Inte bara nätdejting del 8

[mandalaki]

@Mia_R Är du säker på att hunden faktiskt bet honom? Verkar ju konstigt om det inte syntes alls på jackan.

 

[Houdinie]

@Mia_R Är du säker på att hunden faktiskt bet honom? Verkar ju konstigt om det inte syntes alls på jackan.

Jag gissar att han är hundrädd men inte vågade erkänna det så han körde detta som avledande manöver för att kunna fly fältet utan att "förlora ansiktet"... med resultatet att han gjorde bort sig fullkomligt...

 

[Monstermom]

@Mia_R Är du säker på att hunden faktiskt bet honom? Verkar ju konstigt om det inte syntes alls på jackan.

Sånt beror på... Ibland kan det bli rejäla, punkterande bett under kläderna utan att det ens går ett enda hål i tyget. (Från hörntänderna alltså, resten lämnar "bara" blåmärken i sådana fall.) Så om jackan verkade hel är det tyvärr ingen garanti.

Men oavsett, vilket jäkla stolpskott @Mia_R ! Läskig typ att få hem... Om hunden bet honom så har han ju gjort något, efter hur det låter. Skulle han polisanmäla så blir det väl som värst ett test av hunden, det borde inte vara några problem att visa då att han är normalt funtad (så länge ingen försöker sparka honom eller vad som nu - eventuellt! - kan ha hänt). Polisen kommer inte hem till dig och skjuter hunden! Det vet du ju såklart redan, men jag förstår att det känns obehagligt i alla fall så vill bara säga det. Det kommer inte att hända.

Så himla tråkigt att något sådant händer direkt du tagit en chansning också.

 

[mandalaki]

Sånt beror på... Ibland kan det bli rejäla, punkterande bett under kläderna utan att det ens går ett enda hål i tyget. (Från hörntänderna alltså, resten lämnar "bara" blåmärken i sådana fall.) Så om jackan verkade hel är det tyvärr ingen garanti.

Men oavsett, vilket jäkla stolpskott @Mia_R ! Läskig typ att få hem... Om hunden bet honom så har han ju gjort något, efter hur det låter. Skulle han polisanmäla så blir det väl som värst ett test av hunden, det borde inte vara några problem att visa då att han är normalt funtad (så länge ingen försöker sparka honom eller vad som nu - eventuellt! - kan ha hänt). Polisen kommer inte hem till dig och skjuter hunden! Det vet du ju såklart redan, men jag förstår att det känns obehagligt i alla fall så vill bara säga det. Det kommer inte att hända.

Så himla tråkigt att något sådant händer direkt du tagit en chansning också.

Fast han sa ju att jackan var förstörd, då borde väl åtminstone någon lite repa synas.

@Houdinie jag tänker också något åt det hållet. Han kanske gjorde något klantigt med hunden varpå hunden värjde sig. Hos en icke hundvan person kanske det blir till Den bet mig!

 

[Monstermom]

Fast han sa ju att jackan var förstörd, då borde väl åtminstone någon lite repa synas.

@Houdinie jag tänker också något åt det hållet. Han kanske gjorde något klantigt med hunden varpå hunden värjde sig. Hos en icke hundvan person kanske det blir till Den bet mig!

Vad jag far efter är att jag tror det är viktigt att inte försöka hitta bevis för att det inte har hänt. Bättre att anta att även om det inte är troligt så är det i alla fall möjligt, och ens om det skulle vara så att han ljuger så är jackan inte något bevis.

 

[mandalaki]

Vad jag far efter är att jag tror det är viktigt att inte försöka hitta bevis för att det inte har hänt. Bättre att anta att även om det inte är troligt så är det i alla fall möjligt, och ens om det skulle vara så att han ljuger så är jackan inte något bevis.

Ja, det är ju sant!

(Jycken låter som ett bra sållningsverktyg, dock )

 

[Red_Chili]

(Jycken låter som ett bra sållningsverktyg, dock )

Hundar kan vara tokbra som sådana Min första tik morrade en gång åt min dåvarande pojkvän, trots att han inte gjort något överdrivet konstigt (jag förstod att hon känt sig trängd, men hon hade varit i identiska situationer med många andra människor utan att bli det minsta berörd). Det var ett riktigt hotfullt morr och vi båda blev mycket förvånade.

I efterhand ångrar jag lite att jag inte kastade ut honom då, för han visade sig ganska snart efteråt vara en riktigt otrevlig typ. Efter det exet träffade jag en man som min tik gick rakt fram till och hoppade på för att hälsa, hon som vanligtvis aldrig brydde sig om främlingar. Han blev glad, hon blev glad och jag kände mig säker på att han inte kunde vara allt för galen (vilket han inte heller var, han var en väldigt snäll person)

 

[corzette]

det är tragiskt att det finns de som är så olyckliga med att vara ensamma, men det är nog inte det vanligaste att man hellre är död än singel och min tanke är nog att känner man så, så behöver man professionell hjälp och inte bli skriven på näsan att det är "fel" att känna så.

Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.

 

[Magiana]

Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.

Problemet är inte avsaknaden av partner. Problemet är att du mår dåligt. Och lösningen är inte att skaffa en partner för att lösa ditt dåliga mående, oavsett vad du tror.

 

[Tranan]

Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.

De professionella kommer inte hjälpa dig att hitta en partner. Jag kan inte tro att det är fel på dig. du ger så många varningssignaler just nu. Du behöver hjälp och det snart. Din olycka kan ta slut och bli lycklig, det är möjligt. det kan gå mycket snabbare än du vågar tro och bli intensivare än vad man är beredd på. men en död skapar inget. Den tar bara bort. alla runt dig skulle bli olyckliga. vi på buke skulle bli ledsna för att vi inte kan hjälpa dig mer. Nej de döda lider inte men alla runt den döda lider. det är inget konstigt att ha dessa tankar men dom är som ett benbrott, du behöver hjälp. och du måste ta emot hjälpen.

 

[Lampan]

Jag tycker det är lite trist att det så lätt verkar bli "singel = ensam" och "i parförhållande = ha någon att umgås med hela tiden", åtminstone teoretiskt när folk pratar om varför de vill ha partner, pratar om att de saknar partner osv. (Jag vet också att det nämnts tidigare här i tråden )

Med en vän att gå promenader med, en vän att laga mat med, en vän att shoppa med, en vän att träna med eller vad som nu lockar, då behöver det ju inte nödvändigtvis kännas ensamt. Det kanske är jäkligt svårt att hitta någon som passar ihop med ens liv så perfekt att det är "partnermaterial", men att hitta fint och pålitligt folk att umgås med lite när det passar, att ha vissa hobbys ihop osv, det borde väl inte vara riktigt lika svårt och då blir ju också en ofrivillig ensamhet lättare att undvika.

Mest är det väl just saknaden efter en partner som grundar för känslan av ensamhet.
Människor är olika, jag trivs bäst i ett förhållande.
Saknaden hade fått mig att känna mig ensam om jag varit singel.

 

[Mia_R]

Jag svarar flera på en gång: nej, min hund var som vanligt när jag kom ut, varken arg eller rädd och visst skulle han kunnat huggit men det känns så konstigt att han skulle gjort det helt oprovocerat och att han sen skulle låtsat som det regnade. Oscar för bästa manliga skådespelare 2017? Nu går matte in så jag passar på att snabbt hugga killen två gånger i armen och sen låtsas som ingenting.

Visst kan det som @Monstermom säger bli sår även om tyget är helt och självklart kan min hund ha bitit om han blev arg eller rädd av någon anledning. Jag vet även att polisen inte skulle kliva in här och skjuta honom (hunden ) utan det skulle blivit en utvärdering i första hand och även då tror jag inte att någon skulle bedöma honom som farlig, men det tar ju mer om en stor hund av schäfertyp biter än en chihuahua.

Jag såg ju ingenting av vad som hände, varken om eller varför hunden skulle bitit. Han som kom hit hade enligt uppgift vuxit upp med boxer, hans farföräldrar hade haft en boxer men han hade aldrig haft en egen hund. Jag skulle själv aldrig börja kommentera någons djur eller barn första gången jag träffar dem och ge dem ADHD-diagnoser för att de är glada och uppspelta, men oavsett vad som hänt så hoppas jag slippa ha någon mer kontakt. Jag kan inte göra mer än be om ursäkt flera gånger, erbjuda mig att betala för ev skador och jag har sagt att han får anmäla mig om han vill, men att jag skulle bjuda hem någon med baktanken att min hund skulle få tugga lite på mina gäster känns väldigt långsökt.

 

[Masqueradee]

@corzette Känner igen mig så mycket i vad du skriver
Har själv tänkt tanken flera gånger, varför fortsätta om jag är så pass oduglig att ingen tycker om mig? Är jag så ful, fel och outhärdlig? Jag säger inte att det är så ditt resonemang/dina tankar går, men när allt känns så hopplöst för mig, ja då ser jag ingen framtid liksom.

 

[Magiana]

Hur många kan skriva under på det här?


"Jag älskar mig själv omåttligt och utan dröjsmål

Jag älskar mig själv utan ersättning, utan anledning, utan statligt stöd, utan att ha licens, utan skriftlig förfrågan, utan bidrag, utan att klä upp mig först, utan att ta en dusch, utan att ringa och fråga vilken tid jag ska älska mig själv, utan att köpa present eller blommor först, utan att putsa mina skor, utan att klippa mina naglar.

Jag älskar mig själv."


Om man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?

 

[Gnist]

Hur många kan skriva under på det här?
"Jag älskar mig själv omåttligt och utan dröjsmål
Om man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?

Skriver lätt under på det, men jag anser inte att det faktum att man älskar sig själv är ett "hinder" för att sakna någon att dela vardagen med faktiskt.

Ser inte alls sambandet där som du verkar se mellan älskar man sig själv = då saknar man inte någon att dela livet med.

Däremot så är det ju oftast så att ser man på sig själv med förakt och dömande ögon så skiner det märkbart igenom och gör det svårt för andra att älska en, men det är ju en helt annan sak/fråga.

 

[Gnist]

Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.

De ska inte hjälpa dig att hitta en partner såklart, men de kan hjälpa dig komma över din inställning att det är något fel på dig och jag har levt längre än du, så inte heller jag är en duvunge direkt..

Och alla med ett uns av empati i kroppen tycker nog att det är tragiskt att en del människor mår så pass dåligt i själen att de hellre dör än lever, oavsett anledningen till det dåliga måendet.

 

[Magiana]

Skriver lätt under på det, men jag anser inte att det faktum att man älskar sig själv är ett "hinder" för att sakna någon att dela vardagen med faktiskt.

Ser inte alls sambandet där som du verkar se mellan älskar man sig själv = då saknar man inte någon att dela livet med.

Däremot så är det ju oftast så att ser man på sig själv med förakt och dömande ögon så skiner det märkbart igenom och gör det svårt för andra att älska en, men det är ju en helt annan sak/fråga.

Men läser du inte vad jag skriver? Jag har sagt att man visst kan längta efter någon annan. Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt. Man kan må lika bra oavsett om man längtar efter någon eller inte.

 

[Raderad medlem 6459]

Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt.

Men vem bestämmer det?

 

[Gnist]

Men läser du inte vad jag skriver? Jag har sagt att man visst kan längta efter någon annan. Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt. Man kan må lika bra oavsett om man längtar efter någon eller inte.

Jodå, det är precis det jag gör..

Att du inte anser att saknaden efter att ha någon att dela vardagen med är orsak nog att må dåligt är din solklara åsikt, men jag håller inte med i den eftersom jag är av åsikten att man kan älska sig själv hur mycket som helst och ändå känna styng av saknad efter "någon", efter närhet som då drar ner måendet. Att man känner den saknaden, det tomrummet om man så vill, innebär enligt mig då inte per automatik att man älskar sig själv mindre

 

[gul_zebra]

Hur många kan skriva under på det här?


"Jag älskar mig själv omåttligt och utan dröjsmål

Jag älskar mig själv utan ersättning, utan anledning, utan statligt stöd, utan att ha licens, utan skriftlig förfrågan, utan bidrag, utan att klä upp mig först, utan att ta en dusch, utan att ringa och fråga vilken tid jag ska älska mig själv, utan att köpa present eller blommor först, utan att putsa mina skor, utan att klippa mina naglar.

Jag älskar mig själv."


Om man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?

Jag kommer aldrig begripa mig på det här. Jag har hört det sägas om och om och om igen år ut och år in men det har aldrig gått ihop. Varför? För att jag så ofta sett folk som hatar sig själva bli älskade. Folk som är deprimerade, som sitter och skadar sig själva, som svälter sig själva, gud vet allt som ändå dels älskas av omgivningen och dels hittar partner, flyttar ihop, gifter sig, skaffar familj och villa, volvo, vovve.

Därtill måste jag få konstatera att uttalandet är rent vidrigt. Att säga till någon som mår piss att man inte kan bli älskad sålänge man inte älskar sig själv får en liksom inte att älska sig själv, det får en bara att hata mer och må sämre.