Bukefalos 28 år!

Vårföräldrar 2018

Status
Stängd för vidare inlägg.
Känns det jobbigt eller mest skönt att kollegorna vet? Jag är tacksam över att jag sa upp mig från extrajobbet o nu enbart studerar, annars hade jag nog också fått informera kollegorna tidigt eftersom jag mått ganska dåligt.. Men det är något jag egentligen inte hade velat.
Det känns helt ok att de vet. De vet vår historia, jag skickade ett mail till mina närmaste kollegor innan första insättningen, och de vet att jag inte vill prata om det. Att de vet innebär att de hjälper till med tex tunga lyft osv.
 
Jag berättade också på jobbet så fort jag blev gravid eftersom vi har många arbetsuppgifter som man inte får utföra som gravid. I början tyckte det jag det var jobbigt att berätta då det var så tidigt men samtidigt släppte den där rädslan lite som många verkar ha i början att man inte vill berätta för tidigt och så. Jag hade ju inte så mycket val liksom :P
De närmsta av vår släkt och vänner vet om det, har väl tänkt börja berätta det för lite fler nu om det kommer på tal, som de i stallet och så t.ex. Men det blir inget facebook inlägg eller något sådant, iaf är det inget jag känner för att skriva där just nu.
 
Vi har sagt att vi nu berättar för nära och kära men ingen av oss vill skrika ut det på Facebook, det tar vi i så fall efter RUL. Hur gör ni andra med sådant? Hur tidigt berättar/berättade ni? Har ni gått ut med det på fb eller dyl?
Förra graviditeten bodde vi 70 mil från våra familjer, så då berättade vi det för dem när vi hälsade på dem under jul. Vi ramade in ultraljudsbilder från KUB:en och slog in tavlorna och gav dem i julklapp. Det var en utmaning att inte säga något på hela julaftonen utan vänta till paketöppningen på kvällen, men desto roligare när farmor/farfar väl öppnade sitt paket :D Jag berättade på mitt jobb när vi kom tillbaka efter julhelgerna och var då i vecka 18-20. Vi skrev aldrig något på Facebook eftersom det finns människor som inte ska veta om att vi har barn. Jag la ut en bild på min privata Instagram till påsk (var då ca i v 25-30), där vi målat magen som ett påskägg. Jag har bara vänner jag litar på som följer mig på insta.

Den här gången bor vi i samma stad som våra familjer, men vi kommer att göra något liknande, dvs berätta för familjen efter KUB. Jag fyller år i samband med det och bjuder familjen på fika hemma hos oss, så vi tänkte sätta upp en ultraljudsbild på kylskåpet, dekorera tårtan med två bebisar och lägga en bulle i ugnen och se om någon förstår vinken ;) Vi kommer nog inte att gå ut med graviditeten på sociala medier, möjligtvis någon bild på Instagram när bebisen är född.
 
Var på inskrivning idag hos samma barnmorska som vi hade sist. Hon tog en del prover osv och frågade om tobak, alkohol och sjukdomar. Jag ska tillbaka till henne om en vecka och då ska vi gå igenom journalen lite mer. Jag har pappersjournal så ingenting finns sparat i något system sedan förra graviditeten. Det känns väldigt skönt att få gå hos henne igen då jag och sambon litar på henne till 1000% Hon är väldigt mån om sina patienter och om jag har någon oro eller besvär så vet jag att hon gör sitt yttersta för att försöka hjälpa mig. Hon ska boka in ultraljud inom några veckor. Det ska bli spännande att få se den lilla krabaten där inne. Jag drömde härom natten att jag var gravid med tvillingar, så jag får väl se på ul om det var en sanndröm :nailbiting: Ska bli skönt när KUB är avklarat och vi berättat för nära och kära, då kanske jag kan släppa lite av oron samt att jag äntligen får ta på mig gravidbyxorna. Tycker mest att byxor är en plåga just nu och att jeans är ett djävulens påfund :o Så fort jag kommer hem från jobbet så sliter jag av mig jeansen och sätter på mig mjukisbyxor.
 
Förra graviditeten bodde vi 70 mil från våra familjer, så då berättade vi det för dem när vi hälsade på dem under jul. Vi ramade in ultraljudsbilder från KUB:en och slog in tavlorna och gav dem i julklapp. Det var en utmaning att inte säga något på hela julaftonen utan vänta till paketöppningen på kvällen, men desto roligare när farmor/farfar väl öppnade sitt paket :D Jag berättade på mitt jobb när vi kom tillbaka efter julhelgerna och var då i vecka 18-20. Vi skrev aldrig något på Facebook eftersom det finns människor som inte ska veta om att vi har barn. Jag la ut en bild på min privata Instagram till påsk (var då ca i v 25-30), där vi målat magen som ett påskägg. Jag har bara vänner jag litar på som följer mig på insta.

Den här gången bor vi i samma stad som våra familjer, men vi kommer att göra något liknande, dvs berätta för familjen efter KUB. Jag fyller år i samband med det och bjuder familjen på fika hemma hos oss, så vi tänkte sätta upp en ultraljudsbild på kylskåpet, dekorera tårtan med två bebisar och lägga en bulle i ugnen och se om någon förstår vinken ;) Vi kommer nog inte att gå ut med graviditeten på sociala medier, möjligtvis någon bild på Instagram när bebisen är född.

Kan tänka mig hur svårt det måste ha varit att hålla sig till paketöppningen! Jag brukar normalt sett med bara vanliga paket vara superförväntansfull att se hur alla blir glada för sina presenter, typ bättre än att få själv!

Med både bilder, bulle i ugnen o bebistårta borde någon fatta vinken iaf:p blir säkert roligt, dubbelt firande!
 
Har en liten fråga som jag säkert får fråga försäkringskassan om men tänkte kolla om någon er kanske har koll :)
Man kan ju de sista 6 månaderna innan BF gå ner i tid utan att det påverkar ens SGI. Jag har fundering på att eventuellt gå ner lite i tid då jag fått nya arbetsuppgifter som är så jäkla tråkiga att det känns som det kommer vara svårt att motivera sig att vara där 40h/v några månader till. Dock är det så att man på mitt jobb kan få havandeskapspenning mellan 2-4 månader innan BF. Så min fråga blir då, kan man få havandeskapspenning på 100% även om man gått ner i tid nu innan och kanske endast jobbar 75-80%?
 
Och där återkom mitt godissug. Det har varit borta sen jag fick positivt grav.test. På en gång faller hoppet, tänker det bli MF nu?
Eller beror det på att jag åt några godisbitar igår kväll när jag jobbade över 2 timmar och inte hade ätit nåt på flera timmar?
 
Så min fråga blir då, kan man få havandeskapspenning på 100% även om man gått ner i tid nu innan och kanske endast jobbar 75-80%?

Svaret på din fråga är ja. Jag ringde och frågade försäkringskassan om just det förra veckan, då jag ska gå ned till 75% senare i år och kommer söka graviditetspenning därefter.

Får dock se hur det blir med den saken. Jag har just blivit sjukskriven på 100%. Blir så väldigt lätt åksjuk och åksjuka blir med mitt jobb extremt handikappande. Vill så gärna kunna jobba, men det går verkligen inte. I övrigt mår jag riktigt bra. Skulle haft ett annat typ av jobb bara. :meh:
 
Ni får ursäkta men nu kommer lite gnäll.. Jag är så evinnerligt trött på detta tvångsmatande av mig själv!:wtf: Varannan timme blir jag så hungrig så det känns som att jag håller på att svälta ihjäl... Även nattetid vaknar jag av hungern och om jag inte äter får jag inte sova. Men även när jag ätit kan jag ha svårt att somna om (haft sömnproblem tidigare), igår vaknade jag kl 02 o lyckades inte somna.. Imorse kl 04 (efter att ha varit uppe två ggr redan). Jag står ut med ätandet dagtid men finns det kanske någon som har haft problemet med hunger på natten som har något knep för att slippa? Jag är helt slut! Jag känner inte att jag behöver öva på att vara vaken nattetid inför bebis ankomst:meh: Jag hade trott detta skulle ge sig nu när jag närmar mig andra trimestern... Men det verkar inte bli så.
 
Och där återkom mitt godissug. Det har varit borta sen jag fick positivt grav.test. På en gång faller hoppet, tänker det bli MF nu?
Eller beror det på att jag åt några godisbitar igår kväll när jag jobbade över 2 timmar och inte hade ätit nåt på flera timmar?

Jag skulle som du säkert vet säga att det är helt normalt. Med första BARNET vaknade jag och var så sugen på cornflakes med mjölk (Urk liksom) att jag höll på att börja gråta. Åt i en vecka, sen aldrig mer. Försök andas lite och det kommer gå upp och ner. Vissa dagar känner man sig så ograciös som aldrig förr, andra tvärt om. Om man inte som jag lyckas må konstant apa då.
 
Här har jag redan börjat springs på toa nästan varje natt. Med ettan var det bara ett problem de sista månaderna.

Har sluppit natthunger, men äter ngt i soffan på kvällen vid typ 21-22 för att stå mig och slippa värsta morgonhungern.

De sista månaderna med ettan kunde jag inte äta ngt alls efter kl 18, då stod det mig upp i halsen när jag la mig ner i sängen. Jätteobehagligt. Men direkt när han var ute, och typ de första veckorna, var jag upp och åt vid tresnåret. Var såååå hungrig! Och det var så skönt att äntligen kunna äta sig mätt till middag, och få kvällsfika igen!
 
Hej hur går det för er andra? Jag har redan börjat känna av foglossning, o också förskräckts över min första sammandragning. I övrigt börjar illamåendet klinga av allt mer, skönt! Någon annan som börjat känna av sådant? Hur hanterar/anpassar ni er efter det?

@hemlig såg i sommartråden att du hade fått ett positivt besked på VUL, grattis! Det var trevligt att läsa:)
 
@hemlig Åh grattis från mig också!

Här vankar det på. Känner mig lite mindre hormonstin och piggare. Mindre illamående. Tror jag hade sammandragningar i morse. Eller så var det magknip. Är i v 15 så det känns lite tidigt.

Berättade för chefen idag, och för mina uppdragsgivare. Ingen hurrade direkt. Men jag förstår dem, och ser det ändå som lite smickrande. Samtliga gratulerade mig när den första reaktionen lagt sig. Men jag har ju varit en hel del föräldraledig de senaste 1,5 åren. Och de har många uppdrag som ligger och väntar på mig, och som legat och väntat på mig specifikt under förra föräldraledigheten. Som jag nu inte kommer hinna göra för att jag ska bli föräldraledig på heltid igen. I januari skolar vi in storebror, sedan får man väl räkna med en del VAB. Plus att jag och maken ska jobba deltid. Sedan planerar jag att gå tre veckor före BF denna gång, så jag jobbar till näst sista veckan i mars. Vilket gör knappa två månader efter inskolningen, VAB ej inräknat. Så vill de ha mig i sina projekt måste de vänta till början av 2019!
 
@hemlig Åh grattis från mig också!

Här vankar det på. Känner mig lite mindre hormonstin och piggare. Mindre illamående. Tror jag hade sammandragningar i morse. Eller så var det magknip. Är i v 15 så det känns lite tidigt.

Berättade för chefen idag, och för mina uppdragsgivare. Ingen hurrade direkt. Men jag förstår dem, och ser det ändå som lite smickrande. Samtliga gratulerade mig när den första reaktionen lagt sig. Men jag har ju varit en hel del föräldraledig de senaste 1,5 åren. Och de har många uppdrag som ligger och väntar på mig, och som legat och väntat på mig specifikt under förra föräldraledigheten. Som jag nu inte kommer hinna göra för att jag ska bli föräldraledig på heltid igen. I januari skolar vi in storebror, sedan får man väl räkna med en del VAB. Plus att jag och maken ska jobba deltid. Sedan planerar jag att gå tre veckor före BF denna gång, så jag jobbar till näst sista veckan i mars. Vilket gör knappa två månader efter inskolningen, VAB ej inräknat. Så vill de ha mig i sina projekt måste de vänta till början av 2019!

Knepig situation med jobbet, tar de inte in någon under tiden som vikarie? (Har dålig koll, det kanske inte är så vanligt att man kan ta in vikk?)

Jag är i v14 så man verkar tydligen kunna få sammandragningar tidigt, dock kunde det i vissa fall bero på uvi så jag ska kolla upp det. Skönt att din kropp börjar vänja sig vid hormonerna:)
 
Här flyter det på. Gick in i vecka 18 igår. Magen har börjat växa (fick en kommentar från en kollega idag: "Vad tjock du börjar bli!" Tog inte illa upp :D) och det känns bra och mysigt. Tycker mig också kunna känna rörelser emellanåt men det försvinner så snabbt så jag nästan ifrågasätter mig själv och vad det var jag kände direkt efteråt.

Räknar mest ner tiden till nästa fredag då vi ska på UL. Längtar som fasen, vill se Fröet nu! Och vi har sagt att om allt verkar bra då så ska vi börja kolla på barnvagn och fixa med barnrummet, ja förbereda oss för Fröets ankomst helt enkelt, och det längtar jag jättemycket efter.

Det som retar mig mest just nu är att jag har fått inflammation i bröstbenet, som gör att jag måste vila och inte kan rida eller mocka eller nånting i stallet. Hade inte räknat med att en sån grej skulle sätta stopp för mig och hästen, graviditeten i sig är liksom inget problem och det går lika bra att vara i stallet och rida och tävla som vanligt. Samtidigt får jag en känsla av att detta på något sätt är naturens sätt att säga till mig att ta ner tempot lite.... men jag vill inte!
 
@Zata Åh vad trist! Man vill ju passa på att göra så mycket som möjligt medan man fortfarande bara har sig själv att tänka på! Och innan man blir för tung!

@anonymApril Jo de kommer ta in en vikarie för mig att göra ett av mina planerade projekt. Problemet är väl lite att en del projekt kräver mer specifik erfarenhet, kunskap och kontakter än vad en vikarie kan bidra med, så därför har man spart vissa projekt till mig. Men nu kanske de får sparka igång det ändå utan mig. Och jag tror det kommer gå bra om de hittar rätt person.
 
Åh just ja! Hur gör ni andra med ridningen? Jag planerar att rida fram till jul/nyår, typ v 24. Har ingen egen häst så då är det lite enklare att avsluta. Började känna mig framtung då vid förra graviditeten (lillen hade BF i början av maj, nu i mitten av april), och ridbyxorna passade inte längre. Kommer nog lägga hoppning på hyllan om någon månad. Mest för makens skull då han blir nervös för mig och grynet.
 
@Zata vad roligt att UL närmar sig, ska ni ta reda på kön? Längtar också till att få börja kika på vagn o fundera över hur hemmet ska anpassas! Har dock 4,5v kvar till RUL, känns som en evighet!

@Whirlie beträffande ridningen har jag faktiskt inte vågat alls, eftersom jag hade lite fri vätska (förm blod) i livmodern i början. Nu är den borta sen länge men blev lite skraj så har åkt ut på körturer ist. Har ingen egen häst längre, annars hade jag nog kommit igång igen efter den där var borta.
 
Jag rider (inte just nu då pga bröstbenet) och kommer fortsätta så länge det känns bra och jag orkar och vill, typ. Har en gudasnäll häst så ser inga problem med att fortsätta rida så länge jag känner att jag kan. Men kommer försöka dra ner lite och lämna lite mer dagar åt medryttaren för att få mer tid hemma med maken och för att jag tror att det ändå är bra att ta det lite lugnt och vila lite emellan varven när man är gravid. Jag rider dressyr och hoppar bara för skojs skull ibland, men nu blir det nog ingen hoppning mer.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Såg att de har beslutats om att från och med 1/7 2024 kan föräldrar överlåta 45 dagar (tot. 90 dagar) per barn till någon annan som inte...
Svar
16
· Visningar
839
Övr. Barn Jag har blivit tillfrågad om jag vill bli fadder för min bästa kompis dotter som föddes i somras och tackade naturligtvis ja. Nu är det...
Svar
18
· Visningar
852
Senast: Malin_L
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
1 842
Senast: orkide
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 078
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp