Vårföräldrar 2018

Status
Stängd för vidare inlägg.
Skönt att det såg bra ut hos bm o att bebis ligger åt rätt håll @Jenka :) ang sf-måttet, var det ganska överensstämmande med ditt förra tul (hade för mig att du redan gjort ett men kanske har fel) eller var bebis större/mindre enl deras uppskattning?

Hoppas du slipper fler sparkar på framfogen.. Jag har inte fått några där hittills och det är nog bra för den är jäkligt öm, räcker med att bm ska trycka där för att hitta rätt sf:wtf::p
Senaste tul låg bebis på -5% (vilket ses som helt normalt). Då hade inte sf-måttet ökat alls på några veckor.

Min unge verkar ha en förkärlek för just framfogen. Får väl vara glad över att det bara är huvud (kanske händer?) Och inte fötterna.
 
Bebis har varit riktigt härjig senaste dagarna, hela magen hoppar och far :p
Hemma idag då det snöar och blåser så pass att det är vanskligt att köra till jobbet. Tog beslutet efter att ha pratat med de kollegor som var där, de klarade sig och tyckte inte jag skulle ge mig ut på vägen. Noll sikt, blåser drivor. (Kollegorna bor nära jobbet)
Fick sen ett snorkigt mail från chefen för det var minsann inget fel på vägen. Efter det läser man att hemtjänsten satt in bandvagnar... Jag riskerar inte mitt liv eller bebisen för 3 timmars jobb om jag inte ens behövs.
 
Senaste tul låg bebis på -5% (vilket ses som helt normalt). Då hade inte sf-måttet ökat alls på några veckor.

Min unge verkar ha en förkärlek för just framfogen. Får väl vara glad över att det bara är huvud (kanske händer?) Och inte fötterna.

Vad underligt att det diffar så mkt men skönt att veta att bebis egentligen är normalstor ungefär :)
 
Tycker det lät som ett vettigt beslut @Tingeling84, tråkigt att inte chefen hade bättre förståelse.

Själv har jag svårt att fatta beslutet om förlossningen. Imorgon ska jag till specMVC igen och jag antar att det är dags att bestämma sig då.. Så himla svårt när man inte har någon aning om hur det kommer gå eller vilka konsekvenser som blir!
 
Besök hos bm idag. Perfekt blodsocker en timme efter måltid och SF-måttet låg exakt på normalkurvan, samma som med dottern. Barnmorskan hade aldrig misstänkt varken diabetes eller stor bebis.

Har fått blodsockermätare nu, ska bli intressant att se hur jag ligger. Har fortfarande så svårt att tro att jag skulle ha graviddiabetes och i synnerhet svårt att tro att jag pga kosten skulle få en onormalt stor bebis. När jag fick kostråden från barnmorskan kände jag bara att det är ju precis såhär jag redan äter.

På MVC fanns läkare på plats. Han jobbar på samma specMVC som den läkaren jag går till. Han tyckte ett TUL på +21% är inom det normala. Han hade inte skickat mig på glukosbelastning. Han tyckte inte jag skulle oroa mig för diabetes och han tyckte det kostråd jag fått från läkaren med att äta strikt kolhydratfattigt är väldigt extrema. Tänk vad det kan skilja sig i uppfattning.

Hade högt blodtryck hos bm. Men herregud så körigt det varit senaste veckan och så stressad jag känt mig. Det här med diabetes blev en extra stressfaktor och i söndags blev det en sväng till förlossningen pga regelbundna onda sammandragningar, men tappen var helt opåverkad tack och lov. Nu ska jag ta det lugnt till bebis kommer!
 
Besök hos bm idag. Perfekt blodsocker en timme efter måltid och SF-måttet låg exakt på normalkurvan, samma som med dottern. Barnmorskan hade aldrig misstänkt varken diabetes eller stor bebis.

Har fått blodsockermätare nu, ska bli intressant att se hur jag ligger. Har fortfarande så svårt att tro att jag skulle ha graviddiabetes och i synnerhet svårt att tro att jag pga kosten skulle få en onormalt stor bebis. När jag fick kostråden från barnmorskan kände jag bara att det är ju precis såhär jag redan äter.

På MVC fanns läkare på plats. Han jobbar på samma specMVC som den läkaren jag går till. Han tyckte ett TUL på +21% är inom det normala. Han hade inte skickat mig på glukosbelastning. Han tyckte inte jag skulle oroa mig för diabetes och han tyckte det kostråd jag fått från läkaren med att äta strikt kolhydratfattigt är väldigt extrema. Tänk vad det kan skilja sig i uppfattning.

Hade högt blodtryck hos bm. Men herregud så körigt det varit senaste veckan och så stressad jag känt mig. Det här med diabetes blev en extra stressfaktor och i söndags blev det en sväng till förlossningen pga regelbundna onda sammandragningar, men tappen var helt opåverkad tack och lov. Nu ska jag ta det lugnt till bebis kommer!

kolhydratfattigt??! hade pt online i början av graviditeten och där nämnde de hur viktigt det var med kolhydrater i graviditeten, alltså lika viktigt som allt annat. men så bra att värdet såg bra ut! tror du inte behöver vara orolig iaf :)
 
Är i vecka 35 34+0
SHIT! känner inte igen mig sj. bara denna senaste veckan har jag fått 0 tålamod och tål verkligen ingenting.
kommer på mig sj att "sparka" iväg robotdammsugaren för att den förstår ju INGENTING! nä låter värre än vad det är, den flyger inte genom rummet haha XD är ju meningen att den ska studsa fram genom rummet och städa.
Min 5 åring är högljudd o livlig, man känner bara hur orken försvinner. så fort pappan kommer hem så stänger jag in mig på rummet. Tycker synd om han ibland men jag kommer aldrig palla med dagen om jag inte får lite lugn och ro....
någon som känner igen sig? har inte varit såhär alls tidigare i graviditeten. blir trött på mig sj -_-
 
@MinIan
Jag har också kommit in i en sån period just nu, fast jag blir inte irriterad utan väldigt ledsen. Och det kan vara för absolut ingenting och det känns jobbigt att jag känner mig så nere hela tiden. Jag som vanligtvis brukar känna mig glad mestadels. Idag höll jag på att börja storlipa för att hon som skulle rida min häst skickade att hon var 20 minuter sen :S Varenda liten motgång som uppstår får mig att vilja gråta och skrika att jag orkar inte mer. Hade en sån här period tidigare i graviditeten men den försvann efter några veckor så hoppas att det gör det nu också :D
 
Bm-besök idag
Mitt har sjunkt till 110, så nu fick jag strikta order att försöka komma ihåg järntabletterna åtminstone några gånger i veckan. Jag verkligen avskyr de där järntabletterna så har undvikit dem tills nu :( Men det kan nog förklara tröttheten jag haft på sistone.
Sf låg på 38 (jag lär spricka innan ungen kommer ut) och han ligger på gränsen mellan rörlig och ruckbar.

@Minlan
Jag är också inne i en sån period. Noll tålamod och konstant irriterad på allt och alla. Att minsta tösen är inne i någon period där allt är "nej nej neeeej",de stora bråkar så fort de ser varann och att 4-åringen retar minstingen så fort hon får chansen gör inte saken mkt bättre.
Man kanske borde fly hemifrån i ett par veckor :D
 
kolhydratfattigt??! hade pt online i början av graviditeten och där nämnde de hur viktigt det var med kolhydrater i graviditeten, alltså lika viktigt som allt annat. men så bra att värdet såg bra ut! tror du inte behöver vara orolig iaf :)

Läkarutbildningen innehåller knappt någon näringslära, har jag nu fått lära mig.
 
Nu har jag varit iväg till specMVC igen för samtal om förlossning. Jag behövde inte bestämma mig slutgiltigt idag, vilket var väldigt skönt! Jag har ett samtal igen i slutet av mars, men idag bestämde vi åtminstone riktlinjer/plan för en vaginal förlossning så att det finns om det blir en sådan:up: Är så tacksam för det bemötande jag fått där, det känns verkligen tryggt.

Härom kvällen tog vi oss i kragen och beställde i princip allt till bebis ankomst som vi saknar (förutom skötbädd och badbalja som vi fortfarande jobbar på...). Jag hade skrivit listor på vad vi behövde innan vilket jag är väldigt glad för, det räckte med att behöva besluta om vilket material man skulle ha på lakan & dyl... Så himla många beslut:nailbiting: Ska dock bli skoj när beställningarna dyker upp här hemma o man får packa upp allt:D frågan är bara vart man ska lägga alla grejer... hehe
 
Nu har jag varit iväg till specMVC igen för samtal om förlossning. Jag behövde inte bestämma mig slutgiltigt idag, vilket var väldigt skönt! Jag har ett samtal igen i slutet av mars, men idag bestämde vi åtminstone riktlinjer/plan för en vaginal förlossning så att det finns om det blir en sådan:up: Är så tacksam för det bemötande jag fått där, det känns verkligen tryggt.

Härom kvällen tog vi oss i kragen och beställde i princip allt till bebis ankomst som vi saknar (förutom skötbädd och badbalja som vi fortfarande jobbar på...). Jag hade skrivit listor på vad vi behövde innan vilket jag är väldigt glad för, det räckte med att behöva besluta om vilket material man skulle ha på lakan & dyl... Så himla många beslut:nailbiting: Ska dock bli skoj när beställningarna dyker upp här hemma o man får packa upp allt:D frågan är bara vart man ska lägga alla grejer... hehe

Vad skönt att du fått bra stöd och att du har fått hjälp med att lägga upp plan för förlossningen oavsett vad du väljer i slutändan :)
Haha känner igen problemet vad man ska lägga allt så länge, känns som det står blöjtårtor, spjälsängar och babyboxar i hela vårt hus just nu! ;) Tror nog vi skulle behöva bygga ut :p
 
BM-besök igår. 29+0.
Magen hade bara ökat 1 cm på 4 veckor så nästa vecka blir det ommätning och visar det också liten tillväxt blir det TUL.
Mitt Hb hade ökat till 111 kors i taket, järnet låg på 20 så lite lågt men okej, och sockret var också okej denna gången.
Har gjort mitt sista psykologsamtal och det känns skönt. Tyckte inte det gav så mkt på slutet. Väntar fortfarande på remissen till Aurora, nu var det 7 veckor sen jag träffade läkaren. Tycker det är ren tortyr att behöva vänta så här länge bara för att få en tid :(. Kontrollfreak som jag är (kantig ekonom) så behöver jag datum och tider att förhålla mig till för att kunna planera framåt men nu står jag bara och stampar... Pest.
Liten fröken i magen verkar må bra iallafall och lever runt och frodas. :heart
 
Lekland med tvååring med spring i benen, i v36? Gick visst det också (är lite fascinerad över att fortfarande kunna gå...)
 

Bifogade filer

  • IMG_20180301_133134462.jpg
    IMG_20180301_133134462.jpg
    245 KB · Visningar: 39
Varning för långt, gnälligt och pessimistiskt inlägg! Jag hoppas att jag inte skrämmer upp någon eller så och jag hoppas även att jag inte missuppfattas allt för mycket. Jag funderade länge om jag skulle skriva det här inlägget men jag känner mig förtvivlad och tom och behövde få skriva av mig. Jag hoppas det är ok!

Jag har haft sånt fantastiskt bra stöd från min bm, men på senaste besöket för 3 v sedan så berättade hon att hon ska sluta nu i mars. Så på måndag är sista besöket med henne inbokat, då ska även hennes efterträdare vara med. För mig har det inneburit en massa oro och kaos, jag var rädd inför den här graviditeten att tiden runt förlossningen skulle bli på samma sätt som med dottern. Då kände jag mig väldigt ensam och överkörd både innan, under och efter förlossningen. Nu känns det som att det blir exakt samma sak igen. Jag och min sambo hade gjort en plan för att få den här graviditeten till en positiv upplevelse, men nu känns det som hela planen har omkullkastats.

Jag är medveten om faran med att förlita sig för mycket till en person, men min bm har hela tiden sagt att jag kan prata med henne om förlossningen osv och att jag inte behöver ta det med aurorabarnmorska om jag inte vill. Nu vet jag inte vem jag ska prata med längre. Bm hänvisar till hennes efterträdare, men jag vet inte om jag vill prata om allting en gång till med en ny person som jag bara ska träffa ett par-tre gånger. Jag har bett min bm om en träff där jag får ställa de frågor jag har och prata om mina funderingar. Kort sagt så vill jag ha hjälp att göra en ny plan inför tiden före, under och efter förlossningen och bad min bm om en träff där vi kunde hjälpas åt att göra en ny plan. Men hon har inte tid att träffa mig och vill inte heller boka in en telefontid. Hon hänvisar bara till hennes efterträdare trots att jag uttryckligen bad henne om hjälp och förklarade hur jag kände det. Så nu känner jag mig väldigt överkörd, igen. Å arg och ledsen.

Hela situationen har gjort att jag bara gråter och tvivlar på hela graviditeten, förlossningen och tiden efter. Jag har svårt att glädjas åt bebis ankomst och jag funderar mest på om jag ska räcka till som tvåbarns förälder. Jag är rädd för att sjunka ännu djupare ner i en depression/få en förlossningsdepression, men känner det som att ingen inom vården tar mig på allvar när jag ber om hjälp. Jag har pratat med olika enheter men upplever mest att jag bollas runt och att de hänvisar till varandra.

Nu har jag gnällt färdigt, jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget men jag bet återigen om ursäkt för långt och pessimistiskt inlägg!
 
BM-besök igår. 29+0.
Magen hade bara ökat 1 cm på 4 veckor så nästa vecka blir det ommätning och visar det också liten tillväxt blir det TUL.
Mitt Hb hade ökat till 111 kors i taket, järnet låg på 20 så lite lågt men okej, och sockret var också okej denna gången.
Har gjort mitt sista psykologsamtal och det känns skönt. Tyckte inte det gav så mkt på slutet. Väntar fortfarande på remissen till Aurora, nu var det 7 veckor sen jag träffade läkaren. Tycker det är ren tortyr att behöva vänta så här länge bara för att få en tid :(. Kontrollfreak som jag är (kantig ekonom) så behöver jag datum och tider att förhålla mig till för att kunna planera framåt men nu står jag bara och stampar... Pest.
Liten fröken i magen verkar må bra iallafall och lever runt och frodas. :heart
Jag hoppas du får tid hos aurorabm snart :heart

Något jag slås av när jag läser tråden är att det verkar vara rätt många som har jobbiga upplevelser från graviditet och förlossning och att vården inte alltid verkar kunna stötta upp och hjälpa på ett bra sätt! Vilket jag tycker är rätt dåligt faktiskt :down:
 
Varning för långt, gnälligt och pessimistiskt inlägg! Jag hoppas att jag inte skrämmer upp någon eller så och jag hoppas även att jag inte missuppfattas allt för mycket. Jag funderade länge om jag skulle skriva det här inlägget men jag känner mig förtvivlad och tom och behövde få skriva av mig. Jag hoppas det är ok!

Jag har haft sånt fantastiskt bra stöd från min bm, men på senaste besöket för 3 v sedan så berättade hon att hon ska sluta nu i mars. Så på måndag är sista besöket med henne inbokat, då ska även hennes efterträdare vara med. För mig har det inneburit en massa oro och kaos, jag var rädd inför den här graviditeten att tiden runt förlossningen skulle bli på samma sätt som med dottern. Då kände jag mig väldigt ensam och överkörd både innan, under och efter förlossningen. Nu känns det som att det blir exakt samma sak igen. Jag och min sambo hade gjort en plan för att få den här graviditeten till en positiv upplevelse, men nu känns det som hela planen har omkullkastats.

Jag är medveten om faran med att förlita sig för mycket till en person, men min bm har hela tiden sagt att jag kan prata med henne om förlossningen osv och att jag inte behöver ta det med aurorabarnmorska om jag inte vill. Nu vet jag inte vem jag ska prata med längre. Bm hänvisar till hennes efterträdare, men jag vet inte om jag vill prata om allting en gång till med en ny person som jag bara ska träffa ett par-tre gånger. Jag har bett min bm om en träff där jag får ställa de frågor jag har och prata om mina funderingar. Kort sagt så vill jag ha hjälp att göra en ny plan inför tiden före, under och efter förlossningen och bad min bm om en träff där vi kunde hjälpas åt att göra en ny plan. Men hon har inte tid att träffa mig och vill inte heller boka in en telefontid. Hon hänvisar bara till hennes efterträdare trots att jag uttryckligen bad henne om hjälp och förklarade hur jag kände det. Så nu känner jag mig väldigt överkörd, igen. Å arg och ledsen.

Hela situationen har gjort att jag bara gråter och tvivlar på hela graviditeten, förlossningen och tiden efter. Jag har svårt att glädjas åt bebis ankomst och jag funderar mest på om jag ska räcka till som tvåbarns förälder. Jag är rädd för att sjunka ännu djupare ner i en depression/få en förlossningsdepression, men känner det som att ingen inom vården tar mig på allvar när jag ber om hjälp. Jag har pratat med olika enheter men upplever mest att jag bollas runt och att de hänvisar till varandra.

Nu har jag gnällt färdigt, jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget men jag bet återigen om ursäkt för långt och pessimistiskt inlägg!

Vilken jobbig sits :( klart att du ska få skriva av dig!

Jag tycker att det låter märkligt att din bm valde att inte informera om det tidigare, när hon (som jag förstår det) varit införstådd i din oro kring graviditeten/förlossningen. Då kanske man åtminstone borde flagga för att man eventuellt inte kommer bli kvar och rekommendera någon annan från start..

Jag har dessvärre inga bra råd att komma med, men jag hoppas verkligen att det på något sätt ordnar sig för dig. Med lite tur kanske det är en helt fantastisk ny bm du får som redan sett till att sätta sig in i din bakgrund så att du åtminstone inte behöver dra det igen.
 
@Anonymusen
Låter verkligen som du har hamnat i en jobbig sits och förstår att det kan kännas jobbigt. Håller med @anonymApril att det var synd att du fick reda på detta så pass sent. Annars hade det kanske funnits tid för att kunna träffa båda barnmorskorna samtidigt så att ni alla tre tillsammans kunde gå igenom det som oroar dig och att du då fått stöd av att den gamla barnmorskan fanns med.
Men nu när det är som det är så skulle jag även om jag vet att det kan vara otroligt jobbigt dra allt för den nya barnmorskan. Det kan ju faktiskt vara så att hon är superbra och tar dina problem på allvar. Ni har ingen psykolog kopplat till er mvc? Vi har det på våran och även om du kanske inte vill prata om just förlossningen med hen så kanske du kan få prata om rädslan över att behöva byta barnmorska så här mitt i och känslan av att inte bli lyssnad på. Håller alla tummar och tår för att du får bra hjälp så du slipper gå runt och vara orolig kring hur framtiden/ förlossningen kommer att gå! :heart
 
Varning för långt, gnälligt och pessimistiskt inlägg! Jag hoppas att jag inte skrämmer upp någon eller så och jag hoppas även att jag inte missuppfattas allt för mycket. Jag funderade länge om jag skulle skriva det här inlägget men jag känner mig förtvivlad och tom och behövde få skriva av mig. Jag hoppas det är ok!

Jag har haft sånt fantastiskt bra stöd från min bm, men på senaste besöket för 3 v sedan så berättade hon att hon ska sluta nu i mars. Så på måndag är sista besöket med henne inbokat, då ska även hennes efterträdare vara med. För mig har det inneburit en massa oro och kaos, jag var rädd inför den här graviditeten att tiden runt förlossningen skulle bli på samma sätt som med dottern. Då kände jag mig väldigt ensam och överkörd både innan, under och efter förlossningen. Nu känns det som att det blir exakt samma sak igen. Jag och min sambo hade gjort en plan för att få den här graviditeten till en positiv upplevelse, men nu känns det som hela planen har omkullkastats.

Jag är medveten om faran med att förlita sig för mycket till en person, men min bm har hela tiden sagt att jag kan prata med henne om förlossningen osv och att jag inte behöver ta det med aurorabarnmorska om jag inte vill. Nu vet jag inte vem jag ska prata med längre. Bm hänvisar till hennes efterträdare, men jag vet inte om jag vill prata om allting en gång till med en ny person som jag bara ska träffa ett par-tre gånger. Jag har bett min bm om en träff där jag får ställa de frågor jag har och prata om mina funderingar. Kort sagt så vill jag ha hjälp att göra en ny plan inför tiden före, under och efter förlossningen och bad min bm om en träff där vi kunde hjälpas åt att göra en ny plan. Men hon har inte tid att träffa mig och vill inte heller boka in en telefontid. Hon hänvisar bara till hennes efterträdare trots att jag uttryckligen bad henne om hjälp och förklarade hur jag kände det. Så nu känner jag mig väldigt överkörd, igen. Å arg och ledsen.

Hela situationen har gjort att jag bara gråter och tvivlar på hela graviditeten, förlossningen och tiden efter. Jag har svårt att glädjas åt bebis ankomst och jag funderar mest på om jag ska räcka till som tvåbarns förälder. Jag är rädd för att sjunka ännu djupare ner i en depression/få en förlossningsdepression, men känner det som att ingen inom vården tar mig på allvar när jag ber om hjälp. Jag har pratat med olika enheter men upplever mest att jag bollas runt och att de hänvisar till varandra.

Nu har jag gnällt färdigt, jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget men jag bet återigen om ursäkt för långt och pessimistiskt inlägg!
Du ska inte be om ursäkt, delvis därför tråden finns! Och vad jobbigt med barnmorskan. Jag har också varit tvungen att byta bm, tycker det är jobbigt även utan sån tillitsgrej som försvinner. För mig har stödet inför förlossningen kommit från annat håll men det har faktiskt hjälpt att älta med flera också. Kan du få remiss till Aurora nu alt kurator eller så?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Såg att de har beslutats om att från och med 1/7 2024 kan föräldrar överlåta 45 dagar (tot. 90 dagar) per barn till någon annan som inte...
Svar
16
· Visningar
783
Övr. Barn Jag har blivit tillfrågad om jag vill bli fadder för min bästa kompis dotter som föddes i somras och tackade naturligtvis ja. Nu är det...
Svar
18
· Visningar
775
Senast: Malin_L
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
1 690
Senast: orkide
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 485
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp