Alltså vi överlevde helgen.
Jag var ju beredd på att D skulle visa sitt tvättäkta explosiva och utåtagerande jag som vi aldrig ser på hemmaplan längre men som jag misstänker kommer dyka upp på besök igen lite då och då i nya och lite jobbiga situationer och miljöer.
Min fina sprang i princip på transporten. Var superstressad när vi kom fram. Gick in och gick lite i ridhuset före kursen och då var hon rätt cool när det var andra hästar där inne. Första lektionen var vi ensamma i ridhuset, mycket folk som både rörde sig och lät en massa. Läskigt med övervåning med trappor och läktare också. Hon var lite ofokuserad och hade lite svårt med koncentrationen MEN hon coolade stundtals ner och vi kunde jobba lite iaf. Milsvida bortifrån hur det är hemma såklart och jag var tvungen att ha henne betydligt närmare mig än vad jag brukar. Pass nr två så gick de andra hästarna ut och lämnade henne själv så vi var ensamma igen, det var lite värre. Reaktiv häst deluxe så det blev en del hopp och studs och stå på bakbenen men hon lyssnar och jag känner aldrig att jag inte har koll på henne. MEN vi kunde ändå få hjälp med det som jag kom dit för att få hjälp med. Och hur illa hon än betedde sig i andras ögon så är jag såååå nöjd med henne. Första gången borta och alla stress- och störmoment och vi kunde ändå få hjälp med det jag behövde. När vi skulle hemåt sprang hon på transporten lika snabbt. Gnäggade när vi körde in på stallplanen
Så summa sumarum är jag verkligen nöjd med henne och så glad över alla fina och snälla komplimanger som hon fick ta emot från folk som var där. Min fina, fina häst. Så roligt att andra också ser hur fantastiskt fin hon faktiskt är. Älskar den här hästen så hjärtat går sönder
