När grannen har hund och man bor i lägenhet.

Jag vet även om folk som bor på landet som har folk stående i hundgård som skäller som galningar om de ser en människa passera femtio meter bort. Bodde jag granne med en sådan person skulle jag bli galen.
Jag har bott granne med sådant.
Först 3 år med en hund i löplina som skällde hela dagarna när ägarna var på jobbet.
Och sedan 2 år med en hund som sprang och skällde vid tomtgränsen till den hyrda villan.
Mina öron har fått allt hundskall som de skall ha under hela min livstid.
 
Som skötsam hundägare hatar jag alla hundägare som inte är som jag. Mina hundar säger aldrig nånting, de är alltid kopplade där vi bor och vi får alltid höra att de aldrig märks.

Däremot har vi en ganska nyinflyttade granne vars dvärgpinscher jag skulle kunna skjuta. Den jäkla hunden gör inget annat än skäller, inne som ute.
Jag kämpar också för att vara en bra hundägare och jag hatar när andra låter sina hundar kissa i vår port (nu har jag iofs sett en fd granne låta sin unge kissa där också, men då blev jag mest ledsen). Och när hundarna är lösa så att mina hundrädda grannar knappt vågar gå hem från tunnelbanan och de få stressade vilda djuren i vårt område far illa i onödan :rage:

Och trots att jag jobbar på frågan - så min hund smutsar ner. Hon drar in lera i tassar och päls (inte lika mycket som hjulen på en cykel eller barnvagn, men ändå) och jag vet att många är rädda även om hon är kopplad. Och jag vet att några av dem som bodde i trapphuset med "kamphund" var rädda för att hundarna skulle mötas i hissen.
 
Själv får jag skäll för att grannens hundar är ute dygnet runt och skäller
Det roligaste som jag har varit med om är en granne som skäller på en annan granne för att dennes hyresgäster blir störda av hundarna som skäller och springer vind för våg.
Och det sedan visar sig vara den egna hunden som är problemet.
Alltså hyresvärdens egen hund.
Då så skrattade jag rått skall jag medge.
 
Jag bor ju på landet och träffar på lösgående hundar frekvent, både kompisars hundar på lantbruk som springer lite som dom vill runt gården och andra lösa hundar men jag är inte ett dugg bekymrad faktiskt trots att det både är sk. "kamphundar" jag möter och andra hundar i varierande storlekar. Problemet är bara att jag knappt kommer ur bilen för att hundarna blir helt galna och bara SKA upp i knät oavsett hur stora dom än är. :laugh:

Skönaste "jycken" jag mött i skogen var en varghybrid, och en annan ovanlig hund var en Kaukasisk Ovcharka, stor som en ponny men så jäkla go. :love:

Jag förstår att sådana hundar kan skrämma skiten ur hundrädda och dom ägarna håller pli på sina hundar och hundarna sköter sig perfekt, ja utom när dom träffar mig då och andra "öppna" människor. :)
 
Jag bor ju på landet och träffar på lösgående hundar frekvent, både kompisars hundar på lantbruk som springer lite som dom vill runt gården och andra lösa hundar men jag är inte ett dugg bekymrad faktiskt
Det är annorlunda med hundarna här nere än vad det var där jag bodde förut.
Det var som att alla idioter till hundägare hade samlats i samma område.
Och så kan det ju vara på riktigt.
På landet men enkelt pendlingsbart till både Stockholm och Uppsala.
Alla som tror att deras problem med hunden går över om de bara kommer ut på landet verkar att hamna där.
 
Jag kan ju givetvis inte svara för alla raser i alla länder men nog allt har dom schäferhundarna i tex Tjeckien en annan mentalitet än här. Visst finns det en enorm stor felmarginal men säg att jag känner ett femtiotal schäferhundar här i Sverige och ungefär lika många i Tjeckien.

Där är hundarna mycket skarpare. De bor mer ofta i en hundgård och är oftare vakthundar i en villaträdgård.

De flesta här sover med matte/husse i sängen och är värsta gullehundar.

Så nog har i alla fall jag upplevt en skillnad i hundarnas mentalitet mycket beroende på vad de är tänkta att användas till.

Jag invänder inte mot att mentalitet (och andra avelsmål) kan skilja sig åt mellan länder, utan bara mot att en eventuell sådan skillnad skulle vara orsaken till om en ras hamnat på "farlig"-listan.

I Sverige är (fn) "pitbull" The Big Bad... Detta leder till det mycket vanliga logikfelet (som verkligen inte enbart dyker upp i hundrasidentifiering...)
A: Den här hunden är läskig
B: Pitbulls är läskiga hundar
Slutsats: Den här hunden är en pitbull. :idea:

Väldigt få har egentligen koll på hur en pb ser ut, men ändå har de inga problem att "veta" att de tittar på en. Min hund blir rätt ofta misstagen för en - även av andra hundägare. Han väger över 50kg trots att han är rätt ranglig, är hög nog att jag kan vila handen på hans rygg när han går bredvid mig, och är en rejäl bit över meter från nos till rumpa. Inte precis nära... Men han ser läskig ut, alltså är hn en pitbull.

Förväntningar och logikfel ställer till det när en ras ska identiieras, och det är inte unikt för oss i Sverige.
 
1. Jag ringde störningsjouren
2. De kom dit och lyssnade
3. På måndagen ringde hyresvärden
4. Sen var hyresgästen vräkt
 
Det är annorlunda med hundarna här nere än vad det var där jag bodde förut.
Det var som att alla idioter till hundägare hade samlats i samma område.
Och så kan det ju vara på riktigt.
På landet men enkelt pendlingsbart till både Stockholm och Uppsala.
Alla som tror att deras problem med hunden går över om de bara kommer ut på landet verkar att hamna där.
Det lustiga i sammanhanget är ju att jag aldrig någonsin haft problem med en enda jycke oavsett var i vårt avlånga land jag träffat på den, jag förväntar mig ju inte att den ska gå till attack. Förra sommaren var jag på en bilskrot för att hämta delar och där lyckades båda hundarna smita ut, det hela slutade med att vi hade sketaskoj på gräsmattan när ägaren hittade oss. :banana:

Djur öht. verkar inte ta mig på allvar alls, vilket jag är tacksam för. Man blir som man blir behandlad verkar dom istället tycka och inleder oftast till bus och gos. :)
 
Bor på landet. Här gal tuppen 5 på morgonen, på sommaren ännu tidigare, fåren bräker, tjurarna brölar, hundar skäller, katter jamar, fåglarna kvittrar örnbedövande, rådjuren låter som skällande hundar, hästar gnäggar.
Har även bott i stora staden. Där tutar bilar, bussar brummar, flygplan låter, surrande ljud från diverse anläggningar, folk pratar, barn skriker eller tjuter mm mm mm.....

Vill man inte höra något får man flytta långt bort där det varken finns djur eller människor.
Jag blir alltid lika förvånad över hur vi svenskar klagar fast vi är så få på så mycket land.
 
Han väger över 50kg trots att han är rätt ranglig, är hög nog att jag kan vila handen på hans rygg när han går bredvid mig, och är en rejäl bit över meter från nos till rumpa.
Har du någon bild du kan visa med en människa bredvid så att man kan se storleken?
Jag blev litet nyfiken faktiskt.
 
Man blir som man blir behandlad verkar dom istället tycka och inleder oftast till bus och gos.
Jo men en hund i grannens lägenhet, trädgård på lina eller i hundgård får man liksom inte gå till för att umgås med.
Så om den skäller i timmar dag ut och dag in så blir man störd oavsett vilken kontakt som man har med djur.
 
Vill man inte höra något får man flytta långt bort där det varken finns djur eller människor.
Det finns ljud och det finns ljud.
För mig så går det en gräns när det blir svårt att höra varandra när man skall prata eller svårt att höra vad som sägs på TV.
Hundar som skäller oavbrutet signalerar också att de är olyckliga.
Och det blir som att lyssna på barnskrik - det tär på psyket på ett helt annat sätt än andra ljud som inte har den betydelsen.
 
Det lustiga i sammanhanget är ju att jag aldrig någonsin haft problem med en enda jycke oavsett var i vårt avlånga land jag träffat på den, jag förväntar mig ju inte att den ska gå till attack. Förra sommaren var jag på en bilskrot för att hämta delar och där lyckades båda hundarna smita ut, det hela slutade med att vi hade sketaskoj på gräsmattan när ägaren hittade oss. :banana:

Djur öht. verkar inte ta mig på allvar alls, vilket jag är tacksam för. Man blir som man blir behandlad verkar dom istället tycka och inleder oftast till bus och gos. :)
Jag har tagit rätt på rådjur som hundarna varit på. Jag vet folk som fått sina katter ihjälbitna. Jag har bott på orter där folk haft sina hundar lösa så de sprungit i vägen för trafiken (många döda/skadade hundar, många ledsna bilister och hundägare). I de situationerna hjälper inget bemötande i världen och inga glättiga attityder :cry: Dåliga hundägare är ett reellt problem även för mig som gillar både hundar och de flesta hundägare.

Det finns en dryg miljon hundar i Sverige. Det behövs inte någon högre andel dåliga hundägare för att de ska utgöra problem. Och om de är ett problem för "civilister" är de ett dubbelt problem för oss som faktiskt vill hålla hund. Slarviga hundägare medverkar också till att smittbilden blir en annan - våra barnbarn kanske ser ut så här när vi berättar att vi brukade ha både hundar och katter sovandes i våra sängar:cautious: :eek::yuck::rofl::rofl::rofl:
 
Har du någon bild du kan visa med en människa bredvid så att man kan se storleken?
Jag blev litet nyfiken faktiskt.


Tyvärr. Jag lägger aldrig upp bilder av mig själv eller andra människor online, bara hunden. :)

Fler bilder av Monster kan du se i hundforumet, tex tråden hullbedömning. Oavsett om han står bredvid en människa eller ej så går det att se att han inte har särskilt mycket gemensamt med en pitbull. ;)
 
Fler bilder av Monster kan du se i hundforumet, tex tråden hullbedömning. Oavsett om han står bredvid en människa eller ej så går det att se att han inte har särskilt mycket gemensamt med en pitbull.
Jag skall leta rätt på bilderna.
Men Monster kan ju stå bredvid en bil eller cykel eller något så att man kan se storleken.
 
Jag skall leta rätt på bilderna.
Men Monster kan ju stå bredvid en bil eller cykel eller något så att man kan se storleken.

För all del, ska se vad jag kan få till imorgon när det är ljust.

Men min hund är inte abnormt gigantisk eller något sådant, han är bara väldigt olik just en pitbull.
 
Det kryllar av icke hänsynstagande muppar bland både föräldrar och djurägare.
Får inte alla sin beskärda del någon gång i livet?
Som hästägare kommer man nog sällan undan med tanke på alla stallbesökare som anser stallmiljön som perfekt rast- och lekgård för både barn och hundar.

Jag hade en nattarbetande granne med en omplacerad Rottweiler som skällde sig igenom nätterna.
Eftersom grannen var egoist av stora mått så öppnades fönstren och balkongdörren under den varma sommaren så hunden slapp lida i den varma lägenheten när den utan avbrott skällde sig igenom nätterna. Skallen ekade fint mellan de omgivande huskropparna

Vi var rätt många som ringde men hände det något mer än att störningsjouren fick dela ut böter som aldrig betalades? Nej.
Det som gav mest effekt var nog att jag själv, likt en envis ilsken terrier, började störa grannen genom att kommunicera mitt missnöje över att inte få sova på nätterna.
Till slut avlivades eländet och det var tydligen mitt fel.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag vet inte riktigt vilket forum detta skall ligga på. Men vi provar här på hund! Bakgrund: Nyligen inflyttad i en hyreslägenhet...
Svar
13
· Visningar
6 060
Senast: apocalypsen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp