Hur tänkte du där?

Åh en annan gång blev jag bara förbannad. Jag och dåvarande sambon var ute med hunden, som är av modell schäferblandning. Jag höll i kopplet och vi mötte en gubbe. Han belönade hunden och tyckte han var så fin så. Sen tittar han helt seriöst på mig och säger att det är ju tur jag har sambon med som kan ta över kopplet om det behövs :banghead: Jag var den som gick kurser med hunden och la ner mest tid. Tror nog jag klarade av att hålla honom i kopplet alldeles själv.

Vadå, det vet väl alla att kvinnor inte kan hantera hundar? Vilken tur att han fanns där för att påpeka det för dig!:up: Hopp iväg tillbaka till spisen med dig!

Att småtjejer kan hantera flera hundra kilo häst verkar många glömma... Jag blir sur bara jag läser texten :meh:
 
Vadå, det vet väl alla att kvinnor inte kan hantera hundar? Vilken tur att han fanns där för att påpeka det för dig!:up: Hopp iväg tillbaka till spisen med dig!

Att småtjejer kan hantera flera hundra kilo häst verkar många glömma... Jag blir sur bara jag läser texten :meh:
Kvinnor kan visst hantera hundar! Men bara sådana dära små och fluffiga saker. De stora är det bäst att låta männen ta hand om :wtf:
 
Och lägg även till att sitta nu den är enda stimulansen hunden fått under sina 6-7-8 levnadsår..

Men de behöver inte mer, BC-blandisar. Man avlar lätt bort all vallning och allt stimulansbehov genom att avla på såna som inte vallar.

Å andra sidan, renrasiga hundar som inte avlats på vallning på 30 generationer påstår avelsföreningarna har jättefin vallning.

Jag tror inte nån av dem har rätt.
 
Men de behöver inte mer, BC-blandisar. Man avlar lätt bort all vallning och allt stimulansbehov genom att avla på såna som inte vallar.

Å andra sidan, renrasiga hundar som inte avlats på vallning på 30 generationer påstår avelsföreningarna har jättefin vallning.

Jag tror inte nån av dem har rätt.

Alltså det är ju sjukt smidigt. Man kan då egentligen bara bestämma sig när man parar hundarna för vilken typ av valpar man vill ha? Utan att välja föräldrar efter egenskaper, det handlar mer om "uppfödarens" inställning till hur kullen ska bli. Banbrytande inom hundavel!
 
Det är ju det många buskBCuppfödare menar. Allt från att de inte behöver tränas (lär sig av att se på TV(!)) till att de är perfekta sällskapshundar.
 
Mötte en kvinna med hund i skogen för ett par veckor sedan. Mina var lösa och hon stannade och väntade medan jag ropade in dem. Visst, det är väl trevligt tänkt, de kom utan problem.
När mina sen är kopplade och jag går undan lite börjar hon ropa att hennes hund är snäll. Inser att hunden (som nyss stått bredvid henne) tydligen är lös och nu på väg fram. Hade jag velat att de hade hälsat okontrollerat hade jag väl inte kopplat de från början?
 
Jag är blind, men min vovve är inte ledarhund utan en stundtals lite väl livlig Golden, en typisk lantishund som sällan går kopplad. På grund av problem med eksem på halsen så har hon fått ha sele (rosa Hurtta, INTE lik en ledarsele alls...) istället för halsband senaste gångerna vi varit i stan.
Senaste gången gick vi på en trottoar förbi en park och vovvan fick syn på en ekorrfamilj som kilade omkring på marken. Hon gick då lite fint på bakbenen (läs: 32 kg hund hängandes i selen och spjärnandes som en galning för att få leka med ekorrarna, glatt gläfsandes, medans matte hänger emot i kopplet för glatta livet och försöker bryta vovves fokus...:meh:)
Då utbrister en tant som gick förbi: Åh, vilken fin ledarhund! Vad duktig den måste vara som kan så mycket!
:banghead: :banghead: :banghead:
 
Jag undrar hur jag tänkte, här om dagen när jag fick för mig att det skulle vara praktiskt att ha hunden i koppel när jag satt på hästryggen. Herre min je, en sådan makramé. Tur att jag har en gudasnäll häst och att det var just henne jag satt på. :crazy:
Jag ska tänka igenom hur jag ska lära in detta innan jag provar nästa gång. :o
 
Eller sätter sig med barnen i hundkupén så att barnen ska ha nån att klappa och leka med på resan :banghead::banghead::banghead::rage::arghh:

Det där händer alldeles för ofta... Vid ett tillfälle Så var jag ofrivilligt barnvakt till två döttrar som klängde på hundarna tills lillen som kan vara osäker på nytt folk blev så obekväm att jag fick gömma honom så det inte skulle hända en olycka :crazy:

Pappan satt på andra sidan gången och läste tidningen medans jag plockade bort deras händer gång på gång på gång och sa "nu vill hundarna inte gosa mer" upprepade gånger... Vid ett tillfälle så vrålade lillen till då de förmodligen klev på hans svans (hans svans är helig) och då kollade pappan upp en kort stund och sen fortsatte läsa :confused: Det var alltså ett "låt bli mig" vrål, inte ett pip. Är folk inte rädda om sina barn? Att folk inte har vett att visa respekt är tillräckligt förvånande, men när man gång på gång upprepar meningen "hundarna vill inte gosa mer" och ena hunden blir förbannad och den andra är en stor schäfer på över 40 kg så börjar jag undra om folk vill att deras barn blir bitna.

Ångrar verkligen att jag inte hade mod nog att få ett utbrott på pappan :devil:
 
Jag tror inte att folk vill ha barn egentligen.

Nä, det där "vore bra om hunden fick en smäll av bilen/hov i huvudet så den lär sig! :up:"-resonemanget är ju faktiskt inte unikt för just hundar...

Släpp barn och djur lösa och låt dem uppfostras av omgivningen, de som kommer tillbaka - någorlunda hela - är kanske de som förtjänade att överleva ändå. Plus att man ju helt slipper lägga ner nåt irriterande jobb på dem! Det är så ansträngande att ta ansvar... :meh:
 
Jag har en något speciell släkting. Som av någon anledning skaffat sig två massiva hundar som personen försöker uppfostra med att skrika konstant på dem. Hen brukade komma upp med jämna mellanrum och släppte ut monsterna som inte kommer på inkallning, de brukade jaga dem stackars katterna innan man ens hade lyckats klocka att någon var där.

Fast den gången hundarna attackerade mina frigående höns och jag sedan blev utskälld för att vi hade VÅRA höns lösgående runt VÅRAT hem tog nog priset.

Konstant lösa och borttappade var de också varenda gång personen var uppe. Den ena korsningen har sök ras i sig och verkar enbart ha spårning i huvudet. Kombinationen hund som skiter i precis allt och spårar allt han får tag i mitt i en skog är mest ballt verkar det som. Speciellt när ägaren typ rycker på axlarna och tycker att man överreagerar så fort hen inte vet vart hunden är "han kommer ju tillbaka när han har slutat med vad det nu är som är så kul i skogen". Helst skulle jag kollas på lite nedvärderande varje gång hunden kom tillbaka och "inget har ju hänt".

Båda hundarna är alldeles för starka för personen att hålla ensamma ens, kombinera detta med att den ena är extremt hundagressiv (pga ägarens hantering av hundmöten, jag har varit med och att argt skälla på den hunden varje gång man möter en annan hund triggar den enbart ännu mer :banghead:). Den har enbart lyckas bita en hund än så länge dock, men tydligen lär man sig ingenting av att behöva betala veterinär räkningar och att ha arga grannar?

Lite synd då hunden som spårar allt faktist är urbota snäll och den andra är extremt lätt lärd.

Sa jag att alla tre är portade från vårt nya hus? :devil:
 
Just det. Var på high chaparral med schäfern när en unge på 6-7 år hoppar fram 3-4 dm från hans ansikte och skriker
"BUUUU!". Ännu värre var det att mamman (förmodar jag) skrattade.. Jag såg nog ut såhär :nailbiting::confused:O_o när de gick iväg och fick faktiskt inte ur mig ett enda ord, lite smått chockad sådär...

Schäferns reaktion var att frågande kolla på ungen (tack och lov). Hade jag haft rottisen jag hade hand om ett tag med mig hade det slutat med ambulans för ungen ganska så säkert...

Nej, folk vill nog inte ha barn.
 
Jag har en chihuahua/lhasa apso-blandning. Han omplacerades till oss, då han inte gillar barn. Förra ägarna var en småbarnsfamilj..det gick bra med deras egna barn, men inte med barnens kompisar.

Följade har utspelat sig mååånga gånger: (Obsevera att hunden så gott som alltid har munkorg på sig om vi är ute bland folk..)
Random korkskalle: "ååå vilken söt hund, får jag klappa?" *böjer sig över hunden och är på väg att sträcka fram handen*
Jag : "nej" *ställer mig mellan hunden och Random korkskalle*
Random korkskalle: "men varfördååå? Han är ju så söööt" *försöker komma runt mig för att komma åt att klappa hunden*
Jag: "Han vill inte bli klappad, han är rädd och han kommer försvara sig om han känner sig trängd" *motar bort Random korkskalle och börjar gå*
Random korkskalle: med pipig röst "men jag är inte farlig lilla vovven, jag vill ju bara klappa dig"
Ibland blir vi förföljda en bit med alla möjliga ordalag om hur snäll Random korkskalle är, och att jag säkert bara är ego om min hund..

En gubbe blev biten.. :( Scenariot var ungefär som ovan, men jag hade inte börjat gå, jag väntade på maken utanför kiosken och trodde gubben hade fattat.
Då böjer han sig helt plötsligt över hunden (som för dagen inte hade munkorg) och ska ge godis till hunden. Hunden tar gubbens hand istället, jag hann inte med... "Han bet mig" fick gubben ur sig medan han backade bort..
"Ja, jag sa ju precis att hunden inte vill bli hälsad på, för att han är rädd, och han kommer försvara sig om han känner sig trängd."
Jo det bekräftade gubben att han hade hört...
Sen frågade jag gubben hur det gick med handen och försökte ge mitt telefonnummer ifall det var något han ville diskutera senare.. Men han gick bara till sin bil och åkte iväg..
 
Jag bor centralt i innerstan och i mina kvarter finns en person med en väldigt stor hund (50+ kg) som är av en ras som är avlad för att självständigt kunna vakta boskap mot varg etc. Ägaren till hunden som har svårt att röra sig pga någon slags skada, kan absolut inte hålla hunden ens när den drar lite och vid många, många tillfällen har hunden såklart slitit sig och kastat sig över andra hundar, varpå ägaren blir arg - på den andra hundägaren när denne säger åt ägaren att uppfostra/ha koll på sin hund O_o Hunden har råkat i bråk flera gånger och ägaren har ingen som helst chans att avstyra det av uppenbara anledningar. En gång fick två andra hundägare rycka in och handgripligen slita bort hunden. Ägaren förstår fortfarande inte problemet utan tycker att alla andra är så himlans oförstående...
 
En gubbe blev biten.. :( Scenariot var ungefär som ovan, men jag hade inte börjat gå, jag väntade på maken utanför kiosken och trodde gubben hade fattat.
Då böjer han sig helt plötsligt över hunden (som för dagen inte hade munkorg) och ska ge godis till hunden. Hunden tar gubbens hand istället, jag hann inte med... "Han bet mig" fick gubben ur sig medan han backade bort..
"Ja, jag sa ju precis att hunden inte vill bli hälsad på, för att han är rädd, och han kommer försvara sig om han känner sig trängd."
Jo det bekräftade gubben att han hade hört...
Sen frågade jag gubben hur det gick med handen och försökte ge mitt telefonnummer ifall det var något han ville diskutera senare.. Men han gick bara till sin bil och åkte iväg..

Rätt åt honom! Han förstod nog själv hur korkad han var... Tråkigt dock för dig och vovven då varje händelse där hunden måste försvara sig förstärker dess osäkerhet :(
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 962
Senast: ako
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 439
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 846
Senast: Dopy
·
Hundhälsa Ska försöka fatta mig kort om min hunds mer eller mindre diffusa symptom och historiken av dem... är givetvis under utredning hos...
2
Svar
30
· Visningar
5 429

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp