Förlovning.

[mandalaki]

Fast, att behålla efternamnet bara för att det blir bättre ur jämställdhetssynpunkt känns ju jättetrist! (för i en prefekt värld hade man ju inte ens behövt fundera i de banorna)

Fast världen är inte perfekt. Och då kan det vara ett utmärkt statement att behålla sitt namn.

 

[nejlica]

Vi förlovade oss på alla hjärtans dag i år och vigde oss borgerligt första augusti, dvs knappt ett halvt år efter förlovningen. Själva bröllopet kommer hållas någon gång nästa år, eftersom vi är mitt uppe i husköp och inte har tid eller råd med en bröllopsfest för tillfället.

Förlovningen gick till som så att min man överraskade mig med rosor och god choklad efter jobbet, och sedan ställde frågan bara. Inom en timme hade vi provat ut ringarna, och kvällen tillbringades i en mysig stuga ute i ingenstans. Romantiskt men ingen press, liksom.

Ang ringarna så hade min man en billig ring i titan som förlovningsring, och fick efter vigseln byta till sin farfars vigselring i guld. Jag har två guldringar, en halvrund som förlovningsring och en med 13 st små diamanter som vigselring.

Det låter typ precis som jag har tänkt mig! Säger sambon ja när jag friar () (med typ blommor och choklad efter jobbet ) (jag fick hem ringarna häromdagen! Enkla silverringar till att börja med) så blir det nog en enklare vigsel på senvåren/försommaren nån gång och sen ev. bröllopsfest antingen senare på hösten eller kanske på årsdagen eller nåt

 

[sjoberga]

Jag ska också gifta mig och funderar på det här med efternamn. Jag har ett supervanligt, han har två: ett lika vanligt & trist -sonnamn som jag & ett annat.

Jag känner någonstans att jag borde behålla mitt. Men seriöst; jag tycker hans ena är så vansinnigt fint, så jag hade absolut gärna hetat det.

Det är verkligen inga problem för mig att byta efternamn; förutom att det då anses ojämställt.

Fast om man känner att man vill byta efternamn så är det ju inga problem att göra det, oavsett om man gifter sig eller inte. Det ä bar å ansök.

 

[nejlica]

Fast världen är inte perfekt. Och då kan det vara ett utmärkt statement att behålla sitt namn.

Jo, det håller jag absolut med om Men om det är enda anledningen, och man egentligen vill byta så känns det trist. Hade det mer varit åt hållet: "vi har båda fina namn och har svårt att välja" så hade statement-aspekten vägt tyngre för mig.

 

[mandalaki]

Jo, det håller jag absolut med om Men om det är enda anledningen, och man egentligen vill byta så känns det trist. Hade det mer varit åt hållet: "vi har båda fina namn och har svårt att välja" så hade statement-aspekten vägt tyngre för mig.

Fast vad gör vad man ett statement om då, menar du? "Mitt namn är finare än ditt!"?

Jag menade förstås ett statement om jämställdhet.

 

[nejlica]

Fast vad gör vad man ett statement om då, menar du? "Mitt namn är finare än ditt!"?

Jag menade förstås ett statement om jämställdhet.

Ja, jag med. Förlåt om det blev otydligt
Jag menade att om man står och väljer mellan två namn, och gillar båda, så hade jämställdhetsfrågan absolut spelat in mer för mig och den aspekten hade kunnat vara det som fick valet att luta åt det ena namnet liksom.

 

[Och_Aye]

Fast vad gör vad man ett statement om då, menar du? "Mitt namn är finare än ditt!"?

Jag menade förstås ett statement om jämställdhet.

Haha!

Lite mer seriöst så ja: det är ett vettigt statement tycker jag också. Men det är väl alltid lättare att tänka hur saker borde vara än att göra det själv.

Jag tänker att man kanske inte alltid bör göra exakt som man "vill" för av någon anledning blir gärna "de egna valen" de som är minst jämställda och det är ju synd.

Det är nog lätt att falla in i gamla invanda mönster & ändå hävda att det är ens eget val och tycka att det är dumt/fånigt att göra tvärt emot vad man vill bara för jämställdhetens skull. Tänker typ "jag tar all föräldraledighet men det är inte för att vi är ojämställda utan för att jag vill det", eller "jag rakar inte alls benen pga att det finns en norm som säger det utan för att jag själv tycker det är finare" osv.

="jag råkar bara tycka att hans efternamn är finare".
Fast att jag verkligen gör det.

 

[mandalaki]

Ja, jag med. Förlåt om det blev otydligt
Jag menade att om man står och väljer mellan två namn, och gillar båda, så hade jämställdhetsfrågan absolut spelat in mer för mig och den aspekten hade kunnat vara det som fick valet att luta åt det ena namnet liksom.

Jaha, då förstår jag hur du menar. Men jämställdhetsaspekten är det jag håller först. Prioriterar man inte den utan heller låter vad som är finast styra så behöver man inte tänka på den alls, tycker nog jag.

 

[sjoberga]

Ja, jag med. Förlåt om det blev otydligt
Jag menade att om man står och väljer mellan två namn, och gillar båda, så hade jämställdhetsfrågan absolut spelat in mer för mig och den aspekten hade kunnat vara det som fick valet att luta åt det ena namnet liksom.

Fast det låter lite märkligt att inkludera resonemanget om statement för jämställdhet, men sedan värdera det lägre än skillnaden i värde mellan 2 efternamn. Låter lite virrigt.

 

[mandalaki]

Haha!

Lite mer seriöst så ja: det är ett vettigt statement tycker jag också. Men det är väl alltid lättare att tänka hur saker borde vara än att göra det själv.

Jag tänker att man kanske inte alltid bör göra exakt som man "vill" för av någon anledning blir gärna "de egna valen" de som är minst jämställda och det är ju synd.

Det är nog lätt att falla in i gamla invanda mönster & ändå hävda att det är ens eget val och tycka att det är dumt/fånigt att göra tvärt emot vad man vill bara för jämställdhetens skull. Tänker typ "jag tar all föräldraledighet men det är inte för att vi är ojämställda utan för att jag vill det", eller "jag rakar inte alls benen pga att det finns en norm som säger det utan för att jag själv tycker det är finare" osv.

="jag råkar bara tycka att hans efternamn är finare".
Fast att jag verkligen gör det.

Jag har två stycken i omgivningen som heter Johansson trots att deras män har ovanligare namn. Min kopp te, helt enkelt. (Jag har också hetat Johansson fast jag bytte bort det. Till ett eget namn )

 

[RostKaptenen]

Jag gillar inte heller tanken på att rent rutinmässigt ta mannens efternamn. Då min sambo har ett av de vanligaste -son namnen har jag varit rätt tydlig från början med att mitt efternamn stannar
Det ligger dessutom rätt mycket släkthistoria bakom som jag vill ska leva vidare.

 

[sjoberga]

Jag gillar inte heller tanken på att rent rutinmässigt ta mannens efternamn. Då min sambo har ett av de vanligaste -son namnen har jag varit rätt tydlig från början med att mitt efternamn stannar
Det ligger dessutom rätt mycket släkthistoria bakom som jag vill ska leva vidare.

Fast det sista argumentet tycker jag är fånigt i så måtta att alla människor har lika mycket släkthistoria, känd eller okänd, som man vill eller inte vill veta av. Och det hänger inte på efternamn hur det blir.

 

[nejlica]

Fast det låter lite märkligt att inkludera resonemanget om statement för jämställdhet, men sedan värdera det lägre än skillnaden i värde mellan 2 efternamn. Låter lite virrigt.

Tvärtom så tycker jag att man ska inkludera jämställdhetsfrågan överallt, men att det ju också måste få finnas andra saker som spelar in!

Nu har jag lite svårt att tänka mig in i situationen då jag verkligen inte har något vanligt -son namn och har så svårt att tänka mig att jag skulle ha kunnat göra ett sådant till någon större del av min identitet även om jag haft det hela livet. Men jag kan tänka mig att hade jag hetat något väldigt vanligt, medan sambon hade hetat något ovanligt, fint med lång släkthistoria så hade jag haft svårt att säga typ "Nej, jag vill att vi tar mitt bara för att föregå med gott exempel." även om jag tycker att @Sörlatungu beskriver det väldigt bra om att det är"alltid lättare att tänka hur saker borde vara än att göra det själv."

 

[Tassetass]

Jo, det håller jag absolut med om Men om det är enda anledningen, och man egentligen vill byta så känns det trist. Hade det mer varit åt hållet: "vi har båda fina namn och har svårt att välja" så hade statement-aspekten vägt tyngre för mig.

För mig är det samma princip som med föräldraledigheten. Även om jag skulle verkligen skulle vilja vara hemma två år och sambon inte mer än nödvändigt så skulle jag aldrig låta det ske, för ur ett jämställdhetsperspektiv - på individ- och samhällsnivå - tycker jag inte att det är okej att göra så.

 

[nejlica]

För mig är det samma princip som med föräldraledigheten. Även om jag skulle verkligen skulle vilja vara hemma två år och sambon inte mer än nödvändigt så skulle jag aldrig låta det ske, för ur ett jämställdhetsperspektiv - på individ- och samhällsnivå - tycker jag inte att det är okej att göra så.

Föräldraledigheten för mig är nog betydligt mer förknippad med jämställdhet än namnfrågan tror jag. Även om jag inte direkt har behövt fundera på den för egen del. Men jag tror att där skulle jag och sambon nog, av princip, skulle vara väldigt noga med att dela den rättvist.

Sen är väl risken stor att om vi skaffar barn nu så har sambon ett välbetalt jobb medan jag lagom till barnet isf kommer är arbetslös och då kanske vi rent krasst inte har råd att betala räkningarna om han tar ut för mycket ledighet (jag måste erkänna att jag har noll koll på hur föräldrapenning fungerar...) men det skulle i så fall svida rätt rejält för oss båda att behöva dela upp det på något tokigt sätt.

 

[RostKaptenen]

Fast det sista argumentet tycker jag är fånigt i så måtta att alla människor har lika mycket släkthistoria, känd eller okänd, som man vill eller inte vill veta av. Och det hänger inte på efternamn hur det blir.

Iofs, det är klart att det går att hålla det levande ändå. Dock får jag ofta frågan om vart mitt namn kommer ifrån vilket ger en större möjlighet att prata om det. När det dessutom är ett släktnamn som har varit utsatt för förföljelser och folkmord känns det extra viktigt att "inte glömma".

 

[Tassetass]

Föräldraledigheten för mig är nog betydligt mer förknippad med jämställdhet än namnfrågan tror jag. Även om jag inte direkt har behövt fundera på den för egen del. Men jag tror att där skulle jag och sambon nog, av princip, skulle vara väldigt noga med att dela den rättvist.

Sen är väl risken stor att om vi skaffar barn nu så har sambon ett välbetalt jobb medan jag lagom till barnet isf kommer är arbetslös och då kanske vi rent krasst inte har råd att betala räkningarna om han tar ut för mycket ledighet (jag måste erkänna att jag har noll koll på hur föräldrapenning fungerar...) men det skulle i så fall svida rätt rejält för oss båda att behöva dela upp det på något tokigt sätt.

Fast barn kommer ju i regel inte på beställning, och även om beställningen går igenom är ju leveranstiden rätt lång. Vi kommer säkert tappa runt 7-8000 kr per månad när sambon går på föräldraledighet i april, det visste vi ju redan från början och har planerat så att det ska gå ihop ändå.

Säg att du plussar när det gått en månad av graviditeten, då är det åtta månader plus den tid som du är föräldraledig (jag förutsätter att du skulle vara först, det brukar vara så, bara vi som gör tvärtom), säg åtminstone sex månader innan din karl ska vara föräldraledig. Det ger 14 månader som ni kan öka på sparandet och se över kostnaderna för att täcka upp det han tappar på att vara föräldraledig.

 

[tolksele]

Är inte ett alternativ att du behåller ditt som mellannamn då? Mellannamnet behöver ju inte vara offentligt på samma sätt som efternamnet, ni får samma namn, du heter något som är svårt att söka på, han får behålla sitt namn och alla blir (i teorin ) nöjda och glada och svävar på små rosa fluffiga moln och... (och eventuellt här börjar jag känna av det där glaset vin jag drack nyss... ). Men jag förstår absolut känslan av att vilja ha kvar sitt eget!

Jag tror spontant att det kommer bli så här, det låter ju så bra i teorin