Bukefalos 28 år!

Kvinnor: Känner ni er trygga utomhus?

Överlag känner jag mig trygg. Har inga problem att ta mig hem kommunalt eller till fots oavsett tidpunkt tex.

Det händer att jag känner mig otrygg men det är mer utifrån specifika situationer, typ ensam med en man i närheten som beter sig "skumt" eller om jag får för mig att han följer efter.
 
Diskuterade ämnet med en bekant. Är du som kvinna trygg utomhus, oberoende av plats och tid på dygnet? Om inte, när, var och varför känner du dig otrygg?

I år har jag rört mig mycket mer ute på olika platser, vid olika tider på dygnet än vad jag någonsin gjort tidigare. Samtidigt har jag insett att jag känner mig trygg oavsett var jag är och vilken tid på dygnet det än är, om två faktorer är uppfyllda; Det finns människor i rörelse och det inte är halt ute. Mitt lokalsinne är nämligen totalt obefintligt, och mitt ena knä är rätt trasigt....
Oavsett om jag ska till stallet en onsdag kl. 14, eller är på väg hem från Stureplan en lördag kl. 03, så är det liksom inga problem, har jag gladeligen insett. Bästa är att ta med partykänslan från klubben hem till dörren med musiken dånande i öronen på högsta volym! :up:

Min bekanta blev alldeles chokad, speciellt som jag bor i en kommun som är riks-ökänd för kriminalitet, misär, segregation o.dyl. Hen kunde inte för sitt liv förstå hur jag som ung kvinna, och dessutom rätt liten till växten, kunde känna mig trygg någonstans efter mörkrets inbrott, och dessutom med musik i hörlurarna på högsta volym. :eek::confused:
Kom i samma veva även att tänka på att flera av mina tjejkompisar faktiskt känner obehag eller rent av rädsla över att röra sig utomhus efter mörkrets inbrott. De tar taxi från dörr till dörr, aldrig i livet att de skulle gå ens 100 m eller än mindre åka kommunalt ute på kvällstid. Oavsett var de befinner sig någonstans och om det finns människor kring eller inte. :( Man hör ju inte heller helt sällan på nyheterna att statistisk bekräftar detta, att många tjejer och kvinnor känner en stor otrygghet kring att röra sig utomhus, särskilt efter mörkrets inbrott.

Men hur ser det ut här på Buke? Är det lika dystert som statistiken säger?

Jag är väl inte generellt osäker ute. Jag är aldrig skraj här ute i buschen. Det känns osannorlikt att någon skulle bemöda sig åka ut hit för att överfalla någon.
I städer är jag oftast trygg. Men absolut har jag känt ett sting av oro i diverse situationer då jag varit utan känt sällskap sas. Men det är inget som hindrar hur jag lever.
 
Ute i skogen känner jag mig alltid trygg. Här i Hamburg har jag aldrig direkt känt mig otrygg eller hotad på stan efter festkvällar et c., trots att det dricks oerhört mycket här. När jag bodde i Göteborg bar jag alltid kniv, efter att en vän mördades för att han såg fel ut.

Men häromdagen gick jag genom en park i kolmörkret och det tyckte jag var obehagligt.
Jag låter medvetet bli att korrigera min hund när hon morrar och skäller på män vi möter när vi går sista kissrundan på kvällen. Tycker det är helt i sin ordning faktiskt. Kvinnliga gestalter reagerar hon inte på.
 
Jag är rädd. Att traska ensam genom de mörka parkerna i stan~ noway! Aldrig med hörlurar :crazy:. Har blivit både antastad och förföljd. Har också blivit påhoppad när jag försvarade en tjej som blev slagen av sin kille på stan. INGEN gjorde eller sa något vilket gör att jag inte känner mig trygg trots människor runt om.
 
Numera kör jag visserligen helst bil hem istället för kollektivtrafik på helgnätter, och det främst på grund av min kräkfobi...
Jag står inte ut folk som spyr, vilket händer för ofta i kollektivtrafiken på helgernätter.
 
För några månader sedan var jag på Havenfestivalen på Refshaleön i Köpenhamn. Framåt ettiden på natten valde jag att gå ensam tillbaks till hotellet, några kilometer bort. Eftersom jag har lokalsinne som en höna så förlitade jag mig på telefonens väganvisningar för att hitta rakaste vägen tillbaka till hotellet.

Det visade sig att den valde jäkligt ensliga och mörka vägar/små stigar utmed vattnet till och från och genom Christiania, långa sträckor utan en enda gatlampa. Fick nyttja ficklampan i telefonen för att alls se var jag satte fötterna och helt plötsligt satt det några figurer i mörkret på en parkbänk när jag gick förbi.

Nu gick det ju bra och utan några överfall, men det är nog den enda gången jag har tänkt och känt att det där var inte en så briljant idé, att gå runt som en fyrbåk som signalerar ensam turist ute på vift. Normalt är jag inte alls mörkrädd, gick t ex några kilometer över ett gravfält utanför Österhaninge mitt i natten en gång och det var hur trivsamt som helst.

Men kombinationen av att veta att det ändå förväntas finnas en del människor ute i närheten samtidigt som det är mörkt och glest med andra fotgängare, den var ingen höjdare och inget jag medvetet skulle göra om.
 
Sällan jag känner mig otrygg faktiskt, har inga problem att röra mig ensam på några platser på nätterna. I Sverige iaf, utomlands är lite olika men sällan jag känner mig otrygg där heller.

Har jag hunden med känner jag mig helt trygg, men så vet jag att det är väldigt troligt att han skyddar mig om något händer. Han gillar inte folk som beter sig skumt heller och varnar innan de ens kommer i närheten av oss.
 
Jag har inga problem med att ta mig runt i Göteborgs innerstad på nätterna och har också alltid känt mig trygg just runt mitt eget boende oavsett var jag bott, men det handlar nog mer om en känsla av hemma än att det faktiskt har varit tryggt. Däremot skulle jag aldrig ge mig ut och springa i spåret när det är mörkt och heller aldrig gå i någon park eller på ensliga ställen. Jag väljer alltid vägen med mest människor om jag kan välja och lyssnar aldrig på musik nattetid. Jag känner mig också otrygg om jag möter män i grupp nattetid.
 
Jag kan absolut känna mig otrygg om jag är ute ensamen på vissa platser vissa tider på dygnet. Jag kan även tycka att det är obehagligt att vara ensam hemma emellanåt och låser alltid dörren och kollar runt i huset. Klart mörkrädd person i vissa sammanhang.
 
Jag bor i en liten kommun, med ett litet centrum och häromkring har jag alltid känt mig trygg. Enda kunde vara på ridturerna när jag visste att det rörde sig björn i området.
När jag bodde i Sthlm var jag också trygg, tyckte Stureplan var lite jobbigt bara då det inte bara var alkohol som påverkade människorna där. Nu när jag är i Sthlm på konserter och liknande går jag i princip alltid ensam hem genom även mindre frekventerade områden utan problem, eller Björns Trädgård och så vidare. Dock bodde jag alltid i villaområden i Bromma och Nockeby, så kan inte säga hur jag skulle känt mig om jag bott i en annan förort som inte var lika vit och medelklassig.
 
Jag är trygg, boende i vår huvudstad. Går sena kvällsrundor med hunden och promenerar gärna hem från klubb. Däremot ska jag säga att jag har ögon i nacken nattetid, så fullt ut trygg är väl inte helt sant. Jag håller koll helt enkelt, och märker jag att det är ett gäng grabbar i parken på kvällen så går jag inte in med hunden där och efter festnätter tar jag alltid de stora gatorna hem. Har jag druckit mycket blir det taxi. Så länge jag är observant så känns det helt OK.

Ute i stugan är jag fullt ut trygg på nätterna (förutom att jag tittat på för mycket skräckfilm :D)
 
Numera kör jag visserligen helst bil hem istället för kollektivtrafik på helgnätter, och det främst på grund av min kräkfobi...
Jag står inte ut folk som spyr, vilket händer för ofta i kollektivtrafiken på helgernätter.
Jaa! Har alltid undvikit kollektivtrafik så mycket jag kunnat på nätter just av den anledningen.
 
Där jag bor nu känner jag mig trygg överallt, i byarna, i skogen och på elljusspåret. I vissa områden i större städer känner jag mig inte helt trygg, men inte heller så att jag är nervös eller undviker något. Men jag är mer på min vakt.

Men annars är jag nojig på tusen sätt, t.ex. åka hiss med okänd person tycker jag är jätteläskigt.
 
Men annars är jag nojig på tusen sätt, t.ex. åka hiss med okänd person tycker jag är jätteläskigt.
Jag håller med - det är jätteläskigt. Hatar också att tex åka taxi ensam med manlig chaufför, för det gör mig väldigt osäker och känns obehagligt.

Utöver det är jag mörkrädd så jag är alltid rädd när jag är ute :o Men jag känner ju att det är klart enklare att gå hemma på landet än vad jag tyckte att det var att bo i centrum/i utkanten av stan. Sen att jag hoppar högt för varje prassel är en annan sak, men det känns enklare att intala sig själv att det är en räv eller hare eller något när jag är hemma :D
 
Ute i stugan är jag fullt ut trygg på nätterna (förutom att jag tittat på för mycket skräckfilm :D)

Kommer ihåg nu hur rädd jag var när jag varit och tittat på skräckfilm på bio, har aldrig varit så rädd som jag var efter the ring och skulle genom skogen hem:nailbiting:
 
Utöver det är jag mörkrädd så jag är alltid rädd när jag är ute :o Men jag känner ju att det är klart enklare att gå hemma på landet än vad jag tyckte att det var att bo i centrum/i utkanten av stan. Sen att jag hoppar högt för varje prassel är en annan sak, men det känns enklare att intala sig själv att det är en räv eller hare eller något när jag är hemma :D
Jag är inte det minsta mörkrädd, men det där ljudet när snö rasar ner från nåt träd när man är ensam i mörkret mitt ute i skogen - studsar högt varje jävla gång.
 
Jag håller med - det är jätteläskigt. Hatar också att tex åka taxi ensam med manlig chaufför, för det gör mig väldigt osäker och känns obehagligt.
Efter att ha blivit rånad och ganska grovt antastad av en taxichaufför, samt även varit med om taxichaufför som följt efter mig när jag klivit ur taxin och försökt komma in i huset med mig, så aldrig, aldrig att jag åker taxi själv!
Mycket hellre kollektivtrafik eller promenera hem, t o m hellre ställer mig och liftar (vilket jag gjort när jag blivit strandad i obygden mitt i natten) även om det eg är helt ologiskt och borde vara samma risk som taxi...
 
Jag bor i två städer, och det är helt olika i de olika städerna om jag känner mig trygg eller inte. I den ena staden känner jag mig mer/oftare trygg än i den andra.

Jag är en mes som även är mörkrädd och rädd för vilda djur, så när det är mörkt ute är jag bara trygg om det är mycket folk i rörelse och gatan är upplyst (men knappast då heller). Tycker det är okej att åka kollektivtrafik hem, men jag har ju typ 150m från hållplatsen på ena stället och typ 30m på andra stället. Jag bor också inom området där stadstrafiken går (alltså inte i området där bussarna som går utanför stan går, missförstå mig rätt, jag beskriver som en kråka) och min hållplats är aldrig vändhållplats, dvs jag är aldrig sist av så det påverkar säkert också. Däremot skulle jag aldrig få för mig att ha i hörlurar och definitift inte båda två om det är mörkt ute. Är det ljust ute kan jag ha i hörlurar, men aldrig på speciellt hög volym iom att jag inte gillar känslan av att vara helt "borta" från omgivningen.

Min största rädsla är inte människor, utan snarare djur. Men området (områdena) jag bor i är relativt lugnt och det bor mest pensionärer här, hade det varit annorlunda hade jag säkert varit rädd för människor också. Jag menar, pensionärer drar inte direkt hit stökiga ungdomsgäng, men jag kan tänka mig att ungdomar lättare samlas i närheten av var ungdomar bor (ja, nu är jag fördomsfull). Hade det varit stökigt/liknande hade jag nog faktiskt inte ens vågat gå från bussen/spårvagnen när det är mörkt ute. Djuren jag är mest rädd för är grävlingar, vargar, vildsvin och björnar. Dock är sannolikheten att jag ska möta en björn nästan noll, men vildsvin, vargar och vargar finns det en del rapporter om (även någon enstaka om björn).

Ställen jag skulle känna mig otrygg på är i skogen, oupplysta ställen och vissa områden (dessa finns i båda städerna). Anledningen är förmodligen vilda djur i kombination med att jag är mörkrädd. Det finns vissa ställen inne i centrala Gbg jag känner mig mindre trygg på när det är mörkt, och där vistas jag inte öht senare kvällar/nätter om jag inte har sällskap av någon/några. Likadant i den andra staden, där finns det ställen i stan jag inte gillar att vara på när det är mörkt, men där vågar jag i alla fall passera om jag absolut måste.
 
Efter att ha blivit rånad och ganska grovt antastad av en taxichaufför, samt även varit med om taxichaufför som följt efter mig när jag klivit ur taxin och försökt komma in i huset med mig, så aldrig, aldrig att jag åker taxi själv!
Mycket hellre kollektivtrafik eller promenera hem, t o m hellre ställer mig och liftar (vilket jag gjort när jag blivit strandad i obygden mitt i natten) även om det eg är helt ologiskt och borde vara samma risk som taxi...
Fy vad hemskt! Det är min stora rädsla när jag åkt taxi ensam och därav anledningen till att jag avskyr det samt undviker det :(
 

Liknande trådar

Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
2 985
Senast: Roheryn
·
Övr. Hund Alla drabbas vi ju då och då av perider då man inte har så mkt ork eller inspiration till saker. Jag är just nu i en sådan. Det hade...
2
Svar
26
· Visningar
2 625

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp