Ovanor vid ridning

[PonnynPoni]

Jag har en väldigt dålig och störande ovana då jag rider. Jag har tendens att börja driva/trycka fram hästen för mycket med sätet. Istället för att sitta mer still och använda skänklarna mer så försöker jag trycka fram hästen till att gå fortare. Detta händer mest på lite latare hästar, lite för stora hästar och då ja känner att jag inte får dem att reagera tillräckligt på skänkeln. Min ridlärare påpekar hela tiden att jag sitter och trycker fram hästen och glömmer skänklarna

Vet att det är väldigt svårt att träna bort en ovana och skulle nu behöva lite tips på hur jag skulle få ovanan bort tränad Har nån haft nån liknande ovana och blivit av med den? Vad är er/era ovanor??

 

[spinxx]

Jag tenderar att rida med vänsterhanden öppen. Alltså med tygeln i ett fingergrepp istället för i sluten hand.
Detta gör jag av en rad olika anledningar, dels för att jag är svagare i v.sida.

För att få bättre stöd i vänstern och få ett bättre tygelläge med bägge händerna rider jag ofta med normal tygelfattning, och sedan ett spö liggande under mina tummar, alltså rätt över framvalvet på sadeln. Jag måste således hålla händerna stängda och med tummarna uppåt för att inte tappa spöt och därmed mitt stöd. Underbart när man har tränare på marken som kan tjata på en och hjälpa en att bli av med knasigheter!

 

[fickan]

Jag viker mig i vänstersidan. Hade nästan jobbat bort det helt men efter ett lååångt träningsuppehåll så är det tillbaka igen Blir gärna sittandes med lite låg hand också, men räknar med att det mesta kommer bort av sig själv när jag får tillbaka mina mag-och ryggmuskler

Jag är ganska duktig på att påminna mig själv om mina svagheter så länge jag har tillgång till speglar. Kan rida varv på varv framför speglarna bara för att kontrollera att jag sitter rakt.

 

[Anyo]

Oj oj här är en till med olater Det är så lätt att man lägger in ett system som tillslut blir bekvämt och när det ska rättas är det extremt svårt för det blir obekvämt. Jag behöver fram mer med mina händer ( sitter gärna med dem i magen) men det känns som jag då blir framtung och drar i hästen istället ( vilket jag inte gör ) men det känns så eftersom det är ovant för mig med den positionen. Det man behöver är en som påminner en för man orkar inte hela tiden påminna sig själv. Iaf inte jag.

 

[TheRedLightning]

Min ovana består i att jag lutar mig framåt med hela mitt överliv, det jag jobbar på är att aktivt tänka på det och inte göra det. Går sakta i rätt riktning.

 

[Cornelia]

Oj, jag har många!
Sitter gärna i lite stolsits, säkert delvis pga att jag har ridit så mycket barbacka....
Tittar NER när jag vet att jag ska ha blicken riktad framåt....
Vill gärna höja ytterhanden- vet inte varför....
Lutar mig för mycket framåt med överlivet vid lättridning och måste hela tiden tänka på det....

 

[Mirre]

Viker mig lätt i sidan på volterna och fipplar alldeles för mycket med innertygeln. Faller även lätt ner med blicken, speciellt i traven av någon anledning

 

[the_connemara]

Jag har en väldigt dålig och störande ovana då jag rider. Jag har tendens att börja driva/trycka fram hästen för mycket med sätet. Istället för att sitta mer still och använda skänklarna mer så försöker jag trycka fram hästen till att gå fortare. Detta händer mest på lite latare hästar, lite för stora hästar och då ja känner att jag inte får dem att reagera tillräckligt på skänkeln. Min ridlärare påpekar hela tiden att jag sitter och trycker fram hästen och glömmer skänklarna

Vet att det är väldigt svårt att träna bort en ovana och skulle nu behöva lite tips på hur jag skulle få ovanan bort tränad Har nån haft nån liknande ovana och blivit av med den? Vad är er/era ovanor??

Har precis samma ovana som du! Ju mer jag lyckas arbeta bort den desto piggare blir min häst, ingen vill springa om man håller dem i ett skruvstäd

Mitt tips är att verkligen fokusera på att slappna av i hela benen, jag måste tänka på det hela tiden. Även om jag inte driver/behöver driva så sitter jag o spänner mig efter en liten stund.

Jag rider numera även med ett långt spö. När jag använder skänkeln så fokuserar jag på att lära mig o bara ge en snabb impuls. I början/ofta/när min häst inte är helt framme ännu så lägger jag på spöet precis samtidigt som skänkeln. Inte hårt utan verkligen för att understryka impulsen, att jag ger en hjälp, jag klämmer/trycker/driver inte.

För att inte bara jaga honom framåt ur balans så han istället står emot så gör jag direkt likadant fast med en skänkel o att han alltså direkt ska plocka in bogen o kliva undan för skänkeln utan att tappa fart utan framåt men till andra sidan vägen när jag rider ute tex. Detta ger mkt bra effekt! Han gör sig lite redo att kliva åt sidan o iom det så har han en högre energi o går inte o såsar på bogarna utan är lätt i kroppen o kan kliva åt sidan, gå fram o göra halt lika enkelt. Dit jag vill komma i alla gångarter!

 

[tuaphua]

Jag har en väldigt dålig och störande ovana då jag rider. Jag har tendens att börja driva/trycka fram hästen för mycket med sätet. Istället för att sitta mer still och använda skänklarna mer så försöker jag trycka fram hästen till att gå fortare. Detta händer mest på lite latare hästar, lite för stora hästar och då ja känner att jag inte får dem att reagera tillräckligt på skänkeln. Min ridlärare påpekar hela tiden att jag sitter och trycker fram hästen och glömmer skänklarna

Vet att det är väldigt svårt att träna bort en ovana och skulle nu behöva lite tips på hur jag skulle få ovanan bort tränad Har nån haft nån liknande ovana och blivit av med den? Vad är er/era ovanor??

Det är inte så ovaligt att folk lägger sig till med ovanor då de själva inte är proffs och rider hästar som rids av många andra som är lite grönare. Ofta svarar de hästarna inte helt klockrent på alla hjälper. Och man fastnar i ovanor som tex driva hela tiden eller försöka driva fram med sitsen etc..
Så du är absolut inte ensam!

Själv har jag knappt ridit på länge. Så nu har jag fått tillbaks en massa olater som beror på att jag är för svag i bålen. Jag är också för långsam i hjälperna och för okoordinerad.

Men det är bara att träna vidare!

Man brukar säga att man bara klarar av att tänka på 3 saker åt gången som människa och att det kan vara rimligt att ha 3 bestämda saker man vill förbättra i sin ridning åt gången. Då brukar man också lyckas åtgärda de sakerna.

 

[Aureola]

Oh, jag älskar såna här trådar! Till att börja med: Ni som har ovanor- grattis till att ha hittat dom! För jag är övertygad om att de flesta som tror att de inte har några ovanor är längre från sina mål än vi. Jag tänker såhär kring ovanor:
1. Det finns en anledning till dem. Något gör att vi tror att vi måste göra så. Ibland är det hästen som försätter oss i en position vi inte är medvetna om eller är inte kapabla att ta oss ur. Ibland är det egna snedheter och spänningar. Ibland är det saker vi "hört" som blivit dogmer som vi tror att vi måste följa. Oavsett vilket behöver vi ibland få hjälp, av en kunnig kompis eller tränare - eller varför inte en videokamera (den senare vinner i objektivitet och trovärdighet, så kan varmt rekommendera) att se ovanan, dess orsak och därefter byta ut den. Och här kommer vi till nästa springande punkt. Jag tror att det är väldigt få ovanor man bara kan SLUTA med. Man måste byta ut den mot något annat. Kroppen måste aktivt göra något, för att inte göra ovanan.
2. För att komma till rätta med dem behövs två saker: Motivation och repetition. Lillhjärnan som styr över repetitiva rörelser kommer inte frivilligt att ge upp sina gamla mönster utan kommer bara att gå med på att prova det nya stundvis. I början får man "tvinga den" med mkt repetition, senare, då vi upplever en positiv förändring i oss själva och hästen, kommer motivation att göra det enklare att byta.

 

[Gry]

Tycker det blir mkt lättare att tänka på vad man ska göra än vad man INTE ska. Hitta var någonstans det känns när du gör rätt och fokusera på att bibehålla. I bästa fall hittar man ngt att fokusera på en bit ifrån problemet. Min häst puttar mig lite och jag viker mig i sidan. Jag tänker då "sträck ut benet, sitt mer på den och den skinkan". Jag tänker inte "inte vika". Dels blir det positivare känsla i mig och då blir vi som ekipage gladare och dels är det lättare för min hjärna att göra det man ska. Och så berömmer jag mig själv när jag gör rätt Jag har alltid varit alldeles för hård och elak mot mig själv och det tröttnade jag på. Jag orkar inte med att trycka ner mig själv hela tiden. Roligare att umgås med mig själv nu när jag fokuserar på det som är positivt

 

[menina]

Oj, vart ska man börja.

På grund av en axelskada har jag inte så mycket styrka i vänster hand, vilket gör att jag stundtals blir låst, stundtals öppnar handen. Svag baksida av bålen plus rumpa modell större (inte alltid en bra grej ) gör att jag gärna svankar när jag blir trött. Svårt att komma ner på höger sittben och någon märklig ovana att spjärna emot lite extra med vänster fot i stigbygeln...

För långsam.
För snabb.
För otydlig.
För mycket.

Det är som att skala en lök, tar man bort en grej dyker det snart upp en annan.

Det är svårt att rida.

 

[karamelldrottningen]

Jag har en väldigt dålig och störande ovana då jag rider. Jag har tendens att börja driva/trycka fram hästen för mycket med sätet. Istället för att sitta mer still och använda skänklarna mer så försöker jag trycka fram hästen till att gå fortare. Detta händer mest på lite latare hästar, lite för stora hästar och då ja känner att jag inte får dem att reagera tillräckligt på skänkeln. Min ridlärare påpekar hela tiden att jag sitter och trycker fram hästen och glömmer skänklarna

Vet att det är väldigt svårt att träna bort en ovana och skulle nu behöva lite tips på hur jag skulle få ovanan bort tränad Har nån haft nån liknande ovana och blivit av med den? Vad är er/era ovanor??

En dålig ovana är att jag ibland gärna ger för långa eftergifter. Speciellt på svärtöltande hästar. Så detta försöker jag bli bättre på

 

[Elektronen]

Oj jag har säkert många olater nu för tiden! Jag ska rida min första lektion på 5 år, på torsdag så det kan bli väldigt intressant!
Har haft uppehåll från ridning några år och sen varit medryttare några år (på olika hästar) men då inte ridit lektion.

Vet att jag gärna för in min vänster hand för mycket mot hästens hals, speciellt på böjda spår. Men jag är svagare i vänsterhanden och är extremt högerhänt så är nog mycket därför. Jag tappar lätt sitsen och "ramen" i trav, skritt och galopp är lättare!

Sen är jag pinsamt dålig på att se vilket sittben jag sitter på alltid varit dålig på det, men nu efter uppehåll på något år och att jag mest ridit själv så är jag extremt dålig på det.

 

[Aureola]

En annan sak som jag kom på när det gäller detta med ovanor (och som jag tycker att standardtränarna inte är jätteduktiga på att hantera) är detta att inte försöka göra något åt allt samtidigt. I alla fall när jag red på ridskola så var det ofta såhär: Sänk hälarna, upp med blicken, korta upp formen, sitt på honom, ner med hakan, upp med tårna, lyft händerna, sänk händerna, vrid om handlederna, böj på armbågarna! Instruktion efter instruktion som en liten hagelskur
Välment men jag tror inte riktigt man lär sig så mycket då. Förändring kräver fokus, och fokus får jag bara om jag tillåts fokusera. Hur ska jag kunna göra det när jag blir "anfallen" med nya instruktioner i ett. Jag tror att man istället ska försöka fokusera på en grej (ofta är det något nära ryggraden och bäckenet, och INTE händer och fötter som oftast bara är symptom) och så strunta i det andra tills man känner att man kan hålla kvar det där yttersittbenet som jämt vill flyta ut och kännas diffust, eller den där utåtrotationen i bålen som behövs för att hålla sittbenen på exakt var sin sida om hästens ryggrad, eller vad det kan vara som gör att man korvar sig, lutar sig, och börjar pressa med händer och joxa och greja, allt det gör man ju för att man inte sitter där man ska. Så en sak i taget. Fortfarande tänker jag så när jag påbörjar ett ridpass. Så bygger jag upp min inre ryttare EN grej i taget. Inifrån och ut. Börjar jag med hästen, eller börjar jag med skalet (formen), då blir det aldrig bra.