Överdriver vi sadelprovandet jämfört med proffsen?

[purity_666]

Ibland kan man ju undra. Hästägare åker till sadelutprovare och provar 20-tals sadlar för att hitta den perfekta till sin häst, sen har man tillridare/tävlingsryttare som kanske äger 2 sadlar och rider alla hästar med dom. Vari ligger skillnaden egentligen? Är det inte lika viktigt för dyra tävlingshästar att ha en individuellt utpassad sadel, som det är för Brunte som bara lufsar runt i skogen? Är alla tävlingshästar stöpta i samma form? Överdriver enskilda hästägare jakten på sadel?

Jag förstår att det vore jäkligt drygt att ha 10 sadlar att variera mellan, men ur hästens synpunkt då? Är dyra märkessadlar magiskt byggda så de passar alla hästar?

 

[Rugge]

Har också funderat över detta.

I sommras gick där en stor tävling där toppryttarna fick hoppa varandras hästar. (dåligt av mig att glömma vilken tävling det var)

hästarna sadlades om med ryttarnas egna sadlar, så där fanns ingen hänsyn till om sadeln passade hästen de skulle hoppa. Alltså sadeln följde ryttaren efter hand som den bytte häst.

 

[Fideli]

En aspekt kan ju vara att proffsryttare ofta föredrar/är bra på en viss typ av hästar, någon föredrar kvicka, nätta hästar och har 20 hästar i stallet som alla är fullblodskorsningar och är ganska lika i kroppsbyggnad, någon annan föredrar stora, kraftiga, rejäla hästar och har stallet fullt med 1,80-hästar med breda ryggar. Sedan har ju proffsryttarna sitt eget system och träningsschema och hästarna tränas likadant och bygger därmed muskler likadant.
De brukar ju också ha olika paddar, just för att kunna ha sadlarna till flera hästar och inte behöva köpa en ny sadel till varje ny häst som kommer till stallet. Dessutom får man väl hoppas att de ryttare som har ridning som sitt yrke, och rider i flera timmar varje dag, faktiskt är bättre ryttare än vi vanliga hobbyryttare och kanske därmed kan få hästarna att arbeta korrekt trots att sadeln inte ligger helt 100 % perfekt, medan vi dödliga behöver all hjälp vi kan få.

Sedan tar faktiskt även proffsen hjälp av sadelutprovare och om det är någon häst som ser väldigt annorlunda ut i ryggen så får ju just den hästen en helt egen sadel (ex Bonzai H). I övrigt så kanske de har tre-fyra sadlar som funkar till alla de andra hästarna.

Det som @Rugge pratar om, att man byter häst med varandra på en tävling (tex på VM), är ju inte särskilt vanligt och jag tror inte att någon häst blir skadad för livet av att ridas med en felaktig sadel i 10-15 minuter en eller två gånger i sitt liv.

 

[Amanda_F]

Jag tror, att om hästen rids av någon duktig i rätt form, så är det inte lika kinkigt att all utrustning är exakt avpassat. För mig har det handlat om att skapa förutsättningar att göra saker så bra som möjligt, för jag behöver all hjälp jag kan få.

 

[skuggi]

Ibland kan man ju undra. Hästägare åker till sadelutprovare och provar 20-tals sadlar för att hitta den perfekta till sin häst, sen har man tillridare/tävlingsryttare som kanske äger 2 sadlar och rider alla hästar med dom. Vari ligger skillnaden egentligen? Är det inte lika viktigt för dyra tävlingshästar att ha en individuellt utpassad sadel, som det är för Brunte som bara lufsar runt i skogen? Är alla tävlingshästar stöpta i samma form? Överdriver enskilda hästägare jakten på sadel?

Jag förstår att det vore jäkligt drygt att ha 10 sadlar att variera mellan, men ur hästens synpunkt då? Är dyra märkessadlar magiskt byggda så de passar alla hästar?

Ingen aning om det går att jämföra, men jag har en skum form på min skalle = jäkla svårt att hitta skön hjälm. Och då är jag vanlig hobbyryttare som tittar på hjälmar omkring 1000-lappen max helst.
Var inne i en välsorterad butik och beklagade mig över detta, blev övertalad att testa några av de snordyra hjälmarna eftersom "man alltid får bra passform med dem". Bullshit tänkte jag, men prova kostar inget.
Men tro det eller ej, typ alla de snordyra satt som en smäck!

Hur hänger det ihop? Hur går det till? Kanske är samma med snordyra sadlar, vad vet jag? Något magiskt material eller så.


Allvarligt så har jag ingen insyn i hur "proffsen" gör, men om varje beridare har sin egen sadel som han/hon använder på flera hästar, och om det går flera beridare på varje häst så att säga, så gör säkert omväxlingen att det funkar ok.
Sedan tänker jag att en välmusklad, balanserad, atletisk och stark häst antagligen har såpass mycket muskelmassa att den "klarar" lite tryck hit och dit. Till skillnad kanske mot hur det blir på en hobbyhäst som inte är lika välmusklad.
En beridare har väl inte en häst så himla länge heller, några månader i samma sadel gör nog inte så stor skillnad heller...

 

[purity_666]

Allvarligt så har jag ingen insyn i hur "proffsen" gör, men om varje beridare har sin egen sadel som han/hon använder på flera hästar, och om det går flera beridare på varje häst så att säga, så gör säkert omväxlingen att det funkar ok.
Sedan tänker jag att en välmusklad, balanserad, atletisk och stark häst antagligen har såpass mycket muskelmassa att den "klarar" lite tryck hit och dit. Till skillnad kanske mot hur det blir på en hobbyhäst som inte är lika välmusklad.
En beridare har väl inte en häst så himla länge heller, några månader i samma sadel gör nog inte så stor skillnad heller...

Nu är ju inte alla hästar som hamnar hos beridare/tillridare/inridare/proffs välmusklade. Det kan ju vara unghästar som inte ens vuxit klart i kroppen.
Hos tävlingsryttare kan ju en häst vara i flera, flera år.

 

[skuggi]

Nu är ju inte alla hästar som hamnar hos beridare/tillridare/inridare/proffs välmusklade. Det kan ju vara unghästar som inte ens vuxit klart i kroppen.
Hos tävlingsryttare kan ju en häst vara i flera, flera år.

Ok, det förståss.
Men vet vi hur det funkar då?
Tävlingsryttaren, rider alltid bara den på hästen eller arbetas den av andra också under en vecka? Och därmed i olika sadlar?
Och har de verkligen "alltid" bara 1-2 sadlar?

Angående din andra fråga så kan jag absolut tänka mig att man i någon mån "provar ihjäl sig" som amatör.
En gång för länge sen nu gick jag en kurs för att bli diplomerad sadelinprovare, en sak som jag lärde mig då var att man absolut inte skulle prova in en sadel på en häst som hade ont av nuvarande sadel. Just för att "allt" kommer att uppfattas som fantastiskt av hästen, och då kan det hända att man väljer fel sadel. Kunden skulle alltså beordras att arbeta hästen utan sadel iaf någon månad(mins inte exakt tid längre) innan man kunde kika på en ny sadel.
Sen skulle man räkna med att inom 3-6 mån skulle hästen ändra sig såpass mycket att en ny inprovning antagligen skulle behövas och omstoppning/ny sadel inhandlas.
De spontana reaktionen bland sadelåterförsäljarna på kursen var då att ingen kund skulle acceptera detta, då skulle de bara gå till nästa butik. Och så kan det nog vara. Och kanske är det därför man måste hålla på och byta sadel "hela tiden" för att man aldrig hittar rätt?

Vidare har de flesta hobbyryttare kanske en begränsad budget vilket innebär att sadelinprovaren bara har att välja mellan ett visst antal sadlar, och där finns kanske inte den som passar bäst.

 

[purity_666]

Ok, det förståss.
Men vet vi hur det funkar då?
Tävlingsryttaren, rider alltid bara den på hästen eller arbetas den av andra också under en vecka? Och därmed i olika sadlar?
Och har de verkligen "alltid" bara 1-2 sadlar?

Angående din andra fråga så kan jag absolut tänka mig att man i någon mån "provar ihjäl sig" som amatör.
En gång för länge sen nu gick jag en kurs för att bli diplomerad sadelinprovare, en sak som jag lärde mig då var att man absolut inte skulle prova in en sadel på en häst som hade ont av nuvarande sadel. Just för att "allt" kommer att uppfattas som fantastiskt av hästen, och då kan det hända att man väljer fel sadel. Kunden skulle alltså beordras att arbeta hästen utan sadel iaf någon månad(mins inte exakt tid längre) innan man kunde kika på en ny sadel.
Sen skulle man räkna med att inom 3-6 mån skulle hästen ändra sig såpass mycket att en ny inprovning antagligen skulle behövas och omstoppning/ny sadel inhandlas.
De spontana reaktionen bland sadelåterförsäljarna på kursen var då att ingen kund skulle acceptera detta, då skulle de bara gå till nästa butik. Och så kan det nog vara. Och kanske är det därför man måste hålla på och byta sadel "hela tiden" för att man aldrig hittar rätt?

Vidare har de flesta hobbyryttare kanske en begränsad budget vilket innebär att sadelinprovaren bara har att välja mellan ett visst antal sadlar, och där finns kanske inte den som passar bäst.

Tänker man så är det ju ännu mer konstigt att ett begränsat antal sadlar funkar för de med verksamhet. Om de får dit en gänglig unghäst så lär ju inte den hästen passa lika bra i sadeln när den musklat sig + vuxit färdigt.

Jag har en kompis som jobbar som tillridare/tävlar hästar åt folk. Hon har företag och har väl sisådär 10 hästar i stallet. Från d-ponny till storhäst. Hon har 2 sadlar. Det är bara hon som rider hästarna.

Lika där vi hade en annan häst på inridning. Den tjejen erbjöd också tillridning/tävling inför försäljning och kunde då ha hästarna en längre tid. Hon hade också 2 sadlar.

I de fallen handlar det ju inte om 30 000 kronors sadlar heller.

Ja jag vet inte, man börjar ju fundera lite på hur allt funkar egentligen. Ska Brunte ha en personlig sadel men inte Totilas eller Hickstead?
Och om alla som rider har en personlig sadel, men ingen som egentligen passar hästen så är det ju lika illa. Då rids den alltid i en sadel som inte passar.

Har ridskolehästar personlig sadel? Där snackar vi ju verkligen nybörjare som inte rider hästen i någon vidare form.

 

[kryddelydd]

Ibland kan man ju undra. Hästägare åker till sadelutprovare och provar 20-tals sadlar för att hitta den perfekta till sin häst, sen har man tillridare/tävlingsryttare som kanske äger 2 sadlar och rider alla hästar med dom. Vari ligger skillnaden egentligen? Är det inte lika viktigt för dyra tävlingshästar att ha en individuellt utpassad sadel, som det är för Brunte som bara lufsar runt i skogen? Är alla tävlingshästar stöpta i samma form? Överdriver enskilda hästägare jakten på sadel?

Jag förstår att det vore jäkligt drygt att ha 10 sadlar att variera mellan, men ur hästens synpunkt då? Är dyra märkessadlar magiskt byggda så de passar alla hästar?

Intressant tanke!

Jag har ett gäng hästar hemma, ungefät 15 som rids regelbundet.
Jag tog ut sadelutprovare för att få tag i en sadel av någorlunda dressyrmodell till en av hästarna.
Köpte en Stübben focus, dvs ett märke med skaplig kvalitet men inget "super-super". Jag trivs i sadeln och köpte därför en till av samma modell men större bom.
Sadlarna är relativt korta i anläggningsyta eftersom det är islandshästmodellen.
Med de två sadlarna klarar jag mig i stort sett till alla mina hästar, utom vbl-travaren som sedan fick en Stübben maestoso som ligger perfekt på honom - och på två till av hästarna.

Det verkar ju som om vissa sadlar fungerar på väldigt många olika hästryggar och det har antagligen med anläggningsytan och hur svängd sadeln är, att göra.
En sadel som inte är jättesvängd men inte jätterak. Om den möjligen är lite i rakaste laget så fungerar den pga att anläggningsytan är relativt kort och därmed inte blir som en bro över hästens "svank".

Så ja, jag tror att en del av de dyrare märkena faktiskt fungerar bra på fler hästar jämfört med de billigare. Kanske det faktiskt är så att man får en del valuta för pengarna genom att satsa på "bättre" sadel?
Och då har jag som sagt ingen riktig lyx-sadel utan ett gammalt vettigt märke.

När sadelutprovaren var ut, provade vi den sadel jag köpte på fem hästar och vi var överens om att den ligger bra på alla de hästarna...

 

[skuggi]

När jag gick på ridskola, på stenåldern, hade iaf varje häst en personlig sadel. Det var nog mest för ordnings skull, de fick ärva av varann och jag tror aldrig någon sadel provades ut. Man hade ludd under sadeln och såna trycksårsplåster på knölarna under sadeln

 

[tolksele]

Så ja, jag tror att en del av de dyrare märkena faktiskt fungerar bra på fler hästar jämfört med de billigare. Kanske det faktiskt är så att man får en del valuta för pengarna genom att satsa på "bättre" sadel?
Och då har jag som sagt ingen riktig lyx-sadel utan ett gammalt vettigt märke.

Här kan jag göra en liten invändning, min sadel är definitivt av ett "bugdet" märke (Lemetex) men har funkat tillräckligt bra på de hästar jag ridit. Från ponny till stor häst. En vän har en likadan som hen också haft på olika sorters hästar. Visst har jag padd ibland och det händer att den ligger något i bakvikt (t.ex. på ponnyn), men den låg inte dåligt på henne - bara placerade mig lite "fel" i sadeln.

Inte haft hästar med ryggsmärta eller tryckskador. Jag varierar dock med flera sadlar, men rider ändå de flesta pass i min hederliga gamla hoppsadel.

 

[Dorinda]

[QUOTE="purity_666, post: 16946273, member: 1533]
Har ridskolehästar personlig sadel? Där snackar vi ju verkligen nybörjare som inte rider hästen i någon vidare form.[/QUOTE]
När jag red på ridskola för 15 år sedan hade alla utprovade sadel. Många hade kieffer och några få padd under.

 

[DarkInNight]

Tänker man så är det ju ännu mer konstigt att ett begränsat antal sadlar funkar för de med verksamhet. Om de får dit en gänglig unghäst så lär ju inte den hästen passa lika bra i sadeln när den musklat sig + vuxit färdigt.

Jag har en kompis som jobbar som tillridare/tävlar hästar åt folk. Hon har företag och har väl sisådär 10 hästar i stallet. Från d-ponny till storhäst. Hon har 2 sadlar. Det är bara hon som rider hästarna.

Lika där vi hade en annan häst på inridning. Den tjejen erbjöd också tillridning/tävling inför försäljning och kunde då ha hästarna en längre tid. Hon hade också 2 sadlar.

I de fallen handlar det ju inte om 30 000 kronors sadlar heller.

Ja jag vet inte, man börjar ju fundera lite på hur allt funkar egentligen. Ska Brunte ha en personlig sadel men inte Totilas eller Hickstead?
Och om alla som rider har en personlig sadel, men ingen som egentligen passar hästen så är det ju lika illa. Då rids den alltid i en sadel som inte passar.

Har ridskolehästar personlig sadel? Där snackar vi ju verkligen nybörjare som inte rider hästen i någon vidare form.

På min ridskola har hästarna utprovade sadlar

 

[Angel]

De flesta ryttare på toppnivå (både hopp och dressyr) som jag vet om har ett fåtal sadlar med lite olika passform som passar de flesta av hästarna de har i träning. Någon eller några inridningssadlar som är lite äldre/av lite billigare märken som ska passa de flesta av unghästarna och sen kanske någon sadel som är måttad om det är någon häst som har knepig rygg, som ägaren skickat med eller till topphästen.

Det verkar mest vara en del hoppryttare på toppnivå (och ibland betydligt lägre nivå) som verkar resonera så att en eller två sadlar alltid passar alla hästarna och bara för att dom gör så så borde alla andra också kunna göra så. Av någon anledning så verkar dessa ryttare ibland vara oproportionerligt högljudda.

Sen finns det ett par som helt klart använder sadlar som inte passar på vissa av hästarna men det säger nog mer om att hästen i fråga har en otrolig kämparglöd och prestationsvilja om den ändå klarar av att leverera resultat än att ryttaren gjort rätt som rider med en sadel som ligger illa.

 

[viltmilla]

Nja.. om vi först ser utifrån hästens exteriör så är det delvis skillnad på en toppryttares hästar som först är avlade för prestation och det innebär ofta att de även har en mkt god exteriör vilket även innefattar ett bra sadel läge.
Medans Brunte utan meriterat möderne och kanske en icke godkänd far inte har en lika god exteriör. Det kan vara en anledning till att det blir svårt att hitta en sadel som ligger riktigt bra.
Sedan är det såklart en ekonomisk marknad för sadelprovarna som livnär sig på att osäkra hästägare inte längre vågar köpa sadel över disk utan ett professionellt utlåtande. För 15 år sedan var det mer vanligt att hästägaren köpte sin sadel över disk och provade själv hemma.

 

[Mimsan_]

Min uppfattning av dem jag träffat på som har många hästar och få sadlar är helt enkelt att dem köper samma typer utav hästar= sadlarna ligger bra på denna typen. Ridskolorna jag känner till i närheten har alla personliga sadlar till hästarna som med jämna mellanrum kollas så att dem fortfarande passar

Jag tror också att hobbyryttaren som har en häst lägger ner mer tid och funderingar på sin häst= kanske överdriver vissa saker som tex jakter på den perfekta sadeln.

 

[kryddelydd]

Min uppfattning av dem jag träffat på som har många hästar och få sadlar är helt enkelt att dem köper samma typer utav hästar= sadlarna ligger bra på denna typen. Ridskolorna jag känner till i närheten har alla personliga sadlar till hästarna som med jämna mellanrum kollas så att dem fortfarande passar

Jag tror också att hobbyryttaren som har en häst lägger ner mer tid och funderingar på sin häst= kanske överdriver vissa saker som tex jakter på den perfekta sadeln.

Jag har många hästar och få sadlar.
Fjordingar, vbl-travare, kbl-travare, islandshäst, arab, quarter, connemara, frieser, SWB är bland raserna. Storlekar från 134 cm (islänning) till 167 cm (SWB).
Visserligen är det du beskriver antagligen vanligare - att man väljer likartade typer - men jag håller av egen erfarenhet inte med i din bedömning.

 

[kryddelydd]

Här kan jag göra en liten invändning, min sadel är definitivt av ett "bugdet" märke (Lemetex) men har funkat tillräckligt bra på de hästar jag ridit. Från ponny till stor häst. En vän har en likadan som hen också haft på olika sorters hästar. Visst har jag padd ibland och det händer att den ligger något i bakvikt (t.ex. på ponnyn), men den låg inte dåligt på henne - bara placerade mig lite "fel" i sadeln.

Inte haft hästar med ryggsmärta eller tryckskador. Jag varierar dock med flera sadlar, men rider ändå de flesta pass i min hederliga gamla hoppsadel.

och jag har en Lemetex som egentligen inte passar någon av mina hästar (har dock lånat ut sadeln för 6-7 år sedan och därefter inte använt den utan hellre köpt nya så det är ju möjligt att den skulle passa någon av de hästar jag har nu; har inte kvar de hästar jag red på den tiden).

 

[tolksele]

@kryddelydd Så olika det kan vara
Jag fick min sadel "godkänd" av en sadelutprovare med gott rykte, men huruvida det alltid går att lita på sadelprovarna är en helt annan tråd..

Så länge det inte blir punkttryck eller sadeln är för trång får inte jag panik. Men det är svårt det här, mina tankar brukar variera från "ahh hästen kommer dö och behöver måttsydd sadel" till "äh, proffsen är ju inte så noga".
Visst presterar topphästarna på en annan nivå än de jag haft = borde vara mer noga samtidigt som proffsen rider bättre och deras hästar kollas oftare (equi, vet - gissar jag, varierar säkert där med) = fel upptäcka snabbare.

Men det är en jätteintressant diskussion!

 

[Martina_m]

De flesta ryttare på toppnivå (både hopp och dressyr) som jag vet om har ett fåtal sadlar med lite olika passform som passar de flesta av hästarna de har i träning. Någon eller några inridningssadlar som är lite äldre/av lite billigare märken som ska passa de flesta av unghästarna och sen kanske någon sadel som är måttad om det är någon häst som har knepig rygg, som ägaren skickat med eller till topphästen.

Det verkar mest vara en del hoppryttare på toppnivå (och ibland betydligt lägre nivå) som verkar resonera så att en eller två sadlar alltid passar alla hästarna och bara för att dom gör så så borde alla andra också kunna göra så. Av någon anledning så verkar dessa ryttare ibland vara oproportionerligt högljudda.

Sen finns det ett par som helt klart använder sadlar som inte passar på vissa av hästarna men det säger nog mer om att hästen i fråga har en otrolig kämparglöd och prestationsvilja om den ändå klarar av att leverera resultat än att ryttaren gjort rätt som rider med en sadel som ligger illa.

Det där håller jag med om.
De flesta dyra sadlar är faktiskt så välbalanserade och korta att de passar väldigt många hästar. Sen brukar de där proffsen som sagt ha flera sadlar som passar olika typer av häst. Så det har en till varje sort sas. Men när vi kommer till hoppryttare så tror jag att sadlarna är mkt färre än i ett dressyrstall . Det verkar som att hoppsadlar inte är lika viktiga, det räcker att ha en förbygel som håller den på plats om sadeln inte ligger bra .