Oengagerad pappa

eyz

Trådstartare
Jag håller på att bli tokig på min sambo som jag måste instruera genom ALLT! Det har väl egentligen varit såhär ända sedan sonen föddes även om det blir värre och värre hela tiden ju mer sonen kräver/förväntar sig.

Sambon (S) fördelar sin fritid och uppmärksamhet mellan datorn, tv:n och sonen (M). I nämnd ordning. Jag får flera gånger dagligen säga åt S att titta på sonen och bekräfta/svara när M visar något eller ber om uppmärksamhet. S är för inne i det han gör för att märka att M vill något. Jag tycker absolut inte att M behöver 100% uppmärksamhet varje vaken minut, M är väldigt duktig på att leka själv och kan sysselsätta sig själv både länge och bra men vill han ha uppmärksamhet måste han få det. Speciellt eftersom han inte kräver så mycket.

Även om det inte låter så i tråden så finns det en stor ömsesidig kärlek mellan M och S och de gosar och busar ihop dagligen. Det är när det kommer till att leka med M och göra något utöver det spontana med M som jag måste be S om att göra det och helst berätta HUR man lämpligast gör det.

Igår bad jag S ta med M ut i trädgården för att pyssla lite medan jag fixade middagen. Jag vet själv att det kan vara svårt att hitta på aktiviteter så jag föreslog att de kunde fylla Ms lilla vattenkanna och vattna de törstande jordgubbarna. När jag går ut till dem medan jag väntar på att maten ska bli klar ser jag S bära M i famnen och själv vattna potatisen och jordgubbarna med sin lediga hand. Sedan ger han M kannan men håller själv i den samtidigt och de häller på ytterligare några plantor innan de kommer till mig och vi går in.

Det jag tänkte mig var att S skulle visa M hur man häller och sedan skulle M få hälla efter förmåga. När jag gjorde samma sak på förmiddagen hamnade allt vatten på Ms mage och fötter men vad gör det? Det var ju inte själva vattnadet av plantorna som var det viktiga för mig, och jag trodde dumt nog att S skulle fatta det. Precis såhär är det med oändligt många saker S ska göra med M. Istället för att visa och sedan låta det upptäckande barnet få pröva så gör S vad-det-nu-kan-vara åt M. (Eller var det åt mig? :grin:)

Ett till exempel från igår var när S ville att M skulle komma till honom. S säger Ms namn, visslar och gör några pruttljud. Jag frågade om han tyckte att det var ett bra sätt att ge M ett språk och nej, det var det väl inte kunde han hålla med om. Men han skulle aldrig kommit på det själv...

Jag kräver inte att S ska göra allt enligt skolboken, jag kräver inte att han ska tycka att det är lika intressant med barns utveckling som jag gör men jag önskar att han visade lite engagemang och att han ska följa med i sonens utveckling. Just nu känns det som att jag undervisar S och försöker ge M en god start i livet. Det hade gott och väl räckt med det senare.

Det finns även lite problem kring Ss större barn, där jag är den drivande och som försöker hitta på lösningar och kommer med förslag på hur S ska hantera problemen och möta denne. Nu kanske någon tänker att jag är för drivande och tar över men jag har provat att bara iaktta och vänta på S. Det händer i n g e n t i n g. Jag älskar min sambo men tvivlar allt oftare på om det verkligen var ett klokt beslut att skaffa barn med honom. :( Vi lever väldigt jämställt på alla områden förrutom föräldrabiten där jag känner mig hopplöst efter alla andra. Jag vet inte vad jag vill med tråden. Kanske har någon annan upplevt samma sak och kan komma med råd, kanske någon ser brister hos mig som kan hjälpa oss på rätt väg. Om inte annat så har det varit bra att forma de spretande tankarna till en överskådlig text (även om mycket inte kom med).
 
Sv: Oengagerad pappa

Efter att bara ha läst ditt inlägg känner jag: Tagga ner! Din sambo måste få ha sin relation med ert barn och du har ditt sätt att göra saker på och han har sitt sätt. Din sambo kommer inte att förstöra ert barn och han kommer nog själv på lösningar på deras problem så småningom (även om du inte tror det).

Blunda, lämna dem ifred och öva dig på att lägga fram saker på ett trevligt sätt, typ "M tycker det är jätteskoj att vattna med vattenkannan själv, det gjorde vi i morse och han blev alldeles blöt men vi hade jätteskoj" Sen är det upp till din sambo om han vill testa eller inte.
 
Sv: Oengagerad pappa

Jo, i vissa fall, som det du nämner skulle jag nog behöva ge honom en extra chans.

Men hur bra skulle sonen må av att inte bli sedd förrän han börjar gråta (eller när S blivit klar med det han gör så han kan trösta M)? Eller när han måste börja klänga på pappa för att få kontakt?
 
Sv: Oengagerad pappa

Alltså så kommer din sambo att vara oavsett om du är ihop med honom eller inte. Att fundera på om han är bra pappamaterial eller inte är för sent så nu får du leva med det. Däremot kan du ju lägga fram fakta som att det inte är bra för små barn att titta på teve.

Det andra tror jag löser sig själv, när han blir lite större kommer han hitta på bus istället för att gråta.

Det du också kan göra är att berätta hur det bekommer dig, hur du känner dig när ditt barn börjar gråta när du sett för tio minuter sen att han behövde uppmärksamhet. Att det är jättestressande att laga mat när sambon ser på teve och barnet behöver uppmärksamhet. Eller helt enkelt: Vill du fortsätta laga mat så kan jag vara med M istället?

Det som boostade vårt förhållande mest var när jag började jobba. Då fick sambon en helt annan ansvarskänsla och lite sprutt i röven.
 
Sv: Oengagerad pappa

Är ju inte mkt text att grunda sig på, men den uppfattningen jag får är att S hamnat i en sits där han gör det du säger och är så van vid det att han helt enkelt struntar i att ta egna iniativ.

Sluta säga åt honom hur han ska leka och prata med sonen och säg åt honom att datorn/tvn kan han sitta vid när M gått och lagt sig.
Klart de kommer vara skitsvårt för honom i början när han är van att bli tillsagd, men strunta i dem, låt de hitta varandra och komma på egna lekar och upptäckande. och kränk honom inte den dagen han kommer och säger: "Åh vet du vad, M vattnade jordgubbarna själv!" med att säga "Jag vet....han har gjort det i 3 veckor"
 
Sv: Oengagerad pappa

Nej, såklart kan jag ju inte ångra barnafadern ;), (föräldra)livet ser bara inte ut som jag hade förväntat mig och det är en jobbig insikt (och här har jag ju bara mig själv att skylla som hade de förväntningar jag hade och missbedömde honom innan). Jag tror att jag haft större hopp om framtiden om jag inte sett hur dåligt sambon engagerar sig i det större barnet, det känns som att det inte blir bättre än vad det är.

Dina tips är jättebra och jag tar till mig dem men det känns som att jag redan tagit upp de flesta och det funkar för stunden men dagen efter är vi tillbaka i de gamla mönstren och jag tjatar och får höra att jag jämt är grinig och tjatar.

För några dagar sedan pratade vi kring datoranvändandet och jag hoppas att vi båda kommer att bli bättre på den punkten. Han har blivit mycket bättre. Men det tog flera månader för att få igenom en förändring.
 
Sv: Oengagerad pappa

Om jag bad honom låta tv:n och datorn vara skulle det ta fem minuter innan han säger att han ska ut och fixa gräsklipparen/klippa gräset/mäta takplåten på altanen/skruva lite på bilen som aldrig kommer rulla på en väg igen/rensa i potatislandet/skrubba grillen///. I det läget vore det ju inte mer än rätt att påpeka att vi har ett barn och då skulle han finna sig i det. Men det är ju det som är problemet. Att jag måste styra in honom på M.

Att han behandlar sonen som att han är mindre än han är är bara ett delproblem.
 
Sv: Oengagerad pappa

Hehe ja grinig och tjata har jag också fått höra att jag är. Det är då jag får tänka till och backa ett steg. För han kommer inte ändra på sig för att jag gnäller. Min sambo t ex är snabb med att sätta på en film till 2½ åringen när han ska göra saker, medan jag föredrar att engagera honom i något istället. Men där får jag backa, det är sambons sätt att ta hand om föräldralivet och det kommer inte skada sonen.

Datoranvändande och tvtittande kan man göra på kvällen tycker jag, både med och utan barn. Men därmed inte sagt att jag aldrig kollar mailen på dagen, eller sitter här en stund.

Kan du inte göra ett experiment en månad och bara låta sambon köra sitt race? Och se hur det känns för dig? Jobbar du nu eller är du mammaledig? Kommer han vara pappaledig?

Att han har ett annat barn som han är dåligt engagerad i tycker jag inte du ska låta påverka. Ju mer tid han får med ert barn desto bättre vänner kommer de att bli och då blir han mer engagerad.
 
Sv: Oengagerad pappa

Jag är ledsen men jag måste tyvärr säga det, sluta vara hans mamma! Om rollerna varit ombytta så hade du förmodligen också bekvämt lutat dej tillbaka och väntat på att han ska säga till dej vad du ska och inte ska göra. (Om du hade varit lagd åt det hållet vill säga.) Det är jättesvårt och man får bita sig i tungan många gånger men man måste låta människor klura ut saker själva.
Jag förstår att det är svårt när ert barn blir ledsen när inte pappa ser men kanske är det vad som krävs för att det aldrig ska hända igen att han inte ser och hör att barnet ropar?
Jag har varit väldigt bra på att säga till andra vad de ska göra och min dotter brukar skämtsamt säga, varför ska vi när du gör det så bra ;) då vet jag att jag har varit där igen och försökt peta :o

Så mitt råd är, prata med din man, säg åt honom att du är medveten om att du tjatar och förklara varför du gör det. Ge varandra löftet att du ska sluta tjata och att han ska bli mer uppmärksam och lyhörd för ert barns behov. Ni måste båda förändra er för att det ska bli riktigt bra. Det är sådana här saker som gör att parterna till slut blir en fin slipad diamant.

Ett tillägg: Jag förstår att du är rädd att det kommer bli lika dåligt med kontakten som det är med hans andra barn. Så behöver det inte bli, tvärtom så kan han nu få chansen att se vad han har missat och bli en bättre pappa åt alla sina barn.
 
Senast ändrad:
Sv: Oengagerad pappa

Att han har ett annat barn som han är dåligt engagerad i tycker jag inte du ska låta påverka. Ju mer tid han får med ert barn desto bättre vänner kommer de att bli och då blir han mer engagerad.

Det kan nog mycket väl vara så att jag vill ha mer än han ger bara för att jag är rädd att det ska bli med sonen som relationen till det andra barnet (gud, jag får det att låta så hemskt, de älskar såklart varandra och har en god relation ändå, men den skulle kunna vara så mycket bättre om han läste på och engagerade sig i problematiken).

Det är verkligen supernyttigt att få synpunkter utifrån. :bow:
 
Sv: Oengagerad pappa

Lämna sonen och pappan ensamma hemma och gå ut och gör nåt kul! Lägg dig inte i vad och hur de gör sedan, fråga inte ens när du kommer hem.

Jag har flera , nu vuxna, barn och aldrig haft det problemet med en oengagerad förälder vilket jag tror beror på att jag är självisk av naturen och alltid värnat min egen (fri)tid. Det innebar att jag glatt lämnade över ansvaret även när jag var småbarnsförälder och det utan att kontrollera att allt blev gjort på mitt sätt under min frånvaro.

Det gav utrymme till den andre parten att ta sitt ansvar. Det skedde oftast inte som om jag varit hemma och varit ansvarig, kläderna var omatchade, maten var inte alltid vad jag skulle serverat osv osv MEN pappan aktiverade automatiskt sin ansvarskänsla! Jag har aldrig behövt be om " barnpassning" av barnafadern.

Tycker mig ofta se mammor som "tar över" och förminskar pappan både inför barnet, och inte minst pappan själv. Ofta tar man över för att man (mamman oftast) tror att allt måste ske på ett visst sätt, att barnet blir förstört av det andra, i mammans ögon, felaktiga sättet. Jag skulle vilja säga att barnet lider betydligt mer skada av att få dålig kontakt med sin far.

I ditt exempel med vattningen kan jag inte ens förstå ditt problem. Att se pappan hålla i sitt barn, och vattna samtidigt, borde glädja dig istället. Tror nog att barnet lär sig vattna själv nångång ändå men han kommer någonstans att minnas att pappa bar runt honom och att de vattnade tillsammans. Personligen har jag alltid varit dålig på att låta barnen vara med och kladda vid matlagningen t ex men visst tusan kan de idag laga mat ändå! Slappna av lite.

Om jag var pappan skulle jag inte tycka det var särskilt kul att hela tiden ha en baksäteschaufför när jag kör föräldrarollen! Tänk på att ditt barn hellre vill ha en kärleksfull stark far än en kuvad påtvingat pedagogisk som tappat lusten till sitt barn.
 
Sv: Oengagerad pappa

Nej, såklart kan jag ju inte ångra barnafadern ;), (föräldra)livet ser bara inte ut som jag hade förväntat mig och det är en jobbig insikt (och här har jag ju bara mig själv att skylla som hade de förväntningar jag hade och missbedömde honom innan). Jag tror att jag haft större hopp om framtiden om jag inte sett hur dåligt sambon engagerar sig i det större barnet, det känns som att det inte blir bättre än vad det är.

Tycker din sambo att föräldralivet ser ut som han hade förväntat sig? Tycker han att det funkar bra, så som det funkar nu?

Det låter som att han tacksamt tar emot din vägledning. Är det för att han vill utvecklas i sin föräldraroll, eller för att det är skönt att du tänker åt honom?

Har ni pratat om den koppling du ser mellan sambons relation till sin äldre son och hur hans föräldraengagemang ser ut vad gäller den minsta? Tror han oxå att relationen till den minste kommer att bli ungefär som den har med den äldre? Tycker han i så fall att det är okej? Om han tror att det kommer att bli annorlunda med den minste - vad är det i så fall som gör att det kommer att bli annorlunda?
 
Sv: Oengagerad pappa

Jag vill bara påpeka att jag inte menar att min sambo ska göra allt precis som jag gör, däremot tenderar sonen att bli väldigt passiv när de två herrarna gör något tillsammans. Jag har däremot aldrig berättat för sambon att jag upplever det så.

Men det är som du säger, sonen kommer förmodligen lära sig att vattna även om han idag sitter på pappas arm. Jag vill bara väl och vill att han ska kunna lära sig något nytt och kunna välja att göra någonting mer än att pilla på stenar och vika löv. Han verkar dock nöjd med att pilla på stenar och vika löv.



När är det ok att sätta stopp för partnern och verkligen visa att såhär ska du göra/kan du inte göra?
 
Sv: Oengagerad pappa

Igår bad jag S ta med M ut i trädgården för att pyssla lite medan jag fixade middagen. Jag vet själv att det kan vara svårt att hitta på aktiviteter så jag föreslog att de kunde fylla Ms lilla vattenkanna och vattna de törstande jordgubbarna. När jag går ut till dem medan jag väntar på att maten ska bli klar ser jag S bära M i famnen och själv vattna potatisen och jordgubbarna med sin lediga hand. Sedan ger han M kannan men håller själv i den samtidigt och de häller på ytterligare några plantor innan de kommer till mig och vi går in.

Det jag tänkte mig var att S skulle visa M hur man häller och sedan skulle M få hälla efter förmåga. När jag gjorde samma sak på förmiddagen hamnade allt vatten på Ms mage och fötter men vad gör det? Det var ju inte själva vattnadet av plantorna som var det viktiga för mig, och jag trodde dumt nog att S skulle fatta det. Precis såhär är det med oändligt många saker S ska göra med M. Istället för att visa och sedan låta det upptäckande barnet få pröva så gör S vad-det-nu-kan-vara åt M. (Eller var det åt mig? :grin:)

Ett till exempel från igår var när S ville att M skulle komma till honom. S säger Ms namn, visslar och gör några pruttljud. Jag frågade om han tyckte att det var ett bra sätt att ge M ett språk och nej, det var det väl inte kunde han hålla med om. Men han skulle aldrig kommit på det själv...

Det du skriver om här tycker jag är rena petitesser. Det blev inte som just DU tänkt men det behöver det ju inte heller vara!;)

Det jag däremot tycker är allvarligt är när man som förälder distanserar sig så mkt från ett litet barn att man missar barnet signaler till förmån för tv och dator.
Där behöver ni prata, kanske sambon har en bra idé om hur han lättast ser till att inte missa signaler p.g.a. datoranvändande? Kanske sambon också har några åsikter ang. ditt agerande med barnet där du får fundera ut en bra lösning?
 
Sv: Oengagerad pappa

Under våra drygt fyra år tillsammans har jag försökt prata om större grejer än var julen ska firas och vilken färg vi ska ha på nya soffan. Det har än så länge varit lönlöst tyvärr. Jag är för övrigt ganska filosofisk av mig så det är väldigt frustrerande.

När jag ställt frågor kring det större barnet svarar han undvikande att han inte vet, att han ska ta tag i det.

När det gäller mina tankar kring storasyskonet vs pappa vs sonen så var det en insikt som kom nu under kvällen så den har jag inte tagit upp med honom än.
 
Sv: Oengagerad pappa

Jo jag inser att det kanske är så. :angel: Jag vill nog för mycket, vill att sonen ska ha möjlighet att lära sig ditt och datt. Men jag tycker dock att det är betydligt trevligare att kalla på ett barn genom att säga "kom" än vissla som till en byracka. ;)

Just kring datorn har vi ju pratat alldeles nyligen och än så länge har det gått bra. Jag frågar ofta om han har förslag på hur vi (och i vi ingår även jag...) kan lösa saker men han tycker att mina idéer är bra. Och lägger inte jag fram idéer kommer det inte upp några alls. Jag har ju som sagt redan provat. :cool:
 
Sv: Oengagerad pappa

Om jag bad honom låta tv:n och datorn vara skulle det ta fem minuter innan han säger att han ska ut och fixa gräsklipparen/klippa gräset/mäta takplåten på altanen/skruva lite på bilen som aldrig kommer rulla på en väg igen/rensa i potatislandet/skrubba grillen///.

Min man har samma tendens. Men han ser det som ett problem. Han är aldrig nöjd med sig själv och måste prestera hela tiden. När han har klippt gräs, renoverat, byggt o s v syns det att han har gjort något. Resultatet av att bonda med sina barn syns inte lika tydligt, och först om flera år. Han känner det som att han är overksam, lat och dålig, om han inte gör något annat än ägnar sig åt barnen. Eller som att det är hans fel att det går långsamt när han låter barnen vara med och snickra.

Men han har övat, och nu går det riktigt bra. Han har blivit jätteduktig på att involvera barnen i snickrande, mekande o s v. Han har vant sig vid att tempot blir långsammare, och fokuserar på vinsterna i relationerna istället - både till barnen och mig.

Han går en "kurs" i föräldraskap tillsammans med barnen. Det har varit väldigt värdefullt för vår relation. Jag slipper känna mig som mamma eller coach åt honom. I alla fall inte hela tiden. :D
 
Sv: Oengagerad pappa

Jag får flera gånger dagligen säga åt S att titta på sonen och bekräfta/svara när M visar något eller ber om uppmärksamhet.

Så var det hos oss oxå för ett tag sedan. Ena sonen blev allt klängigare, nästan våldsamt fysisk, mot sin pappa. Han var tvungen, för att nå in. Men tyvärr blev reaktionen ofta bara att pappan blev sur/arg/sårad för att det gjorde ont på honom. Det var hemskt och sorgligt för mig att bara se på.:cry:

I efterhand kan vi se att min man svarade dåligt mot mig oxå, även om han pratade mer med mig än med barnen, och i trevligare ton. Men det var mycket "jag vet inte" eller "ja, kanske..." och därför fick jag ta upp samma fråga flera gånger. Eller om vi blev avbrutna mitt i ett logistik-samtal, då tog min man aldrig upp tråden igen, efter avbrottet. Det blev mitt ansvar. Hela familjelivet blev tungrott, eftersom maken helt saknade driv till att planera och strukturera. Han flydde hellre till något spontant renoveringsprojekt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 121
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 350
Senast: Tassa
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
2 478
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 731
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp