Bukefalos 28 år!

Socker och svärmödrar..

Första gången min äldste träffade släkten var han 13 dagar.
Vi klev in genom dörren, efter 5 minuter säger brorsan; -Men får man hålla ungen nu då!? Sen tog familjen, min mamma, pappa, bror, systrar, svägerska, syskonbarn hand om babyn i tre timmar, bytte bajsblöja, vyssade kinkig bäbis, matade och höll i slumrande bäbis. Jag gjorde vällingen så doseringen blev rätt.
Min amning funkade inte alls bra så vi stödmatade med flaska.
Jag och pappan åt och fikade i lugn och ro och tyckte det var helt ok att få lite avlastning den lilla stunden även om man höll ett öga på det hela.

Vi höll undan sockergodis ganska länge men på kalas var det bara att ge upp.
På hans andra födelsedag - julafton - mosade släkten i honom likörchokladpraliner (jag hade väntat med att ta fram julgodiset tills det var sent och barnet skulle lägga sig) innan sängdags så jag fick byta pyjamas för den var full med choklad. Jag hittade ett foto på det häromdagen och han är verkligen full med choklad i ansikte och händer och har torkat av sig på pyjamasen. Jag muttrade lite men han är idag en ståtlig nittonåring som sällan äter godis.

Min mor som haft hand om barn hela sitt liv skulle alltid låta småbarn smaka tårta och glass - mest för att se deras miner om det var surt eller sött tror jag.
Ingen av hennes barn, barnbarn eller barnbarnbarn har utvecklat något sockerberoende för det.
Jag är galen i chips och det fick man ALDRIG av mamma. Jag anser att det är hennes fel, jag fick inte äta det till vardags.

Skaka av dig det, det känns som sockret bara är en del av någon maktkamp mellan dig och svärmor. Ditt barn kommer att bli en alldeles underbar unge trots några skedar socker.

Det låter fruktansvärt.
Och jag tycker inte att TS ska skaka av sig någonting här, hennes svärmor får vackert se till att mötas.
 
Det låter fruktansvärt.
Och jag tycker inte att TS ska skaka av sig någonting här, hennes svärmor får vackert se till att mötas.

Bra där! :up::up::up: Håller fullständigt med, hade det varit jag hade jag bett mannen att säga till sin mamma att man respekterar hans fru och VÅRA regler annars får man titta på barnet genom FaceTime.. :mad:

Förövrigt vidrigt av @Luff att skratta åt att släkten roffar åt sig ens barn och ger massor av choklad vid 2 års ålder, inte ens vid 10 års ålder hade jag accepterat det! O_o
 
Bra där! :up::up::up: Håller fullständigt med, hade det varit jag hade jag bett mannen att säga till sin mamma att man respekterar hans fru och VÅRA regler annars får man titta på barnet genom FaceTime.. :mad:

Förövrigt vidrigt av @Luff att skratta åt att släkten roffar åt sig ens barn och ger massor av choklad vid 2 års ålder, inte ens vid 10 års ålder hade jag accepterat det! O_o
Fast @Luff verkar ju inte tycka att det var ett problem, hon tyckte det var skönt med avlastning och verkar inte soclerrabiat och skriver att hon älskar sin familj precis som de är och gärna skulle anförtro barn åt dem! Hade hon sagt ifrån och de vägrat lyssna hade det ju varit annat men så verkar det ju inte ha varit.


Vem är du att tycka hon beter sig vidrigt? Det är ju ett ganska starkt ord... Jag tycker snarare att du uttrycker dig väldigt dömande mot andra i det du skriver här. Alla är inte megaultrasuperpräktiga och alla lider inte av panisk sockerskräck men vet du- man kan vara en shysst förälder ändå .
 
Fast @Luff verkar ju inte tycka att det var ett problem, hon tyckte det var skönt med avlastning och verkar inte soclerrabiat och skriver att hon älskar sin familj precis som de är och gärna skulle anförtro barn åt dem! Hade hon sagt ifrån och de vägrat lyssna hade det ju varit annat men så verkar det ju inte ha varit.


Vem är du att tycka hon beter sig vidrigt? Det är ju ett ganska starkt ord... Jag tycker snarare att du uttrycker dig väldigt dömande mot andra i det du skriver här. Alla är inte megaultrasuperpräktiga och alla lider inte av panisk sockerskräck men vet du- man kan vara en shysst förälder ändå .
Vad Vogue i sin verklighet tycker är inget som berör mig överhuvudtaget.
Vår familj tar hand om sina barn tillsammans. Ramlar ett barn tar den som är närmast upp barnet och tröstar. Den som håller i ett hungrigt barn matar det.
Vitsen med min historia är att inget barn tar skada av att en farmor matar det med söt paj vid ett kalastillfälle eller två.
Däremot kan det ta skada av en så dålig relation mellan släktingar.
OM farmor på något sätt inte är tillräknelig så är det väl klart att man ska begränsa hennes möjlighet att skada barnet.
Men vi pratar om PAJ!
 
Alltså nu upprepar jag mig väl till viss del, men om man tänker på ordval så blir ju den här tråden synnerligen intressant. Ord som "horribelt" och "vidrigt" används om typ lite choklad... Hade det handlat om saker som grov mobbning, misshandel eller trafficking - ja då hade ju dessa ord varit väl avvägda, men det handlar om praliner och paj... Känns som detta med sockerfruktan har gått liiite långt då kan jag känna ;)...
 
Problemet är väl egentligen dålig kommunikation, att det känns som att hon bara gör utan att stämma av om det är okej eller hur det känns för mig (vilket gör mig väldigt ledsen). Vare sig det handlar om att få hålla sonen när han var nyfödd (utan att gå in på detaljer men första besöket av min mans familj blev katastrof, sonen var 1 vecka gammal, amningen hade skitit sig nästan på en gång så jag kämpade med att pumpa för att få i honom så mycket bröstmjölk på flaska som möjligt. Ingen frågade öht hur jag mådde, alla bara förutsatte att dom fick hålla honom och flaskmata honom. Ingen som verkade tänka tanken att han borde vara hos mig fast han var kinkig så det slutade med att jag låg uppe på sovrummet utan honom och grät tills dom farit.), ta bilder på honom i vårt hem och slänga ut på Facebook utan att fråga eller mata honom med sötsaker.
Sen tycker jag inte att jag sa åt svärmor som "om hon vore dum i huvudet". Jag har svårt att se hur jag hade kunnat säga vad jag ville på ett mildare sätt än jag gjorde..
Förstår absolut att det blir jobbiga situationer utifrån det du beskriver. Kan din man prata med sina föräldrar och be dem backa av och lyssna på hur ni vill ha det? Jag tycker som sagt inte lite fika i sig är något problem (och barnet kommer inte att bli varken tjockt eller sockerberoende om farmor skämmer bort henom emellanåt), men lite mer lyhördhet skulle ju kanske inte skada.
Lycka till!!
 
TS, vad säger din partner om allt det här? I min relation är det så att om nåt skaver lite mer än vad som är bekvämt att ta upp vid en vardaglig konversation så är det hans föräldrar, hans issue. Jag är lyckligt lottad som verkligen gillar mina svärföräldrar, och just därför är vissa frågor hans ansvar att reda ut med dem, och tvärtom förstås. Det här bygger ju på att vi är ense om vad som är viktigt och vad som är skitsamma gällande barn eller tid tillbringad tillsammans i största allmänhet.
 
Mitt barn hade tidigt en egen relation med mina svärföräldrar som fortsatte efter att vi separerat. Vid ett tillfälle var hen där över jul o nyår. Pappan o hans nya var där på julmiddag. Den nya försökte uppfostra mitt barn vid matbordet, då tog det hus i helsike hos barnets farmor.
- *barnets namn* är gäst hos mig o det tillkommer inte dig att uppfostra hen i mitt hem.

Jag har alltid haft bra relationer med mina svärföräldrar.
 
Alltså sockerhysteri ... Undrar hur många barn som får ett stört förhållande till mat pga den.

Häromdagen googlade jag på vätskeersättning, en mamma undrade vad hon kunde ge sin dotter istället för Resorb för det var ju socker i den. Barnet var 12 och brukade få Resorb av sin fotbollstränare då det var varmt. Och mamman ansåg barnet SOCKERBEROENDE och ville därför att hon inte skulle få Resorb, de gånger på året då träningarna infaller på riktigt varma dagar.

(Jag menar sockerhysteri generellt, inte TS svärmorsproblem)
 
Undrar hur många av de här fanatikerna som kommer att få ätstörda barn.

Klassar du de som tycker att en 1-åring inte behöver äta rent socker som fanatiker?, för det är ju det saken gäller här.
Det låter liksom på dig o flera, att det är bra att börja tidigt med socker för då får barnen inte ätstörningar....? medans jag ser det som en förtjänst om man väntar med det rena sockret tills barnen kommit ifrån de minsta småbarnsåren, jag ser ingen fördel att börja med något sådant när de inte vet något om det.
 
Klassar du de som tycker att en 1-åring inte behöver äta rent socker som fanatiker?, för det är ju det saken gäller här.
Det låter liksom på dig o flera, att det är bra att börja tidigt med socker för då får barnen inte ätstörningar....? medans jag ser det som en förtjänst om man väntar med det rena sockret tills barnen kommit ifrån de minsta småbarnsåren, jag ser ingen fördel att börja med något sådant när de inte vet något om det.
Vi pratar om några tuggor paj här.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 877
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Hur skulle ni bemöta en person, ni inte känner, på ett nytt jobb som från dag 1 börjar säga saker ironiskt till er? Började nytt jobb i...
2
Svar
39
· Visningar
3 451
Senast: Bulldoozer
·
Övr. Barn Pojken fyllde 5 år idag och vi hade släktingar över på kalas. Vi satt ute på altanen och skulle precis börja äta när hans faster får ett...
Svar
6
· Visningar
1 416
Senast: Pengy
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 630
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Fästingmedel på innekatt
  • Magsjuk hund
  • Kastrera ja eller nej

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp