Bukefalos 28 år!

Otacksam för upphittad hund?

aneeette

Trådstartare
Idag på väg hem från min morfar (17 mil ut i skogen inåt landet från Umeå), så ser jag helt plötsligt en hund springa på vägen utan synbar husse eller matte. Tvärstannar och slänger mig ur bilen för att försöka få tag på hunden då det är en väg med dålig sikt och folk kör betydligt fortare än vad hastighetsbegränsningen visar.

Folk i bilarna runt omkring saktar ner (tack för det) och vinkar och skrattar åt mig.. :cool: Jag får tag i hunden, som hade ett halvstryp som satt helt fel, och välidgt hårt runt halsen på hunden.

Det visade sig vara en väldigt snäll hund, och jag hade ju med mig min egen som fick stanna kvar i bilen när vi tog mitt koppel och kopplade hunden och började leta efter någon potentiell husse/matte. Men inget. Vi gick till första huset längs en smal grusväg och jagade ikapp några som såg ut att vara husägare. Frågade om det var deras hund eller någon de kände - men icket.

Ringer runt till några vänner till mig för att försöka få tag i någon som kunde söka på öronmärkningen så vi kunde försöka få tag på husse/matte. Inget svar, så jag ringer till polisen. Och jag har aldrig blivit så otrevligt bemött av en polis förut! Han satt och gäspade högt och tydligt i telefonen och sa direkt att "Jaa, men vi hämtar ju inga hundar, så hittar du ingen som kan tänkas äga hunden så får du väl släppa lös den igen så att någon som kan ta med sig hunden kan fånga in den igen.." Vi hade ingen möjlighet att ta med den eftersom vi hade 8 mil hem, och en liten nissan micra som knappt fick plats med oss + hunden. Polisen frågade inte ens om den hade öronmärkning utan jag fick avbryta honom i hans telefonavslut att "ni kan väl iallafall söka på öronmärkningen för att se vem som äger hunden", och ja, det kunde han ju kanske göra...

Fick tag på en tacksam husse som skulle försöka hitta någon som kunde hämta hunden, han befann sig i Umeå, allstå 8 mil därifrån. Men matte skulle komma så fort hon kunde.

Döm om min förvåning när jag kom ut från ett snabbt toabesök hos de gamla paret i huset! Hunden hade öppnat dörren själv och matte befann sig på plats och hade kopplat honom och var fpåväg därifrån. Utan att ha sagt ett ord till oss! Jag fick ropa på henne för att hon skulle stanna och iallafall säga hej. Ett tack fick jag då inte, och "Han brukar ju öppna dörren ibland och springa ut".

Jaha? Är man inte glad för att man fått tillbaks sin hund? Ett tack skulle ju inte sitta fel. Hittelön bryr jag väl mig inte om över huvudtaget, men ett enkelt tack skulle ha suttit på sin plats!

Hon tog bara hunden och gick.. Gubben (som för övrigt var den trevligaste gamling jag träffat på länge :D) ville ju också säga hej till matten, så han fick springa efter han också. Gubben och gumman är en helt annan historia, vilket härligt gammalt par! Fika och kaffe fick vi innan vi for, av totala främlingar! :bump:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Alla verkar inte vara det. För ett antal år sedan hittade jag också en hund. Tog hand om den och letade hela dagen efter husse och matte. Sent på kvällen fick jag reda på vems hunden var. Då hade jag fäst mig vid hunden ordentligt och var jätteledsen för att behöva lämna den.

Matte med dotter öppnade dörren och fräste åt hunden: jaså, där är du. Jag blev så ledsen så jag frågade om de ville bli av med den vilket matte gärna ville. Den hunden bodde hos oss i många år efteråt. Där var heller inte en tendens till att säga tack när jag kom hem med den.
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Vi fångade in en lös hund för några år sedan, dagen innan julafton. Får inte tag i någon ägare, ingen märkning och ingen anmälan om försvunnen hund..

Dagen efter får vi ett samtal från ägaren som då hade ringt till polisen (eller om någon i hennes närhet gjort det) som säger att "Ni kan ju komma förbi med honomnån gång när ni känner för det.. På julafton:devil:

Visade sig senare att ägaren inte är riktigt ok, sjukdom el missbruk minns jag inte, och har sett hunden lös flera gånger i området, nästan kört på den en gång..

Alla är väl inte så rädda om sina små vänner.. Skulle min försvinna, om så bara nån minut, skulle jag få panik, och om någon vänlig själ fångat in honom skulle jag nog överösa denna med blommor, tårta och hittelön:love:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Och Ylva86:

Men gud! :eek: Att vissa inte bryr sig mer om sina djur än så. Jag hittade en goldentik förra vintern också och ägaren till den hunden var då så tacksam så att hon grät och hon tömde plånboken på sina ynka 70 kr och gav mig som hittelön. Då känns det ju kul att lämna tillbaks hunden (när matte/husse blir glad - inte för pengarnas skull), men om dom bara tar den och blir man ju lesen när de går iväg! Han va ju så himla snäll! Han följde snällt med och satte sig så nära han kunde när han började frysa :love:

Skulle min hund försvinna och någon hittade honom skulle jag inte kunna tacka dom tillräckligt! Skulle också komma med tårta och hittelön! Det är ju min lilla boll! :bump:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

*KL*

Sedan kan det ju bli lite fel ibland.
Husse var ut och gick i mörkret med jycken (reflexer givetvis) i ett villa område. Mobiltelefonen ringde och han svarade och pratade lite medans han gick. Det var ett kort samtal och när han avslutade och såg sig omkring var jycken försvunnen.....
Han sprang tillbaka de max 50meter som han gått men ingen hund. Han hann jaga upp sig ordentligt när en av de boende kom körande och frågade om han saknade en hund.
Jovisst.
Denna man bodde på gatan och hade fått syn på jycken som nosade vid vägkanten.
Men hade hade aldrig kommit på tanken att titta efter vägen åt något håll utan tog för givet att hunden smitit, lastade in vår ursnälla jycke i bilen och for för att leta ägaren.
Allt detta tog bara någon minut men det räckte för att husse skulle ha jycken borta.
Högt blodtryck på husse och sedan även på mig när han berättade det.
Bara tanken att ha hunden borta.....fattar inte hur de är funtade som inte bryr sig.
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Jo, ibland händer det ju att dom smiter iväg! Men denna matte visade verkligen att det va husses hund och ingen annans. Han fick allt se till att hålla bättre koll på hunden för hon verkade bara tycka det va jobbigt att behöva åka och hämta den..

Förstår inte hur "dom" tänker! Tänk om alla kunde vara som gubben och gumman som hjälpte oss istället! De sprang in och hämtade en telefonkatalog och stoppade förbipasserande bilar åt oss för att fråga om någon visste nått, och de var nog lika ställda av hennes sätt att bete sig när hon hämtade hunden.

gubben och gumman bjöd på fika och berättade en massa historier från 50talet innan det blev dags för oss att tacka för fikat och åka hem. Gumman va så himla rolig och snäll, riktig bonn-brud :cool:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Roligt för gubben och gumman att ni i alla fall var glada. De tyckte säkert att det var ett spännande äventyr.
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

*KL*
Har både hittat o förlorat hundar, polisen har alltid varit mycket hjälpsam, iofs har jag aldrig bett dem hämta någon hund, utan tagit hand om dem själv.

Trist att det inte alltid är så.

mvh
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

*KL*

Alltså.. jag förstår inte heller hur man INTE kan bli överlycklig över att få tillbaka sin hund...
För ungefär ett halvår sen så sprang min Zala hem efter att ha blivit skrämd av en annan hund i skogen.. Hon hade fått korsa en bilväg och sprungit längs en annan bilväg för att komma hem. Tydligen hade det varit nära att hon blivit påkörd när hon korsade ena vägen :crazy:
Efter att gått runt och skrikit i ren panik och ångest i skogen i en timme fick jag tag på en vän som kunde gå hem till mig och kolla om Zala sprungit hem, vilket hon hade.
När jag fått reda på det så snubblade jag hela vägen hem, storgråtandes och sa (viskade, för rösten var död efter allt skrikande) "Hon är hemma, hon är hemma, hon är hemma" :p Jag hann bli så satans jävla rädd när hon försvann...

Då var det ändå bara en timme som hon "var borta" och det var bara 2km hon förflyttat sig. När andra då knappt bryr sig om att hunden försvinner, kommer långt bort och är borta länge... :crazy:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Jo, de gånger jag hittat hundar på villospår har polisen alltid varit hjälpsamma och försökt komma på lösningar, men han jag pratade med idag gjorde mig riktigt irriterad. Okej att de inte åker ut och hämtar hundar, men han kunde ju ha uttryckt sig lite bättre tycker man.

Men hunden har ju hamnat där den hörde hemma iallafall, och husse till hunden var då väldigt tacksam och beklagade att han inte kunde hämta hunden personligen och ge oss något som tack. Får nöja mig med det ;)
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Ja, ungefär så skulle jag också reagera om min lilla boll skulle försvinna! Och inte skulle jag bara ta honom och fara bara för att han kom till mig utan att säga någonting till de som hittat honom.

Vad skönt att hon sprang hem, och inte någon annanstans! :laugh:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

har oxå bara haft trevligt bemötande av poliser i dessa fall. Kan LOVA att många poliser skäms över de poliser som säger "släpp den igen".Har pratat med flertalet av mina bekanta om det och de tycker det är självklart att finns tiden så kommer de, tyvärr är det sällan i dagens samhälle.

Otacksamma människor finns överallt. Jag hade kramat dig och inte släppt dig på länge om du hade räddat min hund på detta sätt ;-)

Jättebra gjort av dig att ta hand om hunden. Dagens ros till Er :-)
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Sambon och jag har hittat otaliga hundar genom åren.Ibland inne i stan,ibland i skogen.
Senast i somras,en av de varmaste dagarna hade vi plötsligt en extra hund på gården.
En sobel colliehane stod plötsligt i stallet,inte påverkad av värmen,inte tovig och inte full av kvistar eller annat vilket han borde varit om han kommit via åkrarna runtom.
Själv såg jag den aldrig,men sambon ringde mej om det när jag var på väg hem från jobb.
Först ringde han och anmälde den upphittad,sen körde vi runt överallt i krokarna med varsin bil och förhörde oss om ngn visste var hunden hörde hemma.
Glodde efter "bilar som verkade leta efter någon",stoppade hundägare,ringde på i hus där jag sett collie förut. mm.
Sen åkte sambon till djursjukhuset för o kolla ev chipmärkn.
Där blev han sittande i 2 tim eftersom de fick mkt akuta besök just då.
Men jodå,hunden var chippad,men sambon fick till svar att informationen om ägaren bara var tillgänglig för polisen (???) så han lämnade hundstackaren där uppe.Med namn och tel nr.
Inte 17 har nån ringt oss. Vill absolut inte ha nån hittelön eller nåt.
Det man mest undrar är var djuret kommer ifrån,hur långt har den sprungit,hur länge har den varit borta??
Just den här collien tror jag dumpades hos oss av ngn som kör förbi gården ute på vägen.
Sambon tror inte det,men jag köper inte att en pälsig collie (har haft 3) inte ens är flåsig en het sommardag,och inte tufsig eller nåt när åkrarna runt om står och väntar på att skördas.
Om han kommit längs vägen skulle tassarna vara jätteömma och han skulle vart helt slut.
By the way..nästa dag ringde polisen och frågade hur det gick med hunden....:grin:
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Hittade en vuxen S:t Bernhardhane en gång som sprang rätt över en av stans mest trafikerade gator mitt i natten en lördag.
När han då pep in på vår innergård trodde jag det var samma som bott där som valp.Kanske han kände igen sej,tänkte jag.
Vi + en av sambons kompis som funderade på att skaffa A.Malamute,satte båtlina på hunden och letade i ett par timmar lite överallt runtom.
Polisen tyckte han skulle släppas (Den hittar väl hem...).
När djursjukhuset öppnade på morgonen,kollades ev chippning (ingen) och de tog in honom.
Nästa dag ringde vi upp och då var hunden hämtad.
Ungdomarna i villan hade haft fest,öppnat dörren och släppt ut hunden som drog i väg,ingen hade letat då.Ingen ringde och tackade.
Kan vart 7-800 m från oss fågelvägen.

En hund jag aldrig glömmer och önskar jag aldrig återlämnat var en schäfertik lite av den gamla typen.Sickan.
Såg henne kuta i full nitti i rusningstrafik,korsandes gator.
Ringde polisen och fick veta att hon vart på rymmen en vecka och att polisen tänkt skjuta henne med bedövningspil.
Samma kväll kom hon fram ur mörkret i parken där man ofta gick med hundar och började leka med vår colliehane.Verkade kommit i löp.
Kopplade henne,tog hem henne,gav vatten och mat o ringde polisen,sen gick vi ner till polisen med henne.
Där fick vi höra att ägaren var på krogen och festade och fick höra namnet på denne.Kvartersskummis som haft djurförbud pga att han slog sina hundar,blivit fråntagen de 3 jag sett honom med.
Visste inte att han skaffat Sickan.
Lämnade henne hos polisen,vad annat göra.
Polisen tyckte det kändes olustigt.
Nån månader senare såg vi hunden kuta på den trafikerade vägen igen,med kopplet flaxande.Hade kopplet fastnat i en bil så...
Fick fatt i henne,tog hem henne.
Försökte desperat tänka på någon som kunde ta henne.Vi hade berättat om henne för vänner o bekanta sen vi hittat henne första gången.
Själv kunde vi inte behålla henne eftersom ägarens flickvän bodde i huset rakt över vårt och om de ville så kunde de se in i vår lgh från hennes.
Lämnades stackars fina Sickan till polisen och aset (ja,just det) fick tillbaka sin hund.
Efter en tid hörde jag från en av hans grannar att han slagit henne så mkt att hon bitit tillbaka en dag.
Då sköt han henne...
Usch,nu gråter jag...
R.I.P.lilla Sickan.
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Fick tag på en tacksam husse som skulle försöka hitta någon som kunde hämta hunden, han befann sig i Umeå, allstå 8 mil därifrån. Men matte skulle komma så fort hon kunde.
Men ägaren var ju tacksam! Att hon som hämtade hunden inte var det betyder ju inte så mycket egentligen. Hon är kanske arg på sin man av miljoner anledningar som ingen annan känner till och att hon dessutom nu var tvungen att åka och hämta hunden hon kanske inte ens vill ha var droppen liksom.

Man vet aldrig vad som har hänt eller varför människor är som de är, men ofta finns det en logisk anledning till att människor är sura eller otrevliga....eller rent av inte verkar bry sig.
 
Sv: Otacksam för upphittad hund?

Att de inte kommer och hämtar hunden är en sanning med modifikation. Här i Sthlmstrakten kan de masa sig ut om det krisar. Vi har ringt några gånger om hundar som varit lösa, bland annat en jack russel som hade förvirrat sig ner på en av påfarterna till södra länken. De skickade ut en patrull iom att hunden tydligt var en trafikfara.

En annan hund de hämtade var en aggressiv en som hade bitit vår hund sönder och samman. Farsan fångade in hunden och låste in den på kontoret. När han sen pratade med polisen tyckte de att han skulle köra den till hundstallet (som var stängt just då). Efter ca 10 minuters dividerande sa farsan att antingen fick de hämta hunden på studs eller så skulle han ta ut den på gården och avliva den själv så fick de dividera om hur de skulle göra med den senare. Han hade inte tid med tjafs eftersom vår hund låg och förblödde i hallen mer eller mindre.
De kom efter ca 5 minuter. Sen fick de lämna en av poliserna på uppfarten eftersom hunden tydligt visade att det INTE var ok att han skulle sitta i baksätet. Där någonstans kom vår taxi till Albano... Polisen fick hämtas av en annan patrull. :D
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
19
· Visningar
2 229
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
4 328
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 650
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 674

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp