Spinoff på Jobba hemifrån

[Fruentimber]

Jag förstår tanken att man lär sig saker av att kämpa, samarbeta med andra etc. Men jag upplever inte att tex jobba hemma automatiskt innebär att allting blir som man vill. Många har ju också skrivit här om för och nackdelar och även om du jobbar hemma har du antagligen en kund eller uppdragsgivare som du behöver anpassa dig till.

Att man har kontor hemma innebär ju dessutom inte att man inte skulle behöva "kämpa" eller samarbeta med kollegor. Det blir ju jättemärkligt att tro att alla som sitter hemma är helt isolerade och utan krav i sin yrkesroll.

 

[stjarnhimmel]

Att man har kontor hemma innebär ju dessutom inte att man inte skulle behöva "kämpa" eller samarbeta med kollegor. Det blir ju jättemärkligt att tro att alla som sitter hemma är helt isolerade och utan krav i sin yrkesroll.

Det är ju inte så att man jobbar hemma för att kunna isolera sig och inte leverera.

 

[Fruentimber]

Men det börjar kännas som att jag är så omtolkad nu att det är lönlöst att fortsätta diskussionen.

Omtolkad? Med reservation för att jag skulle ha missat ett inlägg, men det ter sig inte för mig som att du sitter och vidareutvecklar dina tankegångar, snarare att du har en ovilja till att göra det. Då lämnar du ju det till andra att helt enkelt tolka för att försöka förstå vad du menar. Jag tror snarare att det handlar om att du inte fick så mycket medhåll som du tänkte dig, och nu inte längre är så sugen på att fortsätta diskussionen.

 

[Petruska]

Ja, tack för svenska-lektionen, men jag är liksom ute efter vilken typ av motstånd det är du refererar till. Motstånd till att klä på sig på morgonen?

Jag fattar inte. Dina kommentarer är så underligt aggressiva. Jag tror att du har en massa intressanta idéer på området, men det framstår också som att @mandalaki är något av en fiende (vilket jag annars inte tror att du tycker att hon är) som ska förgöras. Eller i alla fall beläggas med ideologiskt inkorrekta åsikter.

Om man känner ett motstånd mot att klä sig på morgonen, ja, då är det att följa minsta motståndets lag att inte klä sig. Typ. Vilka motstånd - om några - som kan göra att man hellre arbetar hemifrån än på jobbet är en öppen fråga, som jag läser @mandalaki . Men du är så tendentiös i din tolkning att det är direkt oartigt. Tycker jag.

 

[Fruentimber]

Ja precis. Jag får känslan av att vissa tror att man jobbar hemma för att kunna isolera sig och inte leverera.

Exakt. Vilket ju knappast kan vara fallet med alla som vill jobba hemifrån, eftersom man riskerar få sparken om man inte levererar. Oavsett var man sitter.

 

[domesticus]

Med mig som ett exempel, så hörde jag av mig innan jag ens sökte mitt nuvarande jobb, och frågade om tjänsten nödvändigtvis behövde skötas till 100% på plats, eller om det fanns möjlighet till relativt omfattande distansarbete. Anledningen till att jag gjorde detta var främst att arbetsplatsen ligger 24 mil från där jag bor och vi (jag och min familj) har ingen avsikt att flytta såsom det känns nu. De verkade inte tycka att det var en konstig fråga och jag fick ju jobbet trots allt

Jag har innan detta mest jobbat "heltid på plats, vanliga kontorstider", men även jobbat helt på distans, drivit eget samt haft ett par arbetsgivare som tillät visst distansarbete. Jag har funnit att jag funkar som bäst med att varva närvaro på kontoret med hemmaarbete, då jag lyckas fokusera, avgränsa och slutföra saker på ett bättre sätt då. Så, för mig blev det alldeles utmärkt! (Jobbar två, ibland tre dagar i veckan "på plats" och resten hemma )

Svarar på mitt eget inlägg.

Jag vill även lägga till att jag gillar syften (och ogillar saker som görs utan tydligt syfte). Dvs, finns det ett tydligt syfte med att befinna sig på arbetsplatsen så ska man självklart göra det. Men om arbetsuppgifterna lika gärna kan utföras på distans och förutsättningarna för det finns, så har jag svårt att se varför detta inte ska vara ok? Åtminstone delar av tiden?

 

[Fruentimber]

Jag fattar inte. Dina kommentarer är så underligt aggressiva. Jag tror att du har en massa intressanta idéer på området, men det framstår också som att @mandalaki är något av en fiende (vilket jag annars inte tror att du tycker att hon är) som ska förgöras. Eller i alla fall beläggas med ideologiskt inkorrekta åsikter.

Om man känner ett motstånd mot att klä sig på morgonen, ja, då är det att följa minsta motståndets lag att inte klä sig. Typ. Vilka motstånd - om några - som kan göra att man hellre arbetar hemifrån än på jobbet är en öppen fråga, som jag läser @mandalaki . Men du är så tendentiös i din tolkning att det är direkt oartigt. Tycker jag.

Det är inte första gången i en tråd som du anklagar mina inlägg för att vara aggressiva och jag finner det faktiskt otroligt tröttsamt, eftersom jag inte kan se hur jag skulle uttrycka mig på aggressivare sätt än andra i tråden. Jag betackar mig verkligen för att du försöker bestämma min sinnesstämning åt mig och på vis försöker framställa mina inlägg som av sämre innehåll. Det om något är direkt oartigt och jag ser helst att det upphör.

 

[FengurLaugar]

När jag började på mitt nuvarande jobb hade jag inte en tanke på hemmakontor även fast chefen jobbade hemma. De andra i bolaget hade jag inte så bra koll på då eftersom dom inte bor här. Chefens fru som också jobbar i bolaget vill inte ha hemmakontor så bolaget hyr ett litet kontor i stan dit hon åker för att jobba medan hennes man sitter hemma och jobbar på sitt hemmakontor. I början åkte jag också till det där kontoret och jobbade.

Sen blev kollegan föräldraledig och jag satt där ensam varje dag. Det finns andra företag i lokalen men jag hejade på dom vid kaffemaskinen bara, ingen annan kontakt då jag har rätt litet socialt behov. Efter 9 månader ensam på det där kontoret frågade jag om jag också fick flytta hem mitt kontor och det var inga problem bara jag kände att jag hade disciplinen. Har haft mitt kontor hemma i snart 1,5 år och det passar mig ypperligt. Även när kollegan kom tillbaka från sin föräldraledighet fortsatte jag sitta hemma men åker ner till stan någon dag då och då för att umgås lite med henne, hon är också min vän privat.

Har tänkt lite på hur det skulle bli om jag av någon anledning byter jobb. Jag känner ingen utanför bolaget jag jobbar i som har hemmakontor på det här sättet. Möjligtvis att dom kan jobba hemma då och då om det är något speciellt men annars har dom ett kontor/arbetsplats att åka till. Jag skulle nog bli lite besviken eller vad man ska kalla det men hade anpassat livet tillbaka till att åka till ett kontor varje dag. Jobbet jag hade innan var väldigt oflexibelt och man skulle vara där på plats så jag känner mig bortskämd med möjligheten att jobba hemma och flexibiliteten som finns i vårt bolagsuppbyggnad.

Jag älskar mitt jobb och vill prestera och utvecklas, samtidigt som flexibiliteten och hemmakontoret gör att jag t.ex slipper ta ut regelrätt vab när barnen behöver vara hemma, jag utnyttjar min lunchtimme till att rida och kan fördela arbetstiden lite som jag vill bara jag gör det jag ska och finns tillgänglig på telefon under arbetstid. Men om jag skulle ha hemmakontor eller stor flexibilitet som krav när jag söker jobb, nej det tror jag inte.

 

[Petruska]

Det är inte första gången i en tråd som du anklagar mina inlägg för att vara aggressiva och jag finner det faktiskt otroligt tröttsamt, eftersom jag inte kan se hur jag skulle uttrycka mig på aggressivare sätt än andra i tråden. Jag betackar mig verkligen för att du försöker bestämma min sinnesstämning åt mig och på vis försöker framställa mina inlägg som av sämre innehåll. Det om något är direkt oartigt och jag ser helst att det upphör.

Jag försöker inte bestämma din sinnesstämning. Jag talar om hur jag uppfattar dina inlägg. Det är ganska olika saker. Jag är tex övertygad om att jag skulle kunna skriva inlägg som uppfattas som aggressiva samtidigt som jag trallar en glad melodi av pur livsglädje.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag vet inte hur det är generellt. Jag har vad jag kan komma ihåg från mitt arbetet i kommunal sektor haft ett antal kollegor som gärna jobbade hemma. Av de två som var mest förtjusta i konceptet verkar den ena ha drivit olika företag samtidigt som han "jobbade hemma" och den andra presterade väldigt lågt och tillbringade en stor del av tiden på långfärdsskridskor och i löpspåret.

För avdelningens de del tyckte jag att hemmajobbandet absolut inte bidrog till teamkänsla och kunskapsöverföring. Dessutom kändes det lite kymigt när man fick besök från andra verksamheter som behövde hjälp och en stor del av korridoren stod tom.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag försöker inte bestämma din sinnesstämning. Jag talar om hur jag uppfattar dina inlägg. Det är ganska olika saker. Jag är tex övertygad om att jag skulle kunna skriva inlägg som uppfattas som aggressiva samtidigt som jag trallar en glad melodi av pur livsglädje.

Med reservation för att jag också blir kallad aggressiv nu - jag får intrycket att du tycker att @FrauleinLeo inte skriver lent och akademiskt nog och därför läser in att hon har ett aggressivt tonfall. Det är inte så artigt av dig heller att svara på hennes inlägg enbart för att säga att hon borde skriva på ett snällare sätt (hur tusan man nu gör det).

 

[mandalaki]

Jag fattar inte. Dina kommentarer är så underligt aggressiva. Jag tror att du har en massa intressanta idéer på området, men det framstår också som att @mandalaki är något av en fiende (vilket jag annars inte tror att du tycker att hon är) som ska förgöras. Eller i alla fall beläggas med ideologiskt inkorrekta åsikter.

Om man känner ett motstånd mot att klä sig på morgonen, ja, då är det att följa minsta motståndets lag att inte klä sig. Typ. Vilka motstånd - om några - som kan göra att man hellre arbetar hemifrån än på jobbet är en öppen fråga, som jag läser @mandalaki . Men du är så tendentiös i din tolkning att det är direkt oartigt. Tycker jag.

Tack! Jag har gett upp.

 

[Fruentimber]

Jag försöker inte bestämma din sinnesstämning. Jag talar om hur jag uppfattar dina inlägg. Det är ganska olika saker. Jag är tex övertygad om att jag skulle kunna skriva inlägg som uppfattas som aggressiva samtidigt som jag trallar en glad melodi av pur livsglädje.

Men det är för mig totalt ovidkommande och en väldigt ovänlig form av härskarteknik att avfärda människor med "jag tror säkert att du har bra idéer men dina känsloyttringar gör att jag inte tänker lyssna på dem". Och igen, jag ser verkligen inte hur mina inlägg skulle vara med aggressiva än någon annans. Oavsett så skulle jag verkligen föredra att du upphör med att uppfostra mig om hur jag bör formulera mina inlägg.

 

[mandalaki]

Med reservation för att jag också blir kallad aggressiv nu - jag får intrycket att du tycker att @FrauleinLeo inte skriver lent och akademiskt nog och därför läser in att hon har ett aggressivt tonfall. Det är inte så artigt av dig heller att svara på hennes inlägg enbart för att säga att hon borde skriva på ett snällare sätt (hur tusan man nu gör det).

Fast det är faktiskt just ni två som jag uppfattar hugger mest i tråden. Därför känns det inte så inspirerande att svara.

 

[Fruentimber]

Tack! Jag har gett upp.

Tänk, det har jag också. Är det bara medhåll och ryggdunkande du är ute efter så kan jag avsluta min medverkan i tråden direkt.

 

[Snubbelfot]

Dessutom kändes det lite kymigt när man fick besök från andra verksamheter som behövde hjälp och en stor del av korridoren stod tom.

Om verksamheten innefattar personliga besök och handgriplig support så hoppas man ju att chefen har säkrat upp närvaro på arbetsplatsen med något slags schema eller liknande. Annars låter det som ett dåligt ledningsbeslut.

 

[Raderad medlem 120709]

Fast det är faktiskt just ni två som jag uppfattar hugger mest i tråden. Därför känns det inte så inspirerande att svara.

Hugger? Och här satt jag och tyckte att jag hade uttryckt mig på ett mestadels sakligt sätt eftersom jag inte vill bidra till att några fler trådar spårar ur...

Jag tror att det är du som läser in vårt ifrågasättande som någon slags attack mot dig, faktiskt. Det är inte så inspirerande att försöka diskutera med någon som tar till tonpolisande mot de som inte håller med. Du kan inte förvänta dig att alla alltid ska skriva på det mest propra, logiska, och känslofrånskiljda viset som går.

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte hur det är generellt. Jag har vad jag kan komma ihåg från mitt arbetet i kommunal sektor haft ett antal kollegor som gärna jobbade hemma. Av de två som var mest förtjusta i konceptet verkar den ena ha drivit olika företag samtidigt som han "jobbade hemma" och den andra presterade väldigt lågt och tillbringade en stor del av tiden på långfärdsskridskor och i löpspåret.

För avdelningens de del tyckte jag att hemmajobbandet absolut inte bidrog till teamkänsla och kunskapsöverföring. Dessutom kändes det lite kymigt när man fick besök från andra verksamheter som behövde hjälp och en stor del av korridoren stod tom.

Det låter ju inte bra. Där tycker jag det låter som dåligt ledarskap?
Om verksamheten blir lidande?

 

[Petruska]

Med reservation för att jag också blir kallad aggressiv nu - jag får intrycket att du tycker att @FrauleinLeo inte skriver lent och akademiskt nog och därför läser in att hon har ett aggressivt tonfall. Det är inte så artigt av dig heller att svara på hennes inlägg enbart för att säga att hon borde skriva på ett snällare sätt (hur tusan man nu gör det).

Nej, men om kommentarer kommer i vad jag uppfattar som en aggressiv ton och som då innefattar en rätt hård eller klumpig övertolkning av något, blir det jobbigt att svara eftersom jag då först måste bemöta övertolkningen och sedan gå vidare med så att säga själva svaret som jag hade tänkt skriva.

Jag orkar inte det när jag känner mig aggressivt bemött.

I övrigt är "lenhet" ungefär det sista jag associerar med diskussioner i akademiska sammanhang!

 

[Fruentimber]

Nej, men om kommentarer kommer i vad jag uppfattar som en aggressiv ton och som då innefattar en rätt hård eller klumpig övertolkning av något, blir det jobbigt att svara eftersom jag då först måste bemöta övertolkningen och sedan gå vidare med så att säga själva svaret som jag hade tänkt skriva.

Jag orkar inte det när jag känner mig aggressivt bemött.

Fast det var faktiskt inte dig jag bemötte.