Föredöme

Det där är rätt vanligt! (Och jag tror inte alls det handlar om barnen/tiden.... Tror.) Folk säger: -Åh, det där skulle jag också vilja göra!! Och man svarar: -Jamen vilken tur du har, här har jag en fallskärm och planet står med piloten i och väntar! Eh....nä, då går det inte alls, plötsligt.

Det där var ett extremt exempel (fastän det förekommit!) men det är väl lite -Be careful what you wish for because you might get it! Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.
Absolut, det kan ju vara så att folk inte alls är speciellt intresserade, utan bara säger så för att vara artiga och komma undan på ett snyggt sätt.
 
Det finns massor med saker jag gärna skulle göra. Jag skulle aldrig kunna planera in alla dessa saker och om jag får välja vad jag ska göra på kvällarna och har flera av dessa ascoola upplevelser framför mig hade jag högst troligt föredragit sängen. Det är kvällens höjdpunkt när barnen är i säng. Lägga sig i sängen och bara göra ingenting! Jag skulle lätt kunna skylla på barnen om jag hade behövt en ursäkt.

Nu ska jag dock resa mig ur sängen och gå ut med hunden. Jag gick nämligen och köpte en hund för att öht komma utanför dörren på kvällarna. Motion är nyttigt och häst har jag inte ork för längre även om jag saknar egen häst extremt mycket nu.
 
Jag tänkte bara att det kan vara svårt att sätta sig in i hur livet som förälder ter sig, om en själv inte har barn. Visst är det viktigt att ha utrymme för egna intressen, där en kan ladda batterierna - men periodvis kan det vara svårt att hitta tid/ork och ibland kan det vara lika givande att följa med barnen på deras aktiviteter osv. Det kan vara svårt att få en helhetsbild över andra familjers tillvaro, det kan se ut på ett sätt utifrån men det kanske inte visar hela bilden.
 
Fast vem säger att de "försakar" något för egen del?

Att man prioriterar på annat sätt än du innebär inte att man försakar något. Man prioriterar bara annorlunda.
Ja alltså min pappa tycker nog inte att han försakat nåt. Tvärtom - är det nåt han pratar om med glädje så är det att vi har tillbringat så mycket tid tillsammans tack vare hästarna. Till och med i tonåren liksom.
 
Precis, hur mycket är det sunt att försaka för sina barn? Både för sin egen och barnets del.

Fast det är något som kommer med barn, de tar tid och måste få ta tid.
Det behöver inte betyda att de försakar sig själva, det kan vara så enkelt att de hellre vill vara med sina barn.
Med jobb och skola så är faktiskt två timmar ganska mycket.

Ser jag till mina kollegor som jobbar mycket kväller och helger så förstår jag verkligen att de vill vara hemma den lilla tid de faktiskt har med sin familj.
 
Det jag mestadels ser, tyvärr, är att föräldrar spenderar alldeles för lite tid med sina barn. Inte för mycket. De flesta barn får inte mycket mer än 2-3 timmar med sina föräldrar på vardagarna.
Jamen exakt! Det ska renoveras, tränas inför marathon, det ska ditten o datten o dutten och jag bara fattar inte hur folk orkar. Eller snarare det är väl barnen som betalar priset, antar jag.
Skitkonstig frågeställning, har man valt att skaffa barn är det ens förbannande skyldighet att ta hand om dem under en kort tid, annars går det utmärkt att leva som barnfri också. Vill man inte försaka nånting så skaffar man inte barn, punkt.
 
Jamen exakt! Det ska renoveras, tränas inför marathon, det ska ditten o datten o dutten och jag bara fattar inte hur folk orkar. Eller snarare det är väl barnen som betalar priset, antar jag.
Skitkonstig frågeställning, har man valt att skaffa barn är det ens förbannande skyldighet att ta hand om dem under en kort tid, annars går det utmärkt att leva som barnfri också. Vill man inte försaka nånting så skaffar man inte barn, punkt.

Jamen precis.
Därför jag inte har barn, jag vill bo i stallet eller bara ligga i soffan en hel dag utan att göra något mer en rasta hunden.
Därför har jag inga barn.
 
Märklig tråd. De flesta som har barn har också jobb som tar en himla massa tid. Det är knappast så att man är med sina barn hela dagarna. Man ska hinna med hemma dessutom och jag hoppas att de flesta är som jag som också vill umgås med sina barn och det helst varje dag sålänge de bor hemma. Jag slutade kl.17 eller 18, sedan skulle vi fixa mat, duscha, prata med varandra, ta hand om övrigt i hemmet, hunden, katterna, ev, läxhjälp osv. och kl 21 sov vi.

Visst fanns det grejer jag kunde säga att jag tyckte lät kul. Ibland av artighet, ibland rent ärligt men hade jag velat så hade jag ju redan gjort det. Jag valde ju att få barn och jag valde också att umgås med dem. Var och en gör ju sina val utifrån sina önskemål.

Det handlar inte alls om att ge upp sitt liv eller att försaka något utan om att man gör olika val. Att annat är viktigare än att träna eller vad det nu är någon säger låter kul. Jag tror inte för en sekund att mina barn tror att jag gav upp mitt liv eller att jag har försakat något för dem för de vet att de har berikat och berikar mitt liv massor.
 
Jag förstår din fråga och håller med, hela ens egen tid och egna liv ska inte sluta bara för att man får barn.

Någon annan kan gott ta barnen den tiden, mormor och morfar eller inhyrd barnvakt om man behöver det.
Jag tror det är bra för barn att lära sig vara trygga med andra människor, som typ barnvakten, utan mamma/pappa.

Fast de flesta arbetar ju och har då barnen på förskola eller liknande och kanske inte ens hinner träffa sina barn mer än ett par timmar på fem av veckans sju dagar. Om man har något fritidsintresse eller jobbar sent hinner man inte ses alls den dagen. Jag tycker inte det är så konstigt att småbarnsföräldrar då inte alltid är så pigga på att lämna bort barnen även på helgen. Det är liksom ofta enda chansen att få tid att umgås med barnet. Det finns väl tusen saker man skulle vilja göra men nio av tio grejer blir liksom bortprioriterade när man har småbarn helt enkelt för att man vill vara med sina barn de få dagar man har möjligheten.
 
Jag har aldrig hört om någon som tänkt tillbaka på livet och tyckt de varit för mycket med sina barn. Tvärtom verkar dock vanligt.

Hur livet ser ut för barnfamiljer är förstås väldigt olika, dels beroende på barnens ålder och hur föräldrarnas arbetssituation ser ut.

Men med yngre barn handlar livet väldigt mycket om praktikaliteter. Någon måste ta dem till förskola/skola och de ska hämtas på eftermiddagen/kvällen. Måltider ska lagas och hem/tvätt hållas efter.
Skolbarn måste få hjälp med läxor.

Yngre barn kan inte lämnas ensamma, så föräldrarna behöver täcka upp för varandra när den ena ska vara borta. Förutom aktiviteter som jag ändå tror att många föräldrar ändå har så måste man täcka upp för när den andra föräldern har kvällsaktiviteter med jobbet.

Min man och jag har varsin kväll där vi har våra egna fritidsaktiviteter. Men mer än så är svårt att få till på regelbunden basis eftersom det låser den andra föräldern motsvarande tid.
 
Vad skönt! Tyvärr vet jag flera som har gett upp vad eget liv heter, pappan kan ju inte vara själv med barnen, nej jag måste laga mat och städa hela dagen etc.
Jag tycker det är hemskt att se dessa personer som har varit riktigt drivna i sina egna intressen för att sedan ge upp det. Endel saknar hobbyn men de kan ju inte bara sluta vara hembiträde eftersom mannen måste ju få åka och fiska 5 timmar.
Fast då handlar det inte om barnen utan om något helt annat.
 
En av anledningarna till att jag är ytterst skeptisk till att skaffa barn är faktiskt att jag personligen har väldigt svårt att se det "egoistiska" i att lägga viss tid på saker man tycker om fast man har barn. Självklart ska barnen också få ha aktiviteter men det känns inte som att jag skulle må bra av att bara engagera mig i barnen och inte få göra egna saker. Ser snarare att jag skulle bli enormt grinig av att bara skjutsa runt och tvingas sälja bingolotter och stå parkeringsvakt på fotbollsevenemang eller liknande. Att göra saker man själv mår bra av måste väl ändå göra en till en gladare och friskare person och därmed bättre förälder även om det innebär att barnen inte är ens enda intresse? Nu är jag en mycket aktiv människa som både jobbar, pluggar, har hästar och gymmar fem dagar i veckan så en viss nedtrappning skulle garanterat behövas om jag skaffade barn men att sluta helt med alla mina aktiviteter skulle aldrig komma på fråga.
Instämmer hundraprocentingt! Och jag har barn sedan 17 år tillbaka! :)
 
Borde man inte fundera över det som förälder? Är inte det viktigt?

Alltså, jag skulle gärna dra iväg och träna 2 timmar efter jag kommit hem från jobbet, men jag tycker det är viktigare att åka hem och vara med mina barn de där 2 timmarna innan de lägger sig. Det tycker jag är att vara ett föredöme. I kombination med en massa annat.

Sedan kan jag absolut hitta på något med kompisar på helgen, men den lilla vardagstid jag har med barnen vill jag spendera med dem. Det handlar om att äta middag tillsammans, varva ner i soffan, badkaret, whatever och sedan natta barnen.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 034
Senast: jemeni
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
15 112
Senast: Badger
·
Gravid - 1år Måste dela med mig av detta då det känns otroligt jobbigt och min sambo är inget vidare stöd. Jag blev gravid med första barnet i...
Svar
17
· Visningar
4 129
Senast: Voeux
·
Relationer Jag och min kille har varit tillsamman i två år och levt på distans hela tiden. Vi har pratat om att flytta ihop men vi har svårt att...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
8 212
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp