Klädråd anställningsintervju

[Flixon]

Intressant att vi ser så olika på gympaskor. Jag skulle aldrig reagerat på det vid en rekrytering. Nu när ni uppmärksammat mig på det här med skor har jag gått och ständig glott på folks fötter. Jag har kommit fram till att det är många som har gympaskor på sig som, av klädseln i övrigt att döma, inte använder dem till träning utan just som bekväma bra för fötterna skor. En skiljelinje verkar gå någonstans en bit över 50 och över. Där verkar det vara tämligen få som tycker det är nått att ha på sig. Kan det vara dels en åldersskäl hur vi ser på det och dels yrkesmässig? Undrar om det finns liknande skillnader i hur vi ser på skjorta vs t-shirt?

Jag har ofta sneakers till vardags, men aldrig gympaskor (Förutom när jag jobbar, men då behöver jag ibland kunna springa och efter att ha gjort det i Converse gör jag helst aldrig om det... andra sneakers kan funka att springa i men gympaskor är ju gjorda för det - det märks!)
Men jag håller med om att det är vanligt, och jag antar att det går i mode som allting annat. Speciellt de superfärgglada -av nåt märke som jag inte har en aning om vilket det är- är ju jättevanliga nu!

Jag är en bra bit under 50, förresten

 

[Kakis]

Var får du det ifrån? Att det handlar om diskriminering? Det är ju inte URVALET i diskuterar.

Oavsett vad vi vill och har för ambitioner bildar vi oss rätt snabbt en bild av folk utifrån våra intryck. Delvis intryck, av det yttre människan presenterar oss.

För att maximera min framställan av "Lovis" tycker jag det känns bra att presentera mig så väl som möjligt, så alla som möter mig får en rättvis bild över vem jag är. Inte att jag klär ut mig och föreställer någon annan. Utan att jag är tydlig med vem jag är. Oavsett vem jag är.

Minst en i tråden beskriver hur kandidaten betraktas med avseende på hår etc. Många verkar tro att kläder och skor påverkar deras chanser.

Självklart vill man framställa sig så bra som möjligt som den man är. Men det behöver inte betyda att man ska ta bort något man vanligtvis trivs i. Jag har fått erbjudanden från alla jobb jag varit på intervju för och jag har kommit dit efter mitt vanliga jobb/ på lunchen till intervju och har inte gjort något speciellt med min klädsel. Jag har även haft skypeintervju när jag var hemma och var sjuk iklädd pyjamasbyxor och fick jobbet.

 

[Kakis]

Den som ställer krav på att få klä sig väldigt personligt (med det menar jag inte t ex sjal eller annan religiöst/kulturellt kopplad klädsel) passar kanske inte på alla jobb? Om man ska representera ett företag/en myndighet så ska man kunna göra det utan att någon reagerar eller att man sticker ut som person . Om en person är mer intresserad av sig själv än av företaget där man söker arbete så kan det också märkas om klädvalet är extremt. Generellt så tycker jag att mer "utsvävande" klädstilar är något som hör ungdomen till och därför kan accepteras hos yngre men inte i samma utsträckning hos äldre.

Och det är mycket lättare att se människans förtjänster om man inte distraheras av originell klädsel.

Som jag skrev i mitt inlägg kan jag förstå att det finns arbetsplatser med dresscode eller kundkontakt där det kan finnas skäl till att använda intrycket av hur någon klär sig. Jag ifrågasatte om det verkligen var så vanligt att klädseln spelar roll. Om man låter sig distraheras av en människas klädstil är man inte direkt någon professionell rekryterare.

 

[Kakis]

Jag har också gått kurs i det som då kallades kompetensbaserad rekrytering. Jag anser att det handlar om att explicit specificera vad det är man söker för en viss tjänst och därefter sätta ihop en rekryteringsprocess som gör det möjligt att fånga och bedöma det hos de sökande. Till skillnad från att gå på magkänslan, som ofta leder till att rekryteringen blir mer lik en själv och/eller gruppen.

Exempelvis kan förmågan att bedöma vilka kläder som är olämpliga (eller i vilket fall undvika dem), förmågan att snabbt smälta in i en grupp, förmågan att kommunicera, förmågan att hantera oväntade frågor/situationer m.m. bedömas under en intervju, beroende på vilken tjänst det handlar om för det är ju såklart olika. I slutändan är valet naturligtvis en kombination av bedömningen av en massa olika faktorer, där ens valda stil vid intervjutillfället bara är en del som påverkar intrycket av personen. Men det har inget med diskriminering att göra.

Jag håller inte med om det sista. Så fort du tar intryck av något som inte är relevant för tjänsten vid urvalet om det finns "lika" kandidater är det diskriminering.

 

[Lovisaleonora]

Jag ifrågasatte om det verkligen var så vanligt att klädseln spelar roll.

Det är otroligt vanligt. Hos de som blir intervjuade. Och det är ju det vi diskuterar.

 

[cirkus]

Som jag skrev i mitt inlägg kan jag förstå att det finns arbetsplatser med dresscode eller kundkontakt där det kan finnas skäl till att använda intrycket av hur någon klär sig. Jag ifrågasatte om det verkligen var så vanligt att klädseln spelar roll. Om man låter sig distraheras av en människas klädstil är man inte direkt någon professionell rekryterare.

Det spelar roll.
Jag har blivit ifrågasatt på en intervju pga mina kläder. Efter den intervjun så blev jag kallad till ytterligare en intrevju för de jag pratat med var så otroligt oense, några ville absolut ha mig, andra absolut inte och kläderna var en faktor för de sistnmämnda. Så en av de som verkligen ville att jag skulle börja ringde helt enkelt och tipsade om att klä mig lite mer konservativt till nästa intervju.

Saken var att den anställningsintrevjun ändrade tidpunkt i absolut sista stund (det var oproffsigt tycker jag i efterhand) och då var jag tvungen att gå direkt från mitt sommarjobb i vården till intervjun och var också klädd därefter - typ i jeans, t-shirt och sneakers. Självklart så berättade jag på intervjun att iom den ändrade tiden så kom jag direkt från mitt vårdjobb.

Jag tog på mig en moderatblå klänning till nästa intervju och jag fick jobbet.

 

[Galant]

Det öppnas en ny värld för mig och jag vet inte om jag gillar den. Menar ni på allvar att klädseln, inom normalvärden som hel och ren, är en bedömningsfaktor vid rekrytering och att personlig stil är negativ? Jag känner mig helt förbluffad och funderar på vilken sten jag sovit under som missat detta. Vilka yrken pratar vi om? Själv har jag jobbat inom vägverket, lärar och socialarbetar området under min livstid och aldrig stött på det. Visst har jag hört kommentarer om ditten och datten men inte att det på allvar vägs in i kompetensbedömningen. Jag har förvisso inte behövt gå på nästan några intervjuer utan erbjudits jobb "framåt" så jag kan inte säga att jag har speciellt mycket erfarenhet på det planet men jag har suttit i många rekryteringsprocesser och det har aldrig kommit upp. Det känns helt surrealistiskt. Händelsen @cirkus varit med om, jeans och t-shirt dög inte men när detta byttes mot marinblå klänning så fick hen jobbet, gör mig mållös. Jag tror inte jag skulle vilja jobba där, med de människorna. Vad för värderingar har de?

 

[mamman]

Som jag skrev i mitt inlägg kan jag förstå att det finns arbetsplatser med dresscode eller kundkontakt där det kan finnas skäl till att använda intrycket av hur någon klär sig. Jag ifrågasatte om det verkligen var så vanligt att klädseln spelar roll. Om man låter sig distraheras av en människas klädstil är man inte direkt någon professionell rekryterare.

Jag är ingen professionell rekryterare. Jag är en chef/kollega som i allra sista ledet träffar några få personer som har sållats ut av kanske många sökanden (t ex när vi har haft traineeprogram). Eller så har personen skickat sitt CV och vi har gjort en del research innan. Att personer har de formella kvalifikationerna är för länge sedan klart.

Jag skall avgöra om jag tror att personen verkligen är intresserad av jobbet, av att vara på just den här arbetsplatsen, att jag kan räkna med att den gör ett bra jobb, att kunder och kollegor kommer att trivas med personen etc. Och eftersom jag bara är människa så finns det en risk att jag distraheras om någon kommer klädd som Thomas Di Leva. Om någon kommer i fritidsklädsel (utan ursäkt/förklaring) eller trasiga jeans så kan jag tolka det som att personen inte tycker det är värt att anstränga sig eller visa respekt, att den inte är speciellt intresserad. En extrem klädsel kan tyda på mycket stort behov av att "hävda sig själv", så stort att personen även kan ha svårt att infoga sig i annat. Och som sagt - nu kommer jag faktiskt inte ihåg vad folk jag har intervjuat haft på sig (dvs ingen har stuckit ut), däremot kommer jag ihåg en del personer som det verkligen har lyst om .

Nu är hur jag agerar i en intervjusituation inte riktigt samma sak som mina råd till andra, det beror ju alldeles på vad det är för arbetsplats och vem man möter. Det senare har man ingen aning om, och då är det klokt att inte sticka ut eller vara extrem om man vill ha jobbet. Det kan mycket väl vara så att personen man möter inte tycker att t-shirt är ok. Om man kräver att få ha t-shirt på jobbet, ja då är det ju ok att man sållas ut.

På min arbetsplats finns det personer med mycket höga kvalifikationer, kända och efterfrågade även utomlands. De skulle ha fått jobb oavsett klädstil (eftersom de visar oss äran att vilja jobba med oss). I en anställningssituation där en person ska väljas av flera som har rätt kvalifikationer så kan "ett välordnat yttre" och ett trevligt sätt vara det som fäller det slutliga avgörandet om man väljer mellan flera personer med liknande meriter.

Om man visar personen man möter respekt genom att klä sig "lagom snyggt" och neutralt så ökar ens chanser helt enkelt. Sedan kan man tycka vad man vill om det.

 

[cirkus]

Det öppnas en ny värld för mig och jag vet inte om jag gillar den. Menar ni på allvar att klädseln, inom normalvärden som hel och ren, är en bedömningsfaktor vid rekrytering och att personlig stil är negativ? Jag känner mig helt förbluffad och funderar på vilken sten jag sovit under som missat detta. Vilka yrken pratar vi om? Själv har jag jobbat inom vägverket, lärar och socialarbetar området under min livstid och aldrig stött på det. Visst har jag hört kommentarer om ditten och datten men inte att det på allvar vägs in i kompetensbedömningen. Jag har förvisso inte behövt gå på nästan några intervjuer utan erbjudits jobb "framåt" så jag kan inte säga att jag har speciellt mycket erfarenhet på det planet men jag har suttit i många rekryteringsprocesser och det har aldrig kommit upp. Det känns helt surrealistiskt. Händelsen @cirkus varit med om, jeans och t-shirt dög inte men när detta byttes mot marinblå klänning så fick hen jobbet, gör mig mållös. Jag tror inte jag skulle vilja jobba där, med de människorna. Vad för värderingar har de?

Det var ett superbra jobb och det hade inte varit rätt dresscode att utföra det i dom jeansen och den t-shirten - de var knappt på hel och ren nivå och helt rätt sak att påpeka (jag hade inte haft de kläderna om jag inte varit tvungen att gå direkt från andra jobbet). Det var människor med bra värderingar på alla sätt. Hjälpen jag fick två år senare med mina tvillingar får faktiskt utanför det mesta. Så all-in-all man ska inte döma åt vare sig det ena eller andra hållet tror jag.

 

[Flixon]

Utöver vad @mamman och @cirkus skriver så tycker jag att det visar på lite sociala färdigheter, att kunna klä sig "rätt" beroende på situation. Kan du anpassa dig efter rådande normer, känna av situationen rätt, visa respekt för dina framtida kollegor etc? Om jag kommer fritidsklädd, i shorts och sandaler tex, så kan jag ju uppenbarligen inte det. Och då kanske jag inte är rätt för just det jobbet, där jag ska kunna representera företaget utåt i möten med kunder tex.

 

[MiniLi]

Jag har aldrig rekryterat utan bara blivit rekryterad, jag vet ju inte om det hade påverkat om jag kom till intervju i annan klädsel men jag skulle aldrig drömma om att gå på en intervju utan att se ganska så välklädd ut. Oavsett jobb. Jag har kommit välklädd även till intervju för butiksjobb på Ica Maxi.
Inte så att jag har kostym eller dräkt på mig, men snygga byxor och blus är ju alltid ett säkert kort. Likaså en dressad tröja eller en kavaj. Har svårt att se hur det skulle kunna bli för välklätt, det är vad jag kan ha på mig till vardags också.. Men det är garanterat tillräckligt för den typen av jobb jag har varit aktuell för.

Min mamma jobbar mkt med rekryteringar och hon brukar alltid säga åt mig att ta något välklätt men neutralt. Så för henne verkar det spela roll...

 

[Galant]

Jag förstår er poäng om inkänning och att det känns sunt att personen framför är "rätt" för personalgruppen. Så långt är jag med . Det blev bara så, jag vet inte riktigt, men hårt på något sätt. Där jag jobbar nu så finns det gränser för vad vi har på oss och vid anställning så diskuterar vi det naturligtvis, men det har hänt att personen vi vill anställa vid intervjutillfället inte hållit sig inom vår ram.

I mitt yrke som socialarbetare så pratar vi massor om vad som är privat, personligt och professionellt. Det gäller på alla plan; vad du väljer att prata om, hur du uttrycker dig, vad du har på dig osv Hur dessa områden kan överlappa och var skiljelinjerna bör gå. Allt för att gynna klienterna och hjälpa oss hålla fokus på dem.

Vart vill jag med detta svamlet. Jag tror jag mer sett klädsel som en del i en process. Personen som kommer till oss behöver få växa in i vår kultur och hitta sig själv och sitt uttryck. Detta sker såklart inom en ram men kanske att den är något mer vid eller iaf diffus än vad några i tråden beskrivit. Jag är i alla fall chockartat glad över tråden och som alltid är det kul att få dela andra människors värld.

Det har dykt upp en händelse i mitt huvud vad gäller lämplig klädsel som jag tänkte dela med mig av. Lite OT kanske för det gäller inte intervjutillfället men säger en del om klädsel ändå. Jag gjorde min praktik för många år sen men då det begav sig så hade jag en del kontakt med kriminalvården och frivården. Vid ett tillfälle skulle vi besöka en intagen som inom kort skulle friges från att ha gjort sin tid på ett lite längre fängelse straff. Frivårdsinspektören kom till detta möte klädd i en mörk snygg snäv knälång kjol och en vit urringad sidenblus. Hon skulle kunnat jobba på en bank kanske. Möjligtvis var blusen för tunn för deras miljö. Hon var skitsnygg men var hon klädd för sitt jobb?

 

[Jozze]

Nu när tråden kommit att handla om annat än bara TS ursprungsfråga klämmer jag in en fundering: hur är det med tatueringar nu för tiden? Provocerar de eller är uppseendeväckande fortfarande, eller är det ingen som höjer på ögonbrynen längre?

 

[Flixon]

Nu när tråden kommit att handla om annat än bara TS ursprungsfråga klämmer jag in en fundering: hur är det med tatueringar nu för tiden? Provocerar de eller är uppseendeväckande fortfarande, eller är det ingen som höjer på ögonbrynen längre?

Bra fråga! Jag är strax under 30 och har tatueringar själv, så så länge motivet inte är stötande på något vis så tycker inte jag att det är något negativt. Fast om jag tänker ett steg längre så får jag nog erkänna att vissa tatueringar, typ asiatiska tecken eller tribals, nog skulle kunna göra mig lite fördomsfull kring personen

 

[sjoberga]

Nu när tråden kommit att handla om annat än bara TS ursprungsfråga klämmer jag in en fundering: hur är det med tatueringar nu för tiden? Provocerar de eller är uppseendeväckande fortfarande, eller är det ingen som höjer på ögonbrynen längre?

Jag vet kollegor i branschen som avslutar intervjun rappt om det visar sig att den sökande har tatueringar som syns och som riskerar att skapa negativa reaktioner hos kunderna. Synd. För arbetsförmågan och prestationen sitter varken i tatueringen eller i frånvaron av dem.

 

[Galant]

Bra fråga! Misstänker att det finns delade meningar om det. Klart tatueringar och piercing kan väcka fördomar men också nyfikenhet. De är ju än mer ett uttryck för personen än vad kläder är. Det verkar som det finns yrken där det inte är positivt med en tydlig personlighet då det ses som oflexibelt eller att det skymmer yrkesrollen, ev brister i respekt mot andra. För mig är det ok. Jag skulle inte väga in det negativt vid en rekrytering. Ska bli spännande att höra andras åsikter!

 

[Billy]

Lite OT kanske men jag undrar vad det är för fel med att bära gympaskor? Hur ser ni på converse? *nyfiken*

Jag kan personligen inte fatta hur converse blivit så populära (och kosta en förmögenhet!). jag tycker de är rent av fula, men det är ju en smaksak. För mig är det barn- (möjligtvis ungdomsskor) skor. Jag reagerar negativt om en vuxen person kommer till en anställningsintervju i dessa.

 

[Billy]

När jag gick mitt jobbs kurs i hur man håller i anställningsintervjuer var det väldigt viktigt att man inte diskriminerade någon pga tex klädsel. Det är personliga egenskaper och kompetens vi anställer inte en klädstil. Så på mitt jobb spelar det ingen roll vad man har på sig eller har på fötterna vid en intervju. De flesta kommer ju direkt från sitt nuvarande jobb på lunchen eller efter arbetstid. De man intervjuar via skype ser man inte fötterna på Dock hade man nog reagerat lite på om någon kom uppklädd. Tror de flesta anställda har gympadojor/sneakers i någon form idag, jag har iofs sandaler för det är varmt. Är det verkligen ok att diskriminera pga kläder/skor på så många arbetsplatser? Jag kan förstå om man har dresscode eller kundkontakt att man har vissa guidelines men annars?

Diskriminering???? Nä knappast. Oavsett vad alla säger så skickar vi signaler med våra kläder, frisyr, smycken etc det är bara att acceptera. Detta kodar vi andra av och för att försöka underlätta samarbete. Vi har också ett "offentligt rum" där vi tillsammans med andra, ska fungera i ett sammanhang. För att detta "offentliga rum" ska fungera finns vissa koder. Tänk på en akutmottagning. Du kommer in med en kompis som är svårt skadad och behöver omedelbart en läkare. Vad söker dina ögon efter? Jo, en person i vit rock. Varför? Jo, för att den vita rocken signalerar att den här personen kan nog hjälpa dig fortare och bättre än någon utan. Vi har lärt oss att en vit rock "signalerar" vissa kunskaper.
Likaså när man går i en affär och behöver hjälp, men personalen har inget som "talar om" att de är personal. Hur känner vi oss då? Jo, väldigt osäkra på hur vi ska agera. Det händer säkert att vissa lämnar affären utan att försöka få hjälp.

 

[Youmeoh]

Oj så många svar och intressanta tankar! Tack alla som delat med sig
Hade en känsla av att det råder delade meningar kring det här med kläder på anställningsintervju, men att det var så här hade jag ingen aning om! Tror jag kommer se på ämnet kläder i olika sammanhang med lite andra ögon i fortsättningen

 

[rtf]

Jag förstår er poäng om inkänning och att det känns sunt att personen framför är "rätt" för personalgruppen. Så långt är jag med . Det blev bara så, jag vet inte riktigt, men hårt på något sätt. Där jag jobbar nu så finns det gränser för vad vi har på oss och vid anställning så diskuterar vi det naturligtvis, men det har hänt att personen vi vill anställa vid intervjutillfället inte hållit sig inom vår ram.

I mitt yrke som socialarbetare så pratar vi massor om vad som är privat, personligt och professionellt. Det gäller på alla plan; vad du väljer att prata om, hur du uttrycker dig, vad du har på dig osv Hur dessa områden kan överlappa och var skiljelinjerna bör gå. Allt för att gynna klienterna och hjälpa oss hålla fokus på dem.

Vart vill jag med detta svamlet. Jag tror jag mer sett klädsel som en del i en process. Personen som kommer till oss behöver få växa in i vår kultur och hitta sig själv och sitt uttryck. Detta sker såklart inom en ram men kanske att den är något mer vid eller iaf diffus än vad några i tråden beskrivit. Jag är i alla fall chockartat glad över tråden och som alltid är det kul att få dela andra människors värld.

Det har dykt upp en händelse i mitt huvud vad gäller lämplig klädsel som jag tänkte dela med mig av. Lite OT kanske för det gäller inte intervjutillfället men säger en del om klädsel ändå. Jag gjorde min praktik för många år sen men då det begav sig så hade jag en del kontakt med kriminalvården och frivården. Vid ett tillfälle skulle vi besöka en intagen som inom kort skulle friges från att ha gjort sin tid på ett lite längre fängelse straff. Frivårdsinspektören kom till detta möte klädd i en mörk snygg snäv knälång kjol och en vit urringad sidenblus. Hon skulle kunnat jobba på en bank kanske. Möjligtvis var blusen för tunn för deras miljö. Hon var skitsnygg men var hon klädd för sitt jobb?

Det är inte riktat till dig, men jag samarbetar en hel del med soc i mitt yrke, och maken till oproffsig framtoning har sällan skådats (i mina ögon då) än hos denna yrkesgrupp. Som exempel: jag och klienten/klienterna i svår kris sitter och väntar i ett rum och in ramlar (ofta för sent) en kvinna (oftast, männen ser proprare ut), i tight urtvättad, urringad top (stor urringning) med slafsiga byxor, kan vara hål i dem, och sneakers på fötterna, med oborstat, utsläppt hår och tuggandes tuggummi med öppen mun. Det har hänt så många gånger att jag slutat räkna. Jag skäms varje gång. När man har att göra med människor i svår kris tycker jag att man kan ta situationen på allvar och inte se ut och klä sig som en fjortis, och därtill tugga tuggummi med öppen mun. Jag har varit på ungefär tre socialkontor (och mött flera personer på varje kontor) där det har varit samma "dress code", och hoppas verkligen att de är undantagen för andra socialkontor, för åååå, vad jag hade haft svårt att lita på dem om jag hade behövt deras hjälp i en krissituation.
Oavsett klädstil har resultatet av deras arbete varit av varierande kvalitet. Många är unga tjejer, förmodligen direkt från socialhögskolan, och alla behöver erfarenhet för att bli bra, men jag fattar bara inte valet av kläder, när man dessutom (antar jag) är ny och lite osäker i sin yrkesroll.
Återigen, inte riktat mot dig, kom bara att tänka på det när du skrev socialkontor och kände att jag behövde lufta mina tankar lite.