Valp 2018

[attheedge]

Ata växer som en galning Lyran hade ett halsband till hon var dryga 10 månader, Ata är 4 månader och det är precis att det passar...

Vi började lite liggträning innan idag på kontoret för att hon skulle vara lite trött när vi hade internrevision. (Trött blev hon inte ) Har inte shejpat henne tidigare, men hon är smart den lilla rackaren. Snabbt kom hon på vad jag ville, bara det att hon ville göra det i ordningen - sätta sig och sen glida bakåt med baktassarna tills hon låg ner. Bara och tacka och ta emot att hon sen bjuder på baklänges kryp, något som typ tog ett år för mallen att lära sig

 

[_Taggis_]

Är åter från vår lilla minisemester men jag känner mig fortfarande helt slutkörd, väggen är nära och hundträningen blir därefter. Dvs knappt existerande. Däremot tröstar jag mig med att det varit så mkt intryck och nya hundar den senaste veckan så valp har varit rätt mör trots allt.
Och vi kastades direkt in i den hårda verkligheten nu när vi kom hem igen. Ingen rast och ingen ro. Direkt vi kom från flyget så åkte vi till stallet och iväg med hästen för att filma och göra en sec. opinion. Sista lediga dagen så jag var tvungen åka direkt och göra detta då jag sitter fast i annat alla dagar fram till 16e... Kom hem sent på kvällen och så upp tidigt, jobba hela denna dagen, stall, valpkurs och sen direkt tillbaka till stallet för att göra stalljouren ikväll och ja, först nu blev det lugn och ro.
Imorgon premiär för hunddagis som hon nu ska vara på i två dagar.

Ja ni hör ju. Kaos. Iaf för mig som inte tål stresspåslag
Samtidigt grämer jag mig över att hennes klor växer snabbare än jag hinner med att klippa dem. Hur ofta klipper ni? Jag försöker klippa litegrann flera dagar i veckan, mest för att få in vanan. Men alltså jag hinner ju inte med Jag vill inte göra detta under stress och vissa dagar känner jag mig konstant stressad så då låter ja bli för att inte få en dålig upplevelse. Det går rätt bra med klippandet men det är en liten procedur och det finns helt enkelt inte ork alla dagar. Men klorna rinner ju iväg heeeela tiden. Känns som jag klipper 1 mm och de växer 2 mm mellan varje gång

 

[Sofie.S]

@_Taggis_ Chilla! Dra ner tempot? Varför jäktar du fram och tillbaka? Det gäller att hitta en balans! Jag gillar mitt oraganiserade vardagskaos, just för att jag har hittat en balans med skola, make, släkt, vänner, häst, valp, barn och allt därimellan. Jag väljer aktivt bort sådant som inte ryms i mitt liv.

Andas! Vad kan du ta bort? Om du svarar ingenting - då är det ännu viktigare att du tar bort något.
Hoppas att det ordnar sig!

 

[_Taggis_]

@Sofie.S Jag vill inte kapa tråden med detta men ptja... inget är mitt svar. Jag gör inte mycket, speciellt inte jämfört med folk med familj och allt. Men min tröskel är lägre. Jag gjorde förändringar för att förenkla mitt liv och jag hade inte kunnat förutspå att min satsning på flytt, nytt jobb osv för att satsa på hästeriet skulle visa sig i slutändan vara att jag stod med två kraschade hästar, nytt jobb att sätta mig in i samtidigt och att det bara rullat på med nya skador och elände på hästarna i 1,5 år. Då hade jag såklart aldrig gjort den "satsningen" från början. Men nu är det bara att bita ihop för ingen gör det åt mig. Kort sagt. Hunden är bra för det flyttar mitt fokus lite från misslyckandet med ovanstående, men dock ska det ju också skötas i vardagen. Av mig. Tackolov har jag välsignats med den överlag lättsammaste valpen i världen

 

[Fisherling]

Pga en mystisk hälta som dök upp från ingenstans på måndagskvällen och höll i sig till tisdag så bokade jag veterinärtid till Asni. Såklart hinner hon bli bra till tisdag kväll men jag kände att det var lika bra att åka och kolla för säkerhets skull och ta en allmän hälsokoll medan vi ändå var där.
Veterinären var glatt överraskad av hur cool hon var med att hon pillade, tryckte och drog i henne. Hon ville mest gosa eller undersöka rummet. Känns himla bra med en så trygg valp. Tyvärr var det en rabiat rottweiler som flög ut ur ett av rummen bakom oss när jag stod och skulle betala. Asni stod på sig, rörde sig inte ur fläcken och morrade åt den (hade annars gissat att hon skulle försöka fly från den enorma, arga hunden, men tji fick jag). Jag plockade upp Asni för att den inte skulle komma åt henne (matten såg knappt ut att kunna hålla i den) och gick ut med henne till bilen innan jag betalade. Så det var synd med ett sånt avslut på ett annars supertrevligt besök hos veterinären

Oavsett. Asni väger 10,9 kg, är 45,5 cm hög och frisk som en nötkärna Hon är verkligen en speciell personlighet, den där lilla rödräven. Chill och kelig men vild och lekgalen på samma gång. Hon har en fascinerande mix av följsamhet och självständighet ihop med en envishet som jag är väldigt ovan vid. Dock tror jag att när jag väl lärt mig förvalta det så kommer jag ha en hund som verkligen aldrig ger upp i arbete. Har aldrig heller haft en hund som svarar så positivt på röst- och kroppsberöm som hon gör.

Men det roligaste nu är att hon börjat kampa ordentligt igen! Nu när nålarna är ute och gaddarna vuxit upp så kan hon greppa leksakerna igen, så det är himla kul att kunna utveckla kampleken mer

 

[Snurrfian]

Dunderförkyld och skriver en hemtenta från helvetet men vi behövde frisk luft så vi tog en utflykt till våra vatten.

Jag älskar verkligen hösten även om det är grått.

 

[Fisherling]

Igår på kursen var Asni lite mer ljudlig än vanligt, för då var det övningar där folk lekte med sina hundar. Hennes största svårighet Så 100% chill till "OMG JAG MÅSTE DIT". Väldigt lustig liten sak, den där.

Men i övrigt så var hon jätteduktig! Vi har kommit en bit i grundandet av fria följet och jag hyser stora förhoppningar om ett riktigt snyggt fotgående i framtiden. Jag gillar kursledaren, jag gillar metoderna och majoriteten är ändå helt nya för mig. Asni tycker det är kul att jobba och lär sig fort som attan men behöver korta pass, min största svårighet Hon är dock väldigt duktig på att ge sig själv en mikropaus genom att gå ett litet varv innan hon kommer tillbaka till uppgiften. Tinja är ju mer att "kör på, in i evigheten!" vilket inte hjälpt min oförmåga att köra korta pass

Idag tog jag en egen promenad med Asni, och vilken skillnad! Valpen som annars ligger på som ett ånglok i kopplet tog kontakt hela tiden, gick fint i koppel, var engagerad till tusen och jag är glad över att jag inte lagt krav på bra koppelgående när jag går med de andra hundarna, utan fokuserat på stopprutinen "sitt, var lugn, titta på mig - då får du belöning eller springa fri". Det har nog varit helt lagom. Utöver det började jag introducera en lek "ut och in". Jag kastar en mindre värd leksak, så fort hon greppar den kastar jag en mer värd bakom mig. Hon är en liten ifrågasättare, den där räven "Men om jag står på den, får jag den roliga leksaken?" "Nähä, men om jag nosar på den?" "Nähä, men om jag buffar runt den på marken?" Allt ska testas, men jag kände ändå att jag fick fram poängen att "Nej, du får bara den roliga leksaken om du tar tag i den tråkiga" Helt nöjd med första försöket.

Utöver det ser hon ju ut som hej kom och hjälp mig. Milslånga ben och ännu längre svans, öronen göms i solblekt fluff som konstant är våfflat i det här blöta vädret, pälsen är lång och byxorna fåniga med grå(!) underull. Ibland undrar jag ju vad det är för mupp jag fått hem

 

[Imnir]

Vi har miljötränat idag innanför ringmuren i Visby och på Visby brukhundsklubb.
Sigge 6 månader är nu helt slut och skötte sig alldeles fantastiskt
Ett stort plus var att det var så vackert i Visby

 

[Sofie.S]

Ebbot väger numera 33 kg och igår lärde han sig äntligen att gå i trapporna i huset själv - nu orkar jag inte bära honom länge
Vakten i honom är minimal, han har inte ens lärt sig att skälla ännu Han sitter på soldäcket och spanar men skulle gärna vilja att han markerar med skall när någon kommer. Något man kan träna fram eller kommer det komma naturligt?
När mannan kommer hem från nattpasset går han till trappen och tittar att det är han, sen lägger han sig och sover. Det är guld värt däremot, att han inte skäller så att barnen vaknar.

 

[russinbulle]

Ebbot väger numera 33 kg och igår lärde han sig äntligen att gå i trapporna i huset själv - nu orkar jag inte bära honom länge
Vakten i honom är minimal, han har inte ens lärt sig att skälla ännu Han sitter på soldäcket och spanar men skulle gärna vilja att han markerar med skall när någon kommer. Något man kan träna fram eller kommer det komma naturligt?
När mannan kommer hem från nattpasset går han till trappen och tittar att det är han, sen lägger han sig och sover. Det är guld värt däremot, att han inte skäller så att barnen vaknar.

Vakten kommer oftast med könsmognad....

 

[Snurrfian]

Ibland undrar man vad som rör sig i de små livens huvuden. Vi har en bur, utan dörr är bäst att lägga till, i hallen och där har Ville valt att sova. Jättebra och han verkar trivas utmärkt där och med bäddningen. Idag var det tydligen slut på det, han rev ut allt på förmiddagen, jag tänkte att han kanske hade lite överskottsenergi, förkylning och tenta har gjort att det har blivit lite mindre utelek än annars. Så vi ut och lekte, tränade lite apportering (nåja lekte apportering kanske snarast. ) och busade ute i hagen. Jag bäddade buren när vi kom in och allt fick vara kvar. Sen har vi varit ute och gått och lekt, vi har trick tränat lite och han har sovit. Helt plötsligt från att ha legat och sovit vid mina fötter kastade han sig iväg och började slita ut allt från buren igen. Nu ligger alla bäddgrejer utspridda över huset och han är supernöjd med sin insats.

 

[Exit]

I förrgår blev Lovis 12 veckor. Lilla fina valpis.

Hittills är jag väldigt nöjd med henne. Hon får lov att hänga med på det mesta och tycker om att träna och leka tillsammans. Helt trygg med människor och nyfiken på nya platser. Vi har träffat några få trygga vuxna hundar och då har hon varit jättetrevlig. Inte för på och inte rädd. Leken blir bättre och bättre hela tiden. Som bäst jobbar vi med byteslek med leksaker i snöre som hon får jaga ifatt och gripa tag i.

Lite oroad känner jag mig inför att lämna henne ensam dock. Hon är en sån som är där jag är, hänger med från rum till rum. Går iaf bra att lämna små stunder i bilen för ärenden eller i sadelkammaren när jag för ut eller tar in hästar. Brukar också slänga sopor och sånt utan att hon får komma med eller vara själv på toan. Inget pip då iaf.

Hon är också en dam med åsikter. Dessa berättar hon också om på många olika sätt. Hon måste ha 100 olika ljud. Pip, gny, morr, knorr, yl, varulvsljud, skall och x-antal nyanser av dessa. Hittills har jag lyckats passa mig så att vi inte fått in ljud i träningssituationer, hoppas jag inte klåpar.

 

[Exit]

Och så en smiley

 

[Takire]

Och så en smileyVisa bifogad fil 21382

Hon verkar ju störtskön!

 

[Exit]

Hon verkar ju störtskön!

Det är hon Mer och mer personlighet växer fram.

 

[attheedge]

Ata hade sin första riktiga jaktupplevelse igår
Vi jagade älg och jag satt på pass i den såten. M gick med Sara och hon drog iväg långt utanför marken med älg, så när M hade dryga 500 m till mig så fick Ata komma ut. Han stötte ett rådjur som skuttade förbi oss på 20 m och det missade inte lillan Hon skallade som en liten symaskin när hon kom fram till slagen och drog iväg och skallade i nästan två minuter. Så duktig liten tjej Egentligen väl tidigt men nu blev det som det blev, uppfödaren behöver inte oroa sig om de jaktliga egenskaperna, de fanns där

 

[AraSlei]

Ata hade sin första riktiga jaktupplevelse igår
Vi jagade älg och jag satt på pass i den såten. M gick med Sara och hon drog iväg långt utanför marken med älg, så när M hade dryga 500 m till mig så fick Ata komma ut. Han stötte ett rådjur som skuttade förbi oss på 20 m och det missade inte lillan Hon skallade som en liten symaskin när hon kom fram till slagen och drog iväg och skallade i nästan två minuter. Så duktig liten tjej Egentligen väl tidigt men nu blev det som det blev, uppfödaren behöver inte oroa sig om de jaktliga egenskaperna, de fanns där

Duktiga tjejen
Så himla kul med första minidrevet, det är så himla häftigt hur allt bara finns i deras små kroppar!

 

[_Taggis_]

Idag har vi haft kurspremiär på unghundskursen. Min är yngst i gänget med sina 18 veckor, och det märks att de övriga är betydligt mer tonårsmässiga. Vi tillhör ju mer valpkursen än denna möjligen, men jag tyckte det var skönt att inte ha nån glapp mellan kurserna. Vi har avslutning på valpkursen nästa vecka så går omlott nu.

Jag har inte varit jätteflitig med träningen pga min känslomässiga dipp på sistone, men att gå dit gör iaf gott för det sociala. Vi blir också påminda om verkligheten och vad vi kan träna på när min hjärna kommer på att vi kanske bör hitta på nåt...
Vi tränar på att sitta och stanna kvar, gå i koppel och sånt där. Är väldigt glad för min lättsamma hund som verkar vara född i koppel, har inte behövt lägga ner jättemkt tid för att motivera henne utan det räcker som regel med att belöna hennes självvalda position i närheten av min vänstersida Sitta och stanna kvar är svårt, men går framåt.
Unghundskursen påminner ju väldigt mkt om valpkursen och känns som en naturlig förlängning av den. Idag fick vi börja med att lära in kommandot "stanna" både på väg bort o på väg in. Det första var mkt svårt för min hund, vi fick i uppgift att så fort hunden går framåt med sträckt koppel skulle vi säga kommandot "stanna" och belöna där hunden står. Men hur gör man med en hund som nästan inte vet vad sträckt koppel är? Som hellre går i fotposition än springer ut till kopplet sträcks Ett angenämt problem förvisso men svårt var det.

 

[Fisherling]

Denna lilla rödräv är nu 5,5 månader. Idag klockade hon in på 11,6 kg och 46 cm Hon har förvånansvärt mycket fluff! Hon har redan fanor på baksidan av frambenen och rätt rejäla byxor, plus allt det där löjliga halsfluffet

Tinja var inte riktigt lika fluffig vid den åldern

 

[Monstermom]

Totoro har varit på studiofotografering på förmiddagen, blev så jäkla nöjd både med hur han var att jobba med och (inte minst!) resultatet!

Han kan egentligen inte så mycket, han har ett defaultsitt från uppfödaren (som jag mer eller mindre försökt radera sedan dess ) men det är inte satt på någon signal över huvud taget, annars kan han sitt namn (kontakt), inkallning, start, och... öh... han kan nog inget mer? Jo! Plats och box förstås (gå till sin filt respektive en bur). Och har en generell förståelse för target.

Eftersom det var studiofoto försökte jag hinna lära in ligg också, hann bara med två pass och trodde inte det var redo att tas till en ny miljö men det funkade fint!
Sitt kunde jag locka fram (även om jag hatar lockaträning ) och stanna kvar vid alla lampor och märkliga saker fick vi lösa på plats, och det hela gick faktiskt strålande. Visst, han är ju bara fyra månader så inte var han stilla framför kameran två timmar i sträck, men han jobbade på nästan hela tiden med väldigt få pauser. Mattes lilla stjärna! Han tyckte det var lite mysko att få den jättestora kameran rakt emot sig med Åsa som böjde sig över honom uppifrån, men det gick det med. Liksom alla skärmar, underlag, lampor och vetekatten vad allting var. Jättekul!