Kimblewickbett

[zanna_gull]

Sv: Kimblewickbett

Jag har ett halvblod.
Jg har alltid ridit henne med 3 delat sedan jag köpte henne. för hennes föra ägare hade de själv på henne,
Men hon har hela tiden varit stark, tagit betet mellanåt. har inte hållt uppe sig själv utan jag har fått bära henne, kvittar vad jag gjorde.
Nu dom senaste veckorna har hon blivit ännu värre.
Hon har blivit svinstark, drar iväg o jag får bära ännu mer. o jag orkade inte mer,
Min ridlärare tyckte inte jag skulle byta bet. utan lära henne att lyssna, men efter 1,5 år blir man trött på de speciellt när hon blir ännu värre.
Så jag provade en massa olika bet, även eggbett, men då bliv hon ännu starkare,
Så där kom en tjej i stallet som rekomenderade kimblewickbet. O har ridit i de några gånger. O en helt annan häst att rida. hon håller sig själv, jag har ingenting i handen, hon lyssnar skit bra. O hon drar inte iväg. och ttar inte betet, Hon är helt underbar att rida nu,
Äntligen. Och jar har tyglarna i de största cikelen, på den svagaste på betet

 

[Liten]

Sv: Kimblewickbett

*kl*

Min fjordvalack rids på tredelat tränsbett (fasta ringar), vilket fungerar bra i ridhuset/på ridbanan. Ute testar han emellertid ganska hårt; försöker vända hemåt, drar, "exploderar" på stället etc. Jag kan oftast undvika att han vänder runt, genom att hålla hans huvud framåt, men han backar ner i diken etc i förbifarten. Lyckas han vända, går det i full fräs åt andra hållet. Han är väldigt stark, speciellt när han spänner halsen för att hålla emot när jag försöker ta tillbaka honom, och han är väl medveten om att han väger runt 400kg mer än den lilla tvåbenta på ryggen (aka mig).
Jag arbetar med lydnaden, och promenerar en del ute med honom vid hand. Det har blivit lite bättre, men det kommer att ta tid. Jag har provat hackamore (S), vilket fungerade ett par gånger, men sista gången vände han trots att jag böjde halsen så att ena tygeln blev nån dm lång (efter det har jag inte provat igen ). Jag tycker att det är obehagligt att rida ut när jag inte är säker på att kunna hantera hästen, främst för risken att andra skadas (bilister, trafikanter, andra ryttare, hundar, fotgängare...) om han drar iväg i full kareta. Hästen har tidigare varit väldigt flockbunden (har blivit mycket bättre).

Jag velar fram och tillbaka, om jag ska prova ett (odelat) kimblewick på honom. Vad säger ni andra?

 

[Mariaauto]

Sv: Kimblewickbett

jag är själv förtjust i waterfordbett. Det är som en tjockare länk (5delar). Det är jättesvårt för hästen att bita sig fast. Hade det på en anglo som kunde bita sig fast o inte ens gå o böja halsen på. Med detta bettet hade jag bara en jämn kontakt med munnen, o när hon började streta emot så vickade jag bara lite på fingret i kombination med stöd från skänkel o sen vart problemet löst. Eftersom jag då bara red henne som man rider en unghäst eller en häst under igångsättning så krävde jag inget så jag höll mina händer i princip helt stilla o bara gymnastiserade henne. För det arbetet funkade bettet väldigt bra!

 

[Gelina]

Sv: Kimblewickbett

Jag tycker absolut att det är läge att prova ett lite skarpare bett vid uteritter för att undvika sådana situationer som du beskriver, och ett kimblewick kan vara bra att börja med. Jag har själv kimblewick och ibland pelham till min ena vid hoppning och uteritter. Testa gärna bettet på ridbanan först så du känner hur det funkar, men sedan tycker jag att man ska vara noga med att byta tillbaka till tränsbett när du är på ridbanan eller i ridhuset. Annars är risken att både du och hästen vänjer er vid det skarpa.

 

[Liten]

Sv: Kimblewickbett

Kastor biter sig emellertid inte fast i bettet, utan ignorerar det helt simpelt fullständigt. Men jag ska absolut läsa på lite om waterfordbett, det låter onekligen intressant.

Gelina Kommer (oavsett bettval) absolut att fortsätta att träna på det tredelade vid arbete på bana/i ridhus, eftersom det fungerar bra. Målet är, att när lydnaden och allt annat väl sitter även ute (både ensamma och med andra hästar), återgå till att använda det tredelade även ute.

 

[morgaine]

Funderar på att testa kimblewickbett på min heta och halvt galna häst. Hittills har vi testat tredelat pessoa, tvådelat pessoa (pessoabetten hos förra ägarna, jag hatar dom ), tredelat vanligt bett och vanligt rakt bett. I paddocken går hon bra och är känslig och lyhörd nästan oavsett vad jag rider på. I skogen däremot är hon en galen pansarvagn

Vill testa kimblewick eftersom det är lite skarpare, och vad jag har fattat det som så är det bättre än pelham? Vill hellre kunna ta mjuka förhållningar på ett skarpt bett än att slita och dra på ett mjukare bett.

Men nu är frågan vilket jag ska ha? Stång med tungfrihet (heter det va?), tvådelat, tredelat, tvådelat med gummi...? Lutar mot tredelat, men det kostar det dubbla och jag vet inte ens om det funkar... Känns som sura pengar, men funkar det är det ju värt det.

Om nån har några bilder där ni rider med nåt av betten får ni gärna lägga in det med

OBS! Jag ska inte sluta rida dressyr, jag vet att det är det viktigaste. Men som sagt, i paddocken lyssnar hon redan bra. Det är i skogen jag behöver förstärkning

Jag hade ett tredelat kimblewick. Jag sålde det () för det vek sig så fort man tog i tyglarna och då blev tydligen käkremmen obehaglig tyckte min häst. Han blev tokig och slängde upp huvudet så fort jag använde tyglarna.
Så jag köpte ett rakt pelham istället och då kan jag använda hävstången vid behov och bettet viker sig inte. Han kastar inte med huvudet när jag rider på det.
Myler har ett bra kombinationsbett som är nya favoriten. Det är sådär halvrörligt tredelat och så har det en rem som är över nosen och under nosen. Så när man tar i tygeln drar det inte bara under hakan utan även över nosen. Det är superbra tycker jag! Det har styrsel men är ändå flexibelt i munnen.
Jag är inte fan av tungfrihet för det blir skarpare på lanerna då och jag är rädd om hästens mun. Det blir lätt sår ändå utan att betten behöver vara så skarpa.

 

[morgaine]

Jag hade ett tredelat kimblewick. Jag sålde det () för det vek sig så fort man tog i tyglarna och då blev tydligen käkremmen obehaglig tyckte min häst. Han blev tokig och slängde upp huvudet så fort jag använde tyglarna.
Så jag köpte ett rakt pelham istället och då kan jag använda hävstången vid behov och bettet viker sig inte. Han kastar inte med huvudet när jag rider på det.
Myler har ett bra kombinationsbett som är nya favoriten. Det är sådär halvrörligt tredelat och så har det en rem som är över nosen och under nosen. Så när man tar i tygeln drar det inte bara under hakan utan även över nosen. Det är superbra tycker jag! Det har styrsel men är ändå flexibelt i munnen.
Jag är inte fan av tungfrihet för det blir skarpare på lanerna då och jag är rädd om hästens mun. Det blir lätt sår ändå utan att betten behöver vara så skarpa.

Men åh vad dumt att det ploppar upp urgamla trådar som man tror är nya, såg först nu att den är från 2008! Kan de inte ha annan färg på gamla trådar eller något?

 

[lwt03001]

Min trivdes inte med det raka utan funkade bättre med ett tredelat.