenderar alldeles för lite tid med sina barn. Inte för mycket. De flesta barn får inte mycket mer än 2-3 timmar med sina föräldrar på vardagarna.

 

[Imogen]

Märklig tråd.

Jag kan komma på typ 10 saker som jag skulle svara "åh vad roligt det skulle jag också vilja göra" och genuint tycka att det skulle nog vara roligt, samtidigt som jag inte skulle kunna tänka mig att avsätta två schemalagda timmar i veckan för det.

Alla människor har inte heller hobbies i den bemärkelsen. Varken jag eller min man har några schemalagda aktiviteter, och har inte haft sen vi var typ 18. Visst har vi intressen. Vi åker längdskidor, vandrar, fotograferar bland annat. Men allt är sånt som vi gör lite då och då, och nu för tiden oftast tillsammans med vårt barn. Osunt eller ej

 

[Raderad medlem 6459]

Jag visste inte alltid exakt vad dom gjorde när jag inte var med, hur mycket tid dom la på sig själva.

Nej och framförallt tror jag inte man som barn ens fattar hur mycket tid ens föräldrar lägger på en själv och vad de kanske försakar. Det är först som vuxen som jag begriper vilka oceaner av tid som särskilt min pappa lagt på mig, syrran och vårt hästintresse. Det reflekterade jag inte över ens som tonåring.

 

[Trissa]

Det är knappast din sak att mässa o moralisera över.

Trist att du tycker jag gör det, när jag faktiskt frågar.

 

[Trissa]

Nej och framförallt tror jag inte man som barn ens fattar hur mycket tid ens föräldrar lägger på en själv och vad de kanske försakar. Det är först som vuxen som jag begriper vilka oceaner av tid som särskilt min pappa lagt på mig, syrran och vårt hästintresse. Det reflekterade jag inte över ens som tonåring.

Precis, hur mycket är det sunt att försaka för sina barn? Både för sin egen och barnets del.