När ens partner jobbar väldigt mycket, känner mig ensam.

[lil-sis]

Samma chef avslutade fö ett (officiellt) mail till hela enheten, 'eller som min gynekolog säger, lilla snuttiluttan.'

Jag dör!

 

[Trani]

Samma chef avslutade fö ett (officiellt) mail till hela enheten, 'eller som min gynekolog säger, lilla snuttiluttan.'

Och jag som har undrat över var de där familjelivsmänniskorna håller till IRL.

 

[Trani]

@Trani det är precis det jag är rädd för men han kan inte ens se att det är en möjlighet trots att han redan har tecken på att kroppen inte mår 100%... Men jag kan ju inte tvinga honom att se att det inte är rimligt att orka jobba som han gör i all evighet.

Nej det enda du kan göra är väl att diskutera det. Delge honom din oro. Jag tycker att det är märkligt att företag låter sina anställda bränna ut sig så. Måste bli kostsammare i längden.

 

[Sedna]

Min sambo hade under några års tid eller väldigt krävande jobb med ständig jour. Det var jobbigt, men aldrig övermäktigt. Vi pratade om det ofta och mycket. Vi planerade och prioriterade tid ihop. Vi var överens om att det skulle vara för en begränsad period, och nu är den perioden över.

Respekt och kommunikation är a och o i en relation, får ni inte det att fungera är det som uppgjort för att en, eller båda, blir olyckliga i relationen. Börja prata med varandra! Vill du vara i ett förhållande där du inte kan uttrycka tankar, känslor, önskningar och förväntningar?

 

[tolksele]

Det där är väl ändå den sämsta möjliga problemlösningen för din del? Att slå dig till ro med att andra har det likadant eller kanske rentav värre.

Det var väl ingen som sa att det var en lösning att andra hade det dåligt och att hon skulle acceptera deta hela bara? Ofta kan det hjälpa att prata med folk som går igenom samma sak, varför finns annars AA eller stödgrupper för cancersjuka eller föräldrar som mist barn eller samtalsgrupper för de som gillar att baka?

 

[Aliche]

@Petruska nej det var inte så jag menade, jag tänker inte att åh va bra att andra också har problem då kan jag strunta i mina jag menade mer att ibland är det skönt att veta att andra går/har gått igenom samma saker och kan hjälpa, stötta och råda. Det känns bra att veta att man inte är ensam, mer så menade jag.

@Trani jag tror inte företaget ser det så, jag tror dom ser det som att dom har ett riktigt bra team där alla är ambitiösa och peppade och gärna jobbar hårt åt samma håll som företaget riktar nosen. Som flera sagt innan, när man jobbar med något man tycker är roligt (vilket hela företag tycker, alla är väldigt intresserade av sitt jobb) och dessutom får morötter i form av bonusar osv så är det svårt att se att man pga det skulle kunna gå in i väggen eller köra slut på sig för även om det är långa dagar och vecor så tycker man ju att det är roligt. Jag har varit där själv så jag kan relatera men det gör det inte bättre för jag vet också hur det kan gå.

 

[cirkus]

Jag har den här t-shiten sedan 20 år tillbaka.
Jag gillar läget. Gör det jag tycker är kul när jag har lust. Jag insåg snabbt att om jag skulle sitta och vänta på honom skulle jag och relationen gå under, så jag kör mitt race med hästar och jobb.


Jag väljer ju att fortsätta den här relationen just för att han är han och för att jag aldrig nånsin känner mig ofri. Vi har skitkul tillsammans och gör många grejer gemensamt också. Men har väldigt lite vardag ihop.

 

[netia]

Ni bor ju ihop så ni måste ju ses iaf 12 timmar per dag eller hur??

Om han jobbar 12 timmar per dag i de lugna perioderna och mer annars, kan de ju inte ses 12 timmar. Eller "ses" man även när man sover? TS kanske dessutom själv jobbar någon timme/några timmar under den tiden han befinner sig i hemmet.

 

[lil-sis]

@lil-sis men då väljer ni gemensamt att lägga er samtidiga lediga dagar på att göra saker ihop? Ni väljer båda två att prioritera ert förhållande när ni kan, det är väl där jag känner att det mest är jag som gör det. Jag jobbar också varannan lördag och 2-3 kväller i veckan så det är ju inte som att jag sitter hemma och väntar på honom, jag har egna intressen. Men jag känner mig ensam i vårt förhållande mer än ensam rent fysiskt i lägenheten. Vi gör inte så mycket saker tillsammans som är nödvändighetsgrejjer eller familje/vänner-grejjer som storhandling, inredning till lägenheten, firar andras födelsedagar, familjesammankomster vilka inte är speciellt ofta längre.
Han kan inte heller lägga bort eller stänga av sin telefon någonsin för de på jobbet måste få tag på honom om nåt krisar säger han fast han egentligen inte har schemalagd jour. Det är också något jag har lite svårt för, det känns som att jag hela tiden delar honom med jobbet oavsett vad vi gör. Han kan aldrig stänga av jobbet utan han pratar om det väldigt väldigt mycket.

Ja vi väljer aktivt att göra saker tillsmans. Det händer förstås att han skruvar i garaget med någon av sina söner en hel ledig dag men det är ju sånt man får ta. Vi har fyra gemensamma lediga dagar på fem veckor.

Jag gör mer hemma men inte allt och i gengäld får han se till att även min bil rullar och annat sånt jag inte har tillräcklig kunskap.

Jag lagar mest mat eftersom jag kommer hem först men orkar jag inte gör han det.

Skulle han inte prioritera mig (och tvärtom) skulle det inte fungera.

 

[Petruska]

Det var väl ingen som sa att det var en lösning att andra hade det dåligt och att hon skulle acceptera deta hela bara? Ofta kan det hjälpa att prata med folk som går igenom samma sak, varför finns annars AA eller stödgrupper för cancersjuka eller föräldrar som mist barn eller samtalsgrupper för de som gillar att baka?

Så du jämför glatt förhållandet dels med kriser såsom cancer, att barn dör och missbruk, dels med hobbies såsom bakning?

Att hjälpa varandra att normalisera förhållanden som präglas av bristande delaktighet från den ena partens sida, ser jag som en björntjänst, faktiskt.

 

[Amha]

Hm, hade det sådär en tid med min karl och det kommer alldeles säkert att komma fler sådana perioder.

Min sambo var nog inte riktigt van vid att behöva berätta när han stannade kvar längre, när det var intensivt på jobbet osv. Jag har ett stort behov av att veta hans tider och sådär så jag själv kan planera upp mina dagar. Ska han äta middag med oss? Kan vi hjälpas åt med ____? Osv.

När den intensiva perioden började blev han helt plötsligt bara på plats på jobbet mellan 8-21 och efter ett par veckor lackade jag ju ur. Dessa tider begär ju att jag gör "allt" hemma under vardagarna och det tänker jag inte göra. Jag krävde att få veta hur länge det skulle vara sådär och han pratade även med sin chef så han fick vara jobba lite hemifrån för att jag blev grinig.

Hur jag överlevde dessa månader? Jag visste att det skulle bli bättre. Jag hade inte gillat läget att ha det sådär på obestämd tid. Hade det aldrig blivit bättre hade jag konfronterat honom igen och sagt att han måste vara lite engagerad i mig också för att jag ska hålla min kärlek vid liv. Jag är väldigt rak och saklig när jag lägger fram saker som gör mig missnöjd. I stil med "jag känner mig väldigt ensam när du jobbar så mycket och det gör mig ledsen. Det är viktigt för mig att du är mer närvarande. Hur löser vi det?"

Nu har han förstått hur viktigt det är för mig att få veta när han stannar kvar längre och om det är intensivt och hur länge man kan räkna med att det är så vilket gör att jag kan förbereda mig mentalt. Hade man inte haft det så utan att det alltid skulle vara så hade jag faktiskt inte orkat. Jag har ju valt att flytta ihop för att ha karln nära och det är man ju inte om han jobbar alla dygnets vakna timmar.

 

[tolksele]

@Petruska ser inget fel i att prata med någon i samma situation och att det ofta kan hjälpa många som har det svårt. Därför man har stödgrupper.
@deathslyna känner samma sak - jag vill veta och "ha koll". Får försöka prata med min sambo igen, excel-grejen låter tydlig och bra men blir så lätt att man skuldbelägger. Min svarar ofta "jag måste ju få träffa mina vänner". Vad säger man på det? klart att han måste få.

 

[Amha]

@Petruska ser inget fel i att prata med någon i samma situation och att det ofta kan hjälpa många som har det svårt. Därför man har stödgrupper.
@deathslyna känner samma sak - jag vill veta och "ha koll". Får försöka prata med min sambo igen, excel-grejen låter tydlig och bra men blir så lätt att man skuldbelägger. Min svarar ofta "jag måste ju få träffa mina vänner". Vad säger man på det? klart att han måste få.

Klart att han ska träffa vänner men det måste ju vara ännu viktigare för honom att du mår bra i ert förhållande? Annars är du ju väldigt satt åt sidan och det är ju inte okej. Jag kan ju någonstans förstå det där med plikten kallar då jag själv jobbat en del extra bitvis men när man inte ses särskilt mycket och då prioriterar sina vänner får man kanske börja fundera på hur känslorna ser ut egentligen.

 

[Petruska]

@Petruska ser inget fel i att prata med någon i samma situation och att det ofta kan hjälpa många som har det svårt. Därför man har stödgrupper.

Stödgrupper för kvinnor vilkas män älskar sitt jobb mer än dem, i det här fallet, då? Du tycker det verkar bra?

 

[svea]

Alltså, det är ju en besvärlig situation det där. Visst, han har jätteskoj och det han gör är bra för hans karriär. Men man är ju två i ett förhållande...

Jag tror att du får sätta dig ner och fundera var dina gränser faktiskt går, och sen får du se till att på ett tydligt sätt tala om för honom hur du tänker och känner. Är det t ex verkligen OK för dig att göra det mesta hushållsarbetet? På vilka villkor skulle det kunna vara OK? Kan/vill ni köpa er fria från vardagssysslor med pengarna han tjänar?

Vad är miniminivån på tid att umgås, och vilka saker är viktigast att göra tillsammans? Vad är "heligt"? I vilka lägen är det acceptabelt att prioritera något annat än en "helig" aktivitet? Hur mycket tid tillsammans behövs för att ni båda ska hinna varva ner och fokusera på umgänget med varandra?

Hur ser du er framtid? Är det OK om han håller på så här även om ni bestämmer er för att skaffa barn? Törs du lita på att han drar ner på jobbet när barnet kommer, eller vill du att han ska bevisa i handling att han kan frigöra tid innan ni ens kastar preventivmedlen? Om han kör sin hälsa i botten, är du beredd på att leva med konsekvenserna?

Det här är inte frågor som jag ställer till dig, och det är inte frågor som du ska besvara här. Men det är exempel på frågor som du kan ställa till dig själv.

 

[tolksele]

Stödgrupper för kvinnor vilkas män älskar sitt jobb mer än dem, i det här fallet, då? Du tycker det verkar bra?

Ja, om inte annat för att kunna prata med någon och slippa bli kritiserad. Det är skönt att inte alltid bli det, speciellt när man själv insett att något är fel/man har ett problem men inte riktigt kommit på lösningen ännu.

 

[Sedna]

Ja, om inte annat för att kunna prata med någon och slippa bli kritiserad. Det är skönt att inte alltid bli det, speciellt när man själv insett att något är fel/man har ett problem men inte riktigt kommit på lösningen ännu.

Och lösningen hittar man knappast genom att prata med andra som sitter i samma typ av båt, med samma typ av problem, som inte heller hittat lösningen. Det kan säkert vara skönt (för stunden) att känna att man inte är ensam, men det är garanterat inte konstruktivt. Tvärtom normaliseras situationen och risken att man nöjer sig och fortsätter i samma olyckliga spår är väldigt stor.

 

[Aliche]

@netia Jag jobbar i butik som har sena öppettider så jag jobbar ungefär varannan dag till 20 och varannan lördag heldag till 18 så det är ju inte som att jag bara sitter hemma och ugglar och väntar på sambon varenda dag Jag anser inte att man "umgås" när man sover.

 

[Petruska]

Ja, om inte annat för att kunna prata med någon och slippa bli kritiserad. Det är skönt att inte alltid bli det, speciellt när man själv insett att något är fel/man har ett problem men inte riktigt kommit på lösningen ännu.

På vilket vis menar du att samtal mellan kvinnor vilkas män älskar sina jobb, vänner eller hobbies mer än dem, skulle påverka de här männens känslor och prioriteringar?

 

[aprilmaj]

Sen försöker du använda positiv förstärkning. Fokusera på det han gör som är bra och beröm det. Tex, jag tycker det är så mysigt när vi äter tillsammans. Eller, jag älskar verkligen att ha sex med dig.

Skulle du tycka om att bli manipulerad på det sättet av din partner? Jag vill att min partner säger att han tycker om att äta tillsammans för att han tycker det. Inte för att försöka styra mig i någon riktning.

Ge honom mer sex så spenderar han kvalitetstid med dig istället för datorn. Var mer intressant än jobbet.

Menar du allvar? Jag ryser faktiskt.