Jämställdhet och föräldraledighet

[Sedna]

Håller med @Sedna
Vill minnas att jag skrev i en sån här tråd för bara några veckor sen..

Nåväl.. jag kommer vara hemma mer än min man. Dels för att jag ammar, min dotter har inte flaska, och dels för att jag vill det. Japp, så enkelt är det. Jag tjänar betydligt bättre än min man.

Någon gång i somras var det en lång diskussionen om jämställdhet och föräldraledighet. Men du kan lika gärna tänka på en annan tråd, de återkommer ständigt.

 

[Linn-Nora]

Någon gång i somras var det en lång diskussionen om jämställdhet och föräldraledighet. Men du kan lika gärna tänka på en annan tråd, de återkommer ständigt.

Så var det nog! Vill minnas att tonen var snarlik

 

[Sedna]

Så var det nog! Vill minnas att tonen var snarlik

Jodå, det är ett ämne som engagerar.

 

[westernsuzie]

Jag blir så uppgiven men samtidigt vill jag inte trampa runt i gravidtrådarna.

Alltså hur kan det vara möjligt att det fortfarande finns mammor som går och väntar på föräldraledigheten för då ska de äntligen vara hemma minst ett år och ha det mysigt och slippa jobba. Sen kanske pappan är hemma också då barnet är lite större.

Hur tänker man? Vilka är dom här papporna som inte strider med näbbar och klor för att få vara hemma med sitt barn, och vilka är kvinnorna som bildar familj med dehär männen?

Så länge man delar hyfsat lika tycker inte jag det behöver vara någon katastrof attmamman ofta är hemma först och pappan sedan. Vi har delat så att jag först varit hemma ca 10 månader och sedan har mannen varit hemma 10 månader. Visst har barnen varit lite mammiga första tiden då det varit mycket amning, det har ändrat sig snabbt när det varit pappans tur att vara hemma.

Jag tycker det är lite underligt att det ofta formuleras som att mamman ”har det mysigt och slipper jobba” medan när pappan är hemma är det skittufft och snudd på ett under att han klarar att ta hand om sitt barn?

 

[Ray]

Jag tycker att det var tufft på nätterna i 7 månader. Och eftersom jag ammade var det bara att tugga igenom. Hade gråtit om nån tvingat mig till jobb på morgonen. Jag jobbade några timmar vissa kvällar men mer än så kändes inte kul.alls...

 

[AraSlei]

Vi har inga barn, men jag hoppas att vi ska kunna dela jämnt om det blir några i framtiden.
Utan att veta hur jag kommer känna i den situationen, så hade jag allra helst sett att vi delade halvtid så att vi jobbade 2- och 3-dagarsveckor, varannan vecka, efter några månader. Men det ska ju vara praktiskt genomförbart med jobb osv också.

Det ska ju också kännas rätt då - vi får väl se om det gör det om vi hamnar i den situationen. Jag har haft flera (kvinnliga) kollegor som också älskat sina jobb och velat börja tidigt, men sedan varit hemma länge ändå.

 

[LadyCovergirl]

Jag och dotterns pappa hade inte en jämställd fördelning. Han fick nämligen alla mina dagar förutom de 60 som var öronmärkta för mig.

När dottern var en vecka gammal var jag tillbaka i skolan. När hon var tre veckor gammal skrev jag en heldagstenta och därefter var vi hemma alla tre i sisådär sju veckor.
Jag pluggade sen vidare och jobbade extra lite då och då.

I vårt fall valde vi den här varianten av flera skäl: vi fick mest tid tillsammans (jag borta några timmar per dag eller han borta elva timmar per dag), jag behövde inte skjuta upp mina studier samt att han ändå ville läsa upp sina betyg på distans.

 

[Kilauea]

Jag är hormonell och vill inte lämna mitt barn länge nog för att jobba just nu. Även om jag vet att han skulle ha det bra med sin pappa. Vi skulle kunna göra så redan nu, då pappan är ledig torsdag-söndag varje vecka (och många hela veckor). Men det är inget jag vill. Och det accepterar mannen.
Som ett tillägg appropå ingenting.

 

[Emtherlia]

Kan man inte försöka jämna ut skillnaderna i lön mellan kvinno- och mansdominerande yrken istället för att hacka på dem som har svårt att bryta sig ur normen för att hela samhällets kretsar kring dessa strukturer. Man måste ju förändra på samhällsnivå i första hand, inte lägga över hela ansvaret på att individerna ska sluta anpassa sig efter de samhällsstrukturer vi väljer att ha.

Jag tycker föräldrapenningen ska vara individuell och 50/50 och inte kunna flyttas till den andra föräldern, först då tror jag att fler pappor är hemma, tyvärr. Sen om den ena vill vara hemma längre så får man vara det men det är inget samhället ska ge pengar för utan det får man lösa själv.

 

[em-pirre]

Så länge man delar hyfsat lika tycker inte jag det behöver vara någon katastrof attmamman ofta är hemma först och pappan sedan. Vi har delat så att jag först varit hemma ca 10 månader och sedan har mannen varit hemma 10 månader. Visst har barnen varit lite mammiga första tiden då det varit mycket amning, det har ändrat sig snabbt när det varit pappans tur att vara hemma.

Jag tycker det är lite underligt att det ofta formuleras som att mamman ”har det mysigt och slipper jobba” medan när pappan är hemma är det skittufft och snudd på ett under att han klarar att ta hand om sitt barn?

Det är så som många kvinnor ofta skriver och uttrycker sig både här och irl. Det är inget som jag har hittat på. Jag fattar absolut att det är svintungt.

 

[Sedna]

Jag tycker föräldrapenningen ska vara individuell och 50/50 och inte kunna flyttas till den andra föräldern, först då tror jag att fler pappor är hemma, tyvärr. Sen om den ena vill vara hemma längre så får man vara det men det är inget samhället ska ge pengar för utan det får man lösa själv.

Jag tycker föräldraförsäkringen ska ses över i helhet. Den stora kvinnofällan är möjligheten att kunna vara hemma länge utan ersättning.

 

[Emtherlia]

Jag tycker föräldraförsäkringen ska ses över i helhet. Den stora kvinnofällan är möjligheten att kunna vara hemma länge utan ersättning.

Tror du män kommer vara hemma mer om kvinnor inte kan vara hemma utan ersättning?

 

[lil-sis]

Ja det är en politisk fråga, vi kommer aldrig bli mer jämställda inför föräldraledigheten om man inte tvingar fram det.

 

[Emtherlia]

Jag hade aldrig skaffat barn med en man som inte vill vara hemma med sitt barn.

Jag tycker det är tråkigt att män tycker att kvinnor har mer rätt till deras gemensamma barn (på tal om alla män som accepterar att kvinnan vill vara hemma längre med deras barn och därför avstår sina dagar).

Många vittnar om att de aldrig hade kunnat gå tillbaka till jobbet tidigt (vad är tidigt?), men tycker inte de kvinnorna det är konstigt att mannen kan det? Vad är skillnaden?

Ingen som tycker det är konstigt att det alltid (till 99%) är kvinnan som är hemma längre, av olika anledningar. Det spelar liksom ingen roll vilken anledning det är, det vinklas så att kvinnan ska vara hemma. (ex han tjänar mer = han jobbar men om hon tjänar mer = hon är hemma för hon får högre fp).

Nä jag är fan fett trött på detta och borde inte ens skriva något för allt har sagts förut och det gör ändå ingen skillnad. Skillnaden kommer bli om föräldrapenningen ändras, inte annars.

 

[Sedna]

Tror du män kommer vara hemma mer om kvinnor inte kan vara hemma utan ersättning?

Jag har aldrig sagt att jag inte vill se en annan kvotering av dagarna. Men jag vill lyfta fler frågor inom detta komplexa område, eftersom att det alltid fastnar på att delar man bara dagarna 50/50 är problemet löst (vilket det inte kommer vara).

 

[Sofie.S]

Jag är en sådan kvinna! Jag var hemma i totalt tre år med våra döttrar utan att pappan hade någon längre föräldraledighet - för hans arbetstider innebar mycket ledig tid i veckorna. Det var inte ”värt” att ta ut pappadagar pga det ekonomiska då han ändå kunde vara hemma flera dagar i veckan, ledig, med bra lön!
Med min mammaledighet och hans lediga dagar fick vi en väldigt härlig start med våra barn.

 

[Sedna]

Jag tänkte vi kunde få en bredare inriktning på denna tråd än de förra @Emtherlia. Jag säger alltså inte emot dig i sak, men tänkte att du kanske skulle nappa på ett bedare perspektiv.

 

[Sedna]

@em-pirre hur uppfattar du detta i Finland?

Männen där är ju hemma i lägre utsträckning än i Sverige, men kvinnorna är också hemma kortare tid eftersom föräldraförsäkringen inte alls är lika generös.

 

[Emtherlia]

Jag har aldrig sagt att jag inte vill se en annan kvotering av dagarna. Men jag vill lyfta fler frågor inom detta komplexa område, eftersom att det alltid fastnar på att delar man bara dagarna 50/50 är problemet löst (vilket det inte kommer vara).

Vad tänker du kommer göra skillnad? Vad tror du behövs för ett jämnt uttag av dagarna?

Du får gärna lägga in ett bredare perspektiv, vilka frågor vill du lyfta?

 

[BernT]

Vad gäller amning så lär det ju vara extremt ovanligt att amningen gör att mamman måste vara hemma ett år. Men hur man fixar att helamma/pumpa och jobba från start det fattar jag verkligen inte. Rent fysiskt alltså.

Vad tänker du på då? Det gick jättebra för mig jobbade iofs inte heltid utan mer 50/50.