Sommarföräldrar 2024

[Madde_padde]

Shit vad tiden går fort..v. 30 här nu. Är ju inte långt kvar egentligen

Jag är lite missnöjd med livet, eller det var värre i helgen ska sägas. Fick inte ok på glukosbelastningen, när de tog fasteprovet visade det 5,6 och det skulle vara 5,3. Undersköterskan brölade ut diagnosen graviditetsdiabetes på momangen. Blev hemskickad med broschyrer om att ändra kost och motion, ihop med en blodsockermätare och en tydlig order om att ta egna tester från och med nu i lördags.

Jag tog det inte så bra faktiskt (tog det rätt dåligt för att vara ärlig), för jag ville egentligen göra om glukosbelastningen då jag har mina starka aningar om vad utslaget berodde på (hade ätit på tok för sent, väldigt mycket och mycket kolhydrater), men ordinarie barnmorska lyssnade inte. Jag är väldigt noga med min mat dessutom, är sockerhatare och aktar mig för alla snabba kolhydrater. Har absolut ingen osund kosthållning, men det kändes som att den anklagelsen kom direkt och ett hot om att jag behövde dietist. Har nu gått upp 15 kg sen jag blev gravid och jag känner mig som en säl. Ändå har jag kunnat hålla mina 3 mål om dagen, sunda sådana, varit i stallet varje dag, hållit igång, så att bli "anklagad" för att leva osunt tog väldigt hårt.

I alla fall, jag har mätt mina värden över helgen och de ligger helt inom referensvärdena.

Blev idag uppringd av en väldigt trevlig barnmorska som sa att hon inte tyckte vi skulle konstatera något för fort utan jag kunde få testa hemma nu ett par veckor och sen skulle vi ha ett nytt samtal. Hon tyckte faktiskt att jag borde fått göra om testet, men vi kom överens om att det funkar att test hemma också. Så det kändes ändå bra till slut. Hon följer mina värden via appen och nu känns det bra i magen efter samtalet med henne

Jag har grav diabetes, idag är första godkända fastevärdet på 9 dagar. Då åt jag chips och dipp igår kväll vid 21.30 då är sockret alltid bättre på morgonen än om jag inte ätit alls.

Min läkare sa dock att de egentligen inte spelar så stor roll vad jag äter då de är under natten min lever ballar ur och jag får för högt socker fastande på morgonen. Hon är jätte bra och stöttar bra sådär. Har tagit insulin på kvällen i många veckor nu…

 

[Poison-heart]

Tack!
Ja om han inte vänder sig och eventuella vändningsförsök misslyckas antar jag det blir snitt.
Men än är det några veckor kvar innan jag behöver oroa mig för det

Tror dock jag är mindre nervös inför ett snitt än vaginal förlossning

har ni skrivit förlossningsbrev? Min BM har börjat prata om det, men jag vet ju inte alls vad jag ska förvänta mig.
Jag är öppen för all typ av smärtlindring om jag känner jag vill ha det på plats, i övrigt tänker jag att jag följer personalens instruktioner.

Inget förlossningsbrev här heller men det hade jag inte sist heller, då var det dock planerat snitt så jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Men sen har jag bara haft ett besök hos BM i vecka 12 (vecka 24 nu) och ska inte dit förrän i slutet av maj så känns som det är så glest nu mellan besöken

 

[Madde_padde]

Inget förlossningsbrev här heller men det hade jag inte sist heller, då var det dock planerat snitt så jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Men sen har jag bara haft ett besök hos BM i vecka 12 (vecka 24 nu) och ska inte dit förrän i slutet av maså känns som det är så glest nu mellan besöken

Vet inte var du bor? Men här i Örebro är de 24, 29 och sen 33 och därefter varannan vecka

Jag hade tul på förmiddagen och bm em vecka 29 och kommer ha samma v 33 känns dock väldigt dubbelt

 

[Poison-heart]

Vet inte var du bor? Men här i Örebro är de 24, 29 och sen 33 och därefter varannan vecka

Jag hade tul på förmiddagen och bm em vecka 29 och kommer ha samma v 33 känns dock väldigt dubbelt

Bor i Västra Götaland och det är samma här. Men bm måste räknat fel för när jag har fått tid är jag i v26.
Ska in på kontroll och ultraljud någon gång runt vecka 30 för att kontrollera moderkakans placering.
Varför gör du tul? Misstanke om stort barn?

 

[Madde_padde]

Bor i Västra Götaland och det är samma här. Men bm måste räknat fel för när jag har fått tid är jag i v26.
Ska in på kontroll och ultraljud någon gång runt vecka 30 för att kontrollera moderkakans placering.
Varför gör du tul? Misstanke om stort barn?

Insulinbehandlad grav diabetes så ja ökad risk för hf och kontroll av bebis storlek som jag förstår +12 % sist

 

[Stålvilja]

Jag har grav diabetes, idag är första godkända fastevärdet på 9 dagar. Då åt jag chips och dipp igår kväll vid 21.30 då är sockret alltid bättre på morgonen än om jag inte ätit alls.

Min läkare sa dock att de egentligen inte spelar så stor roll vad jag äter då de är under natten min lever ballar ur och jag får för högt socker fastande på morgonen. Hon är jätte bra och stöttar bra sådär. Har tagit insulin på kvällen i många veckor nu…

Jag har ju bara följt mitt socker nu sen i lördags, men trenden är tydlig. Högre socker på morgonen och sen går det bara ner under dagen. Mina värden har legat på 5,6, 5,7, 5,8 samt 5,4. I lördags låg jag på 5,2 på morgonen. Igårkväll är jag tog sista gången vid 23.15, efter att ha ätit rabarberpaj hos mamma + ätit mat, så låg det på 5,1.

Den barnmorska jag pratade med sa att det inte är helt ovanligt att en gravid kvinna har högre värden på morgonen, pga hormoner mm.

Jag har sett att de lagt in diagnosen grav. diabetes i min journal nu efter testet hos kvinnohälsan i fredags som visade 5,6.

Vilka värden har du haft på mornarna som gjort att de satt in insulin? För tolkar jag dig rätt att du fått insulin för grav. diabetes?

 

[VLMF]

Äntligen inne i tredje trimestern! Har glukosbelastningen nästa vecka. Foglossningen bak är samma, men senaste dagarna har jag känt av fram också. Inatt kunde jag inte hitta en enda sovposition med min gravidkudde som inte gjorde ont, blev inte mycket sömn Visst var det någon i tråden som hade foglossning fram, hur har det gått?

Bebisen i magen är väldigt aktiv, hela tiden nästan. Endast korta stunder sömn Nu känner jag när den har hicka också, varje förmiddag, och huvudet är definitivt rakt nedåt de gångerna. Någon liten fot som sparkar mig på revbenen med.

 

[Madde_padde]

Jag har ju bara följt mitt socker nu sen i lördags, men trenden är tydlig. Högre socker på morgonen och sen går det bara ner under dagen. Mina värden har legat på 5,6, 5,7, 5,8 samt 5,4. I lördags låg jag på 5,2 på morgonen. Igårkväll är jag tog sista gången vid 23.15, efter att ha ätit rabarberpaj hos mamma + ätit mat, så låg det på 5,1.

Den barnmorska jag pratade med sa att det inte är helt ovanligt att en gravid kvinna har högre värden på morgonen, pga hormoner mm.

Jag har sett att de lagt in diagnosen grav. diabetes i min journal nu efter testet hos kvinnohälsan i fredags som visade 5,6.

Vilka värden har du haft på mornarna som gjort att de satt in insulin? För tolkar jag dig rätt att du fått insulin för grav. diabetes?

Ja men precis tre värden över 5,1 på en vecka så fick jag insulin de är samma riktmärke för att höja dosen också.
Jag tar nu 20 enheter på kvällen, mer än jag tog på hela graviditeten med storebror…. Endå kommer jag inte ner i lägre socker så missstänker de blir en höjning idag igen på deras genomgång

 

[Stålvilja]

Ja men precis tre värden över 5,1 på en vecka så fick jag insulin de är samma riktmärke för att höja dosen också.
Jag tar nu 20 enheter på kvällen, mer än jag tog på hela graviditeten med storebror…. Endå kommer jag inte ner i lägre socker så missstänker de blir en höjning idag igen på deras genomgång

I Region Östergötland har de satt målvärdena till 5,3 vid fasta och 6,7 efter måltid. Värden på högre än 5,3 innan frukost blir gula i min app, likaså värden över 6,7 efter mat blir gula (aldrig hänt än), dvs utanför målvärdena. Jag har bara haft högt blodsocker på morgonen (men som sagt, vissa dagar bara precis över gränsvärdet), men i min journal står det att bedömningen är att med så "låga" fastevärden är behandling vara livsstilsråd. Men får väl se vad de säger vi nästa uppföljning om ett par veckor. 5,1 låter ju lågt?

Jag har dock sagt bestämt nej till att ens få telefonsamtal från en dietist. Jag kan ärligt talat inte göra så mycket mer med min kost än vad jag redan gör och jag blir mest provocerad av att man ens misstänker att inte sköter min kost typ. Eftersom jag dessutom varit i princip helt förskonad från smärta så har jag hållit igång varenda dag, så min härliga viktökning vågar jag tillskriva hormoner, vätska mm, för maten har jag aldrig slarvat med.

 

[Bufera]

Jag vill ha mer ultraljud Inte fått några klara fina bilder, jag vill gå på ul varje månad helst (Även så sambon skulle få se då han låg inne vid sista ul)

 

[Fibusen]

Ska outa mig här också. Snart 38 år, har en grabb sen tidigare som fyller 12, alltså så trodde jag att jag var ganska klar, men det blev som det blev. Jag har brottats med att känna både glädje och oro och ångest över detta, men ju mer jag känner bebis i magen desto säkrare blir jag på att det nog kommer bli bra tillslut.

Det som grämt mig mest är att jag hade kommit till en fas i livet där det äntligen flöt på bra och jag trivdes till hundra procent med hur det var. Särbo med en fin människa, hittat och köpt drömhästen, färdig med min utbildning så hade tänkt att bara jobba på nu och höja upp sparkontot lite. Sonen som är så pass stor att han klarar sig mycket själv, såpass att jag inte ”satt fast” längre, utan jag kunde sticka ut och rida och han var hemma själv eller med kompisar några timmar. Han kunde gå hem själv efter skolan innan jag kom hem från jobbet osv.

Jag har fortfarande dagar där jag känner att ”vad har jag gett mig in på?!”, men jag har intalat mig själv att det är okej att känna så. Det är klart det blir en omställning, och bara det att jag och min partner har behov av mycket egentid så blir det påfrestande nu när vi plötsligt bor under samma tak. För det är vi iallafall överens om, att vi ska vara med 24/7 båda två. Och det är ju också på gott och ont.

Och jag har haft problem och har en framföreliggande moderkaka vilket gjort att jag måste vara väldigt försiktig så den inte brister, så mitt stora andningshål - stallet, kan jag i princip bara åka och mocka och borsta i. Bära vatten måste andra göra, rida går inte heller. Allt annat tungt slit som jag tycker om att utföra får jag inte göra med risk för moderkaksavlossning.

Min förhoppning är att den ska ha växt med livmodern upp, vi ska på ett till UL den 5/6, och då blir det även beslutat om det blir snitt eller inte. Ligger den fortfarande i vägen så måste jag snittas, vilket också varit en stor oro för mig.

Och eftersom jag har ett så pass tungt jobb så kommer jag gå hem redan om två veckor, när jag startar upp v 29, så det blir att sitta hemma och glo bara, och det är också något jag grämer mig lite för.

Sonen kom dessutom alldeles för tidigt så jag har en konstant oro att det kommer bli lika den här gången också. Jag var själv på väg i v 21, men lyckades hålla mig kvar till v 34, men mamma fick i princip bara ligga i sängen. Min son är född v 35…
Och ligger fortfarande moderkakan för ”utgången” så att säga så kommer det planeras snitt, men blir det att förlossningen startar tidigare så blir det ju ett akut snitt, min största skräck. Så ja, ett långt och mest deppigt inlägg fick ni från mig. Jag vet att saker löser sig tillslut, men den här graviditeten har varit väldigt tungrodd. Och jag är ”bara” i v 26.

Självklart längtar jag också efter bebis, och det är häftigt att få uppleva detta igen, nu när man är äldre och är mer förberedd på vad som komma skall. Jag försöker njuta mellan varven och suga i mig allt, för detta är då definitivt sista barnen.

 

[Madde_padde]

Dagens nöje vi anser oss snart vara klara!

Sambon åker till Frankrike på söndag om en vecka och är borta 5 dagar sen är bebis välkommen

 

[Dorinda]

Ska outa mig här också. Snart 38 år, har en grabb sen tidigare som fyller 12, alltså så trodde jag att jag var ganska klar, men det blev som det blev. Jag har brottats med att känna både glädje och oro och ångest över detta, men ju mer jag känner bebis i magen desto säkrare blir jag på att det nog kommer bli bra tillslut.

Det som grämt mig mest är att jag hade kommit till en fas i livet där det äntligen flöt på bra och jag trivdes till hundra procent med hur det var. Särbo med en fin människa, hittat och köpt drömhästen, färdig med min utbildning så hade tänkt att bara jobba på nu och höja upp sparkontot lite. Sonen som är så pass stor att han klarar sig mycket själv, såpass att jag inte ”satt fast” längre, utan jag kunde sticka ut och rida och han var hemma själv eller med kompisar några timmar. Han kunde gå hem själv efter skolan innan jag kom hem från jobbet osv.

Jag har fortfarande dagar där jag känner att ”vad har jag gett mig in på?!”, men jag har intalat mig själv att det är okej att känna så. Det är klart det blir en omställning, och bara det att jag och min partner har behov av mycket egentid så blir det påfrestande nu när vi plötsligt bor under samma tak. För det är vi iallafall överens om, att vi ska vara med 24/7 båda två. Och det är ju också på gott och ont.

Och jag har haft problem och har en framföreliggande moderkaka vilket gjort att jag måste vara väldigt försiktig så den inte brister, så mitt stora andningshål - stallet, kan jag i princip bara åka och mocka och borsta i. Bära vatten måste andra göra, rida går inte heller. Allt annat tungt slit som jag tycker om att utföra får jag inte göra med risk för moderkaksavlossning.

Min förhoppning är att den ska ha växt med livmodern upp, vi ska på ett till UL den 5/6, och då blir det även beslutat om det blir snitt eller inte. Ligger den fortfarande i vägen så måste jag snittas, vilket också varit en stor oro för mig.

Och eftersom jag har ett så pass tungt jobb så kommer jag gå hem redan om två veckor, när jag startar upp v 29, så det blir att sitta hemma och glo bara, och det är också något jag grämer mig lite för.

Sonen kom dessutom alldeles för tidigt så jag har en konstant oro att det kommer bli lika den här gången också. Jag var själv på väg i v 21, men lyckades hålla mig kvar till v 34, men mamma fick i princip bara ligga i sängen. Min son är född v 35…
Och ligger fortfarande moderkakan för ”utgången” så att säga så kommer det planeras snitt, men blir det att förlossningen startar tidigare så blir det ju ett akut snitt, min största skräck. Så ja, ett långt och mest deppigt inlägg fick ni från mig. Jag vet att saker löser sig tillslut, men den här graviditeten har varit väldigt tungrodd. Och jag är ”bara” i v 26.

Självklart längtar jag också efter bebis, och det är häftigt att få uppleva detta igen, nu när man är äldre och är mer förberedd på vad som komma skall. Jag försöker njuta mellan varven och suga i mig allt, för detta är då definitivt sista barnen.

Stort grattis!

Tufft med moderkakan och tråkigt att behöva sluta arbeta redan.

Har inte majoriteten visst mått av oro och ångest? Jag har nyss fått andra barnet och har ju såklart funderat mycket kring hur det här ska påverka storebror negativt, han har ju varit van vid mycket fokus och uppmärksamhet.
Allt har ju såklart för och nackdelar, men att vara lite äldre(jag är 39) har ju främst fördelen att jag nu har tid och pengar på ett helt annat sätt samt är mycket lugnare i livet

 

[Fibusen]

Stort grattis!

Tufft med moderkakan och tråkigt att behöva sluta arbeta redan.

Har inte majoriteten visst mått av oro och ångest? Jag har nyss fått andra barnet och har ju såklart funderat mycket kring hur det här ska påverka storebror negativt, han har ju varit van vid mycket fokus och uppmärksamhet.
Allt har ju såklart för och nackdelar, men att vara lite äldre(jag är 39) har ju främst fördelen att jag nu har tid och pengar på ett helt annat sätt samt är mycket lugnare i livet

Ja, så är det säkert.

 

[Madde_padde]

Ska outa mig här också. Snart 38 år, har en grabb sen tidigare som fyller 12, alltså så trodde jag att jag var ganska klar, men det blev som det blev. Jag har brottats med att känna både glädje och oro och ångest över detta, men ju mer jag känner bebis i magen desto säkrare blir jag på att det nog kommer bli bra tillslut.

Det som grämt mig mest är att jag hade kommit till en fas i livet där det äntligen flöt på bra och jag trivdes till hundra procent med hur det var. Särbo med en fin människa, hittat och köpt drömhästen, färdig med min utbildning så hade tänkt att bara jobba på nu och höja upp sparkontot lite. Sonen som är så pass stor att han klarar sig mycket själv, såpass att jag inte ”satt fast” längre, utan jag kunde sticka ut och rida och han var hemma själv eller med kompisar några timmar. Han kunde gå hem själv efter skolan innan jag kom hem från jobbet osv.

Jag har fortfarande dagar där jag känner att ”vad har jag gett mig in på?!”, men jag har intalat mig själv att det är okej att känna så. Det är klart det blir en omställning, och bara det att jag och min partner har behov av mycket egentid så blir det påfrestande nu när vi plötsligt bor under samma tak. För det är vi iallafall överens om, att vi ska vara med 24/7 båda två. Och det är ju också på gott och ont.

Och jag har haft problem och har en framföreliggande moderkaka vilket gjort att jag måste vara väldigt försiktig så den inte brister, så mitt stora andningshål - stallet, kan jag i princip bara åka och mocka och borsta i. Bära vatten måste andra göra, rida går inte heller. Allt annat tungt slit som jag tycker om att utföra får jag inte göra med risk för moderkaksavlossning.

Min förhoppning är att den ska ha växt med livmodern upp, vi ska på ett till UL den 5/6, och då blir det även beslutat om det blir snitt eller inte. Ligger den fortfarande i vägen så måste jag snittas, vilket också varit en stor oro för mig.

Och eftersom jag har ett så pass tungt jobb så kommer jag gå hem redan om två veckor, när jag startar upp v 29, så det blir att sitta hemma och glo bara, och det är också något jag grämer mig lite för.

Sonen kom dessutom alldeles för tidigt så jag har en konstant oro att det kommer bli lika den här gången också. Jag var själv på väg i v 21, men lyckades hålla mig kvar till v 34, men mamma fick i princip bara ligga i sängen. Min son är född v 35…
Och ligger fortfarande moderkakan för ”utgången” så att säga så kommer det planeras snitt, men blir det att förlossningen startar tidigare så blir det ju ett akut snitt, min största skräck. Så ja, ett långt och mest deppigt inlägg fick ni från mig. Jag vet att saker löser sig tillslut, men den här graviditeten har varit väldigt tungrodd. Och jag är ”bara” i v 26.

Självklart längtar jag också efter bebis, och det är häftigt att få uppleva detta igen, nu när man är äldre och är mer förberedd på vad som komma skall. Jag försöker njuta mellan varven och suga i mig allt, för detta är då definitivt sista barnen.

Sådär har jag också kastats lite fram och tillbaka. Jag blir 40 i år och får snart 4de barnet. Känner mig för gammal, har för många barn samtidigt som de är så mysigt , stabil ekonomi, man får plats i huset os. Nu är mitt stora barn bara 8 år men det är så stor skillnad på mitt lugn nu mot med första barnet

Det är för och nackdelar med allt men jag saknar att bara vara, köpa en ordentlig häst osv

 

[Fibusen]

Sådär har jag också kastats lite fram och tillbaka. Jag blir 40 i år och får snart 4de barnet. Känner mig för gammal, har för många barn samtidigt som de är så mysigt , stabil ekonomi, man får plats i huset os. Nu är mitt stora barn bara 8 år men det är så stor skillnad på mitt lugn nu mot med första barnet

Det är för och nackdelar med allt men jag saknar att bara vara, köpa en ordentlig häst osv

Så skönt att höra att man inte är ensam med att ibland undra vad sjutton jag gett mig in på iallafall.