Fotproblem.

[CillaW]

Det är inte säkert att någonting syns på röntgen.

 

[Lilla]

Det är inte säkert att någonting syns på röntgen.

Jag vet men någonstans måste man börja.


Tre plåtar tagna.

 

[Lilla]

Så ledsen och orolig!
Skulle få svar på röntgen nästa vecka men per tfn fick jag veta att det fanns en liten fraktur så jag blev skickat akut till ett annat sjukhus. (Vi har bara VC)
Dom sa att det var en liten fraktur men inte en "riktig" fraktur och att den läker sig själv.
Det kunde va ny eller gammal men jag är säker på att det är den gamla som aldrig blev uppkollad som är grunden till detta så varför skulle det läka bra/ själv nu???

 

[Lilla]

Jag är rädd!

 

[tanten]

Jag är rädd!

Det får man vara!

Fast min fråga är vad du är rädd för? Och - fick du någon information om förväntad läktid och vad du ska göra om det inte blir bättre?

 

[Lilla]

Det får man vara!

Fast min fråga är vad du är rädd för? Och - fick du någon information om förväntad läktid och vad du ska göra om det inte blir bättre?

Jag är rädd för att foten inte ska bli bra. Den har ju inte varit det sen skadan för två år sen. Varför skulle det läka rätt nu?
Dessutom blir jag svimfärdig bara jag tänker på sjukhus, frakturer osv.

Var skulle det stå det du skrev? Har missat det.

 

[tanten]

Var skulle det stå det du skrev? Har missat det.

Jg tänkte bara att om man har konstaterat att det är en fraktur, dvs att du fått en diagnos, så borde någon ha pratat med dig om läkningstid, vad du ska göra under tiden (belasta, inte belasta, vila, inte vila etc) och när du förväntas ha blivit bra?

 

[Lilla]

Jg tänkte bara att om man har konstaterat att det är en fraktur, dvs att du fått en diagnos, så borde någon ha pratat med dig om läkningstid, vad du ska göra under tiden (belasta, inte belasta, vila, inte vila etc) och när du förväntas ha blivit bra?

Jag skulle inte reta foten, vila. Iaf över helgen var svaret när jag frågade om jag kunde jobba på måndag. Och äta alvedon. Och ja jag har sagt att jag har ooooont! Fick citodon av en snäll vän som jag tar till kvällen.
Först sa han att jag är bra om tio dgr. När jag sa att det tog 6-8 veckor sist gång så sa han att det kan ta 10 dgr, att det var vanligast men att det kan ta fyra veckor. Det är ju ingen skillnad.
För det första skulle jag vilja ha ett utlåtande till angående plåten och jag kommer inte ge mig med mindre än en röntgen så att jag ser att det har läkt rätt!
Jag är ju så extremt känslig för allt som har med kroppen och trots att foten gör mindre ont svimmar jag nästan när jag tänkte på att det är ngt "trasigt" därinne. Lite panik, ungefär som en spindelrädd skulle få en spindel på sig och inte komma undan.

 

[ekra]

Andas, det går bra. Frakturen har funnits hela tiden och när du inte visste att det var en fraktur var du inte lika skrämd. Eller hur. Frågade du om det gick att linda eller tejpa foten eller om det finns något skydd/stöd som är lämpligt att du skaffar under läkningen som gör att du har mindre ont?

Fråga så mycket som möjligt så blir du lugnare tror jag. Iallafall jag hetsar lätt upp mig och tror saker är värre än de är innan jag har alla fakta.

Du kan ringa sjukvprdsupplysningen också och be om råd. Det är gratis och de har alltid varit vänliga och hjälpsamma när jag ringt. Oavsett fråga.

Sjukhuset är inte farligt. Läkare och sjuksköterskor vill dig inget illa.

 

[athena_arabians]

Som @ekra säger: Andas. Du kan inte göra något just nu så ta det bara lugnt i helgen, var snäll mot dig och foten. Kontakta sjukvården igen på måndag så du får klart för dig vad du ska/kan göra och inte göra.

*stor kram*

 

[Lilla]

Andas, det går bra. Frakturen har funnits hela tiden och när du inte visste att det var en fraktur var du inte lika skrämd. Eller hur. Frågade du om det gick att linda eller tejpa foten eller om det finns något skydd/stöd som är lämpligt att du skaffar under läkningen som gör att du har mindre ont?

Fråga så mycket som möjligt så blir du lugnare tror jag. Iallafall jag hetsar lätt upp mig och tror saker är värre än de är innan jag har alla fakta.

Du kan ringa sjukvprdsupplysningen också och be om råd. Det är gratis och de har alltid varit vänliga och hjälpsamma när jag ringt. Oavsett fråga.

Sjukhuset är inte farligt. Läkare och sjuksköterskor vill dig inget illa.

Men man ska väl inte behöva ha ett frågeformulär med sig! Jag har nog med att andas och dölja att jag skakar. Det borde väl läkaren informera om.

 

[Lilla]

Som @ekra säger: Andas. Du kan inte göra något just nu så ta det bara lugnt i helgen, var snäll mot dig och foten. Kontakta sjukvården igen på måndag så du får klart för dig vad du ska/kan göra och inte göra.

*stor kram*

Jag är rädd för min egen fot då är det inte så lätt att andas.

 

[Rosett]

Du skrev i trådstarten att du skadat dig för ett år sen, då borde ju frakturen ha läkt vid det här laget? Kan det vara en ny, kanske en sån där stressfraktur?

 

[CillaW]

Du skrev i trådstarten att du skadat dig för ett år sen, då borde ju frakturen ha läkt vid det här laget? Kan det vara en ny, kanske en sån där stressfraktur?

Vissa frakturer i foten kan läka väldigt dåligt, eller inte alls. Gäller framför allt lilltåns mellanfotsben, i den ände som är längst från själva tån. Kallas Jonesfraktur.

 

[ekra]

Men man ska väl inte behöva ha ett frågeformulär med sig! Jag har nog med att andas och dölja att jag skakar. Det borde väl läkaren informera om.

Ibland behöver man tyvärr öppna munnen och fråga saker själv, det handlar inte om ignorans från vårdens sida, eller att de inte vill dig väl, men det är förmodligen så att din skada också går fint att ha icke-tejpad eller lindad. Du verkar ju ha väldigt ont din stackare, du kan kanske få smärtstillande utskrivet istället för att ordna det genom bekanta. Men det är viktigt att prata med läkaren om alla symptom och rädslor kring skadan, de kan inte hjälpa dig om du inte talar om vad du behöver hjälp med. Det är inte självklart med varesig behov av tex. tejpning eller smärtstillande även om du har ont.

Du behöver inte dölja för läkaren att du skakar, bättre att säga att du är livrädd och har ångest så du skakar så får personen möjlighet att bemöta dig som du är och hjälpa dig att bli mindre rädd.

Jag dolde länge mina rädslor och ångest, men nu säger jag till. Jag är exempelvis väldigt orolig och nervös för att ta cellprov, så när jag gör det säger jag som det är. Nämligen att jag tycker att det är helt fruktansvärt, och bara att säga det gör situationen mycket tryggare märkligt nog. Jag brukar också tänka på att särskilt i vården är personalen väldigt luttrad och vana vid det mesta. Ingen höjer på ögonbrynen om man framstår som lite "knäpp" och överkänslig.

Jag är rädd för min egen fot då är det inte så lätt att andas.

:-( Försök att tänk att foten faktiskt alltid suttit där och att skadan inte är farligare nu bara för att du vet vad det är för fel. Det kanske hjälper lite. Jag förstår att du är jätterädd och orolig för hur länge du skall ha ont och om det behövs ev. Åtgärder, men frakturen verkar inte livshotande. Går det att se något positivt i att faktiskt veta vad det är för fel istället för att bara ha ont utan att veta det? Frakturer läker vanligtvis förr eller senare med eller utan hjälp. Nästa gång du träffar vården (eller ringer 1177) kanske du borde ta mod till dig och fråga om allt du undrar över med läkning ev. Komplikationer, vad du kan göra för att lindra smärtan, kanske kyla är bra?

Var snäll med foten och tyck om den, den kommer att gå många mil framöver med dig.

"This too shall pass"

 

[Lilla]

Ibland behöver man tyvärr öppna munnen och fråga saker själv, det handlar inte om ignorans från vårdens sida, eller att de inte vill dig väl, men det är förmodligen så att din skada också går fint att ha icke-tejpad eller lindad. Du verkar ju ha väldigt ont din stackare, du kan kanske få smärtstillande utskrivet istället för att ordna det genom bekanta. Men det är viktigt att prata med läkaren om alla symptom och rädslor kring skadan, de kan inte hjälpa dig om du inte talar om vad du behöver hjälp med. Det är inte självklart med varesig behov av tex. tejpning eller smärtstillande även om du har ont.

Du behöver inte dölja för läkaren att du skakar, bättre att säga att du är livrädd och har ångest så du skakar så får personen möjlighet att bemöta dig som du är och hjälpa dig att bli mindre rädd.

Jag dolde länge mina rädslor och ångest, men nu säger jag till. Jag är exempelvis väldigt orolig och nervös för att ta cellprov, så när jag gör det säger jag som det är. Nämligen att jag tycker att det är helt fruktansvärt, och bara att säga det gör situationen mycket tryggare märkligt nog. Jag brukar också tänka på att särskilt i vården är personalen väldigt luttrad och vana vid det mesta. Ingen höjer på ögonbrynen om man framstår som lite "knäpp" och överkänslig.


:-( Försök att tänk att foten faktiskt alltid suttit där och att skadan inte är farligare nu bara för att du vet vad det är för fel. Det kanske hjälper lite. Jag förstår att du är jätterädd och orolig för hur länge du skall ha ont och om det behövs ev. Åtgärder, men frakturen verkar inte livshotande. Går det att se något positivt i att faktiskt veta vad det är för fel istället för att bara ha ont utan att veta det? Frakturer läker vanligtvis förr eller senare med eller utan hjälp. Nästa gång du träffar vården (eller ringer 1177) kanske du borde ta mod till dig och fråga om allt du undrar över med läkning ev. Komplikationer, vad du kan göra för att lindra smärtan, kanske kyla är bra?

Var snäll med foten och tyck om den, den kommer att gå många mil framöver med dig.

"This too shall pass"

Att jag ordnade genom bekant var för att jag redan hade varit hos läkaren när jag kom på att det kanske kunde funka. (Tycker nog också att första läkaren kunde ha frågat när jag mer eller mindre hoppade på ett ben.)
Jag luskade med läkaren i går men det var alvedon som gällde punkt slut. Så nej det gick inte så bra att ordna det med läkare!

Och än en gång, jag mår illa och får panikkänslor när jag tänker på frakturen. Det får vara hur löjligt det vill men jag rår inte för det.

 

[Lilla]

Ibland behöver man tyvärr öppna munnen och fråga saker själv, det handlar inte om ignorans från vårdens sida, eller att de inte vill dig väl, men det är förmodligen så att din skada också går fint att ha icke-tejpad eller lindad. Du verkar ju ha väldigt ont din stackare, du kan kanske få smärtstillande utskrivet istället för att ordna det genom bekanta. Men det är viktigt att prata med läkaren om alla symptom och rädslor kring skadan, de kan inte hjälpa dig om du inte talar om vad du behöver hjälp med. Det är inte självklart med varesig behov av tex. tejpning eller smärtstillande även om du har ont.

Du behöver inte dölja för läkaren att du skakar, bättre att säga att du är livrädd och har ångest så du skakar så får personen möjlighet att bemöta dig som du är och hjälpa dig att bli mindre rädd.

Jag dolde länge mina rädslor och ångest, men nu säger jag till. Jag är exempelvis väldigt orolig och nervös för att ta cellprov, så när jag gör det säger jag som det är. Nämligen att jag tycker att det är helt fruktansvärt, och bara att säga det gör situationen mycket tryggare märkligt nog. Jag brukar också tänka på att särskilt i vården är personalen väldigt luttrad och vana vid det mesta. Ingen höjer på ögonbrynen om man framstår som lite "knäpp" och överkänslig.


:-( Försök att tänk att foten faktiskt alltid suttit där och att skadan inte är farligare nu bara för att du vet vad det är för fel. Det kanske hjälper lite. Jag förstår att du är jätterädd och orolig för hur länge du skall ha ont och om det behövs ev. Åtgärder, men frakturen verkar inte livshotande. Går det att se något positivt i att faktiskt veta vad det är för fel istället för att bara ha ont utan att veta det? Frakturer läker vanligtvis förr eller senare med eller utan hjälp. Nästa gång du träffar vården (eller ringer 1177) kanske du borde ta mod till dig och fråga om allt du undrar över med läkning ev. Komplikationer, vad du kan göra för att lindra smärtan, kanske kyla är bra?

Var snäll med foten och tyck om den, den kommer att gå många mil framöver med dig.

"This too shall pass"

Och jag frågade massor och i frågsatte men fick var luddiga svar.

 

[ekra]

Jag tycker inte det är det minsta löjligt att du får ångest och är rädd. Det är fullt förståeligt.

Vad bra att du ställde många frågor, men jobbigt att det inte fanns så många raka svar. :-/

 

[Lilla]

På måndag ska jag ringa och säga att jag vill höra om läkaren på VC har samma åsikt och be om remiss till ortoped.

 

[Lilla]

Vissa frakturer i foten kan läka väldigt dåligt, eller inte alls. Gäller framför allt lilltåns mellanfotsben, i den ände som är längst från själva tån. Kallas Jonesfraktur.

Tror du att jag har fått rätt bedömning? Du verkar kunnig.