Konfrontera mobbare?

[Vassi]

Du skriver att mentor vill boka ett möte, vet du hur övriga elevhälsa är inblandad? Specialpedagog, skolpsykolog, rektor och kanske viktigast i den här typen av ärenden; skolkurator?
Det är klart att det är viktigt med möten för att ni föräldrar och ert barn ska känna sig trygg, men helt ärligt, det är skolan som behöver lösa kränkningar som sker på skolan. Att ni och de andra föräldrarna skakar hand spelar inte så stor roll om ingen av er är närvarande under skoldagen. Att barnen ska närvara på gemensamt möte är jag ännu mer skeptisk till.
Att ändra klasser varje år för att bryta upp grupperingar låter som ett märkligt sätt att jobba med gruppdynamik, istället för att aktivt ta tag i att arbeta med det så bryter man upp var 9 månad...
Får lite vibbarna av friskola med bristfällig elevhälsa, alt kommun som sparar in hårt på den. Men jag kanske övertolkar, känslan av när skolor aktivt försöker skyffla över saker på föräldrarna som är problem skolan själva behöver arbeta med ger mig klåda Och jag förstår så klart att du inte vill eller bör gå in på detaljer på ett offentligt forum!

 

[voltis]

Du skriver att mentor vill boka ett möte, vet du hur övriga elevhälsa är inblandad? Specialpedagog, skolpsykolog, rektor och kanske viktigast i den här typen av ärenden; skolkurator?
Det är klart att det är viktigt med möten för att ni föräldrar och ert barn ska känna sig trygg, men helt ärligt, det är skolan som behöver lösa kränkningar som sker på skolan. Att ni och de andra föräldrarna skakar hand spelar inte så stor roll om ingen av er är närvarande under skoldagen. Att barnen ska närvara på gemensamt möte är jag ännu mer skeptisk till.
Att ändra klasser varje år för att bryta upp grupperingar låter som ett märkligt sätt att jobba med gruppdynamik, istället för att aktivt ta tag i att arbeta med det så bryter man upp var 9 månad...
Får lite vibbarna av friskola med bristfällig elevhälsa, alt kommun som sparar in hårt på den. Men jag kanske övertolkar, känslan av när skolor aktivt försöker skyffla över saker på föräldrarna som är problem skolan själva behöver arbeta med ger mig klåda Och jag förstår så klart att du inte vill eller bör gå in på detaljer på ett offentligt forum!

Vi har tät kontakt med elevhälsa, skolpsykolog etc. Pga både detta men övrigt mående. Så de har gjort handlingsplan för att vårt barn ska klara skolan just nu.
Som sagt är denna killen endast en del av problematiken.

 

[Verdandi]

Du skriver att mentor vill boka ett möte, vet du hur övriga elevhälsa är inblandad? Specialpedagog, skolpsykolog, rektor och kanske viktigast i den här typen av ärenden; skolkurator?
Det är klart att det är viktigt med möten för att ni föräldrar och ert barn ska känna sig trygg, men helt ärligt, det är skolan som behöver lösa kränkningar som sker på skolan. Att ni och de andra föräldrarna skakar hand spelar inte så stor roll om ingen av er är närvarande under skoldagen. Att barnen ska närvara på gemensamt möte är jag ännu mer skeptisk till.
Att ändra klasser varje år för att bryta upp grupperingar låter som ett märkligt sätt att jobba med gruppdynamik, istället för att aktivt ta tag i att arbeta med det så bryter man upp var 9 månad...
Får lite vibbarna av friskola med bristfällig elevhälsa, alt kommun som sparar in hårt på den. Men jag kanske övertolkar, känslan av när skolor aktivt försöker skyffla över saker på föräldrarna som är problem skolan själva behöver arbeta med ger mig klåda Och jag förstår så klart att du inte vill eller bör gå in på detaljer på ett offentligt forum!

Tvärtom mot hur det låter, så har uppbrytning av klasser visat sig fungera riktigt bra. Många kommunala skolor arbetar på det sättet numera. Alla får en ny chans, alla kan ta en ny roll, man får möjlighet att skapa nya relationer, man samarbetar lättare med andra på lektionerna (inte bara bästa kompisen) och kan förstås fortsätta umgås med sina "gamla" kompisar på rasterna eller hemma.
Sen brukar man ändå känna till barnen i parallellklasserna, så förändringen blir sällan så extremt stor. Det är värdefullt för dem som "hamnat fel" i en viss roll, men även för andra som utmanas i nya konstellationer.

 

[Verdandi]

Nej tror verkligen inte att det ger ngt att träffa föräldrarna.. Aldrig träffat dom, de få fysiska föräldramöten vi haft har de aldrig kommit på, inte heller digitala...

Tråkigt att höra. Då behöver skolan nog jobba och tänka på ett annat sätt runt detta.

 

[voltis]

Tvärtom mot hur det låter, så har uppbrytning av klasser visat sig fungera riktigt bra. Många kommunala skolor arbetar på det sättet numera. Alla får en ny chans, alla kan ta en ny roll, man får möjlighet att skapa nya relationer, man samarbetar lättare med andra på lektionerna (inte bara bästa kompisen) och kan förstås fortsätta umgås med sina "gamla" kompisar på rasterna eller hemma.
Sen brukar man ändå känna till barnen i parallellklasserna, så förändringen blir sällan så extremt stor. Det är värdefullt för dem som "hamnat fel" i en viss roll, men även för andra som utmanas i nya konstellationer.

Vi har varit positiva till dessa omstruktererade klasserna, det är lite som du skriver.
Och de är i barnets skola bara 3 pararellklasser så alla vet vilka de andra är och gör mkt över Klass gränserna redan.

 

[Lingon]

Tvärtom mot hur det låter, så har uppbrytning av klasser visat sig fungera riktigt bra. Många kommunala skolor arbetar på det sättet numera. Alla får en ny chans, alla kan ta en ny roll, man får möjlighet att skapa nya relationer, man samarbetar lättare med andra på lektionerna (inte bara bästa kompisen) och kan förstås fortsätta umgås med sina "gamla" kompisar på rasterna eller hemma.
Sen brukar man ändå känna till barnen i parallellklasserna, så förändringen blir sällan så extremt stor. Det är värdefullt för dem som "hamnat fel" i en viss roll, men även för andra som utmanas i nya konstellationer.

Min erfarenhet är tvärtom. För en del elever blir så bra som du skriver. Men för andra blir det en jobbig situation de inte kan hantera. De gjorde så på min dotters skola. Några elever i klassen kunde inte hantera det och var väldigt utagerande! Alla måste ju hitta sina nya platser i gruppen och för en del är det väldigt jobbigt och de som lätt blir störiga, aggressiva och direkt elaka mot andra elever förstärks i det beteendet när de känner sig osäkra på sin plats i gruppen.

 

[hastflicka]

Du skriver att mentor vill boka ett möte, vet du hur övriga elevhälsa är inblandad? Specialpedagog, skolpsykolog, rektor och kanske viktigast i den här typen av ärenden; skolkurator?
Det är klart att det är viktigt med möten för att ni föräldrar och ert barn ska känna sig trygg, men helt ärligt, det är skolan som behöver lösa kränkningar som sker på skolan. Att ni och de andra föräldrarna skakar hand spelar inte så stor roll om ingen av er är närvarande under skoldagen. Att barnen ska närvara på gemensamt möte är jag ännu mer skeptisk till.
Att ändra klasser varje år för att bryta upp grupperingar låter som ett märkligt sätt att jobba med gruppdynamik, istället för att aktivt ta tag i att arbeta med det så bryter man upp var 9 månad...
Får lite vibbarna av friskola med bristfällig elevhälsa, alt kommun som sparar in hårt på den. Men jag kanske övertolkar, känslan av när skolor aktivt försöker skyffla över saker på föräldrarna som är problem skolan själva behöver arbeta med ger mig klåda Och jag förstår så klart att du inte vill eller bör gå in på detaljer på ett offentligt forum!

Min erfarenhet är tvärtom. För en del elever blir så bra som du skriver. Men för andra blir det en jobbig situation de inte kan hantera. De gjorde så på min dotters skola. Några elever i klassen kunde inte hantera det och var väldigt utagerande! Alla måste ju hitta sina nya platser i gruppen och för en del är det väldigt jobbigt och de som lätt blir störiga, aggressiva och direkt elaka mot andra elever förstärks i det beteendet när de känner sig osäkra på sin plats i gruppen.

Har ar normen att man bryter upp klasserna och gor nya grupperingar ... som helt bestams av barnen's relation till olika larare, varandra, och att andra dynamiken mellan de som inte kommer overens Jag har jobbat som larare i flera lag/mellanstadie skolor som gor det.
Jag har mest sett possitiva resultat av det. Ingen elev blir kvar med en larare de inte gillar eller som inte forstar dem mer an ett ar. Alla elever i arskursen lar mycket snart kanna varandra. etc, etc, etc ...
MEN da finns bade psycholog och ofta mer an en kurator pa skolan, (psykologen har ofta mer an en skola) men kanske mest av allt ... det ar nagot alla vet att sa blir det. Har ar alla chockade nar man sager att en larare har tre arskurser pa rad i Sverige.
Det ar ju bra om lararen verkligen ar dar i tre ar och for de elever som gillar den lararen och kan tillgodogora sig maximalt fran just den lararen's undervisning. Om lararen ar barnledig ett ar, eller blir sjuk lange, eller nagot annat hander sa det blir en vikarie en langre tid (det hande min son's klass) kan det daremot bli sa att vikarien inte far en chance ... for hon/han ar ju "bara en vikarie" hur utbildad och duktig vikarien an ar.

 

[Lingon]

Har ar normen att man bryter upp klasserna och gor nya grupperingar ... som helt bestams av barnen's relation till olika larare, varandra, och att andra dynamiken mellan de som inte kommer overens Jag har jobbat som larare i flera lag/mellanstadie skolor som gor det.
Jag har mest sett possitiva resultat av det. Ingen elev blir kvar med en larare de inte gillar eller som inte forstar dem mer an ett ar. Alla elever i arskursen lar mycket snart kanna varandra. etc, etc, etc ...
MEN da finns bade psycholog och ofta mer an en kurator pa skolan, (psykologen har ofta mer an en skola) men kanske mest av allt ... det ar nagot alla vet att sa blir det. Har ar alla chockade nar man sager att en larare har tre arskurser pa rad i Sverige.
Det ar ju bra om lararen verkligen ar dar i tre ar och for de elever som gillar den lararen och kan tillgodogora sig maximalt fran just den lararen's undervisning. Om lararen ar barnledig ett ar, eller blir sjuk lange, eller nagot annat hander sa det blir en vikarie en langre tid (det hande min son's klass) kan det daremot bli sa att vikarien inte far en chance ... for hon/han ar ju "bara en vikarie" hur utbildad och duktig vikarien an ar.

Min vän som är lärare hade inte tyckt om att byta klass varje år. När hon får en ny klass (årskurs 4) säger hon att att efter en termin så funkar allt bra, klassen vet vad som gäller och de känner varandra. Att byta klass/lärare varje år låter väldigt ineffektivt om man som jag tror på relationer och inte auktoriteter.

 

[hastflicka]

Min vän som är lärare hade inte tyckt om att byta klass varje år. När hon får en ny klass (årskurs 4) säger hon att att efter en termin så funkar allt bra, klassen vet vad som gäller och de känner varandra. Att byta klass/lärare varje år låter väldigt ineffektivt om man som jag tror på relationer och inte auktoriteter.

Som Svensk larare var jag ocksa mycket tveksam innan jag sett hur bra det fungerar ... och hur mycket tryggare barnen ar ute pa rast eftersom alla i arskursen kanner varandra pa ett helt annat satt. Forvantningarna ar ocksa att man byter klasskamrater varje ar.

 

[Soapbubble]

Som Svensk larare var jag ocksa mycket tveksam innan jag sett hur bra det fungerar ... och hur mycket tryggare barnen ar ute pa rast eftersom alla i arskursen kanner varandra pa ett helt annat satt. Forvantningarna ar ocksa att man byter klasskamrater varje ar.

En del känner varandra på ett helt annat sätt. Andra känner nästan ingen alls. Bara för man har suttit i samma klassrum ett (par) år betyder det att man känner någon eller har en relation till denne när man inte längre går i den klassen.

Jag har ett barn som i princip bara hänger med de barn i hens klass hen gick i förskoleklass med, tre klassbyten senare. Jag har ett annat barn som har bytt kompisar varje år oavsett hur klassen har sett ut.

 

[hastflicka]

En del känner varandra på ett helt annat sätt. Andra känner nästan ingen alls. Bara för man har suttit i samma klassrum ett (par) år betyder det att man känner någon eller har en relation till denne när man inte längre går i den klassen.

Jag har ett barn som i princip bara hänger med de barn i hens klass hen gick i förskoleklass med, tre klassbyten senare. Jag har ett annat barn som har bytt kompisar varje år oavsett hur klassen har sett ut.

Som jag sa ... Nar forvantningen ar att alla, alltid, byter larare varje ar fungerar det mycket battre an jag skulle ha kunnat tro. Det basta, som jag ser det, ar att de barn och larare som inte har en bra relation med varandra far en ny kombination nasta ar ... helt utan att varken barn eller larare kan ses som att ha gjort nagot fel eller att ha misslyckats.

 

[Kiwifrukt]

Jag mår på riktigt illa när jag läser ditt inlägg, bara tanken på att skolan ska tvinga er/ert barn sitta med mobbaren och mobbarens föräldrar är vidrig. Mobbaren kommer inte erkänna nånting, och lite fördomsfullt tänker jag att föräldrarna antagligen är likadana alternativt försvarar sin avkomma in absurdum (been there, med en förälder som försvarade ett trettioårigt barn som inte kan bete sig mot andra…).

Dessutom - en anhörig hamnade i en liknande sits med sitt barn nu i vår. Skolan satte in åtgärder eftersom min anhörigs barn blev fysiskt skadad av det andra barnet. Det andra barnet tycker nu att det är min lille anhörigs fel att hen har fått restriktioner (barn i mellanstadieåldern). Hamnar ni på ett sånt möte där skolan och, i bästa fall också det andra barnets föräldrar, ifrågasätter barnets beteende kommer ungen antagligen tycka ”det var voltis barns fel att jag fick skäll av fröken/rektor/mamma och pappa, nu ska jag vara ännu jävligare”.

Skolan hade absolut noll koll bandyboll på inbördes relationer i gruppen på min tid. ”Tyst mobbning” som kanske mer sker mellan flickor (utfrysning och dylikt) uppmärksammades inte alls. Tyvärr har även detta förekommit för min lilla släkting som alltså går i mellanstadiet idag.

 

[voltis]

Jag mår på riktigt illa när jag läser ditt inlägg, bara tanken på att skolan ska tvinga er/ert barn sitta med mobbaren och mobbarens föräldrar är vidrig. Mobbaren kommer inte erkänna nånting, och lite fördomsfullt tänker jag att föräldrarna antagligen är likadana alternativt försvarar sin avkomma in absurdum (been there, med en förälder som försvarade ett trettioårigt barn som inte kan bete sig mot andra…).

Dessutom - en anhörig hamnade i en liknande sits med sitt barn nu i vår. Skolan satte in åtgärder eftersom min anhörigs barn blev fysiskt skadad av det andra barnet. Det andra barnet tycker nu att det är min lille anhörigs fel att hen har fått restriktioner (barn i mellanstadieåldern). Hamnar ni på ett sånt möte där skolan och, i bästa fall också det andra barnets föräldrar, ifrågasätter barnets beteende kommer ungen antagligen tycka ”det var voltis barns fel att jag fick skäll av fröken/rektor/mamma och pappa, nu ska jag vara ännu jävligare”.

Skolan hade absolut noll koll bandyboll på inbördes relationer i gruppen på min tid. ”Tyst mobbning” som kanske mer sker mellan flickor (utfrysning och dylikt) uppmärksammades inte alls. Tyvärr har även detta förekommit för min lilla släkting som alltså går i mellanstadiet idag.

Nä usch tror inte alls ett möte skulle ge ngt positivt.
Som tur är är detta inte tvång utan ett val vi kan välja att ta...
Men som vi bestämt att tacka nej till.

Vill tillägga att barnet är väldigt omtyckt av andra, inte utfryst eller så på ngt sätt. Men hens mående har gjort att hen själv dragit sig undan och sedan då denna killen som bokstavligt inte kan hantera vårt barns val av livsstil....

I år har vi haft en fantastisk mentor och andra lärare runt som verkligen sett vårt barn och hens svårigheter!
Så är verkligen tacksam till dessa klassbytena som gjorts då tidigare mentor inte alls hade samma känsla och öppna ögon.

 

[Badger]

Gör historien kort...

Barnet har varit verbalt utsatt av speciellt en klasskamrat under höst och vår.
De ska göra om klasserna till hösten, där det finns 2 alternativ.
Väljer hen alternativet där denna personen finns kvar i samma klass så vill mentorn boka ett möte där vår familj träffar mobbarens familj och skakar hand på att han inte får närma sig vårt barn mer än nödvändigt...

Barnet vill INTE ha detta möte, Sambon tycker det låter konstigt att vi ska vara med - borde lösas mellan skola och den andra familjen?
Jag är kluven... Vet ej om ett sådant möta kan lösa något, eller göra det värre?

Undrar om de nu väldigt gärna vill ha ett möte, kan man inte ha ett möte med föräldrarna och lärarna utan barnen? Eller är det bara något för yngre barn?

Det är kanske lättare att prata rakt utan att klasskamraten är med och föräldrarna till klasskamraten kan fokusera på att lyssna och tänka problemlösning istället för oroa sig över och försvara sitt barn.

Var på sådant utredningsmöte om trassel i klassen i iofs F-klass, men det blev faktiskt mycket bra. Dock ett större trassel inte två barn och mobbning.