Bukefalos 28 år!

Någon som kan ge råd?

Någon som kan ge tips om det här?
Har en 4 åring (R) som är jättekräsen med maten. Verkligen extremt och det har varit så enda sedan han börja äta vanlig mat. Grönsaker totalvägrar han, ser han en grönsak då äter han ingenting. Har försökt med allt, bara ignorera det, låta honom äta det han vill (men han kan vägra äta det han vanligvis tycker om också), han får alltid vara med och laga maten, prata om att det är viktigt att äta bra osv osv.

Storebror äter allt i stort sett, han gillar grönsaker och äter det han får i stort sett. Tyvärr smittar det inte av sig på R. Han vill bara ha mackor eller fikabröd (vilket vi bara har hemma om vi får gäster, eller om vi fikar hos någon) och det funkar ju inte. Är vi hos mina föräldrar är fika efter maten standard, R kan ibland äta maten beroende på vad det är. Men oftast vägrar han och vill sedan äta sig mätt på fikat istället. När han var mindre var vi ofta hos hans farmor och farfar, farmor gav honom direkt söta frukter, kex och annat så fort han inte ville äta. Kan det komma därifrån?

Vi kan aldrig gå ut och äta eftersom han då bara kommer vägra äta och hela stämningen blir förstörd. Det har verkligen blivit ett problem och det är jättefrustrerande för oss alla. Hur kan vi lösa det här på ett nära och bra sätt? Jag blir tokig snart och är trött på att få kasta mat som han inte äter och på att han sedan är på dåligt humör för att han är hungrig. Både jag och pappan är oroliga över att det ska utvecklas till någon form av ohälsa. Men på dagis verkar han äta bra.


Du får ju skylla dig själv om du ger honom fika trots att han inte ätit.
Låt honom vara utan fika efter maten när ni andra fikar, att bara få titta på ett par ggr lär få honom att ändra sig och var tydlig när ni börjar äta att ENDAST DOM SOM ÄTER UPP SIN MAT får fika.
 
Orkar man ingen mat så orkar man ingen fika heller.

Lite OT, men det där argumentet fick jag spader på som barn, så väldigt bokstavlig som jag var. :D Jag hävdade med bestämdhet att det var olika magar, för även om jag verkligen var MÄTT så kunde jag ändå fika efteråt. (Så är det för övrigt fortfarande, kan äta mat så magen står i fyra hörn men kommer det fram fika och godis sen så nog fan finns det plats.)
 
Lite OT, men det där argumentet fick jag spader på som barn, så väldigt bokstavlig som jag var. :D Jag hävdade med bestämdhet att det var olika magar, för även om jag verkligen var MÄTT så kunde jag ändå fika efteråt. (Så är det för övrigt fortfarande, kan äta mat så magen står i fyra hörn men kommer det fram fika och godis sen så nog fan finns det plats.)

Jag med.
Förut då, nu har jag ju strypt tillgången till extramagen.
 
Otroligt vilken grej det kan bli av matsituationer.

Jag tänker att med ett barn som inte äter hade jag ställt fram miniportion och sedan inte alls kommenterat eller noterat ifall barnet äter eller inte. Sen hade jag heller inte serverat något annat alternativ, möjligtvis knäckebröd eller liknande vid maten.

Så långt som möjligt hade jag undvikit al stress och press vid matsituation. Det brukar funka ganska bra. Äter barnet på förskolan är det liksom inget problem.

Jag har följt med en del familjer i deras matsituationer, och i flera fall hat man ätit lite glass eller liknande femtiden, och sen varit arg på barnen då dom inte äter maten kl sex. Sen har dom iallafall fått chips efter maten. Liksom wtf.

Som med hundar: sätt inte barnet i en situation som hen inte har en chans att klara av.
 
Dom behöver inte äta upp men äta (halva portionen får dom äta, jag lägger aldrig på mycket mat på mina barns tallrikar).
Och nej, äter dom inte så blir det barnet utan fika inte vi andra. Orkar man ingen mat så orkar man ingen fika heller.
Och jag som, likt @Tassetass och @lil-sis, har och hade olika magar för fikat hade fått ännu mer hjälp eller vad man ska säga för att bygga mitt skadade ätbeteende. Jag har jättesvårt att känna mättnad och en del i det är att jag ätit trots att jag är mätt och som liten hade det absolut varit en konsekvens av det du skrev ovan. Jag tror att man ska vara försiktig med att lägga sådana krav.
 
Någon som kan ge tips om det här?
Har en 4 åring (R) som är jättekräsen med maten. Verkligen extremt och det har varit så enda sedan han börja äta vanlig mat. Grönsaker totalvägrar han, ser han en grönsak då äter han ingenting. Har försökt med allt, bara ignorera det, låta honom äta det han vill (men han kan vägra äta det han vanligvis tycker om också), han får alltid vara med och laga maten, prata om att det är viktigt att äta bra osv osv.

Storebror äter allt i stort sett, han gillar grönsaker och äter det han får i stort sett. Tyvärr smittar det inte av sig på R. Han vill bara ha mackor eller fikabröd (vilket vi bara har hemma om vi får gäster, eller om vi fikar hos någon) och det funkar ju inte. Är vi hos mina föräldrar är fika efter maten standard, R kan ibland äta maten beroende på vad det är. Men oftast vägrar han och vill sedan äta sig mätt på fikat istället. När han var mindre var vi ofta hos hans farmor och farfar, farmor gav honom direkt söta frukter, kex och annat så fort han inte ville äta. Kan det komma därifrån?

Vi kan aldrig gå ut och äta eftersom han då bara kommer vägra äta och hela stämningen blir förstörd. Det har verkligen blivit ett problem och det är jättefrustrerande för oss alla. Hur kan vi lösa det här på ett nära och bra sätt? Jag blir tokig snart och är trött på att få kasta mat som han inte äter och på att han sedan är på dåligt humör för att han är hungrig. Både jag och pappan är oroliga över att det ska utvecklas till någon form av ohälsa. Men på dagis verkar han äta bra.
Det här funkar säkert inte, men jag har lagt märke till att när det gäller barn är ju hungern inte alltid bästa kryddan trots allt. De kan bli så hungriga att de inte har tålamod med maten. A är ju väldigt lätt när det gäller mat, men de gånger det har varit kris har det ofta varit hunger (som gjort att han vägrat äta). Så det jättemärkliga förslaget (helt kontraintuitivt) är, går det att ge honom en liten smörgås innan maten om det är så att ni äter sent? Om det var så att han var jättehungrig så får han i alla fall energin till att sitta med vid bordet och peta i tallriken.

Det är såklart inte en lösning om du faktiskt vet att han omöjligen kan vara så hungrig innan maten. Dessutom är det såklart omoraliskt :D (och kan leda till att han inser att mackor finns och han bara vill ha fler och fler och så blir han jättesur för att han inte får det istället. (A är lite fusk på det viset för då säger jag bara att det var bara en macka punkt).)

Förskolan har ju lite speciella mattider, frukost, frukt, jättetidig lunch, mellanmål med miljarder mackor vid 3 och så frukt vid 4? eller så.

Så problemet kan ju vara att barnet svälter när det kommer hem och det fungerar med ätandet på förskolan för att de äter så ofta och ni sedan äter sent vid 18-19 och han är så hungrig att han inte klarar äta. Men det kan ju lika gärna vara tvärtom, dvs ni äter tidigt, klockan 16,30-17, och barnet precis har slukat fem limpmackor till fikat kl 15 och är proppmätt vid middagen. Vid kvällsfikat däremot.. då har han hunnit bli hungrig.
 
Senast ändrad:
Och jag som, likt @Tassetass och @lil-sis, har och hade olika magar för fikat hade fått ännu mer hjälp eller vad man ska säga för att bygga mitt skadade ätbeteende. Jag har jättesvårt att känna mättnad och en del i det är att jag ätit trots att jag är mätt och som liten hade det absolut varit en konsekvens av det du skrev ovan. Jag tror att man ska vara försiktig med att lägga sådana krav.
Och jag fick pga av att mina föräldrar inte satte några gränser när det gällde fika och mat, ätstörningar i tonåren. Jag blev överviktig som barn och mådde så dåligt över det i tonåren att jag slutade äta.
Varje mynt har två sidor
 
Och jag fick pga av att mina föräldrar inte satte några gränser när det gällde fika och mat, ätstörningar i tonåren. Jag blev överviktig som barn och mådde så dåligt över det i tonåren att jag slutade äta.
Varje mynt har två sidor
Jag blev också överviktig, poängen var att sockret lockade så mycket mer att jag hade kunnat äta enorma mängder för att få lite fika efteråt. Hos oss väljer vi hellre att vänta ett par timmar efter maten med fika, då försvinner problemet med att mosa i sig mat trots att man inte är hungrig.
 
Och jag som, likt @Tassetass och @lil-sis, har och hade olika magar för fikat hade fått ännu mer hjälp eller vad man ska säga för att bygga mitt skadade ätbeteende. Jag har jättesvårt att känna mättnad och en del i det är att jag ätit trots att jag är mätt och som liten hade det absolut varit en konsekvens av det du skrev ovan. Jag tror att man ska vara försiktig med att lägga sådana krav.

Hm är det inte tvärtom? Jag vet att jag har svårt att låta bli att äta för mycket efterrätt och mat eftersom jag inte fick något om jag inte "ätit upp allt" även om jag var mätt. Jag var alltid tvungen (tjatad på i evinnerlighet vill säga) att "äta upp" och vande mig väl vid att kunna bli proppmätt.

(Jag ska väl egentligen inte klaga, jag är åt det rundare hållet (tyvärr då) men jag har verkligen noll och inga hangups när det gäller mat. Äter vadsomhelst och kan lugnt tugga i mig även saker jag inte gillar för att vara artig samtidigt som jag kan äta bara halva godispåsen.)

Ett krav att man smakar på maten innan efterrätten och gör ett kvalificerat försök borde snarare vara bra? så länge man inte ska äta när man är mätt. Jag försöker vara jättenoga med att aldrig uppmuntra A att äta någonting när han känner sig mätt, fast i kombination av att man får inte mer av "det goda" (oavsett om det är broccolin eller köttbullarna) om man inte smakat på resten för -alla ska ju få av allt/det ska ju räcka till alla. Sedan om det är efterrätt så kan jag säga typ, har du tänkt på att det blir efterrätt idag om du vill orka den med, typ?(kommer väl att leda till ngn annan hangup vad det lider, vem vet)

Kort sagt, dina föräldrar gjorde nog som mina -ät allt även om du är mätt och sedan efterrätt ovanpå det. Inte som @Imnir smaka och ät typ halva portionen för du får ingen efterrätt om du inte smakat maten. Känns som två helt olika saker.
 
Senast ändrad:
Jag blev också överviktig, poängen var att sockret lockade så mycket mer att jag hade kunnat äta enorma mängder för att få lite fika efteråt. Hos oss väljer vi hellre att vänta ett par timmar efter maten med fika, då försvinner problemet med att mosa i sig mat trots att man inte är hungrig.
Då förstår jag hur du menade.
Mina barn behöver som sagt inte äta mer mat än vad dom orkar, och dom är så små att jag vet att dom är hungriga när vi väl äter.
 
Hm är det inte tvärtom? Jag vet att jag har svårt att låta bli att äta för mycket efterrätt och mat eftersom jag inte fick något om jag inte "ätit upp allt" även om jag var mätt. Jag var alltid tvungen (tjatad på i evinnerlighet vill säga) att "äta upp" och vande mig väl vid att kunna bli proppmätt.

(Jag ska väl egentligen inte klaga, jag är åt det rundare hållet (tyvärr då) men jag har verkligen noll och inga hangups när det gäller mat. Äter vadsomhelst och kan lugnt tugga i mig även saker jag inte gillar för att vara artig samtidigt som jag kan äta bara halva godispåsen.)

Ett krav att man smakar på maten innan efterrätten och gör ett kvalificerat försök borde snarare vara bra? så länge man inte ska äta när man är mätt. Jag försöker vara jättenoga med att aldrig uppmuntra A att äta någonting när han känner sig mätt, fast i kombination av att man får inte mer av "det goda" (oavsett om det är broccolin eller köttbullarna) om man inte smakat på resten för -alla ska ju få av allt/det ska ju räcka till alla. Sedan om det är efterrätt så kan jag säga typ, har du tänkt på att det blir efterrätt idag om du vill orka den med, typ?(kommer väl att leda till ngn annan hangup vad det lider, vem vet)

Kort sagt, dina föräldrar gjorde nog som mina -ät allt även om du är mätt och sedan efterrätt ovanpå det. Inte som @Imnir smaka och ät typ halva portionen för du får ingen efterrätt om du inte smakat maten. Känns som två helt olika saker.
Jag kan inte minnas att jag tvingades att äta upp men jag hade som sagt kunnat tugga i mig hur mycket som helst för det lilla sockret jag skulle kunna få efteråt så felet var nog i så fall att det öht serverades socker (lördagsgodis och fika vid speciella tillfällen). Jag tycker helt enkelt att man ska vara försiktig med att barnen måste äta om de säger att de är mätta och om det är så kanske det är bättre att vänta lite med fika/godis. Min 3-åring är väldigt godismotiverad och där är vi väldigt noga med att ha en paus emellan både för att hon inte ska äta godis i stället och för att hon inte ska äta trots att hon är mätt. Kommer fika fram medan hon äter får hon helt enkelt lämna resten av maten för att äta fika i stället. Det är trots allt engångsföreteelser. Det stackars barnet får ju inte ens lördagsgodis :o någon enstaka helg blir det oboy till frukosten.
 
Snabbsvar innan jobbet, ska läsa ikapp senare.
Men här hemma fikar vi bara när vi har gäster, ytterst sällan händer det att vi äter någon form av fikabröd när det bara är vi.
Godis i lagom mängd på lördagarna, mackor till frukost (och då äter de oftast bara max en var) och ibland till kvällsmat, om vi är sena och de är väldigt trötta. Så det är inte så att han får det hela tiden, äter han inte maten så ställer jag mig inte och gör mackor istället.
 
Jag kan inte minnas att jag tvingades att äta upp men jag hade som sagt kunnat tugga i mig hur mycket som helst för det lilla sockret jag skulle kunna få efteråt så felet var nog i så fall att det öht serverades socker (lördagsgodis och fika vid speciella tillfällen). Jag tycker helt enkelt att man ska vara försiktig med att barnen måste äta om de säger att de är mätta och om det är så kanske det är bättre att vänta lite med fika/godis. Min 3-åring är väldigt godismotiverad och där är vi väldigt noga med att ha en paus emellan både för att hon inte ska äta godis i stället och för att hon inte ska äta trots att hon är mätt. Kommer fika fram medan hon äter får hon helt enkelt lämna resten av maten för att äta fika i stället. Det är trots allt engångsföreteelser. Det stackars barnet får ju inte ens lördagsgodis :o någon enstaka helg blir det oboy till frukosten.
Fast om du inte var tvungen att äta upp, varför dumpade du då bara inte maten och hoppade till godiset, om du ändå var mätt och inte ville ha mer, men jättegärna ville ha godis.

Egentligen kör vi tre på ungefär samma princip, barnet ska inte behöva äta om det är mätt. Till skillnad från vår föräldrageneration.

(Vi serverar efterrätt lite ad hoc och fikar ofta på helgerna, godis är ingen jättemotivation för A heller, han kan glömma bort att säga till om lördagsgodis och då påminner vi inte.)
 
Är fortfarande ganska kräsen som vuxen, men var ännu mer kräsen som barn. Min bror är ännu mer kräsen än jag men han har å andra sidan en diagnos där det förekommer.

Att tvinga nån att äta om denne är mätt/inte tycker om gör inte saken bättre. Jag skulle servera macka, kanske med lite pålägg och om barnet är hungrig innan maten tex grönsaksstavar som nån föreslog.
Jag fick knappt i mig en potatis till maten som liten. Tyckte det bara växte i munnen.
Numera äter jag gärna potatis i alla möjliga former.
 
Fast om du inte var tvungen att äta upp, varför dumpade du då bara inte maten och hoppade till godiset, om du ändå var mätt och inte ville ha mer, men jättegärna ville ha godis.

Egentligen kör vi tre på ungefär samma princip, barnet ska inte behöva äta om det är mätt. Till skillnad från vår föräldrageneration.
Som sagt. Jag kan inte minnas att jag behövde äta upp men sitta med vid bordet och smaka på maten. Hade någon begärt att jag åt en gigantportion, eller för all del en halv portion som nämndes ovan, trots att jag var mätt hade jag tuggat i mig det och på så sätt ytterligare suddat ut gränsen mellan mätt och hungrig. Det hade med att göra att jag gjorde vad som helst för att få godis. Jämför med heroinmissbrukare. Iom att jag vet att min relation till ätbart (liknande problem fanns inom vanlig mat också) var så himla dålig är jag jätteförsiktig med sådana krav. Trots att jag hanterar det snyggt inför barnen och jobbar aktivt med detta visar min äldsta samma tendenser så jag har all anledning till att vara försiktig. I detta ingår att inte äta när man säger sig vara mätt (tallrik in i kylen, värm sen om man blir hungrig) samt att, iom att barnet tycker att godis är viktigt, inte servera godis i anslutning till maten.
 
TS, funderade först på ARFID, men stämmer inte riktigt med att ditt barn äter mycket fika brukar även vara selektivt med det.

Själv var jag väldigt kräsen som liten och äcklades av viss mat. Hade inte hjälpt mig att straffas genom att inte få fika. Däremot kan jag fortfarande inte äta semlor, potatisbullar eller blodpudding, detta tvingades jag äta som barn.

Såhär har jag gjort med mina barn- en kräsen och en allätare:Jag har haft som regel för mina barn att de ska smaka på allt. De måste inte äta upp och de får ta mer av det de gillar. Sen måste de sitta kvar vid bordet i tjugo minuter också. Men jag försöker att inte göra en stor sak av maten. Är de hungriga senare på kvällen får de ta en macka - det är inte hela världen. Dock inte sötsaker eller fika med bullar och kakor på vardagar. Ibland dröjer det med middagen, då får de ta en frukt eller halv macka om de är vrålhungriga.
 
funderade först på ARFID
Åh herregud. Det är min dotter. Hon äter otroligt få saker och har vad jag kan tycka är obegripliga invändningar mot olika typer av mat. Hon får otrolig ångest om hon "tvingas" smaka och kan då få kväljningar och nästan kräkas. Det här ska grävas djupare i.
 
Jag är starkt allergisk mot "äta upp principen" som jag växte upp med. Dessutom blandat med skuldkänslor som "tänk på barnen i Afrika" :down: Det tog många år för mig efter det att jag flyttade hemifrån innan jag lärt känna min kropps mättnads-/hungerssignaler igen.

Vår son har alltid fått äta själv (plockmat som liten istället för puré) och vi lägger oss inte i hur mycket eller lite han äter. Det finns ingen värdering i maten helt enkelt. Han får lite av allt upplagt på sin tallrik helt enkelt. Med lite menar jag exempelvis (söndagens middag) 4 klyftpotatisar, 2 tärningar gurka, 1 tomatbåt och några tärningar kött. Vi äter tillsammans men kommenterar inte hans ätande alls. Som regel vill han ha mer av något sen. I söndags var det t ex potatis och gurka som det önskades mer av och då fick han det även om han inte rört sitt kött.

Han äter överlag bra. Vissa dagar mindre och andra dagar mer oavsett om det är hans favoritmat eller inte. Han äter helt enkelt tills han inte är hungrig längre. :) Visst har man funderat lite de dagar då han knappt ätit något alls trots att han varit frisk (rekordet är en fjärdedels köttbulle och 2 skedar yoghurt på en hel dag) men vår BVC-tant sa att han fixar det på egen hand och det gör han. :up:

Ett klart plus är att han gärna vill prova det vi äter så förra veckan delade han och jag på en skål sallad och så provade han en ostfylld minipaprika som mannen åt. Det senare var ingen hit :p

Godis äter vi på helgen om vi äter det alls och då inte i anslutning till middagen utan till barnprogram på tv:n. Det brukar vara ett minikexchoklad (sådant man tar i lösvikten) eller några bitar chips som han får så inga mängder.

Kakor och efterrätt äter vi när vi har gäster och han får oavsett hur mycket middag han har ätit.

Han blir 2 i december.
 
Hur kan vi lösa det här på ett nära och bra sätt?
Ge honom det som han vill ha men räkna noga så att han får i sig det som han behöver.
En macka och en söt frukt full med C-vitamin är en bra måltid.
Man får jaga järn och C-vitamin, det kan bli litet knepigt.
Och med 3 glas mjölk om dagen så fixar sig resten.

Lycka till
 
Bra förhållningssätt!
Jag är starkt allergisk mot "äta upp principen" som jag växte upp med. Dessutom blandat med skuldkänslor som "tänk på barnen i Afrika" :down: Det tog många år för mig efter det att jag flyttade hemifrån innan jag lärt känna min kropps mättnads-/hungerssignaler igen.

Vår son har alltid fått äta själv (plockmat som liten istället för puré) och vi lägger oss inte i hur mycket eller lite han äter. Det finns ingen värdering i maten helt enkelt. Han får lite av allt upplagt på sin tallrik helt enkelt. Med lite menar jag exempelvis (söndagens middag) 4 klyftpotatisar, 2 tärningar gurka, 1 tomatbåt och några tärningar kött. Vi äter tillsammans men kommenterar inte hans ätande alls. Som regel vill han ha mer av något sen. I söndags var det t ex potatis och gurka som det önskades mer av och då fick han det även om han inte rört sitt kött.

Han äter överlag bra. Vissa dagar mindre och andra dagar mer oavsett om det är hans favoritmat eller inte. Han äter helt enkelt tills han inte är hungrig längre. :) Visst har man funderat lite de dagar då han knappt ätit något alls trots att han varit frisk (rekordet är en fjärdedels köttbulle och 2 skedar yoghurt på en hel dag) men vår BVC-tant sa att han fixar det på egen hand och det gör han. :up:

Ett klart plus är att han gärna vill prova det vi äter så förra veckan delade han och jag på en skål sallad och så provade han en ostfylld minipaprika som mannen åt. Det senare var ingen hit :p

Godis äter vi på helgen om vi äter det alls och då inte i anslutning till middagen utan till barnprogram på tv:n. Det brukar vara ett minikexchoklad (sådant man tar i lösvikten) eller några bitar chips som han får så inga mängder.

Kakor och efterrätt äter vi när vi har gäster och han får oavsett hur mycket middag han har ätit.

Han blir 2 i december.
Åh, "tänk på barnen i Afrika". Den hade jag förträngt tills nu!
 

Liknande trådar

Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 157
Hundhälsa Kortversionen: hunden har ätit Fodax (oftast vilt) i flera år och funkat jättebra på det. Nu har vi flyttat till Åland och här finns...
2
Svar
20
· Visningar
1 566
Senast: Myrten
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 459
Senast: Blyger
·
Katthälsa Skrev i den andra tråden men mår så himla dåligt över detta så skriver här med om någon har tips hon har mått illa i ca en vecka...
Svar
14
· Visningar
1 585
Senast: Dorinda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp