Bukefalos 28 år!

Samarbete vid separation - vi är som hund och katt...

Fast det hjälper ju inte? Jag kommer fortfarande få lov att avsluta ett jobb som jag verkligen tycker är kul och som verkligen kommer att se bra ut efter min utbildning på cvt. Jag kommer fortfarande få avsluta studierna vilket är min väg mot ett ganska välbetalt arbete etc. Det är ju inte på grund av mig? Jag inser ju att det låter bittert och egoistiskt för självklart är det barnen man ska tänka på först, men som sagt, har inte jag det bra kommer inte heller barnen att ha det bra. Och jag tillhör skaran som hellre går och dör än att sätta sig på socialbidrag. Och det är inte på grund mig som jag troligen måste göra det. Sedan - mina egna reaktioner är att skicka ett mail med schema efter juristens rekommendation och efter våra tider när det funkar för oss. Han svarade ju faktiskt på det, eller hur? Vad var så himla fel med att skicka det mailet?

Problemet är att så länge du reagerar som du gör får du två resultat: 1) du mår dåligt och 2) han mår bra och får sitt beteende förstärkt. Ja, det suger att du hamnat i kläm nu - igen! Men så länge du fortsätter reagera så starkt på honom, resonera kring hur han fungerar, jaga upp dig över vad han har gjort och kommer att göra, osv, osv, osv kommer hans beteende att om något bli värre. Han lever på dina reaktioner nu. Du säger ju att han gör saker för att jävlas - sluta belöna det.

När han jävlas och det får jobbiga konsekvenser, försök att inte se det som något annat än otur. Det är inte rättvist att snubbla på trottoaren och slå sönder sina nya glasögon heller, typ... Visst, i ditt fall finns det en person att skylla på och lägga alla frustrationer på, men det är kontraproduktivt. Du matar honom.

Och nej, att du ändrar på dig själv kommer inte att betala sig genast. Men det är en väldigt bra investering för framtiden.
 
Fast det hjälper ju inte? Jag kommer fortfarande få lov att avsluta ett jobb som jag verkligen tycker är kul och som verkligen kommer att se bra ut efter min utbildning på cvt. Jag kommer fortfarande få avsluta studierna vilket är min väg mot ett ganska välbetalt arbete etc. Det är ju inte på grund av mig? Jag inser ju att det låter bittert och egoistiskt för självklart är det barnen man ska tänka på först, men som sagt, har inte jag det bra kommer inte heller barnen att ha det bra. Och jag tillhör skaran som hellre går och dör än att sätta sig på socialbidrag. Och det är inte på grund mig som jag troligen måste göra det. Sedan - mina egna reaktioner är att skicka ett mail med schema efter juristens rekommendation och efter våra tider när det funkar för oss. Han svarade ju faktiskt på det, eller hur? Vad var så himla fel med att skicka det mailet?

Ring till socialen idag och förklara läget. De lär fixa problemet omgående för de vill inte heller att du ska gå på socialbidrag. De har såpass mycket att säga till om inom kommunen så det borde inte bli något problem. Problemet är väl snarare att det kan vara kö till förskolan eller har du platser som bara väntar på barnen såfort han har skrivit på?

Jag hade i ditt läge omgående ansökt om enskild vårdnad för han kommer fortsätta sätta käppar i hjulet för dig. Du kommer inte kunna välja skola för barnen heller om han fortsätter såhär. Du kommer aldrig kunna resa utomlands på semester med barnen för han kommer aldrig skriva på så att barnen får pass, han kan motsätta sig vård för barnen om de t ex behöver gå till barn och ungdomspsyk osv. i all oändlighet. Han gör detta för att känna sig stor och stark och för att han tycker att det är kul att jävlas med dig. Idag ska det räcka med att föräldrarna inte kan samarbeta så ska de döma till enskild vårdnad så kontakta din jurist och be att hen börjar med det omgående.
 
. Idag ska det räcka med att föräldrarna inte kan samarbeta så ska de döma till enskild vårdnad så kontakta din jurist och be att hen börjar med det omgående.

Njae...liiite sans nu. Det krävs en hel del mer än så, det krävs en hel del för att det ska gå så långt som till tingsrätten överhuvudtaget och väl där är det en komplicerad process. Så lätt är det inte.
 
F. Och jag tillhör skaran som hellre går och dör än att sätta sig på socialbidrag.
Men varför? Vad är det för fel i att få hjälp om man behöver? Bortsett från att du är i en sits du inte vill vara i, varför dör du hellre än får ekonomiskt stöd om du behöver?
 
Nej, det är mig. Därför vill jag inte ha honom ringandes i tid och otid i min telefon.
Därför så skall barnen ha en egen telefon.
På den så får han inte tag i dig alls.
Men kan nå sina barn.

Problemet löst.

Du måste gå runt honom och avväpna honom vapen för vapen.
Undvik all kontakt och konfrontation så mycket som det går.
 
Och jag tillhör skaran som hellre går och dör än att sätta sig på socialbidrag.
Be soc om hjälp med att få barnomsorg p.g.a. akut ekonomiskt läge.
Det borde gå.

Du måste ta den hjälp som finns.
Och se till att få din vardag att fungera.
Strunta i pappan.
Först när du får föreläggande från domstol så behöver du rätta dig efter honom.
 
Fast det hjälper ju inte? Jag kommer fortfarande få lov att avsluta ett jobb som jag verkligen tycker är kul och som verkligen kommer att se bra ut efter min utbildning på cvt. Jag kommer fortfarande få avsluta studierna vilket är min väg mot ett ganska välbetalt arbete etc. Det är ju inte på grund av mig? Jag inser ju att det låter bittert och egoistiskt för självklart är det barnen man ska tänka på först, men som sagt, har inte jag det bra kommer inte heller barnen att ha det bra. Och jag tillhör skaran som hellre går och dör än att sätta sig på socialbidrag. Och det är inte på grund mig som jag troligen måste göra det. Sedan - mina egna reaktioner är att skicka ett mail med schema efter juristens rekommendation och efter våra tider när det funkar för oss. Han svarade ju faktiskt på det, eller hur? Vad var så himla fel med att skicka det mailet?
Vet du, jag tror du missuppfattar mig.

Ingen betvivlar ett ögonblick de svårigheter du står mitt i. Och vi har alla djup empati i detta. Jag som gått igenom en tugff men lågt ifrån lika uppslitande separation kan till en del begripa din förtvivlan och dina känslor. Till en del begripa, inte fullt ut. Ingen önskar sig din situation.

MEN - du kan radera en hel del känslor och automatiska beteenden från dig själv. Rid den häst du har. Agera klokt och starkt i det du är i.

Du fixar det här! Klart du gör! Men försök separera era liv mentalt. Jag tror att många av oss reagerar på att du försöker anpassa dig, böja dig, etc. Du se saker från hans synvinkel fortfarande.
Du behöver byta synvinkel och det är ingen enkel sak. Fast jag hoppas - och jag tror att jag har många med mig - att du lyckas. Snabbt.
 
Är det bara pga han vägrar skriva på pappret om flytt av barnen och byte av dagis som du inte kan fortsätta nuvarande jobb/plugg? Det är fullkomligt bisarrt och du borde få hjälp att få honom att skriva på alternativt att barnen för börja dagis på nya orten ändå.

Däremot så allt detta tjafset med schemat har ju ingen bäring på barnens flytt som jag förstår det.

Hela grejen med schemat har du ju hanterat på ett bra sätt hittills. Han vet vad som gäller. Fixar han inte det så är det ju trist för honom. Mina två cent är att lev som om du vore ensamtstående. Lägg inte tid och energi på att försöka få honom att fixa schema, han kommer inte att göra det. Lägg inte energi på att han ska ringa vissa tider, han kommer inte göra det. Om han inte förstår/accepterar ett sånt faktum som att barnen är på dagis och du jobbar/pluggar under kontorstid finns det liksom inget hopp
Ja, de har ju inte haft förskola i Sverige sedan vi flyttade hem från utlandet. Jag lever som att jag är ensamstående, men som sagt, ett schema är ju ändå en viss planering (därav att jag har bett honom komma med ett schema eftersom jag är helt öppen för vilka tider och dagar han vill ha dem. Nu ansåg ju juristen att han har haft tillräckligt lång tid
Ring till socialen idag och förklara läget. De lär fixa problemet omgående för de vill inte heller att du ska gå på socialbidrag. De har såpass mycket att säga till om inom kommunen så det borde inte bli något problem. Problemet är väl snarare att det kan vara kö till förskolan eller har du platser som bara väntar på barnen såfort han har skrivit på?

Jag hade i ditt läge omgående ansökt om enskild vårdnad för han kommer fortsätta sätta käppar i hjulet för dig. Du kommer inte kunna välja skola för barnen heller om han fortsätter såhär. Du kommer aldrig kunna resa utomlands på semester med barnen för han kommer aldrig skriva på så att barnen får pass, han kan motsätta sig vård för barnen om de t ex behöver gå till barn och ungdomspsyk osv. i all oändlighet. Han gör detta för att känna sig stor och stark och för att han tycker att det är kul att jävlas med dig. Idag ska det räcka med att föräldrarna inte kan samarbeta så ska de döma till enskild vårdnad så kontakta din jurist och be att hen börjar med det omgående.
Har pratat med både jurist och familjerätt angående enskild vårdnad, men de säger att jag inte har på fötterna än, det ska tydligen mer än så för att man ska kunna få det? Det man kan göra, enligt dem, jag kan dock ha fattat fel, är att få igenom något slags beslut på att jag har rätt att ta avgörande beslut vad gäller skola och förskola själv, men som med allt annat mal dessa kvarnar långsamt. Har också ansett att dottern behöver kanske till någon form av samtalsterapeut då det märks att hon mår riktigt dåligt över situationen. Det ansåg dock inte han och nu har det gått någon månad sedan dess och hon är lite lugnare faktiskt och verkar må lite bättre.
 
Njae...liiite sans nu. Det krävs en hel del mer än så, det krävs en hel del för att det ska gå så långt som till tingsrätten överhuvudtaget och väl där är det en komplicerad process. Så lätt är det inte.
Det ska tydligen väldigt mycket till för att enskild vårdnard ska dömas. Egentligen är det inte dit jag vill heller.
Men varför? Vad är det för fel i att få hjälp om man behöver? Bortsett från att du är i en sits du inte vill vara i, varför dör du hellre än får ekonomiskt stöd om du behöver?
Jag är uppfostrad så helt enkelt. Och jag har både möjlighet att söka CSN OCH ett jobb som dessutom som sagt är ett jobb som är mycket bra för framtiden, nä. Socialbidrag i den sitsen skulle jag må riktigt förbannat dåligt över att behöva ansöka om. Simple as that.
 
Jag är uppfostrad så helt enkelt. Och jag har både möjlighet att söka CSN OCH ett jobb som dessutom som sagt är ett jobb som är mycket bra för framtiden, nä. Socialbidrag i den sitsen skulle jag må riktigt förbannat dåligt över att behöva ansöka om. Simple as that.
Ja men absolut, kan du jobba eller få CSN är det ju givetvis att föredra . Däremot kan jag inte se hur det gynnar någon att "hellre dö" än ta emot ekonomiskt bistånd.
 
Därför så skall barnen ha en egen telefon.
På den så får han inte tag i dig alls.
Men kan nå sina barn.

Problemet löst.

Du måste gå runt honom och avväpna honom vapen för vapen.
Undvik all kontakt och konfrontation så mycket som det går.
En fyraåring som inte ens kan leka snällt med sina barbies är inte mogen att ha en mobil. Inte min i alla fall. Och de telefontider som är angedda är de tider han kan få tag i barnen. Deras telefon skulle med andra ord ändå inte vara påslagen mer än de tiderna. Nej, ni får kalla mig egoistisk men jag vill inte att pappa ska ringa när jag försöker få treåringen att gå på toaletten i lugn och ro. Eller när jag tvingar fyraåringen att ta på sig kläderna på morgonen och hon tjurar för att hon inte får ha princessklänningen när det är 15 minus ute... Inte på min telefon, inte på en telefon som är barnens. Vi har ett liv också...
 
Be soc om hjälp med att få barnomsorg p.g.a. akut ekonomiskt läge.
Det borde gå.

Du måste ta den hjälp som finns.
Och se till att få din vardag att fungera.
Strunta i pappan.
Först när du får föreläggande från domstol så behöver du rätta dig efter honom.
Gjort det. Enligt dem kan de inte göra något åt barnomsorgen. Det är så reglerna ser ut. Kanske har jag inte skrikit tillräckligt högt?
 
En fyraåring som inte ens kan leka snällt med sina barbies är inte mogen att ha en mobil. Inte min i alla fall. Och de telefontider som är angedda är de tider han kan få tag i barnen. Deras telefon skulle med andra ord ändå inte vara påslagen mer än de tiderna. Nej, ni får kalla mig egoistisk men jag vill inte att pappa ska ringa när jag försöker få treåringen att gå på toaletten i lugn och ro. Eller när jag tvingar fyraåringen att ta på sig kläderna på morgonen och hon tjurar för att hon inte får ha princessklänningen när det är 15 minus ute... Inte på min telefon, inte på en telefon som är barnens. Vi har ett liv också...
Okej, du vill inte ha en barntelefon. Du vill inte att han ringer alls. Inte på din telefon heller. Hur tänker du lösa det då? Du kan inte förvägra vare sig pappan eller barnen att ha kontakt. Man måste kompromissa. Barn är i princip en kompromiss mellan två föräldrar.
 
En fyraåring som inte ens kan leka snällt med sina barbies är inte mogen att ha en mobil. Inte min i alla fall. Och de telefontider som är angedda är de tider han kan få tag i barnen. Deras telefon skulle med andra ord ändå inte vara påslagen mer än de tiderna. Nej, ni får kalla mig egoistisk men jag vill inte att pappa ska ringa när jag försöker få treåringen att gå på toaletten i lugn och ro. Eller när jag tvingar fyraåringen att ta på sig kläderna på morgonen och hon tjurar för att hon inte får ha princessklänningen när det är 15 minus ute... Inte på min telefon, inte på en telefon som är barnens. Vi har ett liv också...
Ingen tycker att du är egoistisk snarare för mycket åt andra hållet. Du är inte tillräckligt egoistisk.
 
Vet du, jag tror du missuppfattar mig.

Ingen betvivlar ett ögonblick de svårigheter du står mitt i. Och vi har alla djup empati i detta. Jag som gått igenom en tugff men lågt ifrån lika uppslitande separation kan till en del begripa din förtvivlan och dina känslor. Till en del begripa, inte fullt ut. Ingen önskar sig din situation.

MEN - du kan radera en hel del känslor och automatiska beteenden från dig själv. Rid den häst du har. Agera klokt och starkt i det du är i.

Du fixar det här! Klart du gör! Men försök separera era liv mentalt. Jag tror att många av oss reagerar på att du försöker anpassa dig, böja dig, etc. Du se saker från hans synvinkel fortfarande.
Du behöver byta synvinkel och det är ingen enkel sak. Fast jag hoppas - och jag tror att jag har många med mig - att du lyckas. Snabbt.[/QUOTE
Jag ser vad ni läser, och det är inte det att jag missförstår. Jag försöker ju verkligen ha så lite kontakt med honom som möjligt. Dock känns det jävligt pissigt att jag ska behöva avbryta allt, tacka nej till jobb, inte få planera, ge upp den karriär jag tänkt mig etc bara för att han håller på så här. En man - hade ALDRIG gjort det. ALDRIG. Och det hade inte blivit några reaktioner heller. Själv måste jag hålla huvudet högt och bara ta skiten. Och ja, barnen är viktiga för mig. Dock lär vi inte få ett bra liv om detta sker. Inte nu, inte sen. Sedan om han skrattar högt i sin håla över det så är det väl så.

Hur som helst. Han har ju i alla fall svarat på mailet nu. Får se om det går att komma vidare.
 
Okej, du vill inte ha en barntelefon. Du vill inte att han ringer alls. Inte på din telefon heller. Hur tänker du lösa det då? Du kan inte förvägra vare sig pappan eller barnen att ha kontakt. Man måste kompromissa. Barn är i princip en kompromiss mellan två föräldrar.
Vad var det du inte förstod?
 
Ok. Så pappa vill ringa under kontorstid. Du anser alltså att jag ska A) Skita i föreläsningar. B) hålla barnen hemma från förskolan. C) ta ledigt från jobbet eller tacka nej till jobb?
 
Ok. Så pappa vill ringa under kontorstid. Du anser alltså att jag ska A) Skita i föreläsningar. B) hålla barnen hemma från förskolan. C) ta ledigt från jobbet eller tacka nej till jobb?
Men nu har du ju inget av dom där eftersom du måste vara hemma med barnen? Annars är det väll rimligt att ni har telefontiderna när både du och barnen är hemma, jag har svårt att se att någon (vettig instans) kan kräva mer, vad säger soc?
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 022
Senast: Crossline
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
8 112
Senast: lundsbo
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 333
Senast: mars
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 747
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp