Sv: KRUBBITNING - kort fakta; jorden är faktiskt inte platt...
Inte orkat läsa hela tråden, men en tankeväckande historia..
När jag var liten hade vi två ponnyer. En WM-valack, köpt som läromästare när han var 12 år gammal. ENVETEN krubbitare. Bet både inne och ute, men mest inne.
Och en korsningsponny, köpt som vanvårdad tvååring.
Dessa två hästar levde tillsammans under mer än 20 år (WM-valacken gick till himlen när han var 33). De gick i samma hage, endera på lösdrift eller stallades in på nätterna, då de endera hade boxarna bredvid varandra eller delade en stor box.
Korsningsponnyvalacken bet aldrig någonsin en enda gång under dessa 20 år. Trots att hans kompis (och enda hästsällskap) gjorde det.
Sen fick denna korsningsponnyvalack, då över 20 år, en ny kompis. Mitt kallblodssto, med en enerverande ovana att banka i boxväggen/dörren när det var dags att gå ut eller få mat. Efter tre veckor bankade ponnyskrället också.. Han fortsatte med det tills han 28 år gammal for till himlen. Även fast han de sista åren i livet levde UTAN stoet. Likförbaskat bankade han.
Stoet och jag flyttade lite söderut och stod i två olika inackorderingsstall. Hon bankade sig vidare genom livet. Ingen annan häst stog efter det. (Det stod fö en vävare i stallet där med, ingen tog efter det heller).
Sen flyttade jag och stoet uppåt hemtrakterna igen, och tog med oss en liten arabvalack som var fyra år
Hans stora IDOL och mentor i livet var stoet, och allt hon gjorde gjorde han. UTOM att banka! I tre år delade de hage och stod i boxar bredvid varandra på nätterna (inga andra kompisar). han bankade aldrig nånsin och har aldrig gjort det heller.
Så, hästar KAN apa efter beteenden, men de BEHÖVER inte. Just när det gäller krubbitning så är ju den utlösande faktorn ofta stress/obehag, det blir en överslagshandling och så kommer de på att de mha krubbandet frisläpper må bra hormoner och det negativa beteendet genererar en belöning. det är därför inbitna krubbitare fortsätter bita långt efter att man tagit bort alla orsaker för dem att bita. De har blivit 'beroende' av belöningen de får. Och ett stall där många hästar är rastlösa och uttråkade eller inte mår bra/känner obehag så ökar såklart risken för att de dels själva ska komma på sätt att distrahera sig, och att de ska prova boxgrannens sätt att distrahera sig. Även i ett stall med de bästa rutiner kan en känslig häst anse sig ha behov av att krubbita. Nyfikna, läraktiga hästar har också lättare att apa efter beteenden. Men det går aldrig att säga att de kommer göra det eller inte kommer göra det.
Valacken jag nämnde ovan är i behaglig avsaknad av minsta stallolat, även om han tvingas stå på box i månader. Däremot är det en lekfull herre som gärna roar sig med att leka med saker om det blir för långtråkigt. det kan vara elrepet till en boxhage, en jacka som hänger över boxkanten, en löstagbar krubba eller vad det nu må vara. Han på boxvila intill en krubbitare skulle nog få honom att iaf börja tugga inredning. Helt enkelt för han är nyfiken och lekfull av naturen, och gillar att använda munnen i sina lekar.
