(Mellan)schnauzer

Sv: (Mellan)schnauzer

Jakten finns definitivt där, har för mig att det står i deras rasbeskrivning att det ursprungligen avlades för att hålla råttor och andra gnagare borta från gården, i Ziddes värld tillhör även älg gnagarsläktet... Envis som en röd gris kan han också vara, kan sitta under ett träd en mindre evighet om en ekorre sökt skydd där. Eller om vi är hemma hos syster så sitter han utanför kaninburen och bara väntar...


:rofl::bow:

Vår schnauzer skulle förmodligen bli skiträdd för en älg och komma sättandes till mig med svansen mellan benen och en ängslig kik över skuldran. De katter som fräst ifrån har hon direkt lämnat ifred, men de som springer... :devil:

Katter ska vi inte tala om, de skall döden dö... skriker i högan sky när han får syn på dem. Lite jobbigt hemma i radhusområdet där folk inte har vett att ha katterna inne.

Hon intresserar sig för katter om de sitter och "prasslar mystiskt" i buskarna eller flyr, men om de sitter och tittar och klipper med ögonen så låter hon dem vara. Intresserad är hon absolut, för hon hoppas på att de skall springa så där härligt och lockande...

Terrierstuk/psyke tänker jag precis som dig, de har liksom en extra dimension. De andra på hundklubben tränade och tränade med sina hundar, själv hämtade jag hunden en halvtimme innan träning (han bor hos mamma och pappa, jag några km bort) och han briljerade:D.

Nu har jag inte gått kurs med min hund eller tävlat bruks/lydnad, men jag tänkte anmäla mig till lydnadskurs för att ändå börja någonstans. När vi varit i hundsammahang så har hon inte precis briljerat, men hon är cool. Lite som en bra tävlingshäst som kan stå i transporten, tas ut och titta sig lite nyfiket omkring, men med fokus på ryttaren.

Förstå gången vi besökte MyDog i Göteborg så var hon nio månader och sjövild. Jag var redo att skänka henne till närmaste hemlös som behövde sällskap av galen hund. Andra gången var vi med på utställningen och då var hon ett år och nio månader. Hon var mattes stolthet - världens bästa hund - PRECIS så som jag vill ha henne. Visad av proffshandler och supertrevlig/fokuserad på uppgiften. :love:

Du kommer inte att ångra dig om du får hem en schnauzer, de förgyller verkligen tillvaron.

Antar att du skriver detta till TS. ;)

Jag håller med men med reservation att TS behöver vara noggrann med val av uppfödare om hon vill ha en svart. Man får gilla att ha en hund som tänker själv och inte lyder minsta vink, men som samtidigt kan vara snabb och explosiv. Min hund är egen och envis och har enorm uthållighet (tex sitta vid ett träd och vänta på att läckerbiten skall ramla ned mellan vidöppna käftar, så som du beskrev ekorren i granen).

Man får ju som hundägare vara lite "på" och observant på hundens snabba reaktionsförmåga, men man måste inte vara flåsig brukshundspersonlighet.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Du skriver så bra så jag har inget att tillägga. Förutom att du överdriver det du skriver om mig, men tack ändå :)


TS: Att hitta uppfödare som mest håller på med arbetande hundar är svårt. Och rasen är inte indelad så så man kan säga jobblinjer och utställningslinjer (tack gode gud för att det inte skett).
Utan det är mer att finns kanske nån uppfödare som tycker det är kul med bruks/lydnad, men går inte säga att just deras hundar är bättre på det.
Jag själv håller inte på med bruks/lydnad, men har gjort det. Utan är utställning för hela slanten för mig.
Men för det finns det hundar i min uppfödning som är duktiga på apellplanen. Men som sagt, har inget med linjer att göra, utan just för dessa ägare vill hålla på med sånt och då gör de det :D

Många gör MH med sin schnauzer. En del uppfödare fixar själva så hela kullar gör det, och en del får göra det själva på nån brukshundklubb.
Däremot så även om många gör mh, så struntar man lite i resultatet. Och då förstår jag inte varför man gör det, då kan man ju lika gärna låta bli..
Svårt det där, för jag vet hundar som kanske inte gjort så värst bra mh, men som jag ändå tycker är toppen som familjehundar. Och schnauzern är ju också en familjehund, kanske mest en familjehund. Ja jag är splittrad i mina tankar ..
 
Senast ändrad:
Sv: (Mellan)schnauzer

Många gör MH med sin schnauzer. En del uppfödare fixar själva så hela kullar gör det, och en del får göra det själva på nån brukshundklubb.
Däremot så även om många gör mh, så struntar man lite i resultatet. Och då förstår jag inte varför man gör det, då kan man ju lika gärna låta bli..
Svårt det där, för jag vet hundar som kanske inte gjort så värst bra mh, men som jag ändå tycker är toppen som familjehundar. Och schnauzern är ju också en familjehund, kanske mest en familjehund. Ja jag är splittrad i mina tankar ..

Vissa delar kan man ju skylla på miljön men om man vet att hunden har haft en bra och stabil uppväxt tror jag att det är så att de aldrig blir lika pressade i vardagen som på ett MH och det är därför de fungerar hemma.Skulle man sätta hundarna i situationer som frångår de "normala" skulle de förmodligen reagera hemma också. Jag tycker att MH är ett super verktyg och att det säger mycket om hunden.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

hehe - gäller inte min dvärgschnauzer. Han har definitivt en av-knapp. Inomhus tar man det luuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuugnt, anser han och han skulle aldrig stressa upp sig för att det blev inbrott eller något annat oväsentligt.... ;)

Kakan har iaf långt till avknappen. Men när den väl sätter in då går det inte att väcka en liten kaka, eller hur Grana? :love:
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Kakan har iaf långt till avknappen. Men när den väl sätter in då går det inte att väcka en liten kaka, eller hur Grana? :love:

Precis :D Förut låg hon helt utslagen lite ifrån oss alla andra. Hämtade henne och la henne i soffan, tror inte ens hon vaknade. Men dit är det långt :angel: På-knappen är mycket på när den är på
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Vissa delar kan man ju skylla på miljön men om man vet att hunden har haft en bra och stabil uppväxt tror jag att det är så att de aldrig blir lika pressade i vardagen som på ett MH och det är därför de fungerar hemma.Skulle man sätta hundarna i situationer som frångår de "normala" skulle de förmodligen reagera hemma också. Jag tycker att MH är ett super verktyg och att det säger mycket om hunden.

Ja du har så rätt. Men ändå är jag splittrad :crazy: Jag tycker självklart mh är bra, men sen när man hör andra diskussioner så tycker jag det tänket också är vettigt.

Ja, bara att inse att jag är väldigt splittrad :crazy: :D
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Vissa delar kan man ju skylla på miljön men om man vet att hunden har haft en bra och stabil uppväxt tror jag att det är så att de aldrig blir lika pressade i vardagen som på ett MH och det är därför de fungerar hemma.Skulle man sätta hundarna i situationer som frångår de "normala" skulle de förmodligen reagera hemma också. Jag tycker att MH är ett super verktyg och att det säger mycket om hunden.

Njae... eller jo, jag håller både med och inte med. Vår dvärgschnauzer gjorde ett jättebra mh. Jag är nöjd med resultatet då han visade prov på jaktlust, stabilitet, social förmåga etc. Likaså gjorde jag en korning (den nya) och han skötte sig utmärkt, men missade en del värdefulla päng vid bitstocken som var stor så han inte kunde greppa om den.

Helt skottfast, trygg och intresserad av det som händer utan rädsla var han helt utan särskilt pressade hemförhållanden.

Jag är inte säker på att schnauzern skulle ge samma resultat. Hon är mer vaksam, har högre integritet och hon är dessutom smart nog att hålla sig undan otrevligheter. Jag kan inte tänka mig att hon skulle vilja leka med trumgubben om inte jag är med och coachar - varför det?

Trasan jagar hon säkert och kampa går nog också bra, men andra påhitt kan få vara där de är - hon är helst hos matte och inte så nyfiken på sådant som verkar äckligt.

Nu har jag inte MH:at henne - så det blir kul att se om jag har rätt.

Det resultat hon möjligen kan tänkas få är inte synonymt med önskemålen på en tillgänglig brukshund, men jag tror hon hade fixat bruks/lydnad ändå. Hon gillar ju att vara mig till lags.

Så - tja, ett bra MH behöver inte alltid betyda att ett mer slätstruket MH är en dålig hund. Så jag håller med Grana.

PS - förresten så stämmer det jag skrev tidigare. Ingen överdrift alls. Jag skulle vara glad om jag var hälften så duktig på hundar som du är Grana.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

*Fortfarande delvis KL*
Det lutar åt en p/s faktiskt OM det blir en schnauzer. För mig spelar färgen absolut ingen roll men det verkar ju som om de grå är jämnare och stabilare :).

En del verkar ha uppfattningen att de kan vara ganska krävande och svårfostrade hundar men det måste väl bero på vad man jämför med?
Jag är iofs ute efter en relativt okomplicerad hund men det beror ju på vad man menar, tex tycker jag att min cairn är den lättaste hund jag haft eftersom hon är så säker mentalt utan rädslor och dessutom alltid är glad och positiv även om hon kanske inte alltid håller med matte om saker och ting;).
Och retriever som mina kompisar tipsar om tycker jag ärligt talat är lätta att ha men också lite tråkiga :o.
Någon uppfödare skrev även om att rasen kräver en hel del aktivering men det är väl för att vara sällskapshundar, inte i jämförelse med bruksraserna?

När det gäller jakt, sticker de även på vittring av tex rådjur eller är det mest på synretning de går igång?
Få hundar kan väl stå emot en hare som springer upp framför näsan på dem men jag uppskattar om hunden inte sticker på minsta doftretning som en av mina tidigare hundar gjorde.
Är det generellt hyfsat lätt att få dem att komma på inkallning (förutsatt att man tränar från början naturligtvis)?

Jag ser det för övrigt på sätt och vis - kanske lite bakvänt - som en fördel att det inte är så många som jobbar med sina hundar. Köper man en bc och kommer med den på kurser och tävling så förväntar sig folk superresultat medan man mer kan smyga runt med en mindre "erkänt duktig" ras och möjligen i stället få folk att bli förvånade att de faktiskt kan. Uppfödarna ställer förhoppningsvis heller inte lika stora krav på att man skall ut och tävla och visa framfötterna :).
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Grana, jag var inne och snokade på din hemsida (Princessfeminist gav mig länken) och såg att du haft terv också. Du får hemskt gärna göra lite jämförelser terv -> schnauzer vad när det gäller mentaliteten, att ha dem i vardagen och även att jobba med dem :). Eftersom jag är ganska hemma på terv så kanske vi har lite lika referenspunkter där.
Varför har du tex schnauzer numera och inte belgare :)?
(För övrigt tycker jag att tervarna är skitroliga att jobba med om man har en BRA hund men ganska jobbiga i vardagen. En del är också lite väl nerviga.)

Jag får ju erkänna att jag är en person som gillar MH och tittar på det en hel del när jag kollar efter hund även om det inte är allena saliggörande.

Efter att ha haft en hund med sociala rädslor för både folk och hundar så sätter jag mig inte gärna i den sitsen igen och MH är ETT sätt att undvika det.

Händer det ofta att schnauzrarnas lite reserverade sätt slår över i rädsla?
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Just detta med jakt diskuterade jag i dag med en annan schnauzerägare. Och vi tyckte lika :)
Varken mina eller deras jagar på doft, utan är då mer om de råkar se något. Men våra drar aldrig så de försvinner, utan kan följa med en liten bit, sen är det precis som de tänker att nu har jag jagat bort den :D Och så sa de jag pratade med också.

Sen tycker jag man märker att de vänjer sig. Vi bor på landet, finns en del rådjur här så dom är inte så roliga längre. Däremot ser jag sällan hare och dyker det upp en sån då blir mina också intresserade.
För några år sedan hade vi alltid älgar här på gården som kom och åt potatis. Till slut brydde sig inte hundarna, för de var vana att de var här.

Sen självklart är inte mina så himla duktiga jämt, de kan också dra iväg, men jag känner mig aldrig orolig att nu kommer de vara borta i evigheter. Utan de kommer strax tillbaka.
Och visst kan de också känna en god doft. Men de är ju hundar, inga maskiner :D Men överlag, jakt finns som hos många andra raser. Men tycker inte det är omöjligt att träna att man inte får jaga/sticka.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Jag har aldrig träffat en rädd schnauzer. Däremot schnauzrar som varit ganska ointresserade av främlingar.

Jag uppskattar den sidan mycket, för de där flamsiga hundarna som upplever sig själva som älskade och beundrade av alla är enligt min mening bara jobbiga.

På papperet är vår dvärgschnauzer perfekt. Han är den ultimata sällskapshunden som hanterar det mesta i livet med lugn och trygghet.

Men han är inte lika rolig att jobba med. Precis som du skriver, det kan bli lite för lätt. Schnauzern är okomplicerad och trevlig, men hon har en personlighet och ett sätt som innebär att man få vara med lite. Det är skoj, om man är lagd åt det hållet.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Grana, jag var inne och snokade på din hemsida (Princessfeminist gav mig länken) och såg att du haft terv också. Du får hemskt gärna göra lite jämförelser terv -> schnauzer vad när det gäller mentaliteten, att ha dem i vardagen och även att jobba med dem :). Eftersom jag är ganska hemma på terv så kanske vi har lite lika referenspunkter där.
Varför har du tex schnauzer numera och inte belgare :)?
(För övrigt tycker jag att tervarna är skitroliga att jobba med om man har en BRA hund men ganska jobbiga i vardagen. En del är också lite väl nerviga.)

Jag får ju erkänna att jag är en person som gillar MH och tittar på det en hel del när jag kollar efter hund även om det inte är allena saliggörande.

Efter att ha haft en hund med sociala rädslor för både folk och hundar så sätter jag mig inte gärna i den sitsen igen och MH är ETT sätt att undvika det.

Händer det ofta att schnauzrarnas lite reserverade sätt slår över i rädsla?



Jag skulle kunna tänka mig en terv igen och var nära för några år sedan att skaffa en. Men då tyckte jag att inte mentaliteten var vad den var på den tiden jag hade terv, så jag tänkte om.

Faktiskt så blev det en schnauzer lite av en tillfällighet. En kompis till mig hade två stycken som jag tyckte mycket om. Vi åkte ibland på utställning, jag med min terv och hon med sina mellisar.
När hennes tik fick valpar så sa jag att hade jag inte redan haft två hundar så hade jag köpt en. Vilket blev snabbare än vad jag trott.
För min terv var då sjuk, men inte visste jag att hon var dödssjuk. Så när valparna var några veckor så avled hon.
Då tänkte jag att är detta ödet och så blev det en schnauzer :love:

Jag tävlade då elit-lydnad med min terv när hon dog. Började så smått lite med min schnauzer. Men jag tappade helt enkelt sugen. Jag gjorde ettan med henne, sen blev det inget mer. Tränat har jag gjort, men inte tävlat.
Och som du säger, det var så himla kul att träna och tävla med min terv, full fart kan man säga :D
Visst är de olika att träna med. För schnauzern är mer ifrågasättande, men har man fantasi när man tränar så kan man också ha himla roligt.
Men visst kändes det enklare med en terv, fast på annat sätt. Kändes som man hade mycket gratis med en belgare, medans man får tänka lite extra med en schnauzer. Hm, kanske jag är lat, därför det inte blivit mer tävlande med schnauzer :D
Var faktiskt hos en av mina uppfödningar i dag med en ny leksak, just för han är svår att motivera. Eller ja, det säger ägaren som är väldigt duktig. Jag tycker hunden går jättefint, men visst lite mer gnista vore säkert bra.
Så nu får vi se hur det går med den nya leksaken, var uppskattad när jag kom med den iallafall.. Ett kaninskinn :rofl:
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Jag har aldrig träffat en rädd schnauzer. Däremot schnauzrar som varit ganska ointresserade av främlingar.

Jag uppskattar den sidan mycket, för de där flamsiga hundarna som upplever sig själva som älskade och beundrade av alla är enligt min mening bara jobbiga.

På papperet är vår dvärgschnauzer perfekt. Han är den ultimata sällskapshunden som hanterar det mesta i livet med lugn och trygghet.

Men han är inte lika rolig att jobba med. Precis som du skriver, det kan bli lite för lätt. Schnauzern är okomplicerad och trevlig, men hon har en personlighet och ett sätt som innebär att man få vara med lite. Det är skoj, om man är lagd åt det hållet.

Jag har ju båda. Några som blir jätteglada när det kommer folk och sen nån som säger hej och går igen :D
Min första schnauzer var sån, hon verkligen kollade vad det var för människor. En del älskade hon och kunde sitta hos dom under hela besöket och en del sa hon bara hej hej och sen gick hon.
Tänk när jag var med henne på stan en gång och en tjej stod och tog ut pengar på bankomaten. Vi gick förbi och hunden bara vände sig om och tittade på tjejen, flera ggr gjorde hon så. Till slut såg tjejen vad hon sysslade med och sa -vill du hälsa. Jösses, hon bara flög fram. De måste känt varandra i sina förra liv eller nåt :rofl:
Hennes mamma var likadan, hon kunde stå och spana in nån som hon gärna ville hälsa på.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Jag har aldrig träffat en rädd schnauzer. Däremot schnauzrar som varit ganska ointresserade av främlingar.

.

Ja så uppfattar jag det också.
Men i min sista kull hände något som jag funderat över. Kullen var framåt och pigg. Men när det blev två kvar så blev dom jättemesiga. Kunde komma folk på besök och de visade sig knappt, de gick och gömde sig under en soffa. Så höll de på ca 2 veckor och jag tänkte vad är det här, men sen fick den ena ett hem och det bara släppte på den som var kvar och den som flyttade visade aldrig nåt av det där.
Tur de flyttade härifrån :D Och var just de två jag behöll för de skulle ut på foder :angel:
Ja ibland är man så noga man bara kan, sen fattar man inget när något händer.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Jag tycker det låter som om Lona skall ha en schnauzer.

Jag tycker schnauzern är en bra kompromiss när man vill ha en "ordentlig hund" utan att känna dåligt samvete för att man inte tävlar. Dessutom, som du skriver Lona, så är det roligt att överraska med en lite udda ras på appellplanen.

Den hund som jag vet tävlar en del (från Granas uppfödning) är fin och det är så roligt att ta del av den hundens prestationer.

Det är som när vi gjorde korningen med dvschnauzern. Alla ville se "den lille" och var så imponerade av hans resultat, även om han nu missade godkänt med bara några få poäng.

Den uppmärksamheten är kul. :)
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Var faktiskt hos en av mina uppfödningar i dag med en ny leksak, just för han är svår att motivera. Eller ja, det säger ägaren som är väldigt duktig. Jag tycker hunden går jättefint, men visst lite mer gnista vore säkert bra.
Så nu får vi se hur det går med den nya leksaken, var uppskattad när jag kom med den iallafall.. Ett kaninskinn :rofl:

Klart grabben skall ha ett kaninskinn. :D

Drömma om de riktiga erövringarna kan man alltid! :angel:

På tal om jaktlust så är min schnauzer lite som du beskriver dina också. Hon ger sig inte av efter vilt, men har svårt att motstå fåglar eller harar om de liksom kommer i blickfånget. Men helst vill hon vara där jag är, så turen blir aldrig lång.

När hon var hos er ville hon ju inte ens lämna huset om inte du var med när alla hundar skulle rastas. Så, lojaliteten gör också att de inte sticker, tror jag.

Något som jag också reflekterat över är min hunds känslighet. Vi har skrivit om det förut här på forumet, men det har inte tagits upp här i denna tråd.

Jag tänker på att man inte riktigt kan "skälla" på en schnauzer. Man läser inte lusen av den, utan måste förhålla sig lugn. Förtroendet brister lätt om man tappar humöret.

Där var exempelvis min rottis helt immun. :cool:
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Ett slätstruket MH behöver inte vara ett dåligt MH. Dåliga MH:n är såna där man gång på gång ser att hunden är dålig på att avregarera och bygger på sig massa hunder resans gång. Jag tycker faktiskt att alla dagens hundar borde klara av ett MH (dvs inte behövar bryta). Det är ganska så basic grejer som testas, sen att det man ser hos en ras inte är önskvärt i en annan men att alla ska klara av det tycker jag är ett minimumkrav.

Ang bitstocken så älskar min ena dvärg den och kampar mycket och gärna med den. Det har med lek och kamplust att göra, för bita i den kan de allt.
Men jag håller med om att han gjort ett fint Mh din dvärg.
 
Sv: (Mellan)schnauzer

Jag har ju båda. Några som blir jätteglada när det kommer folk och sen nån som säger hej och går igen :D

Min är lite mitt emellan. En del tyr hon sig till direkt, andra visar hon inget intresse för. En gång visade hon sig tom lite misstänksam. Det var när en gammal kompis kom på besök som jag inte sett på flera år. Hon är livlig och gestikulerar mycket. Hon tog ingen större notis om hunden, men hunden kollade med mig flera gånger: "va, skall hon verkligen sitta i köket?" och så en lite bekymrad blick.

När gästen gick på toaletten så lommade hon efter för att liksom kolla vad som hände. Andra människor har hon inte gjort så med.


Min första schnauzer var sån, hon verkligen kollade vad det var för människor. En del älskade hon och kunde sitta hos dom under hela besöket och en del sa hon bara hej hej och sen gick hon.

Haha - så gjorde hon mot mig och jag var så imponerad av att hon bara hade ögon för dig. :D Hon sade bara hej och så gick hon.

Tänk när jag var med henne på stan en gång och en tjej stod och tog ut pengar på bankomaten. Vi gick förbi och hunden bara vände sig om och tittade på tjejen, flera ggr gjorde hon så. Till slut såg tjejen vad hon sysslade med och sa -vill du hälsa. Jösses, hon bara flög fram. De måste känt varandra i sina förra liv eller nåt :rofl:
Hennes mamma var likadan, hon kunde stå och spana in nån som hon gärna ville hälsa på.

Så där har min hund gjort också vid ett par enstaka tillfällen. Det är precis som om hon får någon nästan övernaturlig kontakt och hon släpper den inte.
Nu känner hon ju dig, men den tilliten som hon har för dig visar hon inte med någon annan.

Det du beskriver är vad jag menar med den extra dimensionen. Det är ett slags väsen på något vis. Intuition som hunden ger uttryck för.
 
Senast ändrad:
Sv: (Mellan)schnauzer

Ett slätstruket MH behöver inte vara ett dåligt MH. Dåliga MH:n är såna där man gång på gång ser att hunden är dålig på att avregarera och bygger på sig massa hunder resans gång. Jag tycker faktiskt att alla dagens hundar borde klara av ett MH (dvs inte behövar bryta). Det är ganska så basic grejer som testas, sen att det man ser hos en ras inte är önskvärt i en annan men att alla ska klara av det tycker jag är ett minimumkrav.

Ang bitstocken så älskar min ena dvärg den och kampar mycket och gärna med den. Det har med lek och kamplust att göra, för bita i den kan de allt.
Men jag håller med om att han gjort ett fint Mh din dvärg.

Exakt! :bow:

Då vet du vad jag menar. Det jag närmast tänkte på var att min dvsch fick så trevligt resultat och alla tyckte att det var så toppen. Jag har också tillhört kategorin som alltid attraherats av hundar som visat resultat ung som min lille.

Men med stigande ålder och visdom så ser jag att många riktigt bra och trevliga hundar inte alltid har precis så där "skojiga" siffror som min hade.

Lite mer reserverade hundar eller mer "på tårna"-hundar kan fortfarande ha rätt inställning till familjen och omvärlden utan att vara dåliga.

Eller som min schnauzer. Gillar hon någon så lär hon kampa för glatta livet, men om personen inte passar henne - då får det vara något mer pliktskyldigt.

Så - du har helt rätt. Det jag syftade på att de "slätstrukna" ibland betecknas som tråkiga när de där som sticker ut ses som så roliga.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Som så många andra så klafsar jag omkring i rasträsket, jag är dessutom väldigt duktig på att ändra mig stup i kvarten men jag tror att...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 609
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Tjockistråden 3
  • Vi som pluggar del VII
  • Flytta eller ej?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp