Kvinnor drivande i barnalstrande?

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast precis på samma sätt som många yttrar sig om att det är så hemskt att vara gravid och att föda barn, måste jag väl få säga att det var häftigt och världens grej för mig?

Jag skrev ju inlägget utifrån mig, jag skrev inte att andra måste tycka som jag, men jag måste väl också få säga hur jag upplever det? Och det är såklart att jag vet att alla upplever det olika (som du ser i det andra inlägget) och jag menar inte att tramåa någon på tårna, jag är bara lite överentusiastisk för tillfället.

 

[Sar]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Äh, jag tyckte också att det var superhäftigt att min kropp faktiskt kan prestera på det sättet ifråga om graviditet och födande!. Sedan var det ju jobbigt också men totalen ligger definitivt på plus!

Men alla är vi ju olika och därmed blir upplevelsen också olika...

 

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Ja men eller hur? Precis så menar jag! Det är klart att det var jobbigt att vara gravid ibland, och det är klart att det gjorde sjukt jävla helvetiskt ont att föda (mycket ondare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig), men trots det så är upplevelsen för mig övervägande positiv!

Visst är vi alla olika och har olika upplevelser av att vara gravid och att föda barn, och jag har heller aldrig påstått något annat =)

 

[Oregano]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Det är klart att det gjorde sjukt jävla helvetiskt ont att föda (mycket ondare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig)

Hur var din inställning till smärtan innan du födde? Var den olika inför dina förlossningar och vilken skillnad upplevde du under förlossningarna? Jag tycker nämligen att det där är lite intressant, för jag var fruktansvärt orolig för smärtan. Är väldigt smärtkänslig och köpte alla böcker böcker jag kunde hitta om förlossningssmärta. Naturligtvis förväntade jag mig absolut värsta tänkbara smärta och att jag typ skulle dö. Visst gjorde det riktigt ont, men inte på långa vägar så som jag föreställt mig. Fast jag kan tänka mig att man upplever smärtan olika beroende på hur länge förlossningen pågår och hur trött man är.

 

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Med My så var det väl så att jag tänkte "visst, det kommer självklart göra ont, men det fixar jag" och jag var inte alls rädd inför förlossningen, kändes mest spännande. När det väl var dags var det fullt hanterbart till 8 cm ungefär och sen tyckte jag att det var riktigt vidrigt. Krystningen tog låååång tid och jag trodde på allvar att jag inte skulle fixa det. Efteråt var jag helt slut (men lycklig!) och jag var alldeles skakis och yr i två dagar. Förlossningen tog 13,5 timme från att vattnet gick (då öppen 1 cm) och kanske 16 timmar om man räknar från första värken. Krystningen tog nästan två timmar tror jag.

Med Maja såg jag fram emot förlossningen ända tills några veckor innan BF när jag kom på att jag faktiskt skulle klämma ut en till unge och kom ihåg att jag tyckte det gjorde så outhärdligt ont, och då blev jag lite skraj faktiskt. Samtidigt visste jag ju vilken enorm kick jag fick av att föda My och att jag nästan direkt efteråt kunde tänka mig att göra om det, trots det onda, så jag hade lite blandade känslor inför förlossningen med Maja. Väl där var det ungefär som med My, helt hanterbart till 7-8 cm (då jag också började andas lustgas båda gångerna) och sen ganska jävligt. Men jag kunde hantera det på ett helt annat sätt den här gången, behövde inte alls lika mycket lustgas och hade en fantastisk barnmorska som hjälpte mig genom värkarna med avslappningsövningar och tryckpunkter. Jag hade värkar i flera timmar utan att öppna mig mer efter 7 cm och det var lite kämpigt, men jag tyckte ändå att det gick att hantera på ett helt annat sätt än sist. Krystningen gick jättefort (var öppen 7 cm kl 16, tog hål på hinnorna och Maja var ute 16:25), men liksom sist tyckte jag att smärtan de sista två cm och genom krystningen var helt vidrig, men tack och lov gick det betydligt snabbare den här gången så jag var inte alls lika påverkad och var pigg och fräsch nästan direkt. Förlossningen tog lång tid egentligen, hade värkar hela natten mån-tis lunch som sen avtog, sen satte det igång igen ons kväll kl 19 och Maja föddes 16:25 på torsdagen.

lång berättelse =)

//Julia

 

[Mabuse]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast precis på samma sätt som många yttrar sig om att det är så hemskt att vara gravid och att föda barn, måste jag väl få säga att det var häftigt och världens grej för mig?

Jag skrev ju inlägget utifrån mig, jag skrev inte att andra måste tycka som jag, men jag måste väl också få säga hur jag upplever det? Och det är såklart att jag vet att alla upplever det olika (som du ser i det andra inlägget) och jag menar inte att tramåa någon på tårna, jag är bara lite överentusiastisk för tillfället.

Fast jag har aldrig skrivit att det är hemskt att föda barn. Jag skrev att för mig var det hemskt att föda barn.

Det är ganska stor skillnad. Det är = allmängiltigt, det är så för alla. Det var för mig = det kan vara olika,för mig var det så här.

Du skrev inte "för mig". Du skrev "är".

Självklart får du skriva hur du upplever det, men skriv det då, inte att din upplevelse är allmängiltig. Vilket blir innebörden när du skriver "det är" istället för "det var för mig".

 

[mino]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Beslutet att försöka bli gravida sker på åtminstone två plan, det allmänna och det konkreta. På det allmänna planet ("vore kul att få barn snart") är det hugget som stucket vem som är mest intresserad. På det mer konkreta planet är nog kvinnor mer pådrivande men det är ju inte så konstigt eftersom det är kopplat till ägglossning som kvinnan (om någon) har koll på och dessutom tänker säkert kvinnor mer på graviditeten i det korta perspektivet, typ det är bra att få barn på våren för då är det lagom att börja jobba efter jul eller jag vill inte bli gravid före mitt projekt är slutfört, osv.

Men min erfarenhet är att vem som varit pådrivande inte är särskilt relevant när väl barnet kommit. Barn drar ofta igång processer och reaktioner som inte är förutsägbara.

 

[Diplomaten]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Om jag ska gå efter vad jag upplevt i min omgivning, så är det nog kvinnorna som varit mest drivande. Männen har ansett att det "är väl självklart att de någon gång skall ha barn", men förmodligen inte drivit på det i den bemärkelsen. Sedan finns det givetvis motsatsen, men det är inte lika vanligt. Varför det är så vet jag egentligen inte, men jag misstänker att det har med det hormonella samt kretsen man umgås i där man träffar andras barn osv.

Dock tror jag att det håller på att förändras, det går sakta och säkert. Fler i min omgivning (men fortfarande inte speciellt många) diskuterar igenom barnskaffandet på en annan nivå.

I mitt fall var det inte en planerad graviditet just nu. Och jag har inte tänkt att skaffa barn alls, innan jag träffade pappan till barnet. Så i mitt fall var mannen lite mer drivande än jag, då det alltid varit självkart för honom med barn.

 

[Oregano]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jo, det var väl de två sista centimetrarna som gjorde riktigt ont, men jag tror att jag klämde dem på två värkar ungefär. Då fick jag lite smått panik och tänkte "ska det göra 10 ggr ondare än det här och jag ska hålla på i 10 h till, så kommer jag att dö" Hade ju ingen aning om att det faktiskt var klart då. Jag hade öppnat mig från 5 till 10 cm på 25 minuter och totalt tog hela förlossningen mindre än 3,5 h från vattenavgång och första värken. Krystvärkarna upplevde jag faktiskt som helt smärtfria, konstigt nog, men läskiga/konstiga.

 

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag menade inte att det var specifikt du som skrivit att du tyckte din förlossning var hemsk, jag menar bara att det är många som skriver att det är hemskt att föda barn och pest att vara gravid (utan att specifikt skriva "för mig", men det är ju ändå ganska lätt att förstå att det är utifrån ens eget perspektiv man uttalar sig, så man behöver väl inte vara inne och peta på allting, eller hur?).

Jag tycker attd et framgår ganska klart att det är vad jag själv tycker.

 

[Lupino]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Tror aldrig männen kommer förstå den känslan att bära och föda fram ett barn.

Svar till dem som reagerat på jerseyko:s citat ovan. Jag håller med henne fullständigt men tolkar det inte som att hon nödvändigtvis menar att det måste vara härligt, men en speciell känsla är det ju oavsett att få bära sitt växande barn och att kroppen kan föda fram det! Det tänker jag att alla - oavsett upplevelse av graviditet/förlossning - borde känna?

Själv skulle jag med lätthet vilja ha ett till barn (har två) om jag slapp graviditeten. Även förlossningen förstås men den går ju så snabbt över så det överlever jag i värsta fall...
Men trots min uppfattning tycker jag alltså att det är en speciell känsla att bära mitt barn!! (åtminstone emellan att man trycker ner den bebisen med handen så att ens revben och lungor får plats etc etc ).

Sen håller jag med om att FÖRE första barnet kan inte heller tjejer förstå den känslan!

 

[Diplomaten]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Min förlossning var möjligen inte någon skräckupplevelse, men snudd på. Och att var just så, var förmodligen grundat i en del av de frågor du tar upp. Min inställning var som sådan; att det absolut inte skulle vara några problem eftersom jag är otroligt smärttålig. Just därför förberedde jag mig kanske inte så pass som jag skulle gjort om jag varit mer rädd för smärta. Jag resonerade "bring it on" och hade inte med i beräkningen att det skulle ta lite längre tid än väntat eller att det var en annan typ av smärta, eller att det skulle bli tal om någon kraftigare smärtlindring.

Ska tilläggas att jag främst kände smärta i svanskotan efter ett ryggbrott för flera år sedan, men hade jag förberett mig, hade jag kanske kommit att tänka på det.

Sedan säger ju andra att minnet av smärtan bleknar med åren. Att människor föder flera barn är förmodligen ett bevis på det.

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag tycker attd et framgår ganska klart att det är vad jag själv tycker.

Nej, det gjorde det inte i ditt första inlägg:

Men jo, det är ju helt fantastiskt!! Jag har en rätt kämpig graviditet bakom mig och en enkel (förutom första 9 veckorna med kräkningar dygnet runt), och jag är redan (yngsta dottern är 3 veckor) avundsjuk på folk som är gravida och ska få uppleva världens häftigaste grej, nämligen att föda fram sitt barn!

Du skriver ju att det är helt fantastiskt. Jag tolkade både dig och Jerseyko som att det är fantastiskt, och om man inte tycker det så är det närmast något slags fel på en. Eller något man inte har fattat.

Fast precis på samma sätt som många yttrar sig om att det är så hemskt att vara gravid och att föda barn, måste jag väl få säga att det var häftigt och världens grej för mig?

Jodå, så länge du talar för dig själv, så.

och jag menar inte att tramåa någon på tårna, jag är bara lite överentusiastisk för tillfället.

För min del är inte problemet om jag blir trampad på tårna. Mitt problem är att inlägg som ditt första bidrar till att befästa normer om kvinnlighet och moderskap, normer som jag starkt ogillar.

Just därför tycker jag att det var bra att mabuse var inne och petade i det, som du skriver. Jag tycker att det petas för lite i sådan normbildning, nämligen. Typ:

men det är ju ändå ganska lätt att förstå att det är utifrån ens eget perspektiv man uttalar sig, så man behöver väl inte vara inne och peta på allting, eller hur?).

Det är väldigt lite uppenbart att "man" pratar från sitt eget perspektiv, skulle jag säga. Och även när man gör det kan man ju fundera över vilka normer man spelar med i och förstärker.

 

[Oregano]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag har hört flera som resonerat ungefär att "barn har man fött i alla tider, så farligt kan det inte vara" och sedan blivit rejält nedplockade på jorden. Jag var jätteorolig och förberedde mig kanske väldigt bra. Men jag hade säkerligen haft en annan uppfattning om jag haft hemska värkar under många timmar, som de flesta faktiskt har.

Om man upplever första förlossningen som väldigt enkel, kan det då vara så att den andra blir jobbigare (psykiskt) eftersom man förbereder sig på ett annat sätt utifrån tidigare erfarenheter?

 

[Mitten]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast jag har aldrig skrivit att det är hemskt att föda barn. Jag skrev att för mig var det hemskt att föda barn.

Det är ganska stor skillnad. Det är = allmängiltigt, det är så för alla. Det var för mig = det kan vara olika,för mig var det så här.

Du skrev inte "för mig". Du skrev "är".

Självklart får du skriva hur du upplever det, men skriv det då, inte att din upplevelse är allmängiltig. Vilket blir innebörden när du skriver "det är" istället för "det var för mig".

Håller med dig
För MIG var graviditeten hemsk och jag vill inte göra om det. Jag har fortfarande ont och problem på flera plan pga graviditeten. Det är det som får mig att tveka på en till. Förlossningen var inte så hemsk - men den tog baar 20 minuter och jag vet att jag hade tur där - men graviditeten i sig får mig att tveka.
Det betyder inte att jag vill ha det ogjort dock, det var värt det flera gånger om, men jag missade det magiska med graviditeten.

Min man tvekar också, för att han led med mig. Men annars är det nog han som helst vill ha en till. Den drivande parten till ettan vet jag inte riktigt, jag tror vi drev ungefär lika mycket!

 

[Hiddeous]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag har hört flera som resonerat ungefär att "barn har man fött i alla tider, så farligt kan det inte vara" och sedan blivit rejält nedplockade på jorden.

Det märkliga med det argumentet är ju också att visst, det stämmer, men en rätt hög andel har inte varit särskilt lyckosamma i detta naturliga och då talar vi inte om kvinnorna som tyckte att smärtan var jobbig och onödig...

Så illa är det inte i dag, förstås, men just i det här fallet har evolutionen inte löst alla små och stora problem på ett bullet-proof-sätt, utan 1900-talets sjukvård (i västvärlden) har lyckats kompensera för de största riskerna.

 

[Hiddeous]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Du skriver ju att det är helt fantastiskt. Jag tolkade både dig och Jerseyko som att det är fantastiskt, och om man inte tycker det så är det närmast något slags fel på en. Eller något man inte har fattat.

Talade med en känd skådespelerska för några månader sedan som till och med beskrev en graviditet som ett "euforiskt tillstånd". Min kollega, som gjorde ut texten och som aldrig har varit gravid, frågade försynt om jag upplevde att det stämde. Jag stirrade storögt på henne, eller något. Dels för att inget i mitt beteende, så vitt jag vet, hittills vittnat om eufori, dels för att denna skådis ord uppenbarligen satt sig som en spik av "sanning".

Jag har faktiskt aldrig träffat någon (förutom just denna skådespelerska) som beskrivit sig som gravid och euforisk i nio månader. För mig har graviditeten varit en salig och nyckfull blandning av olika känslor, allt från att känna sig helt fysiskt okej till att inte kunna gå upp ur sängen vissa dagar, eller att le och känna sig nöjd och stark ena dagen för att gråta i hopplöshet andra och snedtända. Det där omtalade moderliga lugnet har jag inte heller sett röken av.

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Min sammanlagda beskrivning av min graviditet skulle vara: jag mådde ungefär som vid pms i nio månader, och gick upp bortemot ett kilo i veckan.

Detta liknar inte alls min bild av eufori.

Men visst, jag var ju på olika humör olika dagar och det fanns ju mycket att tänka på och visst hade jag en del rätt trevliga tankar och känslor under den tiden. Men det har man väl å andra sidan i normalfallet under de flesta så pass långa perioder?

Totalt sett var det en betydligt sämre niomånadersperiod än någon annan lika lång slumpmässigt vald period i mitt liv, just pga kroppens förändring. Varken kropp eller känslomässiga reaktioner gick att lita på, en gång började jag storgråta för att blivande fadern hade köpt fel sorts godis, tex.

Min son är 20, och jag har hittills inte erfarit något moderligt lugn, tror inte att det ligger för mig. Fast jag fattar inte heller hur man skiljer moderligt lugn från vanligt lugn.

Sen är det lite konstigt att de där lycksaliga urmodersberättelserna verkar sätta sig mer som sanning och norm än vad de mer krassa berättelserna gör. Nog är väl de mer krassa ändå de vanligaste?

 

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Men herregud, förlåt så väldigt mycket för att jag tycker att det är häftigt att föda barn. Förlåt så väldigt mycket för att jag råkade glömma att skriva just "FÖR MIG" när jag svarade lite snabbt och impulsivt på ett inlägg bara för att tala om att det inte alls behöver vara så hemskt att föda barn och vara gravid. Förlåt så väldigt mycket för att jag tycker att det framgick att det var min åsikt baserat på min upplevelse som fördes fram (vem skulle jag annars utgå ifrån?!).¨

Du har själv skrivit kommentarer där det inte i text framgår att du utgår från dig själv, även om det är lätt att tolka in och förstå.

För övrigt behöver vi kanske inte diskutera det här mer i den här tråden då det inte riktigt har med trådens ämne att göra.

Jag tyckte inte att det var helt fantasiskt att vara gravid rätt igenom (vilket jag också skrev). Min fösrta graviditet var rätt kämpig periodvis, den andra var betydligt bättre efter nio veckors dygnet runt kräkande. Förlossningarna gjorde ont som fan, men jag har ändå upplevt båda gångerna att jag får en sån enorm kick och känslan när barnen kommit ut har varit helt fantastisk, och det är den känslan som funnits kvar efteråt. Därför tycker jag att det varit fantastiskt att föda barn.

//Julia

 

[Hiddeous]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Sen är det lite konstigt att de där lycksaliga urmodersberättelserna verkar sätta sig mer som sanning och norm än vad de mer krassa berättelserna gör. Nog är väl de mer krassa ändå de vanligaste?

Personligen har jag en stark misstanke om att många av euforiberättelserna är ganska skarvade efterkonstruktioner, för att det fortfarande ligger en viss önskan i att barnafödande ska generera översvallande lycka. Många anser tyvärr fortfarande att avel är meningen med livet - för alla.