Snurrfian
Moderator
Sv: Har jag problem? - Läggning...
Jag tror att du måste se skillnad på att låta sitt barn vara ledset och på att låta sitt barn vara argt. Jag vill inte att någon av mina två barn ska behöva vara ledsna i onödan, självklart är de det ibland men jag tröstar och lugnar så snabbt jag kan. däremot så kan de bli arga, fruktansvärt arga för att de tycker att livet är orättvisst, något har gått emot dem, bollen gjorde inte som de ville osv och då får de vara arga tills de vill bli tröstade, eller att de hittar sitt eget sätt att ta sig ur det arga, men jag finns till hands och jag stöttar, frågar om jag märker att de behöver hjälp att reda ut vad de känner och vad de vill.
Min barn har jag väldigt sällan några större problem med, mer än helt normala barnproblem, de är väldigt omtyckta på förskola och skola, personal och lärare har uttryckt att de är väldigt verbala, de talar om vad de vill och kan ta att de inte kan få det, de tröstar sina kamrater om de har gjort sig illa eller är ledsna, de känner stor empati, de är duktiga i det sociala spelet och har lätt att umgås med både barn och vuxna. De är snabba i inlärning, de är motoriskt tidigt utvecklade. Så nej jag tror inte att jag kommer att får mer problem än andra i fortsättningen heller, självklart kommer vi att ha konflikter, konflikt är oxå ett sätt att växa men man måste se till att få ett avslut.
Jag flaskmatade mitt första barn för jag fick inte amningen att fungera, mitt andra barn långtidsammade jag tills han var nästan två år, han var lite ledsen när vi slutade amma men hans pappa tog första perioden och kunde trösta och sedan accepterade han att det var slut, även om han ännu idag 2 år senare kan klappa brösten och tala om att det var gott och att han saknar det. och jag bekräftar hans känslor och sedan är det bra.
Med första barnet försökte vi oss på 5 min metoden, rätt tveksamma och efter en kväll då hon efter att ha skrikit 2 min spydde ner sängen så tyckte vi att det var mer jobb än vad det var värt, och fick henne i stället att somna genom att sitta brevid hennes säng och stryka över ryggen och sjunga, och så småningom kunna förflytta oss länge och längre ifrån sängen tills idag när båda somnar själva i sina sängar, någon av oss sitter antingen utanför vid datorn eller i vårat sovrum som ligger i närheten.
Jag tror att du måste se skillnad på att låta sitt barn vara ledset och på att låta sitt barn vara argt. Jag vill inte att någon av mina två barn ska behöva vara ledsna i onödan, självklart är de det ibland men jag tröstar och lugnar så snabbt jag kan. däremot så kan de bli arga, fruktansvärt arga för att de tycker att livet är orättvisst, något har gått emot dem, bollen gjorde inte som de ville osv och då får de vara arga tills de vill bli tröstade, eller att de hittar sitt eget sätt att ta sig ur det arga, men jag finns till hands och jag stöttar, frågar om jag märker att de behöver hjälp att reda ut vad de känner och vad de vill.
Min barn har jag väldigt sällan några större problem med, mer än helt normala barnproblem, de är väldigt omtyckta på förskola och skola, personal och lärare har uttryckt att de är väldigt verbala, de talar om vad de vill och kan ta att de inte kan få det, de tröstar sina kamrater om de har gjort sig illa eller är ledsna, de känner stor empati, de är duktiga i det sociala spelet och har lätt att umgås med både barn och vuxna. De är snabba i inlärning, de är motoriskt tidigt utvecklade. Så nej jag tror inte att jag kommer att får mer problem än andra i fortsättningen heller, självklart kommer vi att ha konflikter, konflikt är oxå ett sätt att växa men man måste se till att få ett avslut.
Jag flaskmatade mitt första barn för jag fick inte amningen att fungera, mitt andra barn långtidsammade jag tills han var nästan två år, han var lite ledsen när vi slutade amma men hans pappa tog första perioden och kunde trösta och sedan accepterade han att det var slut, även om han ännu idag 2 år senare kan klappa brösten och tala om att det var gott och att han saknar det. och jag bekräftar hans känslor och sedan är det bra.
Med första barnet försökte vi oss på 5 min metoden, rätt tveksamma och efter en kväll då hon efter att ha skrikit 2 min spydde ner sängen så tyckte vi att det var mer jobb än vad det var värt, och fick henne i stället att somna genom att sitta brevid hennes säng och stryka över ryggen och sjunga, och så småningom kunna förflytta oss länge och längre ifrån sängen tills idag när båda somnar själva i sina sängar, någon av oss sitter antingen utanför vid datorn eller i vårat sovrum som ligger i närheten.
