Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

[Invinciblestables]

Sv: Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

Har man en tolerant ko så kan hon ta 4 kalvar, så blir det rotation på mjölken. Ibland så har några av våra mjölkkor fått gå som diko innan slakt t.ex. och då har de fått 2-4 kalvar. Är ju bra om kon töms så att man inte får mastit, är ju inte kul även om det är en slaktko.

Kicki

 

[älgen]

Sv: Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

Det du skriver funkar utmärkt..fast då måste man ju först hitta en tolerant ko och tillräckligt med kalvar.

Tyvär har inte jag lyckats med detta utan fått mastit på mjölkraserna de få gånger vi försökt ha dem som dikor.
En grej (som vi inte testat) kanske kunde vara att ta koskrället och köpa till fler småkalvar till henne?
Hur har ni gjort? Tips alltid bra, då vi samarbter med en granne som har mjölkras. Brukar få ta hans tvillingkalvar för slakt.

Däremot har givetvis köttraserna funkat utmärkt och har där en ko som gärna ger di åt alla Dessvärre uppskattar inte alltid den riktiga modern detta tilltag..


Är det svårt att få dem att ta till sig andras kalvar? Finns det risk för att det kan ske olyckor och hur bör de yúndvikas. Antar att man får testa från ko till ko..

 

[Invinciblestables]

Sv: Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

Vi lider aldrig brist på kalvar, vilket är lite jobbigt ibland! Här stansas de ut som på ett mekaniskt plåtslageri, har i runda svängar 75-80 inkalvningar per år.

Vi använder inte dikosystemet i någon större utsträckning eftersom vi har en automatisk kalvamma där kalvarna går efter det att de är c:a en vecka gammal. Före det får dom mjölk i napphink i en stor gruppbox. Om vi under den tiden har en lämplig ko att sätta som diko så brukar vi göra det, ibland om det passar får kalvarna gå med henne hela sin mjölkperiod.

Just det där att hitta lämpliga kandidater är ju inte alltid så lätt, men majoriteten av våra kor tar gärna sig an några kalvar med glatt hjärta. Man ser ju ofta vilken relation de har till sin egen kalv och hur orolig de är för "främmande föremål" runt detta. Har de låg tolerans så kan det vara svårt att introducera andra kalvar, annars brukar det funka fint. Vi brukar hålla oss i närheten de första 5-10 min. under den tiden så ser man åt vilket håll relationen verkar dra. Tyvärr så finns det ju kor som inte drar sig för att försöka döda andra kalvar, vi har t.o.m. haft en som gav sig på egna, inte roligt! Hon blev inte långlivad i besättningen. Tydligen blev det någon form av psykos iom. kalvningen för hon var jättesnäll annars.

För en herrans massa år sedan hade vi en underbar ko, min älskling genom tiderna, , redan som ung kviga var hon mammig av sig och älskade alla kalvar. Det var ett -la problem när hon fick egna kalvar vid separationen och kalvade någon i sinkogruppen när hon gick sin, så stal hon kalven ögonaböj. Alla kalvar drogs som en magnet till henne, hon var supermamman personifierad!
Tyvärr så blev hon på äldre dagar trespent och efter ytterligare en tid tvåspent, vilket ju normalt resulterar i slakt. Men Barbro hade ett par år framför sig som diko, då det aldrig var några problem med att fylla på med kalvar. Det var nog den bästa perioden i hennes liv, hon älskade att vara mamma på heltid!

Kicki

 

[älgen]

Sv: Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

Jo, det du beskriver är ju det vanligaste förfarandet om man har mjölbesättning.
Vi har ju angus=kött och grannen SRB.

Funderade på om man ev skulle se om det gick köpa loss en bra diko av honom till alla de tvillingpar vi får.
Vi "tar" ju hans tvilling och föder upp dem med de andra men de får då ersättning till de kan äta själva.
Våra kor klarar nog bara sin egna klalv.

 

[Invinciblestables]

Sv: Jag vill ha en ko, hur ska dom bo?

Ja "nackdelen" med köttras är ju att det inte finns så mycket över om man säger så. Men har grannen någon lämplig ko att avvara så är det ju ett alternativ. Har man en riktigt mammig en så är det ju bara att fylla på allt eftersom.

Kicki