@Imogen @Ainon @Jordgubblime Man märker det genom att dom har hög feber och inte är förkylda typ.
Hon hade lite förhöjd temp i torsdags förra veckan samt så kaskadspydde hon några gånger (aldrig gjort innan), blev seg och sparkade en massa med benen som att hon var irriterad, så åkte in till barnakuten men de hittade inget fel. Vi funderade på om det var lite förstoppning då vi börjat prova lite, lite gröt.
Hon spydde inget mer och blev piggare och kändes bra. Men i måndags eftermiddag så blev hon väldig varm och när vi tog tempen så låg den på 39,7. Ringde barnkliniken som gav rådet att ge alvedon eftersom hon ändå åt bra och så. Sen gick febern ner pyttelite under ett par dagar och mer än så ville vi inte ge panodil (står på förpackning att högst 2 dagar kan de få panodil typ). När jag sedan tog tempen på torsdagsmorgonen var den 40,3 och då ringde jag igen och åkte till barnakuten.
Där tog de blodprov som visade att hennes snabbsänka var 180 (ska vara på 5) och förhöjda vita blodkroppar. Så vi blev inlagda och så skulle jag försöka fånga hennes kiss i en kopp så de kan testa för uvi. Ni kan ju tänka er hur lätt det är med en blöjbebis... På kvällen lyckades jag äntligen få tillräckligt i kopphelvetet.
De försökte även sätta infart på henne men misslyckades alla gånger, typ 6 stick.
Till och med en narkosläkare försökte med hjälp av ett ultraljud men det gick inte. Och stackars Agnes låg och gallskrek och var jättejätteledsen.
Hon blev bara tröttare och tröttare och orkade inte amma. Så de satte in en sond genom näsan på henne där hon fick mat och antibiotika eftersom snabbstickan visade på bakterier i urinen. Jag fick använda en elektrisk bröstpump så jag inte skulle få mjölkstockning, jäklar vilken kossa jag såg ut som.
Men det funkade och mjölken kunde sedan användas via sonden.
Igår ultraljudades hennes njurar för att kontrollera att de såg bra ut och att hon hade 2 st, vilket de gjorde. Idag tog de nytt blodprov och tyvärr så hade infektionsvärdet stigit, inte vänt neråt.
Så vi blir kvar en natt till och hoppas det är bättre imorgon typ.
Om det inte är bättre imorgon så kanske de måste byta antibiotika-typ och ge den intravenöst och det känns ju piss. Hur ska de lyckas imorgon om de inte lyckades tidigare med att sätta en infart?
Fy vad jag känner mig maktlös och ledsen för Agnes skull. När hon ligger och skriker och det känns som att jag bara tittar på. Jag VET att det är för hennes eget bästa att de tar blod och får till en infart men faan vad det känns som att jag sviker henne.
