Sv: "Svår?"
Som sagt tidigare i tråden; det är väldigt individuellt, dels beroende på ens mål och syfte med hundägandet.
Om jag tittar på mina hundar så är schäfertiken "svår". Det som främst gör henne "svår" är hennes hårdhet och självständighet. Hon skapar sig aldrig negativa minnesbilder (vilket ju på många sätt är positivt, men kan orsaka konflikter vid träning och i vardagen). En korrigering rinner av som vatten på en gås. Fysiska korrigeringar har ingen effekt ö h t, så det la vi ner snabbt. Muntliga korrigeringar kan fungera, i undantagsfall, så till vida att hon tar åt sig just där och då, men hon minns inget av det efter 10 sekunder och gör gladeligen om samma misstag/fel. Men... hennes sätt att hantera det, om hon känner att jag är missnöjd, är att helt sonika gå/springa sin väg och avvakta på andra sidan appellplan tills hon tror att jag är på bättre humör! Och det kan räcka med att hon känner att jag är missnöjd med ett moment, och kanske uttrycker det med en suck, för att hon ska ta det som en muntlig korrigering och "rymma"?!
När hon gjorde MH löste hon alla moment på egen tass. Inte i någon situation behövde hon min hjälp, utan det var bara raka spåret fram till allt som skulle vara "skrämmande". T o m på (den gamla) korningen hamnade hon på +3 på hårdheten trots att hon vid tillfället var skendräktig och reagerade väldigt skumt i vissa situationer, men hårdheten fanns där trots allt.
Nu är hon 10 år, och hårdheten har hon kvar, men självständigheten har kanske avtagit lite med åren, efter mycket, mycket jobb?
Men den stora svårigheten är alltså hennes hårdhet kombinerat med att hon är oerhört känslig för min sinnesstämning. En ganska paradoxal kombination...
Dessutom är hon väldigt utåtriktad och impulsiv, och har svårt med koncentrationen om det rör sig runt omkring. Det gör henne svårjobbad, men jag lägger inte in det i begreppet "svår", utan det är ett annat kapitel.
Min lilla terrier betraktar jag som "lätt". Han är en betydligt mjukare sort, och säger jag "nej" så "säger" han -Nähä, ok, vad ska vi göra istället då, och så skärper han till sig.
På MH behövde han min hjälp mycket mer, men avreagerade snabbt när "skrämsel-momenten" var över.
Det var mina små reflektioner över mina egna hundar, men swat:s lista täcker ju in ett antal andra situationer som mycket väl kan leda till att en hund betraktas som "svår".
Som sagt tidigare i tråden; det är väldigt individuellt, dels beroende på ens mål och syfte med hundägandet.
Om jag tittar på mina hundar så är schäfertiken "svår". Det som främst gör henne "svår" är hennes hårdhet och självständighet. Hon skapar sig aldrig negativa minnesbilder (vilket ju på många sätt är positivt, men kan orsaka konflikter vid träning och i vardagen). En korrigering rinner av som vatten på en gås. Fysiska korrigeringar har ingen effekt ö h t, så det la vi ner snabbt. Muntliga korrigeringar kan fungera, i undantagsfall, så till vida att hon tar åt sig just där och då, men hon minns inget av det efter 10 sekunder och gör gladeligen om samma misstag/fel. Men... hennes sätt att hantera det, om hon känner att jag är missnöjd, är att helt sonika gå/springa sin väg och avvakta på andra sidan appellplan tills hon tror att jag är på bättre humör! Och det kan räcka med att hon känner att jag är missnöjd med ett moment, och kanske uttrycker det med en suck, för att hon ska ta det som en muntlig korrigering och "rymma"?!
När hon gjorde MH löste hon alla moment på egen tass. Inte i någon situation behövde hon min hjälp, utan det var bara raka spåret fram till allt som skulle vara "skrämmande". T o m på (den gamla) korningen hamnade hon på +3 på hårdheten trots att hon vid tillfället var skendräktig och reagerade väldigt skumt i vissa situationer, men hårdheten fanns där trots allt.
Nu är hon 10 år, och hårdheten har hon kvar, men självständigheten har kanske avtagit lite med åren, efter mycket, mycket jobb?
Men den stora svårigheten är alltså hennes hårdhet kombinerat med att hon är oerhört känslig för min sinnesstämning. En ganska paradoxal kombination...
Dessutom är hon väldigt utåtriktad och impulsiv, och har svårt med koncentrationen om det rör sig runt omkring. Det gör henne svårjobbad, men jag lägger inte in det i begreppet "svår", utan det är ett annat kapitel.
Min lilla terrier betraktar jag som "lätt". Han är en betydligt mjukare sort, och säger jag "nej" så "säger" han -Nähä, ok, vad ska vi göra istället då, och så skärper han till sig.
På MH behövde han min hjälp mycket mer, men avreagerade snabbt när "skrämsel-momenten" var över.Det var mina små reflektioner över mina egna hundar, men swat:s lista täcker ju in ett antal andra situationer som mycket väl kan leda till att en hund betraktas som "svår".
