Klädråd anställningsintervju

Intressanta svar angående tatueringar! Jag är 30 år, snart 31, och tycker att tatueringar är vardagsmat. Själv har jag inga och känner mig nästan udda. Dock skiljer det sig ju i olika kulturer så ska man ha kontakt med utländska kunder eller dylikt kan jag ju förstå att de ska gå att dölja. Men få intervjun avbruten för att man har tatueringar... det lät hårt.

Anledningen till att jag frågade var för att sambon skulle på intervju och han har ena armen fulltatuerad ner till handleden och på andra har han tre som syns om han har kortärmat. Långärmade plagg är inte hans melodi och eftersom intervjun blev bokad med kort varsel hann han inte åka och shoppa långärmat. Men så lyckades han gräva fram en skjorta ur gömmorna och hade den, mörka jeans och lite mer dressade sneakers, var på intervjun i typ 10 min och fick jobbet :D Tror dock inte att skjortan hade så mycket med saken att göra :p
 
Jag har sa svart att forsta skilnaden mellan "gympaskor" och sneakers. Definitionen av sneakers are skor med gummisula, tyg eller lader ovansida och snorning. Vad ar gympaskor? jogging skor, skor man gar i, spelar tennis i, bastet skor? Phu ... Har ar sneakers allt som har gummisula och snorning. ;)

Jag har fått för mig att i Sverige är sneakers namnet på låga, snörade skor av "sportmodell", dvs tyg eller (fusk)skinn är lika ok, men måste vara av sportigare typ) och basketkängor är snörade skor av "sportmodell" som går upp över vristen. Dvs converse finns i båda modellerna. Jag är dock inget modefreak så jag kan ha fel :angel::p (och är gammal nog att minnas förra converse-hypen som kan ha påverkat min ordförståelse).
Joggingskor och också snörade och sportiga men har en annan sula, inte så platt som sneakers.
"Gympaskor" är för mig bara en samlingsterm för alla typer av sportigare skor, åtminstone när jag senaste deltog i klassisk "gympa" så hade folk skor av alla nämnda typer (samt de fantastiska mockasinerna och sockiplasten i de lägre årskurserna i skolan :rofl:). Där verkar andra i tråden ha en helt annan definition dock.
 
Intressanta svar angående tatueringar! Jag är 30 år, snart 31, och tycker att tatueringar är vardagsmat. Själv har jag inga och känner mig nästan udda. Dock skiljer det sig ju i olika kulturer så ska man ha kontakt med utländska kunder eller dylikt kan jag ju förstå att de ska gå att dölja. Men få intervjun avbruten för att man har tatueringar... det lät hårt.

Anledningen till att jag frågade var för att sambon skulle på intervju och han har ena armen fulltatuerad ner till handleden och på andra har han tre som syns om han har kortärmat. Långärmade plagg är inte hans melodi och eftersom intervjun blev bokad med kort varsel hann han inte åka och shoppa långärmat. Men så lyckades han gräva fram en skjorta ur gömmorna och hade den, mörka jeans och lite mer dressade sneakers, var på intervjun i typ 10 min och fick jobbet :D Tror dock inte att skjortan hade så mycket med saken att göra :p

Jag har inga problem med tatueringar, så länge de inte uttrycker ett budskap jag har problem med. Jag har aldrig rekryterat till någon tjänst med utlandskontakter, då skulle jag nog tänka till lite mer.

Frågan är väl om sambon kan tänka sig att dölja tatueringarna till vardags på jobbet. Om inte så är det ju dumt att göra det på intervjun.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp