Bukefalos 28 år!

Sommarföräldrar 2017 del2

Status
Stängd för vidare inlägg.
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu får vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...

Häv ur dig du och skönt att det går åt rätt håll :heart
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
Inget att be om ursäkt för!!!

Stackars lillen och stackars er! Skönt att det ser bättre ut! Håller tummarna för att ni snart slipper detta och får komma hem :heart
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...

Gnäll på! Man behöver ventilera och vart är perfekt om inte här :heart
Hoppas allt rullar på nu så ni får komma hem!
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...

Skönt att han mår bättre! :heart

Här har fröken börjat bitas när hon ammar... :crazy: Jag är väldigt glad att hon inte har tänder än, det göt ont ändå. Hon har även börjat "prata" en hel del och det låter så gulligt. :love:
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
Bara skriv på! Låter otroligt kämpigt :heart. Tur att vi ändå har så bra sjukvård i Sverige, din son är i trygga händer, även om det såklart är jobbigt just nu.
 
CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....

Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.

Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.

Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.

Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
Så jobbigt med ledsen bebis. Man känner sig som en skit fast man gör bra saker:heart
Hoppas ni kommer hem snart !
 
Liten har klättrat upp till 4kg och igår fyllde han 1 mån:heart
Sambon börjat jobba igen och nu är det lite fokus på att få ordning på nätterna. Såg någon barnmorska på tv 4 som menade att alla barn har 1 period under dygnet när de sover 4 timmar i sträck..Och det vill man ju ha på natten- vilket inte varit fallet här...

Så igår var planen att följa rådet att inte låta honom sova på kvällen. Jo tjena:banghead:
Hur väcker man en spädis? Man kan göra vad som helst- när han vill sova trillar ögonen ihop och inget får dom att öppnas...
På nåt vis lyckades vi väl störa sömnen i vart fall för han sov faktiskt mellan tolv och halv 5- rekord!
Jag sov inte så länge såklart... Jag vaknade först för att han inte vaknat. Och sen började han ligga och grymta och knorra och då gick det ju inte sova heller. Men framsteg från våra vakna minst varannan timme :up:. Så idag jobbar vi vidare på att inte sova längre än 2 timmars pass under dagen och helst inte alls på kvällen.

Jag är trött men så lycklig över detta fantastiska knyte:heartheart:heart. Hade glömt den underbara känslan av en snarkande bebis på bröstet. Som luktar varm mjölk och är så otroligt len mot ens kind:love:.
 
Oregelbundna värkar sen 19.30 igår kväll. Allt från 1h i mellan till 30min under natten. Har kunnat sova i mellan..
Vakna vid 04 av att jag mådde illa och behövde kräkas och vid 05 drog värkarna igång med 20-10min mellanrum men dom håller inte sig mer än 30sekunder eller så.
Helt överenskomliga hittills, gör ont men inte så jag inte kan andas mig igenom dem.
Men helt klart värkar, kommer smygande och kramar åt livmodern hårdare och hårdare för att trappas ner och försvinna hel mellan.
Inte som innan när det varit ett ihållande "mensvärk"
Nu känns det som nån försöker slita ut livmodern ner genom låren..

När hör man av sig till förlossningen egentligen?
Dom är ju inte regelbundna eller ens långa och inte så smärtsamma att jag behöver hjälp än..
 
Oregelbundna värkar sen 19.30 igår kväll. Allt från 1h i mellan till 30min under natten. Har kunnat sova i mellan..
Vakna vid 04 av att jag mådde illa och behövde kräkas och vid 05 drog värkarna igång med 20-10min mellanrum men dom håller inte sig mer än 30sekunder eller så.
Helt överenskomliga hittills, gör ont men inte så jag inte kan andas mig igenom dem.
Men helt klart värkar, kommer smygande och kramar åt livmodern hårdare och hårdare för att trappas ner och försvinna hel mellan.
Inte som innan när det varit ett ihållande "mensvärk"
Nu känns det som nån försöker slita ut livmodern ner genom låren..

När hör man av sig till förlossningen egentligen?
Dom är ju inte regelbundna eller ens långa och inte så smärtsamma att jag behöver hjälp än..
Åh så spännande!!
Ring och prata med dom tycker jag...
 
Oregelbundna värkar sen 19.30 igår kväll. Allt från 1h i mellan till 30min under natten. Har kunnat sova i mellan..
Vakna vid 04 av att jag mådde illa och behövde kräkas och vid 05 drog värkarna igång med 20-10min mellanrum men dom håller inte sig mer än 30sekunder eller så.
Helt överenskomliga hittills, gör ont men inte så jag inte kan andas mig igenom dem.
Men helt klart värkar, kommer smygande och kramar åt livmodern hårdare och hårdare för att trappas ner och försvinna hel mellan.
Inte som innan när det varit ett ihållande "mensvärk"
Nu känns det som nån försöker slita ut livmodern ner genom låren..

När hör man av sig till förlossningen egentligen?
Dom är ju inte regelbundna eller ens långa och inte så smärtsamma att jag behöver hjälp än..

Heja! Låter ju som att något är på gång :).
 
Liten har klättrat upp till 4kg och igår fyllde han 1 mån:heart
Sambon börjat jobba igen och nu är det lite fokus på att få ordning på nätterna. Såg någon barnmorska på tv 4 som menade att alla barn har 1 period under dygnet när de sover 4 timmar i sträck..Och det vill man ju ha på natten- vilket inte varit fallet här...
Det där stämde inte alls på sonen. Han sov Max 2 pass med 3 timmars sömn om dagen, men oftast sov han bara 1,5-2 timmar i sträck. Hoppas denna bebisen har vett att ha längre sovpass :laugh:
 
Det där stämde inte alls på sonen. Han sov Max 2 pass med 3 timmars sömn om dagen, men oftast sov han bara 1,5-2 timmar i sträck. Hoppas denna bebisen har vett att ha längre sovpass :laugh:
Så är det ju här oxå... Gärna vaken en 1.5 timme mellan sovplatsen oxå... Blir slitigt för morsan:D
 
Oregelbundna värkar sen 19.30 igår kväll. Allt från 1h i mellan till 30min under natten. Har kunnat sova i mellan..
Vakna vid 04 av att jag mådde illa och behövde kräkas och vid 05 drog värkarna igång med 20-10min mellanrum men dom håller inte sig mer än 30sekunder eller så.
Helt överenskomliga hittills, gör ont men inte så jag inte kan andas mig igenom dem.
Men helt klart värkar, kommer smygande och kramar åt livmodern hårdare och hårdare för att trappas ner och försvinna hel mellan.
Inte som innan när det varit ett ihållande "mensvärk"
Nu känns det som nån försöker slita ut livmodern ner genom låren..

När hör man av sig till förlossningen egentligen?
Dom är ju inte regelbundna eller ens långa och inte så smärtsamma att jag behöver hjälp än..
Heja heja! Hör av dig till förlossningen och hör om du kan få en koll om det hänt något, i annat fall får du nog vänta tills det börjar göra ont eller att du blir trött och vill ha hjälp så att du kan sova lite. Men det borde ju sätta fart på riktigt när som helst (om det inte redan gjort det). Så spännande! Jag har glömt, gick det snabbt förra gången?

I vilket fall, stort lycka till!!!
 
Heja heja! Hör av dig till förlossningen och hör om du kan få en koll om det hänt något, i annat fall får du nog vänta tills det börjar göra ont eller att du blir trött och vill ha hjälp så att du kan sova lite. Men det borde ju sätta fart på riktigt när som helst (om det inte redan gjort det). Så spännande! Jag har glömt, gick det snabbt förra gången?

I vilket fall, stort lycka till!!!

Jag blev snittad förra gången så har inget att jämföra med.

Ska ändå till BM vid 14tiden så tänker att hon ändå kan titta om det inte sätter fart mer..
Men nu är det allt mellan 15-10min mellan och dom håller i sig ca 55sekunder.. Värken har sin topp runt 40sekunder och sen klinkar den av..
 
Jag blev snittad förra gången så har inget att jämföra med.

Ska ändå till BM vid 14tiden så tänker att hon ändå kan titta om det inte sätter fart mer..
Men nu är det allt mellan 15-10min mellan och dom håller i sig ca 55sekunder.. Värken har sin topp runt 40sekunder och sen klinkar den av..
Ja så var det ja. Ja men då ska du be henne kolla. Låter verkligen som att det är på gång nu. Så spännande :bump:
 
Jag blev snittad förra gången så har inget att jämföra med.

Ska ändå till BM vid 14tiden så tänker att hon ändå kan titta om det inte sätter fart mer..
Men nu är det allt mellan 15-10min mellan och dom håller i sig ca 55sekunder.. Värken har sin topp runt 40sekunder och sen klinkar den av..
Tycker också det låter som att det är på gång, även om det kanske inte är dags att åka in riktigt ännu.

Jag vet inte hur du upplever det, men eftersom jag inte heller har så mycket att jämföra med (blev ju igångsatt och vet inte hur det skulle gått till under normala förhållanden) är det lite läskigt att inte veta hur det "ska" kännas när det är allvar.
 
Tycker också det låter som att det är på gång, även om det kanske inte är dags att åka in riktigt ännu.

Jag vet inte hur du upplever det, men eftersom jag inte heller har så mycket att jämföra med (blev ju igångsatt och vet inte hur det skulle gått till under normala förhållanden) är det lite läskigt att inte veta hur det "ska" kännas när det är allvar.

Jag tycker mest det är frustrerande att inte veta, har varit rätt laid back innan men nu blir jag störd över att jag bara vill veta. Jag vill ha ett facit: "först händer det, sen händer det, sen händer och efter så lång tid händer det här och det känns såhär"
 
Min kropp hånar mig!! Från att ha värkar var 10minut i flera timmar så är dom tillbaka på att komma med 45eminut -1h mellanrum.

Jaja.. någonting händer ju iaf. Barnmorskan får kolla om det gjort nån verkan och göra en svepning så hoppas vi att det drar igång igen!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer än jag som väntar bebis till sommaren och vill hänga i en tråd? Jag (snart 38 år) är beräknad till 21/7 och har för några...
10 11 12
Svar
232
· Visningar
16 134
Hemmet Tog mig friheten att starta en ny tråd då den gamla är full! 🙂 La ut både en liten rutschkana och en halvdefekt gräsklippare på...
4 5 6
Svar
109
· Visningar
2 282
Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
23 514
Gravid - 1år Hej! Vi har ju inga barn, men många funderingar. Lite spinoff på FL-tråden, hur har ni gjort och hur är det vanligast att göra med...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
4 152
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp