Aha det är jag övertygade om att de inte gör, alla har säkerligen övervägt om det är sant eller inte. Man kan ifrågasätta och vilja ha vetenskapliga bevis även om man har övervägt sanninshalten, ja faktiskt om man tor på det också. Du har rätt låga tankar om folk om du tror att de debatterar ett ämne utan att ens reflektera över det. Att ta ställning mot djurpratare och vilja ha bevis är inget tecken på inskränkthet utan sunt förnuft och framföralt nyfikenhet. Ska vi tala om inskränkthet är det de människor som säger det finns inte, det är ingen idé att forska, resultatet blir noll och inget.
Läs inläggen i denna tråd en gång till så hittar du nog vad jag menar. Det finns flera som inte ens vill diskutera, utan säger att det finns inte, det är omöjligt. Kom med bevis först osv (och skulle det finnas forskning som stödjer, så hittar de "fel" på den forskningen som gör att den inte duger).
Och det är det jag reagerar mot, deras attityd, inte deras brist på tro, men inskränktheten och oviljan att se att det kan finnas saker som inte är "vetenskapligt bevisade". Att de ser allt i svart eller vitt, men missar gråskalan. Och det var det som fick mig att skriva mitt första inlägg i denna tråd ö h t. Och som nu gör att jag föreslår att vi gör en egen undersökning, med vetenskapliga förutsättningar (även om den inte kommer att få vetenskaplig status)
Nyfikenhet är snarare när man vill ha reda på mer, utan att ha förutfattade meningar, och utan att ta ställning för eller emot. Det är äkta nyfikenhet.
Jag håller inte alls med dig i att man ska tro på saker bara för att ingen vill spendera forskningspengar. Då kan man säga "hästar har osynliga vingar och kan flyga, ingen vill forska om det så tro på det så det är orimligt att kräva vetenskapliga bevis". Det är ren nonsens att väga in villigheten att forska i ett område ska påverka om man överväger att tro på det eller inte. Givetvis så utgår man från sina erfarenheter när man bedömer trovärdigheten och de fakta som finns. Tror man inte på något och ens sunda förnuft och erfarenheter talar emot så vill man givetvis ha bevis (helst oberoende forskning) för att tro på det.
Jag har inte någonstans sagt att man ska tro på saker bara för att ingen vill spendera forskningspengar. Tvärtom har jag påpekat att man inte ska tro blint på något, utan ifrågasätta allt och fråga sig vem som ligger bakom? syfte? osv.
Förövrigt så tror jag det är fullt möjligt att kommunicera med hästar (om än inte övertygad), däremot så känns mycket av det folk får fram genom samtal väldigt orimligt. En häst som påstår att den har ont i njuren (eller annat valfritt organ), ont i ett visst område jovisst men hur ska hästen förmedla "njure" till någon. Matte har inte tid med mig för hon har fått ett nytt jobb med längre resväg - känns lagom trovärdigt, hästars begrepp om mänskliga jobb, "ha tid" och resvägar är begränsade och att kunna förmedla det i bilder känns orimligt.
Det här håller jag helt och hållet med om. Det speglar i stort min egen syn på hästkommunikation. Frånsett att jag kanske å ena sidan ställer mig mer neutral (= vet inte vad jag ska tro, eftersom jag saknar erfarenhet), samtidigt som jag å andra sidan kan se en förklaring till de "orimliga" saker som "hästpratare" får fram, nämligen att de inte skiljer på saker som de får reda på genom hästen och genom andra kanaler.
Dvs i fallen som du beskriver så kanske "hästprataren" får bilder och känslor från hästen som kombineras med andra iakttagelser, t ex en onormalt blöt bädd i boxen, att hon fått reda på att ägaren fått nytt jobb i en annan stad osv. Ur "hästpraterens" och hästägarens synpunkt så är det inte fel att använda dessa iakttagelser, eftersom de ger ytterligare pusselbitar i pusslet om hästen. Men ur vetenskaplig synvinkel så är det "fusk".
Vad man måste vara medveten om är att "hästpratarsessionerna" som den vanliga hästägaren beställer inte har till syfte att vara vetenskapliga undersökningar om "hästpratarens" trovärdighet, utan mer hästpsykologisk rådgivning.
För att få reda på om det finns "äkta" "hästpratare" måste man därför göra en undersökning med helt andra förutsättningar, precis som du föreslog, och jag också har funderat på. Då först kan man ha något objektivt att diskutera utifrån.
Beroende på vad den kommer fram till så kan man diskutera vidare. Kanske har skeptikerna rätt. Kanske har de helt fel.
Men om det nu finns personer här som känner duktiga hästpratare, så kontakta dem och hör om de vill delta - ge dem en chans att visa sin förmåga.
Och låt de skeptiker som finns här vara med och planera upplägget och ta del av resultaten. Vill de inte det, så är ju deras skepsis endast förutfattade meningar, och en ovilja att ens tänka i de banorna.
Om alla deltar efter bästa förmåga och har insyn i undersökningen, så kan de inte heller bortse från resultatet genom att skylla på att det var fel personer eller hästar som deltog, upplägget var fel, hästpratarna fick information från andra håll, osv osv...
Möjligheten att få reda på mer finns, ta chansen att delta!
Känslor som tycka om, hunger, rädsla, smärta, glädje mm är mer i linje med vad som går att förmedla liksom konkreta saker om stall och hagar.
De finns garanterat någon "där ute" som kan 
