Vad kan man göra?

[Halcyon]

Geografiskt:
Skara (Hem!)
Varberg (Studier)

Socialt:
Oftast umgås mest med familj eller bästa vännen. Samt emellan åt andra kompisar med. Händer inte så mycket sen lagt häst på hyllan, brukar bli spel m.m på datorn.


Arbete:
Sommarjobb på en stor nöjespark i nära hemma. Annars studerar till Järnvägsprojektör i Varberg. Planen är hitta jobba när hemmavid men ev. får stå ut med att kan bli Göteborg som gäller, får se det är ett år kvar

 

[avslutat medlemskap]

Då bor vi i närheten av varandra du och jag.

Jösses, då kanske du vet var min postlåda bor?

 

[Ramona]

Jag spräckte min bubbla i höstas. Sa upp mig på mitt stabila jobb, sålde min lägenhet och flyttade ut i fritidsfastigheten på landet med antagligen Sveriges största och kanske lite tidig 40-årskris.

Klass och sånt har jag förträngt. Vi är liksom alla människor. Jag kan låta flådig om jag vill, lever på mitt kapital, pillar lite med aktier för skoj skull, äger ett par hästar, bor på 9 ha stor gård på landet, kör stor SUV, akademiskt utbildad även om jag inte jobbar, från en släkt med höginkomsttagare. Ser bra ut för min ålder och lever livet till max just nu. Reser mycket varje år, weekends i Europas huvudstäder, skidresor, spavistelser, etc.
Å andra sidan bor jag i ett litet torp med duschen i en tillbyggnad så jag måste gå genom uterummet för att komma dit, arbetslös helt utan inkomst, en av hästarna är en kallblodig travare jag dessutom är lite rädd för att rida, kör SUV eftersom jag inte kommer ut från gården då min väg inte plogas på vintern, luktar alltid lite illa eftersom mitt torp luktar torp och det sätter sig i kläderna, jag går i terapi för min livsångest och jag har inte tagit examen, så min utbildning är i realiteten inte värd ett skit.

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

 

[Kirre]

Jag var tvungen att googla på definitionen höginkomsttagare när jag först kollade denna tråd. Hamnade på lite olika sidor och bla en statistisk undersökning där folk helt enkelt tillfrågats vid vilken inkomst de anser att man är höginkomsttagare. Svaren blev att ju mer du själv tjänar ju mer anser du krävs för att vara höginkomsttagare. Så de som själva låg runt 25' tyckte man var höginkomsttagare vid 35-37 medan de som låg runt 35' tyckte det krävdes 50' och de på 50' tyckte det krävdes upp mot 70'.

Tyckte det var intressant, för att använda ord i tråden, vilken egen bubbla många lever i. Jag hittade fö ingen exakt definition av höginkomsttagare.

 

[Lyraolissy]

Jag spräckte min bubbla i höstas. Sa upp mig på mitt stabila jobb, sålde min lägenhet och flyttade ut i fritidsfastigheten på landet med antagligen Sveriges största och kanske lite tidig 40-årskris.

Klass och sånt har jag förträngt. Vi är liksom alla människor. Jag kan låta flådig om jag vill, lever på mitt kapital, pillar lite med aktier för skoj skull, äger ett par hästar, bor på 9 ha stor gård på landet, kör stor SUV, akademiskt utbildad även om jag inte jobbar, från en släkt med höginkomsttagare. Ser bra ut för min ålder och lever livet till max just nu. Reser mycket varje år, weekends i Europas huvudstäder, skidresor, spavistelser, etc.
Å andra sidan bor jag i ett litet torp med duschen i en tillbyggnad så jag måste gå genom uterummet för att komma dit, arbetslös helt utan inkomst, en av hästarna är en kallblodig travare jag dessutom är lite rädd för att rida, kör SUV eftersom jag inte kommer ut från gården då min väg inte plogas på vintern, luktar alltid lite illa eftersom mitt torp luktar torp och det sätter sig i kläderna, jag går i terapi för min livsångest och jag har inte tagit examen, så min utbildning är i realiteten inte värd ett skit.

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

Jo jag håller med att många är så beroende av hur andra ser på dom.
Jag är en sån där specialare som inte bryr mig.. Mår skitbra av att bara vara som jag är och inte behöva visa någon fasad.
Jag har varit fattigaste i stan och jag har levt i lyx i ett annat land. Jag har bott på stor gård . jag har haft sambo som var läkare .. Jag har själv aldrig någonsin tjänat några egna stora pengar.. Och jag var verkligen inte lyckligare de åren jag levde med olika killar med pengar..
Nej jag är som allra lyckligast när jag är slapp som.fan och får träna hund . gå i skogen med hundarna . rida . träna och må bra. Och det kostar inte särskilt mycket.
Det ända jag behöver för att må bra är ett boende en bil och friiitid .
Har mycket hellre en god fritid och gör det jag vill än att jobba ashlet av mig för att visa upp dyrare ting.

 

[avslutat medlemskap]

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

Ångest och misär, oh yeah!
Ångest över att inte hinna det jag borde för att kroppen är kass, misär för att jag inte hunnit det jag borde bara för att dagsformen måste styra verksamheten.

Många avundas mig då jag har eget ställe och gör vad jag vill,,,,,,dom skulle bara veta. Vakna och kliva upp med 13+ inomhus samt huvudvärk precis varenda dag, försöka få debet och kredit att harmonera så jag får ihop så det räcker till nu kåk innan den här faller samman helt. Avundsjuka på att jag "kan allting" och visst, under ett halvt liv bland elektronik, teknik och maskiner samt trasiga bilar så har man ju lärt sig ett och annat och det kan vem som helst göra, det är inte förbjudet att skaffa sig kunskap och maskiner, behövs ingen licens på att lappa och laga och tillverka reservdelar själv.

Ångest kan se ut på många sätt.

 

[avslutat medlemskap]

Jo jag håller med att många är så beroende av hur andra ser på dom.
Jag är en sån där specialare som inte bryr mig.. Mår skitbra av att bara vara som jag är och inte behöva visa någon fasad.
Jag har varit fattigaste i stan och jag har levt i lyx i ett annat land. Jag har bott på stor gård . jag har haft sambo som var läkare .. Jag har själv aldrig någonsin tjänat några egna stora pengar.. Och jag var verkligen inte lyckligare de åren jag levde med olika killar med pengar..
Nej jag är som allra lyckligast när jag är slapp som.fan och får träna hund . gå i skogen med hundarna . rida . träna och må bra. Och det kostar inte särskilt mycket.
Det ända jag behöver för att må bra är ett boende en bil och friiitid .
Har mycket hellre en god fritid och gör det jag vill än att jobba ashlet av mig för att visa upp dyrare ting.

Tjenare syrran, vi måste vara släkt.

Jag var likadan innan olyckan som avslutade yrkeslivet, lycka sitter definitivt inte i pengar, prylar och yta. "Köpa det man inte behöver för pengar man inte har bara för att imponera på folk man inte vill träffa" är en rätt så träffande beskrivning på många av dagens sönderstressade människor. Jag trivs mycket bättre hos en "white trashfamilj" i ett slitet torp där jag får trängas i soffan med ett gäng hundar och en mugg kaffe och kanske nån sockerkaksbit (om inte hundarna bestämmer sig för att sno den) än i finfåtöljen med dyraste vinet i ett designglas, livrädd för att spilla en enda droppe och där det inte finns ett enda dammkorn eller står en enda pryl åt fel håll.

 

[Singoalla]

Tack alla för intressant info om klasser! Nu har jag vidgat mina vyer lite.
Upptäckte genast hur "inskränkt" jag var när Singoalla skrev om att medianinkomsten i Sverige ligger runt 21700:-, och det jag tänker på som medellön ligger på nånstans 36-37000:-, men jag kom på att det nog endast gäller bland de som har ett jobb och bor i Stockholmsområdet. Som sagt, det är nog nyttigt att titta utanför sin egen bubbla.

Har också tänk samma

 

[Singoalla]

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

Allting är verkligen inte guld och gröna skogar p.g.a en viss ekonomi, men det tror jag inte att någon i den här tråden har påstått heller? Jag har varit väldigt öppen här på Buke om min års långa depression och min expojkväns självmordsförsök som fortfarande spökar hos mig. Jag tänker att det ena inte behöver utesluta det andra, att man pratar om tunga saker i vissa trådar och saker som går bra för än i andra trådar?

Att prata om socioekonomiska grupper betyder inte att man lägger värdering i det. Självklart är alla människor. I denna tråd var det ett sätt för mig att uppmärksamma folks "bubblor".

 

[Singoalla]

Å apropå att strunta i vad andra tycker - efter att ha gått igenom en så djup depression som jag gjorde så ser man livet med andra ögon. Idag är jag lycklig (på riktigt) bara jag och "mina" är friska och trygga.

 

[FannyN]

Vilken rolig!
Jag är i en riktig bubbla nu på ett sätt. Har äntligen hittat rätt. I min bubbla är jag i Örebro mitt i stan i en stor etagelägenhet. Där finns även min sambo. Min son bor i stan också så innersta bubblan är vi tre.
Ofta åker vår bubbla till Värmland där sambon har sin lägenhet kvar och sina idrottslag. Där finns mina föräldrar som är väldigt viktiga för oss alla tre.

Socioekonomiskt hör vi båda till den där gruppen som tjänar mest så många skulle nog kalla oss medelklass. Vi är båda dessutom intresserade av kultur och resor och en del andra markörer finns inom medelklass.

På fritiden är umgänge med vänner och mat en central del. Även böcker film och teater. Friluftsliv och för mannen bollsporter. Vi vill vara sunda. Våra djur är viktiga eftersom vi på allvar tycker det är våra barn.
Chihuahua och siameskatt. Vi är klädtokiga och letar ständigt efter nya outfits. Jag är kreativ och syr och målar och massa annat och håller kurser i det på min lediga tid. Våra jobb är viktiga för oss och vi trivs med dem och skulle aldrig sura ur om den andra vill jobba lite extra gratis på fritiden.

Men BUBBLOR!!! Jag fick i fredags reda på att jag får ett helt nytt uppdrag på jobbet. Och jag får välja innehåll! Det känns både lyxigt och ansvarsfullt. Jag lyssnade inåt och insåg att jag jobba vill arbeta för och med kvinnor! Kvinnor som finns i utsatta lägen geografiskt och socialt.
Jag begav mig ut till ett utsatt område för att upptäcka att det fanns massor med verksamheter så jag åkte hem och ringde politiker och kommunen och polisen. Fick namn på ett till det yttre lika betongigt ställe men bilbränder något mord då och då och mordbränder och stenkastning.
Åkte dit istället. Det var helt fantastiskt. Träffade bvc, socialtjänst etc och fick klart för mig att det är ett skirande behov och att alla insatser hamnar där jag var först för de har det ännu jobbigare.
Har nu börjat ett arbete med att ta reda på vilken typ av verksamhet de behöver och det är att ta sig ur BUBBLOR som ligger högt på listan. Även aktiviteter för barn som ej får gå på fritids utan springer runt själva efter 15 timmarsdagen. Samt läxhjälp. Kvinnor mellan 18-22 har inte heller någonstans att vara. De får inte gå ut på kvällarna och på dagarna finns ingen lokal. Det behövs även någon form av arbetsmarknadsprojekt för mindre än 40 procent av de vuxna har sysselsättning.
Jag har pengar till 4 tjänster. Idag ska jag åka dit på öppen förskola och se om någon kvinna vill prata med mig och delge lite tankar.
Jag vill även ha era tankar och tips om detta men vill inte kapa tråden.

 

[Lyraolissy]

Tjenare syrran, vi måste vara släkt.

Jag var likadan innan olyckan som avslutade yrkeslivet, lycka sitter definitivt inte i pengar, prylar och yta. "Köpa det man inte behöver för pengar man inte har bara för att imponera på folk man inte vill träffa" är en rätt så träffande beskrivning på många av dagens sönderstressade människor. Jag trivs mycket bättre hos en "white trashfamilj" i ett slitet torp där jag får trängas i soffan med ett gäng hundar och en mugg kaffe och kanske nån sockerkaksbit (om inte hundarna bestämmer sig för att sno den) än i finfåtöljen med dyraste vinet i ett designglas, livrädd för att spilla en enda droppe och där det inte finns ett enda dammkorn eller står en enda pryl åt fel håll.

Ja du verkar vara en skön typ
Jag vet inte om jag har fördommar nu eller om jag bara har otur. Jag vet att folk ÄR individer.
Men alla jag umgåtts med.som varit lite mer ordentliga /fina sådär har jag aldrig haft kul med. Tycker det är stelt. Man kan inte säga vad man vill..man ska hela.tiden hålla på rätt våglängd.
Sen tycker jag inte aktiviteter i form av middagar är roligt heller.
Maxad långtråkighet för min del att ungås med såna typer.
En annan grej när man är med lite finare folk är alla krav man har.
Man ska gå på bröllop. Dop . baby shower middagar i det oändliga.
Ytterligare än grej är att ses spontant ? Jo men nösta månad den 18 eller den 28 kl 18 ...
Jag är själv sjukt spontan och slapp av mig.tror inte det är fel att vara det ena eller det andra.
Men man är olika och jag tror fler än jag hade trivts bättre med livet utan prestations krav för att behaga andra.

White trash ja åt det hållet gillar jag med.
Så avslappnat
Som min bästa White trash kompis , tar med några vänner hem till hennesom hon inte träffat innan, hon kommer ut och möter oss och tänder en cigg och säger fan jag har fått hemorrojder det första hon säger .hon har gått modell som ung men går på soc nu som äldre , aldrig haft något riktigt jobb sen hon var ung och snygg.men så jävla underbar att ungås med.
Vi kan prata om allt , det är aldrig stelt eller prat bakom ryggen .

 

[avslutat medlemskap]

White trash ja åt det hållet gillar jag med.
Så avslappnat

Precis, "kom som du är bara du kommer".

Som min bästa White trash kompis , tar med några vänner hem till hennesom hon inte träffat innan, hon kommer ut och möter oss och tänder en cigg och säger fan jag har fått hemorrojder det första hon säger .hon har gått modell som ung men går på soc nu som äldre , aldrig haft något riktigt jobb sen hon var ung och snygg.men så jävla underbar att ungås med.
Vi kan prata om allt , det är aldrig stelt eller prat bakom ryggen .

Umgås man med såna får man finna sig i att det kan slira in några till när ändå grillen är igång, man träffar folk man aldrig skulle träffat annars, det finns alltid nån som går att fråga om man får problem och nån vet var grejen finns som man just behöver för nåt projekt.
Det byts grejer och tjänster hej vilt och så garvar man åt varanns tillkortakommanden utan att nån blir kränkt och tonen är ibland rå men hjärtlig och krisar det för nån så finns det ett helt kompani som ställer upp bara sådär. Ge energi åt varann istället för att bara ta energi är det som får oss på samhällets botten att dra oss framåt.

 

[FannyN]

Jag spräckte min bubbla i höstas. Sa upp mig på mitt stabila jobb, sålde min lägenhet och flyttade ut i fritidsfastigheten på landet med antagligen Sveriges största och kanske lite tidig 40-årskris.

Klass och sånt har jag förträngt. Vi är liksom alla människor. Jag kan låta flådig om jag vill, lever på mitt kapital, pillar lite med aktier för skoj skull, äger ett par hästar, bor på 9 ha stor gård på landet, kör stor SUV, akademiskt utbildad även om jag inte jobbar, från en släkt med höginkomsttagare. Ser bra ut för min ålder och lever livet till max just nu. Reser mycket varje år, weekends i Europas huvudstäder, skidresor, spavistelser, etc.
Å andra sidan bor jag i ett litet torp med duschen i en tillbyggnad så jag måste gå genom uterummet för att komma dit, arbetslös helt utan inkomst, en av hästarna är en kallblodig travare jag dessutom är lite rädd för att rida, kör SUV eftersom jag inte kommer ut från gården då min väg inte plogas på vintern, luktar alltid lite illa eftersom mitt torp luktar torp och det sätter sig i kläderna, jag går i terapi för min livsångest och jag har inte tagit examen, så min utbildning är i realiteten inte värd ett skit.

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

Vilket bra inlägg! Känner så igen att det går att se allt från två håll. Som jag. Bor i en jättefin lägenhet med bra läge. En stor fyra till bara lilla mig är det också. Även om jag nu har en sambo här. Men jag tänker varje dag att jag vill ha ett hus. Känns som ett misslyckande att inte äga ett bra betalt hus vid min ålder. Sen ser jag de som inte har något och skäms.
Det finns flera saker som kan se så himla bra ut om det läggs fram rätt men som har hakar. Jag funderar på hur jag varit som mamma. Egentligen. Det är riktigt tungt att bära och vissa dagar är jobbigare än andra.

 

[Lampan]

Jag spräckte min bubbla i höstas. Sa upp mig på mitt stabila jobb, sålde min lägenhet och flyttade ut i fritidsfastigheten på landet med antagligen Sveriges största och kanske lite tidig 40-årskris.

Klass och sånt har jag förträngt. Vi är liksom alla människor. Jag kan låta flådig om jag vill, lever på mitt kapital, pillar lite med aktier för skoj skull, äger ett par hästar, bor på 9 ha stor gård på landet, kör stor SUV, akademiskt utbildad även om jag inte jobbar, från en släkt med höginkomsttagare. Ser bra ut för min ålder och lever livet till max just nu. Reser mycket varje år, weekends i Europas huvudstäder, skidresor, spavistelser, etc.
Å andra sidan bor jag i ett litet torp med duschen i en tillbyggnad så jag måste gå genom uterummet för att komma dit, arbetslös helt utan inkomst, en av hästarna är en kallblodig travare jag dessutom är lite rädd för att rida, kör SUV eftersom jag inte kommer ut från gården då min väg inte plogas på vintern, luktar alltid lite illa eftersom mitt torp luktar torp och det sätter sig i kläderna, jag går i terapi för min livsångest och jag har inte tagit examen, så min utbildning är i realiteten inte värd ett skit.

Min poäng är att allting inte är guld och gröna skogar ens i den finaste bubblan. Det finns ångest och misär precis överallt. Och allting är verkligen inte yta och inkomst. Det handlar inte om vem som har finast jobb, det handlar om att alla ska få vara lyckliga med det de tycker berikar deras egna liv. Var och en för sig. Denna tråden är än en gång en påminnelse om att folk har en förkärlek för att visa upp sina liv som så perfekta och att de har det så bra. Så är det inte i verkligheten.

Fy fan vad bra sagt

 

[Ramona]

Jag funderar på hur jag varit som mamma. Egentligen. Det är riktigt tungt att bära och vissa dagar är jobbigare än andra.

Jag är helt övertygad om att du har gjort det bästa du kunde med de verktygen du hade. Du är och var en bra förälder!

Sen ska man inte jämföra sig med andra, det är helt fördärvligt för då ballar man ur helt. Jag tror att det var @Petruska som skrev det så smart i en tråd för länge sen när jag hade en annan kris och inte tyckte att jag hade gjort något i mitt liv och att alla andra hann med så mycket och orkade så mycket. Hon skrev att det är aldrig en person som har gjort allt det där man drömmer om. Det är en person som har seglat jorden runt i flera år, det är en annan som har utbildat sig och gjort karriär, det är en tredje som har skaffat flera barn och familj och så vidare. Det är sällan en och samma person som har gjort allt det där.

Och det finns så mycket måsten i livet som är så orimliga och ologiska. Jag har heller inget eget betalt hus, men jag har å andra sidan fått bo på flera olika ställen, fått se världen och gjort andra saker i livet än att amortera på mina lån.

 

[Umbria]

Jösses, då kanske du vet var min postlåda bor?

Haha nej det är ingen risk Men jag bor i en av städerna du nämnde och gick i Valla skola en gång i tiden.

 

[avslutat medlemskap]

Haha nej det är ingen risk Men jag bor i en av städerna du nämnde och gick i Valla skola en gång i tiden.

Det betyder att vi riskerar att springa på varann när vi minst anar det.


*Umbria kommer säkert att ta reda på var min postlåda bor.*





Ps: Jag har kaffemaskin och alltid nåt i frysen att tina upp.

 

[Umbria]

Det betyder att vi riskerar att springa på varann när vi minst anar det.


*Umbria kommer säkert att ta reda på var min postlåda bor.*





Ps: Jag har kaffemaskin och alltid nåt i frysen att tina upp.

Ja snart när det blir varmare kan det nog hända att jag cyklar omkring i trakten, så då kanske du får damma av kaffemaskinen

 

[avslutat medlemskap]

Ja snart när det blir varmare kan det nog hända att jag cyklar omkring i trakten, så då kanske du får damma av kaffemaskinen

Den är alltid avdammad och i funktion för vem överlever utan kaffe?