Kattsnack nr 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ibland är dom dementa och ibland minns dom som om det är något inslag av elefant. Jag har aldrig tack och lov klippt henne fel, men vad som hänt i hennes liv tidigare vet jag ju inte och rädd är hon men jag försöker jobba på det, ibland jobbar vi ihop och ibland drar vi åt olika håll :angel:
Dock har hon gått från att sitta beredd att fly i knä till att ligga ganska avslappnat och några få gånger litegrann/halvt på sidan :love:
Är hon på bordet kan jag "stjälpa" henne ner i knät men tvingar inte kvar henne såklart men oftast väljer hon att stanna kvar allt från sekunder till en kvart. 99% får hon såklart själv komma och sätta sig på eget bevåg.

Får erkänna att jag är mer brutal mot Nikita. Det blir ett stadigt tag, hennes rygg mot min mage och sedan trycker jag ut hennes klor så jag kommer åt. Men alltid, alltid rikligt med godis efteråt. Det låter ganska mycket, men å andra sidan så låter Nikita alltid mycket :grin: Tack och lov så är hon beredd att gosa och spinna direkt så länge det inte är en klosax inblandad. ;)
 
Inte utan att man önskar att man kunde prata med dom och förklara saker ibland så dom skulle förstå :crazy: Det skär ju i hjärtat när man ser skräcken hos djur likväl som små barn när man ibland bara måste göra en del saker eller varför man blir arg (rädd) i vissa situationer när det är absolut akuta tillfällen osv.
 
Får erkänna att jag är mer brutal mot Nikita. Det blir ett stadigt tag, hennes rygg mot min mage och sedan trycker jag ut hennes klor så jag kommer åt. Men alltid, alltid rikligt med godis efteråt. Det låter ganska mycket, men å andra sidan så låter Nikita alltid mycket :grin: Tack och lov så är hon beredd att gosa och spinna direkt så länge det inte är en klosax inblandad. ;)

Jag har med kunnat vara det med andra djur men svårt med en omplacering som tydligt visar rädsla mellanåt och var över 8 år när hon kom hit men hon har tagit stora kliv i mycket saker och blommat ut väldigt.
 
Eller.....
Från att tro att jag är satan själv som äter katter och antagligen heter Alf :angel: till att själv vara satan och domdera och ha åsikter om saker och ting vilket jag bara tycker är klart positivt att hon vill försöka ta plats och slappna av så hon törs utmana sina egna gränser.
Det handlar ju inte om att spränga mina gränser utan att våga lita på sig själv och sin egen förmåga. :up:
 
Inte utan att man önskar att man kunde prata med dom och förklara saker ibland så dom skulle förstå :crazy: Det skär ju i hjärtat när man ser skräcken hos djur likväl som små barn när man ibland bara måste göra en del saker eller varför man blir arg (rädd) i vissa situationer när det är absolut akuta tillfällen osv.

Nikita är inte rädd, hon är arg, tro mig jag vet skillnaden. Hon är otroligt gosig och en riktig myskatt men hon har också mycket humör och personlig integritet! Jag vet ju exakt hennes historia, hon är född i ett litet katteri och bodde där tills hon omplacerades och kastrerades (hon slogs som en furie med sin mormor och bet de andra katterna. En social katt med andra katter är hon inte). Tyvärr (eller egentligen inte alls!) avskyr hon barn och bet ägarens barnbarn ett flertal gånger :nailbiting: därav behov av omplacering till mig. Stackars lilla Pälsfröken att vara rädd och arg för att hon är rädd :(

Men absolut, jag önskar att jag kunde förklara varför hon behövt åka till vet flera gånger. Det avskyr hon verkligen och senaste gången skar det i mattehjärtat när hon med stora ögon kröp/klättrade upp på min axel, lindade sig kring min nacke och vägrade släppa taget :( hemskt. Och ja, i somras smet hon ut, hoppade upp på det smala räcket till balkongen i trapphuset som är ca 10 m över asfalt. Jag kastade mig fram och högg tag i hennes svans och bokstavligen drog ner henne. Gud vad arg hon var :nailbiting:

Sedan vore det naturligtvis utmärkt om jag kunde förklara varför blötmat är bra, färskfoder är bättre och torrisar sämst :banghead:
 
Nikita är inte rädd, hon är arg, tro mig jag vet skillnaden. Hon är otroligt gosig och en riktig myskatt men hon har också mycket humör och personlig integritet! Jag vet ju exakt hennes historia, hon är född i ett litet katteri och bodde där tills hon omplacerades och kastrerades (hon slogs som en furie med sin mormor och bet de andra katterna. En social katt med andra katter är hon inte). Tyvärr (eller egentligen inte alls!) avskyr hon barn och bet ägarens barnbarn ett flertal gånger :nailbiting: därav behov av omplacering till mig. Stackars lilla Pälsfröken att vara rädd och arg för att hon är rädd :(

Men absolut, jag önskar att jag kunde förklara varför hon behövt åka till vet flera gånger. Det avskyr hon verkligen och senaste gången skar det i mattehjärtat när hon med stora ögon kröp/klättrade upp på min axel, lindade sig kring min nacke och vägrade släppa taget :( hemskt. Och ja, i somras smet hon ut, hoppade upp på det smala räcket till balkongen i trapphuset som är ca 10 m över asfalt. Jag kastade mig fram och högg tag i hennes svans och bokstavligen drog ner henne. Gud vad arg hon var :nailbiting:

Sedan vore det naturligtvis utmärkt om jag kunde förklara varför blötmat är bra, färskfoder är bättre och torrisar sämst :banghead:

Jag tror dig, jag är inte det minsta tveksam till det :up:
Att Nikita har integritet det har jag "svagt" :angel: misstänkt en stentufft bestämd dam som inte tycker att vad som helst är okej enligt henne med andra ord? Hon gillar väl hundar bättre än andra katter?
Pälsfröken skulle behöva inse att det inte hjälper att bli arg när hon blir rädd för det blir jobbigast för henne själv då jag ändå är så elak att hon får genomlida det jag bestämt, även om det kan bli lite så kommer hon inte undan helt det vägrar jag för då lär jag få det tufft. Att hugga efter mig verkar dock som om hon gett upp men kan ju börja igen även om jag innerligt hoppas att det inte gör det.

Ja himmel förklara saker det vore verkligen något, veterinären är inga problem såvida jag hinner stoppa veterinären innan den gör bort sig men det blev inget blodvite och vet. tackade för stoppet. :p
Stackars Nikita som får ha klippkort där och tycker det är så hemskt, klart hon ska gömma sig under skinnet på dig då matte är ju bästa tryggheten i läget fast hon är så dum och utsätter henne för såna vidriga saker. :(:cry:
Tack och lov (peppar peppar klappa mig på skallen) har Pälsfröken bara behövt enkla rutinbesök än så länge.

Fy vilken skräckupplevelse med rymningen när du fick tag i svansen typ såna akutsituationer jag menade. Lite bra att det finns handtag bak ibland, tack och lov att det slutade väl. :nailbiting:

Mat.... funderar om jag ska spoila :nailbiting: (hon ser skärmen nu) RC åkte ut hela säcken och det gjorde nog nytta att bli av med minsta lukt men tjaa smärtfritt är det ju inte precis alla gånger men blötmat 90%, mush 5%, andra smakbitar 5% sen spränger vi 100% :angel: genom att 1% torra små bitar som påstås vara för tänderna?(smilla toothies) landar i transportburen ibland och då är det 1 eller 2 bitar fast jag använder det för positiv förstärkning av jättejobbiga/dumma transportburen.
 
Nu säger jag tack för ikväll @MJLee och kryper ner i sängen då Pälsfröken petat i sig det jag tyckte hon skulle och hon verkar vara på gott humör så lika bra att passa på när det är lugnt.
Klappa om Nikita och hälsa från oss att blötmat är helt okej bara man står ut den där vidriga evigheten tills det börjar smaka bra. ;)
Tack för allt peppande och pushande @MJLee som du så generöst bjuder på när uppförsbackarna är branta, du är en klippa. :love:
 
Får erkänna att jag är mer brutal mot Nikita. Det blir ett stadigt tag, hennes rygg mot min mage och sedan trycker jag ut hennes klor så jag kommer åt. Men alltid, alltid rikligt med godis efteråt. Det låter ganska mycket, men å andra sidan så låter Nikita alltid mycket :grin: Tack och lov så är hon beredd att gosa och spinna direkt så länge det inte är en klosax inblandad. ;)

Så gör jag med Missia också. Hon är inte rädd, hon bara hatar det. Dessutom glömmer hon faktiskt snabbt, hon blir glad direkt hon får Dreamies :D
 
Så gör jag med Missia också. Hon är inte rädd, hon bara hatar det. Dessutom glömmer hon faktiskt snabbt, hon blir glad direkt hon får Dreamies :D

Pälsfröken har inte förstått sig på kattknarket Dreamies hon kan äta det men lika gärna låta bli. Jag blev varnad att testa om hon fastnar i det men jag tänkte vara modig och testa som muta, fiasko! hjälpte inte alls, den gången smakade hon inte ens. :rofl:
 
Jag har med kunnat vara det med andra djur men svårt med en omplacering som tydligt visar rädsla mellanåt och var över 8 år när hon kom hit men hon har tagit stora kliv i mycket saker och blommat ut väldigt.

Men lilla älskade Pälsfröken. :( Vet du mycket om hennes bakgrund? Jag vet ju att Nikita alltid blivit bra behandlad och omhändertagen. Förutom vet så är nog det värsta när vi åker till Stockholm - lång och jobbig resa och sedan min systers katt som är fruktansvärt intresserad av Nikita så jag måste låsa in henne i sovrummet. :meh:

Apropå diskussionen på Allmänt tycker jag det är lätt att läsa av Nikita. Borstat henne med gummikarda som hon älskar och sedan strukit henne med en mikrofiberduk för att få bort löst hår. Fungerade faktiskt bra. Nu försökte jag göra det lite mer och hon jamade surt som sa mig att om jag envisades skulle det bli ett nyp. Nu ligger hon utsträckt med svagt viftande svans och halvöppna ögon vilket säger mig att nej jag vill inte bli gosad med. Man lär sig med tiden :D

Vad bra att fina Pälsfröken blommat ut och vågar mer och mer. Vilken tur hon har som hamnade just hos dig! :heart
 
Ooops här blev det novell:

@MJLee jag vet inte så mycket detaljer men grova drag. Hon har bott hos ett äldre par sen hon var liten med en kattkompis på gård på landet och gått in/ut som hon velat. Ålderrelaterade sjukdomar hos ägarna så det blev hemtjänst och lite så (vill inte utelämna detaljer om paret närmare), vilket hon tyckte var ganska stressande men hon har haft det bra och välskött även om pälsen blev eftersatt men det är ju inte konstigt att man som äldre inte orkar eller kanske inte ser. Därav jag trimmade ner henne tufft ganska fort och det har hon blivit innan vet jag någon gång så jag och en kompis hjälptes åt var beredd på katastrof men gick bra annars var jag helt klar med att låta något proffs eller ev. vet. ta hand om det.
Hennes päls är inte så snäll så inte det minsta konstigt med tovor, det räcker att hon blinkar ibland tror jag :o Ägaren (kvinnnan) avled efter att mannen flyttat till boende, då vart det lite akut med att lösa katterna eftersom huset blev tomt så hon bodde kort tid hos dottern i deras hus med hund och nej! hon gillar inte hundar kan jag intyga. Hur som så fick @cili höra om henne och på den vägen är det då hon visste att jag letade och hon trodde det kunde vara en lösning och har ju bott hos mig en del så känner mig ganska väl som människa och min djurinställning.

När jag var och hälsade på dottern med familj så såg jag kanske ett strå av Pälsfröken, i övrigt låg hon långt intryckt under deras dubbelsäng jag förklarade att det inte spelade någon roll utan det viktigaste var om dom trodde jag verkar vettig i min syn med djur och om Pälsfröken kan tycka att det är okej att prova livet med galna mig och i lägenhet, då grät hon och sa: klart hon ska till dig om du vill ge henne en chans detta tror jag kan bli bra du verkar vettig och ha sund syn på djur men jag har försökt vara ärlig och berätta det jag vet och hon är en utmaning som tycker det är lite jobbigt nu. (hade haft annons ute men fått knepiga svar flera som föll för lång päls och stamtavla utan en tanke på djurets bästa utan sig själva och vad dom tyckte var snyggt/coolt :yuck:)
Så från att ha levt ett tryggt lugnt liv sen liten kattunge så ställdes saker på sin spets och mycket hände på kort tid. Omtyckt och välskött av paret tvekar jag inte det minsta på.
Däremot så åt hon ju på heltid RC och något eget fångat ibland och den kampen vet vi ju om så den behöver jag ju inte dra igen. Men jag anar en viss förbättring med pälsen efter foderbyte eller så försöker jag övertyga mig själv att se saker som kanske inte finns?

Efter första trimningen köpte jag nya kammar /borstar så hon skulle få en chans att lära känna saker som från början inte gjorde ont i tovor och trassel, ser hon en karda blir hon fullkomligt galen så dom har jag skänkt till ett katthem.
Tog en vet. koll ganska fort och frisk och kry, en tand dragen tidigare vilket jag visste då jag har kvittot på det besöket och en tand som är lite knepig men kollas extra vid vaccination vet. bedömer att den är okej (chefsvet och en annan har uttalat sig) fast lite sned men blir inte sämre så ingen åtgärd.
Hon saknar inte kattkompis, jag hade tillfälligt husrum för några ungar ett tag men då for hon illa och var på gång att börja svälta sig så dom fick flytta till annat jourhem snabbt men jag hade förvarnat att det var en chansning så det var inga problem, hade plats stod beredd på kort varsel.
Så nu har jag har bestämt att hon får spatsera ensam och dessutom är ju jag hemma nästan dygnet runt, är jag borta några timmar märks det att hon tycker det är konstigt och håller lite extra koll på mig men inget tecken att hon reagerar negativt på det, fast det är ju klart betjänten ska stå beredd alltid med nystuket förkläde och inte smita iväg på egna dumma saker.

Egentligen en väldigt behändig dam som inte märks så mycket stor del av tiden utom när jag vill eller måste utsätta henne för saker som pälsvård, kloklippning osv. Hon visar klart rädsla för en del saker men jag backar inte och låter henne slippa, hellre lite än inget för hon försöker ta över och bestämma att hon inte ska det visade hon tydligt i början.
Så vi dansar på en tunn lina tillit, tryck, backa, halvblunda och hålla förtroendet uppe som byggs dagligen. Jag berömmer hellre än bannar, berömmer glatt och tydligt när hon gör bra saker mindre önskade saker ignorerar jag eller avbryter med att ge fokus på annat. (da birdkopian och vippan I love :heart)

Pälsfröken är med korta ord en halvmodig fegis med klara inslag av tantig surhet ;):love:
Jag visste ju från början förutsättningarna om henne på ett ungefär och fick det som en liten utmaning så jag tar djupa andetag och jobbar på, sen om hon tycker att jag är så bra alla gånger kan säkert diskuteras närmare. :p

Novell slut ;)
 
Ooops här blev det novell:

@MJLee jag vet inte så mycket detaljer men grova drag. Hon har bott hos ett äldre par sen hon var liten med en kattkompis på gård på landet och gått in/ut som hon velat. Ålderrelaterade sjukdomar hos ägarna så det blev hemtjänst och lite så (vill inte utelämna detaljer om paret närmare), vilket hon tyckte var ganska stressande men hon har haft det bra och välskött även om pälsen blev eftersatt men det är ju inte konstigt att man som äldre inte orkar eller kanske inte ser. Därav jag trimmade ner henne tufft ganska fort och det har hon blivit innan vet jag någon gång så jag och en kompis hjälptes åt var beredd på katastrof men gick bra annars var jag helt klar med att låta något proffs eller ev. vet. ta hand om det.
Hennes päls är inte så snäll så inte det minsta konstigt med tovor, det räcker att hon blinkar ibland tror jag :o Ägaren (kvinnnan) avled efter att mannen flyttat till boende, då vart det lite akut med att lösa katterna eftersom huset blev tomt så hon bodde kort tid hos dottern i deras hus med hund och nej! hon gillar inte hundar kan jag intyga. Hur som så fick @cili höra om henne och på den vägen är det då hon visste att jag letade och hon trodde det kunde vara en lösning och har ju bott hos mig en del så känner mig ganska väl som människa och min djurinställning.

När jag var och hälsade på dottern med familj så såg jag kanske ett strå av Pälsfröken, i övrigt låg hon långt intryckt under deras dubbelsäng jag förklarade att det inte spelade någon roll utan det viktigaste var om dom trodde jag verkar vettig i min syn med djur och om Pälsfröken kan tycka att det är okej att prova livet med galna mig och i lägenhet, då grät hon och sa: klart hon ska till dig om du vill ge henne en chans detta tror jag kan bli bra du verkar vettig och ha sund syn på djur men jag har försökt vara ärlig och berätta det jag vet och hon är en utmaning som tycker det är lite jobbigt nu. (hade haft annons ute men fått knepiga svar flera som föll för lång päls och stamtavla utan en tanke på djurets bästa utan sig själva och vad dom tyckte var snyggt/coolt :yuck:)
Så från att ha levt ett tryggt lugnt liv sen liten kattunge så ställdes saker på sin spets och mycket hände på kort tid. Omtyckt och välskött av paret tvekar jag inte det minsta på.
Däremot så åt hon ju på heltid RC och något eget fångat ibland och den kampen vet vi ju om så den behöver jag ju inte dra igen. Men jag anar en viss förbättring med pälsen efter foderbyte eller så försöker jag övertyga mig själv att se saker som kanske inte finns?

Efter första trimningen köpte jag nya kammar /borstar så hon skulle få en chans att lära känna saker som från början inte gjorde ont i tovor och trassel, ser hon en karda blir hon fullkomligt galen så dom har jag skänkt till ett katthem.
Tog en vet. koll ganska fort och frisk och kry, en tand dragen tidigare vilket jag visste då jag har kvittot på det besöket och en tand som är lite knepig men kollas extra vid vaccination vet. bedömer att den är okej (chefsvet och en annan har uttalat sig) fast lite sned men blir inte sämre så ingen åtgärd.
Hon saknar inte kattkompis, jag hade tillfälligt husrum för några ungar ett tag men då for hon illa och var på gång att börja svälta sig så dom fick flytta till annat jourhem snabbt men jag hade förvarnat att det var en chansning så det var inga problem, hade plats stod beredd på kort varsel.
Så nu har jag har bestämt att hon får spatsera ensam och dessutom är ju jag hemma nästan dygnet runt, är jag borta några timmar märks det att hon tycker det är konstigt och håller lite extra koll på mig men inget tecken att hon reagerar negativt på det, fast det är ju klart betjänten ska stå beredd alltid med nystuket förkläde och inte smita iväg på egna dumma saker.

Egentligen en väldigt behändig dam som inte märks så mycket stor del av tiden utom när jag vill eller måste utsätta henne för saker som pälsvård, kloklippning osv. Hon visar klart rädsla för en del saker men jag backar inte och låter henne slippa, hellre lite än inget för hon försöker ta över och bestämma att hon inte ska det visade hon tydligt i början.
Så vi dansar på en tunn lina tillit, tryck, backa, halvblunda och hålla förtroendet uppe som byggs dagligen. Jag berömmer hellre än bannar, berömmer glatt och tydligt när hon gör bra saker mindre önskade saker ignorerar jag eller avbryter med att ge fokus på annat. (da birdkopian och vippan I love :heart)

Pälsfröken är med korta ord en halvmodig fegis med klara inslag av tantig surhet ;):love:
Jag visste ju från början förutsättningarna om henne på ett ungefär och fick det som en liten utmaning så jag tar djupa andetag och jobbar på, sen om hon tycker att jag är så bra alla gånger kan säkert diskuteras närmare. :p

Novell slut ;)

Vilken fantastisk människa du är som vågade/ville bli kattslav till en stressad, lite äldre katt med 'jobbig' päls :up: Upprepar igen hur fantastiskt det är att hon hamnade hos dig som har tålamod och tid att få henne att bli harmonisk och lycklig. :love: Jag kan verkligen tänka mig hur många timmar du spenderat. Lilla gullekatten, vad hon gått igenom i livet, så stora förändringar kan göra vilken katt som helst lite feg och avvaktande. Har du försökt cosmas freezedried chicken? Den funkar på Nikita, liksom torkad kycklingfilé.

Nikita hälsar att hon har full förståelse för Pälsfrökens önskan att vara ensamkatt. Jag funderade på att bli fosterhem till några kattungar men nja, de skulle nog tillbringa hela tiden längst in under soffan darrande av rädsla över det bruna pälsmonstret. :crazy:

Nikita behöver jag inte berömma hemma eftersom hon har självförtroende så det räcker och blir över. Vill hon gosa, ska det gosas! Vill det lekas då ska det lekas. Suras det, ja då krävs det mutor för att förlåta. Vills det ha mat, då ska det serveras nu! Vadå bantning :mad:

Det hade varit roligt att se Nikita som mamma, slår vad om att hon var överbeskyddande tills de var stora nog att klara sig själva och sedan brutal med att knuffa dem ur boet. :D Plus pryglade sin kavaljer brutalt mellan parningarna. :sneaky:
 
Lite utmaningar måste man ju våga sig på nej allvarligt det är hon som är fantastisk och jobbar tuffast med sig själv och hela läskiga världen (som hon tyckte i början). Helt krasst är det ju så men visst har jag lagt tid det går inte att förneka men fantastisk vet i tusan om jag är :o däremot har det gett mig fördjupade kunskaper, nya frågor och mera vetgirighet inom katter och en del extra gråa hårstrån.

Torkad kyckling har jag funderat på att testa men lite tveksam om hon kommer ge sig på det fast det borde ju hålla sig okej en stund, färskt kött osv. får hon ju prova men det är ju ganska kort tid innan jag tycker att soppåsen kan få det istället. Kycklingvingar har hon provat, det gick ganska bra en gång men nu var det ett tag sen så kanske kan ge det ett nytt försök (ligger i frysen :angel:)
Jag har ju tagit med henne när jag varit på semester ....första gången var riktigt spännande då hon fortfarande hade sin gamla transportbur som hon lyckades öppna hemma efter att fått någon panikreaktion och studsat runt med hela buren en bra bit precis innan vi skulle iväg till tåget.
Men det gick bra med dubbla spännband för att undvika nya sprängningar dom skulle jag ha dit före burdansen men hann inte :rofl: (buren klarade sig bra annars hade jag aldrig åkt iväg såklart) Så kastade vi oss iväg: buren övertäckt, silvertejp, morakniv (glömde knivlagen där faktiskt :o) extra band och diverse annat bra att ha plockades ner i en egen väska som jag släpade med mig in o jag var på toa på tåget, vägrade få den ev, stulen. :nailbiting:

Jag har köpt ny bur och den fungerar bättre och hon har t.o.m. sovit lite på tåget äääh sen råkade jag se en annons på ännu en så den högg jag snabbt som reservbur ganska liten men för akutresa till vet. duger den fint om första buren skulle råka ut för något, större än den som hade när hon kom hit fast saknas några cm här och där för att JBV´s regler ska tycka den är bra så ingen ut att resa planerat med tycker jag.

Jag tror det verkar som en bra plan med Nikita och ungar :up::D jag tror du är helt rätt ute om hennes tankar som mamma hon skulle säkert vara extremt mån om dom tills hon tycker dom är för stora och tar onödig plats.

Hejja Nikita du har förstått det där med att man inte ska låta karlar bestämma allt finns det misstanke om utan hålla det på en lagom nivå. Jag tror att jag och Nikita är överens att vi klarar oss fint utan karlslokar. :p
 
Skit människor som smäller Påsksmällare :rage:

Jag försöker få Pälsfröken att förstå att hon får vara på balkongen när jag är där så jag kan dra igen dörren och slippa frysa inomhus så lyckades smita ut och stänga. Hon går snabbt in om hon är ute och jag kommer mot dörren, praktiskt på sitt vis men att vilja gå ut när jag går in är inte såå smidigt vi har ju inte sommarvädret året om precis.
Så där sitter hon på bordet och kikar vilket är väldigt modigt när jag är med annars gömmer hon sig under en stol eller bordet och det säger BANG!! :banghead:
Bara öppna dörren och låta henne springa in så nu ligger hon och gömmer sig i soffan under en filt. Lilla Pälsfröken :cry:
 
M har, från en dag till en annan, blivit extremt geggiga i ena örat, det ser ut som det runnit nästan. Försökte boka en tid hos vet idag men de har helt fullt, så de tyckte jag skulle ringa igen imorgon och försöka få en akuttid. Jag tittade på andra kliniker som ligger på okej avstånd men de är också helt fullbokade. Han har ingen feber och verkar inte påverkad men jag blir så orolig, för det känns inte normalt alls. Det kom verkligen från ingenstans, från helt torra, rena fina öron till fullt med gegga :(
 
M har, från en dag till en annan, blivit extremt geggiga i ena örat, det ser ut som det runnit nästan. Försökte boka en tid hos vet idag men de har helt fullt, så de tyckte jag skulle ringa igen imorgon och försöka få en akuttid. Jag tittade på andra kliniker som ligger på okej avstånd men de är också helt fullbokade. Han har ingen feber och verkar inte påverkad men jag blir så orolig, för det känns inte normalt alls. Det kom verkligen från ingenstans, från helt torra, rena fina öron till fullt med gegga :(
Åhh vad jobbigt stackars honom.

Om det inte är sår så hade jag i det läget gått till närmaste apotek och köpt öronrengöring (OBS! har du redan hemma så använd inte gammal med risk att den har bakterier osv...)
Förhoppningsvis så går M med på det och han inte har för ont vill säga. Det kan ju vara något litet skräp som orsakat det och då kanske det är lättlöst hemma.

Källa: https://firstvet.com/sv/articles/view/katt/53/oeroninflammation-hos-katt
 
Åhh vad jobbigt stackars honom.

Om det inte är sår så hade jag i det läget gått till närmaste apotek och köpt öronrengöring (OBS! har du redan hemma så använd inte gammal med risk att den har bakterier osv...)
Förhoppningsvis så går M med på det och han inte har för ont vill säga. Det kan ju vara något litet skräp som orsakat det och då kanske det är lättlöst hemma.

Källa: https://firstvet.com/sv/articles/view/katt/53/oeroninflammation-hos-katt

Jag har provat att skölja ur örat men inbillar mig att han visar större obehag än vanligt så jag är rädd för att göra illa honom :( ser inga sår, men känns ändå läskigt att använda vätska när jag inte vet hur det ser ut längre ner.. det är inte lite gegga liksom och det kom så plötsligt så jag är rädd för att det är något "större". Har ju haft öronproblen på dem förut men det var inte alls såhär geggigt då :(

20180402_080807.jpg
 
@Mumfie

Jag är inte veterinär
(jobbar dock inom människovården så kanske kan se/säga något) men bollar det jag tycker mig kunna se, så ta det med "en nypa salt" men alltid skönt med respons när dom små liven oroar en tänker jag.

Torka med fuktad bomullsrondell kanske? Med tidigare problem hade jag varit tveksam att droppa ner i hörselgången om inte vet. sagt det innan såklart antingen nu eller tidigare.

Jag kan inte se något som tyder på sår, en liten mini prick på vänster sida?? Vecket/kanten som går in i örat om du förstår vad jag menar? Är ju svårt att se men där är något, födelsemärke? Jag har försökt glo men så svårt..... Jag ser ingen rodnad någonstans.
Stackars M och sen med tidigare öronhistoria, fyyy!!
 
Har lagt upp en bild på Pälsfröken på Svelands fb, dom skänker 20 kr/bild eftersom det tydligen är kärlekens dag idag och slantarna går till behövande katter. 17:00 är det dragning på goodiebag såg jag efteråt med.
Pälsfröken fick vackert bidra det var lite olika djur och många fina bilder såg jag.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundhälsa Hej! TLDR: Är det någon som har erfarenheter av bakbensvaghet som bieffekt av en medicin? Hur lång tid tog det att lösa sig, om det...
Svar
2
· Visningar
1 617
Senast: Icfafn
·
Hästvård Har en valack på 7 år som har haft enorma problem med buken. Haft honom sedan han var 2 år. Allt började sommaren 2015. Vid utsläpp på...
2
Svar
29
· Visningar
7 204
Hästmänniskan Hejsan, Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
19 060
Senast: mackan
·
Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
28 260
Senast: sandrafors
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp