"Ryttareliten"

[Badger]

Sv: "Ryttareliten"

Jodå, jag såg det. Men vi vet ju inte varför han gråter, om han sörjer individen eller sina förlorade framtida chanser med den.

Kan man sörja båda? Man kanske sörjer hästen och älskar hästen och tycker om att rida den. Men har det slitigt med pengar, är man, är 27 och gillar inte att prata känslor med TV team? Betygsätta tårar känns lite B.

(Jag tror att ett TV team skulle få jättesvårt att få mig att ösa ur mig massa privata känslor om någonting, från man till barn till häst. Att förminska känslor genom att prata om dem.)

Prata ekonomi är ju också lite känsligt kanske men lite mindre privat och så kanske man vill att TV teamet ska förstå hur viktig hästen är för tävlandet.

Ska jag vara helt ärlig tvekar jag om att de som tjatar och pratar om känslor och kärlek hela tiden nödvändigtvis känner det mer. Den som tjatar om kärlek kanske inte känner någon alls, eller mindre än den som inte tjatar om det. Eller kanske känner mer intensivt men kan byta objekt snabbt. Den som inte pratar om känslor kanske känner mycket, eller lite, vem vet.

Själv tyckte jag hästarna såg ganska harmoniska o mysiga ut, trodde de skulle vara mer stissiga och diviga.

 

[Undret]

Sv: "Ryttareliten"

Jag har väldigt mycket personlig erfarenhet av ryttareliten och jag tycker att serien är bra. Helt ärligt så är det väldigt mycket skandaler och strider i verkligheten, medan serien ger en väldigt fin bild ändå. Och jag tycker inte alls att det är konstigt att det är fokus på pengar, det är liksom pengar som avgör om en får vara med i leken eller inte.

Jag tycker också att det är ganska larvigt att folk rasar över vissa grejer, herregud. Det är TV. Det är vinklat. Det ska sälja. Get a grip.

Jag håller med här (har inte riktigt orkat diskutera programmet i den andra och mer utbroderade tråden due to att sakerna som folk lyfter fram inte är så märkliga i mina ögon). Och helt spontant så känns det som om en helt djupgående bild av den världen skulle lika ett avsnitt av "Paradise Hotell" mer än en lyxig produktion att visa på SVT på bästa sändningstid. Men det är snyggt och det är underhållande.


Och angående ryttarnas relationer med hästarna så tänkte jag mer på när man hörde Peder säga att han skulle ha ridit även om han inte längre skulle hålla på som han gör nu, han om någon verkar väl visa kärlek till hästarna på ett väldigt fint sätt. Men det är ju tudelat, för även om du genuint älskar hästen så är det en investering som måste förvaltas också. Och ibland hamnar ryttarna med hästar i stallet som de kanske inte älskar eller känner för, men som är för bra för att inte behålla. Och då kan det väl vara svårt att utstråla särskilt genuina känslor för hästen som individ också. Och vissa människor är inte särskilt känslomässigt utsvävande oavsett typ av individ eller relation.

 

[mandalaki]

Sv: "Ryttareliten"

Kan man sörja båda? Man kanske sörjer hästen och älskar hästen och tycker om att rida den. Men har det slitigt med pengar, är man, är 27 och gillar inte att prata känslor med TV team? Betygsätta tårar känns lite B.

Ja, vem har gjort det? Det var inte jag som tog upp tårarna. När de togs upp, som ett tecken på personligt förhållandet, skrev jag däremot att vi inte vet varför han gråter.

Jag har inte reagerat särskilt på att de inte pratar om kärlek i intervjuerna. Det jag reagerat på när de filmats med hästarna är att jag inte sett ett enda tecken på en personlig relation.

Vad gäller att prata om det är det ju faktiskt en som gjort det. PF, precis som Undret påpekar. Och han talar säkert helt sant.

 

[lulski]

Sv: "Ryttareliten"

En sak jag tänkte på är att ofta äger de ju inte hästarna själva och hästarna kan när som helst tas ifrån dem för att säljas eller lämnas till någon annan ryttare. Man kanske inte tillåter sig själv bli så känslomässigt engagerad i individen eftersom man inte vet hur länge man kommer ha den? Om jag utgår från mig själv så kan jag villigt erkänna att jag hyser inte alls lika stora känslor för ett djur som inte är mitt eget som jag gör för det jag äger. Är djuret under mitt ansvar så tar jag givetvis hand om det på samma sätt som mitt eget men jag känner inte samma sak för det. Kan tillägga att jag inte vet hur det ligger till utan resonerar bara utifrån hur jag tror att jag själv skulle känna.

 

[Migo]

Sv: "Ryttareliten"

Jag har inte reagerat särskilt på att de inte pratar om kärlek i intervjuerna. Det jag reagerat på när de filmats med hästarna är att jag inte sett ett enda tecken på en personlig relation.

Precis. Jag efterlyser inte ballader och dikter i hästarnas ära, utan ett litet tecken på att de är uppskattade och omtyckta individer, även bortsett från prestationsförmågan. Utöver PF som uttalade sig att han skulle rida även utan att tävla, så är det total avsaknad av relation. Snarare tvärt om, det har ju uttryckts att hästarna bara är ett medel att nå framgång.

 

[Blueberry]

Sv: "Ryttareliten"

Jag är beredd att dra ett argument om hen här, och säga att könet inte är så relevant utan att det handlar om "häst", inte "hingst" eller "sto" och därför är det helt rimligt att säga den. Önskar att det var mer vedertaget även när den är en "människa" och inte "man" eller "kvinna".

 

[Migo]

Sv: "Ryttareliten"

Fast att prata om sin "stjärnhäst" som "Den gör fel" låter som en grinig unge som gnäller på en leksak.

 

[Blueberry]

Sv: "Ryttareliten"

Äsch.
Ni får värdera hur ni vill, så klart. Jag håller däremot inte med och jag tycker inte heller att någon av dem låter som en grinig unge som gnäller på en leksak.

 

[Badger]

Sv: "Ryttareliten"

Ah, tja jo, kanske. Måste erkänna att jag inte kan bedöma andras personliga relation till tex hästar. (Jag har inte jättepersonliga relationer själv vilket jag antagligen borde skämmas över.) (Jag har tex bara en gång egentligen haft en verklig favorithäst på ridskola, men jag babblade inte och klängde på honom ändå, övriga har jag bara tyckt om och gillat att rida. Bland två medryttarhästar jag har älskar jag den ena, men först på senare år har jag fått en riktigt bra känsla för den andra, förutom underbar att rida.)

 

[Hedinn]

Sv: "Ryttareliten"

Ja, vem har gjort det? Det var inte jag som tog upp tårarna. När de togs upp, som ett tecken på personligt förhållandet, skrev jag däremot att vi inte vet varför han gråter.

Jag har inte reagerat särskilt på att de inte pratar om kärlek i intervjuerna. Det jag reagerat på när de filmats med hästarna är att jag inte sett ett enda tecken på en personlig relation.

Vad gäller att prata om det är det ju faktiskt en som gjort det. PF, precis som Undret påpekar. Och han talar säkert helt sant.

Nu har jag inte sett så mycket av programmet, men för att tala utifrån mig själv som jobbat med hästar så visar jag väldigt olika mycket när det är "avslappnat hemma" och när jag är i en "professionell situation" där det sista kan gälla tävlingar, lektioner, försäljning eller vad det nu kan vara. Då handlar det om att hästen ska visa sig från sin bästa sida och vår relation syns genom att den lyssnar på mig. Jag skulle troligtvis inte visa ett dugg mer om jag hade ett filmteam runt mig, för även om jag är en ganska känslosam person är det något som är ganska privat för mig och inget jag vill visa hur som helst för vem som helst.

Jag kan tänka mig att man som professionell ryttare fungerar lite på samma sätt, man går in i "professional mode" när det är saker som ska visas utåt, vilket då även gäller tiden man blir filmad.

 

[Hedinn]

Sv: "Ryttareliten"

Gällande Charlotte sa hon väl själv vid ett tillfälle att hon väldigt lätt går in i ett läge där hon bara ser sig själv och det är "jag, jag, jag" som gäller och glömmer bort alla andra och att det är något hon försöker jobba och ändra på? Det om nåt anser jag tyder på vett, det är ganska få som är såpass medvetna om sina brister och vill ändra på dem. Sen är det väl ett faktum att det oftast krävs ett ganska stort ego för att lyckas riktigt bra, se bara på de bästa fotbollsspelarna eller andra idrottare som verkligen lyckats, jaget hos dem är ganska stort, så jag hade snarare blivit förvånad om det inte hade funnits hos ryttareliten.

 

[Lobelia]

Sv: "Ryttareliten"

Oups, kallar du att debattera och ha lite åsikter för rasa, du har en låg toleranströskel där låter det som, är det så konstigt att folk har åsikter och ventilerar det när det är ett program som intresserar dem? Hur ska man debattera för att inte "rasa"?

 

[linoda]

Sv: "Ryttareliten"

Nu har jag inte sett så mycket av programmet, men för att tala utifrån mig själv som jobbat med hästar så visar jag väldigt olika mycket när det är "avslappnat hemma" och när jag är i en "professionell situation" där det sista kan gälla tävlingar, lektioner, försäljning eller vad det nu kan vara. Då handlar det om att hästen ska visa sig från sin bästa sida och vår relation syns genom att den lyssnar på mig.

Jag kan tänka mig att man som professionell ryttare fungerar lite på samma sätt, man går in i "professional mode" när det är saker som ska visas utåt, vilket då även gäller tiden man blir filmad.

Precis! Vi har ju inte sett så mycket av det "vanliga" livet hemma hos ryttarna. Det mesta som har visats har varit ute på tävling. Personligen hoppas jag att man får se mer hemma hos ryttarna och inte bara ute på tävlingar.

 

[Blueberry]

Sv: "Ryttareliten"

Oups, kallar du att debattera och ha lite åsikter för rasa, du har en låg toleranströskel där låter det som, är det så konstigt att folk har åsikter och ventilerar det när det är ett program som intresserar dem? Hur ska man debattera för att inte "rasa"?

Jag menar inte direkt debatten i den här tråden. Det finns en värld utanför Bukefalos I andra former och forum rasas till höger och vänster. Varsågod att googla

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Lulski: jag ifrågasätter inte djurens välfärd alls. Det är den personliga relationen till hästen jag inte sett något av och det har jag lite svårt att förstå.

Fast den finns väl absolut där? Framförallt Peder Fredriksson verkar ju väldigt förtjust i sina hästar, och verkar faktiskt ha en genuin kontakt med dem. När han kommer ner i tävlingsstallet så ser man att alla tre hästar han har med sig spetsar öronen och tittar efter honom, typ "Hej Peder!!" Så uppenbart har de ju en relation, det märks ju också med Flippans dotter, som verkar vara en favorit, när han pratade om henne - och så fort Lisen sa nåt bara halvvägs kanske negativt om henne, att hon hade lite lustiga ögon, så vart han på en gång "Vadå?? Vad skulle det vara med hennes ögon??" Typ som att "Som att det skulle vara något fel på världens finaste häst, och hör sen!!"

När det gäller dressyrryttarparet håller jag med om att man inte ser den relationen till hästarna på samma sätt, de kanske har ett annat sätt att visa det, eller så har de inte lika personligt förhållande till hästarna.

Kan tänka mig att det också blir lite annorlunda om man ridit saluhästar väldigt mycket, som både Zettermans och Bondergaards har gjort, då lär man sig väl att inte skapa så mycket personliga band till hästen, dethandlar mer om vad man kan prestera tillsammans. PF har väl aldrig jobbat med det, utan bara med egna tävlingshästar, då blir det ju lite annorlunda. I hans fall verkar ju dessutom relationen till hästen vara en av de saker han satsar särskilt på, som driver honom i arbetet, så då blir det väl mer fokus på det.

Men jag har funderat på det där, om man fäster sig emotionellt vid hästarna när man är proffs? Det verkar ju som att en del gör det, Steve Guerdat åkte ju t ex i ilfart från en tävling häromveckan när nypensionerade Jalisca Solier skadade sig illa i hagen och var tvungen att avlivas, för att hinna säga hejdå till henne. Då är ju relationen uppenbarligen inte bara business, hon var ju inte ens hans tävlingshäst längre. Och det finns ju flera såna historier, med proffs som uppenbart fäst sig vid någon eller några hästar, har kvar dem som pensionärer osv. Men det är möjligt att inte alla ryttare gör det, en del kanske ser hästarna mer osentimentalt, som tävlingskompanjoner, och när det är färdigtävlat av någon anledning, så är det slut.

 

[skiesabove]

Sv: "Ryttareliten"

Jo precis, jag tänker att "ryttareliten" är väl som folk är mest. Vissa har en djup relation till sin häst, och andra inte. Folk är olika .

Jag brukar kalla min för "pojkvän nr 2". Han är ju alltid hemma, medans pojkvän nr 1 reser mycket i arbetet :P. Så nr 2 får motta mycket småprat och kramar när ettan är på vift :P. Och jag "sätter ord i hans mun" ganska ofta, jag kan nog betraktas som en crazy horse lady när jag är ute på promenad och har en konversation med min häst. Men bara för det så antar jag ju inte att alla har det likadant, för som sagt, folk är ju olika ?

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Jodå, jag såg det. Men vi vet ju inte varför han gråter, om han sörjer individen eller sina förlorade framtida chanser med den.

Nej, vi vet inte, men samtidigt har ju just den hästen haft ett väldigt stort emotionellt värde för honom. Som jag fattat det så har Alexander av familjen ansetts som den mer begåvade, och har därför fått de bästa hästarna hela tiden. Glory Days har DZ fött upp själv, så den var hans innan det visade sig att den var bra, och den har han fått behålla. Visst kan det bero på att det är en bra tävlingshäst som ger möjligheter att stiga uppåt i klasserna, men samtidigt kunde han ju sålt honom tidigare och köpt sig några fina, ännu bättre unghästar att satsa med.

Jag minns att jag läste nån intervju för länge sen, när bröderna var yngre, när han sa att han sagt till sin pappa att ok att du säljer vilken som helst av de andra, men säljer du Glory Days för mig så säger jag upp bekantskapen, i princip. Han är min, och han är speciell för mig. Och det var ju länge sen, innan Glory Days blev riktigt bra. Hade det inte funnits en relation där så hade han ju kunnat säga att säljer du Glory Days, så ska jag ha en ny lika bra, då är det ok, annars inte.

 

[Lobelia]

Sv: "Ryttareliten"

TV-teamet är proffs på att intervjua och få fram saker, dmånga gånger kan de filma 10 minuter eller kanske et tper timmars samtal och plocka ut 30 secunder till rutan. Personen som intervjuas kanske är känslosam någon minut av hela tiden. Man får ta det som syns i rutan med en nypa salt.

 

[mandalaki]

Sv: "Ryttareliten"

Ja, just den hästen kan nog vara ett undantag, det sas ju t o m att de utvecklat varann. Så där är det nog större sannolikhet för ett mer personligt förhållande.

Det jag saknat är inte att de ska komma till stallet och kvittra Hur mår pappas älskling idag då? Men jag ser liksom inget Hur mår du? till hästen överhuvudtaget. Inte när de kommer till stallet, inte när de kommer ut från banan osv. Och jag kan heller inte erinra mig att någon av dem beskrivit några personlighetsdrag hos en häst, mer än på nivån Man vet aldrig riktigt vad han kan hitta på.

Samtidigt, Hedinn, du har en klar poäng i det där om professional mode. Så kanske det är.

Och jag la också märke till det Charlotte sa om att hon lätt blir ego, hon verkade helt klart ha lite självinsikt på den punkten, även om det mest verkade gälla i förhållande till hennes man.

Är det bara jag som ser hur ärliga allihop verkar vara, hur nära filmteamet kommit? Det är imponerande från produktionens sida.

 

[mandalaki]

Sv: "Ryttareliten"

TV-teamet är proffs på att intervjua och få fram saker, dmånga gånger kan de filma 10 minuter eller kanske et tper timmars samtal och plocka ut 30 secunder till rutan. Personen som intervjuas kanske är känslosam någon minut av hela tiden. Man får ta det som syns i rutan med en nypa salt.

Det ligger hundratals filmtimmar bakom varje avsnitt, skulle jag säga. Och det är en SVT-produktion, inte tv3, vilket gör att du oftast inte behöver räkna med nån skandalklippning.